Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dagens bostadspolitik bygger på önsketänkanden

Christina Heikel, näringspolitiskt ansvarig Fastighetsägarna Göteborg.Foto: SOFIA SABEL

Allmännyttan pressas till att ta ett allt större socialt ansvar, som de inte är riggade för, skriver Christina Heikel vid Fastighetsägarna i en replik till Anders Nordstrand vid Sveriges Allmännytta.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

SLUTREPLIK. Hade jag på förhand definierat hur en utvecklad social bostadssektor i Sverige skulle se ut, hade Anders Nordstrand vid Sveriges Allmännytta haft grunder för att kritisera en sådan modell. Det har vi inte. De sociala bostäderna kan komma att vara spridda i beståndet – precis som dagens sociala kontrakt.

Bostadsbidraget är ett välriktat stöd men förutsätter att det finns en bostad. För dem som har en bostad behövs ingen social bostadssektor.

Nordstrand tycks utgå från en verklighet vi inte känner igen oss i, där krisen för tusentals familjer och enskilda är långt mindre akut. Jag önskar att han såg den frustration vi ser hos dem som möter bostadsbristen i ögonen. Vilket svar ska socialsekreteraren ge en resurssvag barnfamilj utan kötid och social problematik?

Göteborg är inte ensamt om ambitionen att bygga billiga bostäder. Samtidigt som kommunen är bakbunden i möjligheterna att styra tilldelningen så att det når dem som bäst behöver dem. Allmännyttan pressas till att ta ett allt större socialt ansvar, som de inte är riggade för och som i ökande grad är oförenligt med den generella bostadspolitikens hyressättningssystem. 

En väg för privata fastighetsägare att ta ett ännu större socialt ansvar från det offentliga är inom ramen för en social bostadssektor, som inte krockar med bruksvärdet.

Alla selektiva stödsystem har marginaleffekter och regelverken anpassas därefter. Så har vi till exempel gjort med a-kassan, bostadsbidraget och försörjningsstödet. Principen om social rörlighet ska självklart vara vägledande också i en svensk social bostadssektor. Boendesegregationen måste motverkas. Fastighetsägarna är i Göteborg en drivande part i att bygga den sammanhållna staden. 

Sociala kontrakt är inte obyråkratiska. Tvärtom. Belastningen i kommunerna är enorm och i många fall behöver hushållen ett långvarigt stöd för sin bostadstillgång. Vad blir konsekvensen om man säg dubblar antalet sociala kontrakt, i motsats till att avlasta förvaltningarna med de mindre stödkrävande hushållen inom ramen för en ny social bostadssektor?

Dagens generella bostadspolitik bygger på önsketänkanden. Med en begränsad social bostadssektor kan vi öppna möjligheten att hjälpa de mest utsatta när de behöver stöd samtidigt som den breda ordinarie bostadsmarknaden kan utvecklas på ett sätt som gör den större och tillgänglig för fler.

Vi lyssnar till socialtjänsten, fastighetskontor, civilsamhället, hemlöshetsorganisationer och Boverkets experter. Det är bortom tvivel att bostadspolitiken saknar verktygen för att lösa situationen. Hemlösheten står vid dörren i flertalet av landets 290 kommuner.

Det systemskifte Sveriges Allmännytta varnar för kommer just om inget görs. Klyftorna på bostadsmarknaden finns och de fördjupas. Debatten om bostadsbristen behöver vidgas och Fastighetsägarna ser en ny social bostadssektor som en del av lösningen.  

 

Christina Heikel

Näringspolitiskt ansvarig Fastighetsägarna Göteborg