Befria vårdpersonalen från dess bojor

Jonas Andersson (L), ordförande Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen.
Foto: PETER WAHLSTRÖM

Västra Götalandsregionen behöver göra flera förändringar i sin egen personpolitik, skriver regionrådet i Västra Götaland Jonas Andersson (L).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

För 30 år sedan hade en vårdutbildad i princip 26 arbetsgivare att välja mellan i Sverige - 26 olika landsting. Sedan dess har kartan ritats om med 290 kommuner som möjliga arbetsgivare, en stor mångfald av privata vårdgivare och ovanpå det en mängd bemanningsföretag. Men landstingen agerar som att de fortfarande är ensamma arbetsgivare.


Västra Götalandsregionen har som mål att bli ”Sveriges bästa offentliga arbetsgivare”. Som Sveriges största offentliga arbetsgivare är det ett rimligt mål, men då måste vi bryta med regionens monopolistiska och planekonomiska tendenser.


Låt mig ge tre exempel.


Om en medarbetare vill byta jobb inom Västra Götalandsregionen finns riktlinjer som innebär att du inte ska kunna byta jobb inom regionen och få en högre lön. Det är till och med så att den som är chef på din gamla arbetsplats måste godkänna din nya lön på den nya arbetsplatsen.

Jag förstår tankarna bakom detta, men konsekvensen är att du i stället väljer att lämna regionen för att öka din lön, för att senare komma tillbaka till regionen för ännu ett lönelyft och en lön som i många fall är högre än den medarbetare som valt att arbeta kvar. Detta system missgynnar därmed lojala medarbetare med lång erfarenhet och stor kompetens. Det bidrar knappast till bilden av Sveriges bästa offentliga arbetsgivare.


När Västra Götalandsregionen gör upphandlingar av privata vårdgivare ställs oftast krav att anbudsgivarna inte får anställa personer som varit anställda i Västra Götalandsregionen det senaste året.

Jag förstår även dessa tankar. Om vi gör en upphandling för att få ökad kapacitet vill vi inte samtidigt förlora motsvarande kapacitet i regionen. Men samtidigt ger vi i princip våra medarbetare ett västsvenskt näringsförbud. Det gör inte regionen till landets bästa arbetsgivare. 


Socialdemokraterna vill kraftigt skärpa uppföljningen av medarbetares bisysslor. Deras intentioner avslöjar att partiet är fast i ett planekonomiskt personalpolitiskt tänkande. Det är tydligt att S enbart ser den nya mångfalden av vårdgivare och arbetsgivare som något negativt. S drömmer sig tillbaka till en tid då patienten saknade valfrihet och då det bara fanns en arbetsgivare för vårdpersonal. 


Liberalerna vill i stället ompröva den nuvarande synen på bisysslor. I stället för att se bisysslor som ett hot bör vi se det som en möjlighet. Varför skulle inte en ögonläkare kunna jobba halvtid på Mölndals sjukhus med de svårare patientfallen samtidigt som hon jobbar halvtid på en privat driven klinik för att minska väntetiderna för alla som behöver en starroperation?


Varför skulle du som psykolog inte både kunna jobba på Angereds närsjukhus och stärka tillgängligheten på en privat driven vårdcentral? Bisysslor handlar inte om konkurrerande verksamheter. Det handlar om kompletterande verksamheter. 


Om Västra Götalandsregionen verkligen vill bli Sveriges bästa offentliga arbetsgivare måste vi sluta drömma oss tillbaka och släppa dessa monopolistiska och planekonomiska tankar.


Vi ser i dag en ökad personalomsättning i regionen, där fler medarbetare väljer att byta arbetsgivare än tidigare. Nya uppgifter kan locka, men ofta är skälet en dålig löneutveckling eller arbetsmiljö. Regionen beräknar att varje personalomsättning kostar runt 250 000 kronor innan en ny medarbetare är fullt upplärd och kan bidra på samma sätt som den som lämnade arbetsplatsen. Dagens system gynnar ingen, varken patienter eller medarbetare. Dessutom är det dyrt för regionens skattebetalare.


Liberalerna i VGR menar att regionen måste bryta med dåliga traditioner och införa tydligare incitament för löneutveckling och lönekarriär för vårdens medarbetare. Det behövs en ny lönepolitik där vidareutbildning, engagemang, ansvarstagande och inte minst erfarenhet syns i lönekuvertet.


Västra Götalandsregionen kommer aldrig att kunna bli Sveriges bästa offentliga arbetsgivare genom att begränsa medarbetarnas möjligheter. Det är i stället dags att befria vårdens personal från monopolets sista kvarvarande bojor. Det är en ny tid nu. Släpp loss medarbetarna.


Jonas Andersson (L)

Ordförande Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen