Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Är kommunikatörerna en statussymbol för Göteborg?

Fler kommunikatörer ger inte mer demokrati. Då hade Göteborg varit dubbelt så demokratiskt som Stockholm, och det är det väl ingen som hävdar, skriver Johan Gustafsson.Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Johan Gustafsson, ”Slöseriombudsmannen vid Skattebetalarna.Foto: PRESSBILD

I Göteborgs pressrum är det bara solsken. Stadens kommunikatörer har inte rapporterat en enda negativ nyhet på flera månader. Våra makthavare verkar ha glömt bort att varje kommunikatör är en lärare mindre i skolan, skriver ”Slöseriombudsmannen” Johan Gustafsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Göteborgs 236 kommunala kommunikatörer utsågs till det näst värsta slöseriet förra året i Slöseriombudsmannens tävling för att sätta slöseri med skattepengar på kartan. Men trots omfattande kritik har de styrande i Göteborg inte dragit i nödbromsen. På lite drygt ett år har staden anställt ytterligare 20 kommunikatörer och nu är siffran uppe i 255. Det är inte utan att man frågar sig hur de har förbättrat kvaliteten på den kommunala service göteborgarna får ta del av?

 

Det var många som blev upprörda över SVT Västs avslöjande att Göteborg satsar en halv miljon om dagen på kommunikation. Journalister från GT har vittnat om hur de många kommunikatörerna ägnar sig åt att förhala, försvåra och förhindra granskning av staden. Det är ett demokratiskt problem när stora kommunikationsavdelningar fungerar som dörrvakter som gör det svårare att granska offentlig verksamhet. 

 

Nu är Göteborg inte den enda kommunen i Sverige som satsar stora summor på att putsa på bilden av den egna verksamheten. Slöseriombudsmannen har tidigare uppmärksammat att Malmö har drygt 200 kommunikatörer, och städer som Uppsala och Helsingborg strax under hundra stycken. Men det är en klen tröst för göteborgarna som får stå för notan. En stor kommunikationsavdelning verkar ha blivit den nya statussymbolen bland svenska kommuner. Vad kommunerna behöver alla kommunikatörer till har de däremot inte lyckats förklara.

 

I stället svarar kommunerna lite fluffigt att kommunikatörer bidrar till demokratin. Men fler kommunikatörer ger inte mer demokrati. Då hade Göteborg varit dubbelt så demokratiskt som Stockholm och det är det väl ändå ingen som på allvar kan hävda? I själva verket gör de stora kommunikationsavdelningarna snarast motsatsen. Det är nämligen inte bara journalister på GT som vittnar om hur de kommunala kommunikatörerna försvårar kritisk granskning av kommunernas verksamhet. Och vem som helst kan se att det har lett till att kommunerna allt för ofta förmedlar en ensidigt positiv bild av den offentliga verksamheten.

 

I Göteborgs pressrum är det bara solsken. Man har inte rapporterat en enda negativ nyhet på flera månader. I pressrummet informerar man exempelvis inte om att en utredning före sommaren kommit fram till att den planerade linbanan över Göta älv ser ut att bli dyrare än det var tänkt och man berättar inte heller om den kompletterande utvärdering som beställdes, som konstaterade att de samhällsekonomiska kostnaderna blir 5-13 gånger högre än värdet av nyttan av investeringen. Och då ger ändå en sökning på ordet ”linbanan” 21 träffar, med information om allt från hur politikerna tänker sig att linbanan ska se ut till tänkt placering av stationer. Men informationen om vad politikernas nya favoritprojekt skulle kosta kanske inte var relevant för dem som får stå för notan? 

 

Det är ingen tvekan om att stora offentliga organisationer behöver kommunikatörer. Medborgarna ska kunna få relevant och lättillgänglig information om de tjänster som det allmänna tillhandahåller och med fler kanaler och dagens allt snabbare informationsflöden behövs det fler kommunikatörer än för några decennier sedan.

 

Men våra makthavare verkar ha glömt bort att varje kommunikatör är en lärare mindre i skolan eller en sjuksköterska mindre i äldreomsorgen. Det är kärnverksamheten som får stryka på foten när bilden av verksamheten blir viktigare än innehållet.

 

När ni hör om Göteborgs pressade ekonomiska situation framöver, glöm då inte bort allt onödigt som man anser sig ha råd med. I stället för att låta över 250 kommunala kommunikatörer putsa på bilden av Göteborg borde de styrande ta tag i alla problem och utmaningar staden har. I stället lägger de tid och energi på tokiga projekt som förhoppningsvis aldrig blir verklighet som linbanan över Göta älv och kommunala hotellbyggen.

 

Johan Gustafsson

Slöseriombudsmannen vid Skattebetalarna