Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Begränsa fackets makt och rädda Göteborgs hamn

Christofer Fjellner (M), EU-parlamentariker.
Foto: PRESSBILD
APM Temrinals i Göteborgs hamn.
Foto: GÖTEBORGS HAMN

Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger nästintill obegränsad makt till facket och den som ifrågasätter det utmålas som suspekt och osolidarisk. Ytterkantsvänstern inom facken och politiken ska inte längre tillåtas att skada Sverige, skriver EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) om hamnkonflikten i Göteborg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I måndags lämnade det sista transatlantiska skeppet Göteborgs hamn. Efter 50 år lägger ACL ner sin direktlinje för containerfartyg mellan hamnen i Göteborg och USA. Beslutet kommer som en direkt konsekvens av fackets konflikter som under lång tid har präglat hamnen. Regeringen och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har uppmärksammat problemet, men har trots det skriande behovet av förändring ännu inte gått från ord till handling och ändrat lagstiftningen. Förra året minskade containervolymerna med 20 procent och veckans beslut kommer knappast som en som en blixt från klar himmel, men är ytterligare ett resultat av konflikten. Regeringens senfärdighet är oacceptabel och leder till att Sverige som ett litet exportberoende landet i ena hörnet av Europa blir ännu mer avlägset.


I stället för Göteborg kommer containertrafiken att gå via den konkurrerande hamnen i belgiska Antwerpen och frakttiderna till och från och Göteborg förlängs med flera dagar. Det innebär att Sverige får ännu svårare att hävda sig och sina produkter på världens kanske viktigaste marknad. Det är förödande för Sverige som är ett av de länder i världen som är mest beroende av frihandel och att varor kan fraktas fritt över världshaven. För mig som arbetar i Europaparlamentet för mer frihandel är detta tydligt. Hälften av allt vi producerar går på export och 90 procent av handeln går till sjöss. Göteborgs hamn är Skandinaviens största och om hamnen stänger drabbar det inte bara Västsverige utan hela landet. Men en del av hindren för handel ser vi ändå resas i Sverige i Göteborg, av Hamnarbetarförbundet och deras avdelning 4.


Hamnarbetarförbundet har en lång historia av att skapa konflikter på arbetsplatser och har inte skrivit ett enda kollektivavtal sedan förbundet bildades vid en uteslutning från Transport och LO för mer än 40 år sedan. Men att fackförbundet inte kan föra sig i civiliserade sammanhang betyder inte att den ska få ta stora delar av den svenska handeln som gisslan. Hamnfyran har redan villkor som de flesta bara kan drömma om. De har snittlöner på 49 575 kronor i månaden och en arbetstid på 36,5 timmar i veckan, som de facto inte är mer än 22 timmar, eftersom de för varje arbetad tvåtimmarsperiod får nästan lika lång paus.


Men mycket vill ofta ha mer och det är uppenbart att det sedan länge har slutat att handla om rättmätiga krav på anständiga arbetsvillkor, och snarare rör sig om något som bäst kan liknas vid utpressning från Hamnfyran. Balans i makt är en förutsättning för att arbetsmarknaden ska fungera väl. Men den svenska arbetsmarknadsmodellen ger nästintill obegränsad makt till facket och den som ifrågasätter den makten utmålas som suspekt och osolidarisk. Det är hög tid att ompröva den förmenta sanningen. För i det här fallet är det uppenbart att Hamnfyran sitter på för mycket makt när den kan lamslå Skandinaviens största hamn trots att arbetsgivaren har tecknat kollektivavtal med Transport. Det är Hamnfyran som är osolidarisk med dem som arbetar i industrin och som med sitt agerande äventyrar jobb, tillväxt och företagande i Västsverige och företag i hela Sverige.  


Att en begränsning av strejkrätten är nödvändig är tydligt när till och med LO-distriktet i Västsverige är oroar sig för att konflikten drabbar jobben och handeln. Det är egentligen bara Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt som tar Hamnfyrans sida och som hotar med att avbryta samarbetet regeringen om den begränsar strejkrätten.


Det har under lång stått klart att konflikträtten som den är utformad i dag ger facken oproportionerligt stor makt, som gör att den kan lamslå stora delar av den svenska handeln. Nu är det oändligt viktigt att regeringen agerar kraftfullt och säkerställer att fackens orättfärdiga maktkoncentration bryts och att reglerna för konflikträtten ändras för att stävja det uppenbara missbruket som i dag finns. 


Ytterkantsvänstern inom facken och politiken ska inte längre tillåtas att skada Sverige genom att hota mängder av jobb och betydande delar av det svenska näringslivet och den svenska handeln som är grunden för vårt ekonomiska välstånd.  


Christofer Fjellner (M)

EU-parlamentariker