Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Använd inte pandemin som svepskäl för avregleringar

Årtionden av skattesänkningar har skapat oförmåga att skydda de gamla, skriver Patrik Hall, Anders Kjellberg, Christin Mellner och Åke Sandberg.
Foto: SHUTTERSTOCK
Patrik Hall, professor i statsvetenskap Malmö universitet.
Foto: MARTIN MAGNTORN
Anders Kjellberg, arbetsmarknadsforskare, professor Lunds universitet.
Foto: KENNET RUONA
Christin Mellner, arbets- och organisationspsykolog, fil.dr Stockholms universitet.
Foto: PRESSBILD
Åke Sandberg, organisationsforskare, professor Stockholms universitet.
Foto: ANDERS ANDERSSON

Tre årtionden av resursminskning och styrformen New public management har bäddat för krisens allvar under pandemin. Men pandemin får inte användas som ursäkt för att driva genom fler avregleringar, skriver flera akademiker och forskare.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Covid-19 skapar kris i välfärdens kvalitet, både i arbetet och i den omsorg som ges. Tre årtionden av resursminskning och styrformen New public management (NPM) har bäddat för krisens allvar. 


Fordonsindustrin har gått i första ledet med flexibilitet och små lager, så kallad lean production. När leveranskedjor bryts, uppstår brist på material och bilindustri som Volvo stänger ner. När samma organisering tillämpas inom vård, omsorg och läkemedelsförsörjning äventyras liv. 


För mer än två månader sedan kritiserade Kommunal Väst arbetsmiljön – och därmed omsorgskvaliteten – i hemtjänsten något som de, och forskningen, larmat om i åratal (GT 18/3). I Göteborg ställdes höga kvalitetskrav på företag i hemtjänsten. Två av tre företag fick nej för att de inte höll måttet, men trots det är arbetssituationen inte hållbar.  I höstas fanns bara åtta privata hemtjänstföretag i Göteborg, i Stockholm däremot omkring 150, med samordningsproblem som följd. 


Årtionden av skattesänkningar har skapat oförmåga att skydda de gamla. Ändå planerade landets kommuner i höstas ytterligare besparingar på ett par miljarder kronor inom äldreomsorgen för år 2020. I boken ”Arbete & välfärd” (2019) undersöker vi effekter av NPM och marknadsstyrning i välfärden. Politiken blir åskådare, professioner överflyglas av marknad och byråkrati, arbetsmiljö och kvalitet blir därefter.


Vi har litat på att människor är hyggliga, som Kerstin Ekman skriver (DN 7/4). Tillit har möjliggjort den produktiva och dialogbaserade organisation som varit ett framgångsrecept i svensk ekonomi, med Volvo som stilbildare. På liknande sätt är tillit grundläggande för att välfärdens professioner ska kunna sköta sitt jobb. Nedskärningspolitik och NPM har försvårat detta.


Vi ser försök att använda pandemin för att driva fram fortsatt avreglering. Det är att blanda bort korten. Dagens kris orsakas inte av för mycket planering eller alltför trygga jobb utan av en pandemi, svår att hantera på grund av resursminskningar och oreglerade marknader. Tidigare har avreglering motiverats med sysselsättning för unga och utlandsfödda. Likt den romerske senatorn Catos ”för övrigt anser jag att Kartago bör förstöras” är refrängen från arbetsgivarhåll: för övrigt anser vi att anställningstryggheten bör försvagas, lönespridningen öka och förhandlingar decentraliseras (jfr Ratiorapporten ”Framtidens arbetsliv” 2017 ).


Flexibilitet är ett tveeggat svärd, som OECD framhåller. Uppluckrad LAS med lätt att avskeda gör företag flexibla. De anställda tvingas vara flexibla. Gigjobb och timanställning ger otrygghet och kompetens- och språkproblem i äldreomsorgen.


Kompetensmässig flexibilitet däremot, förhandlad av fack och arbetsgivare, innebär kvalificerade anställda, vilket främjar konkurrenskraft. Det har föga med januariavtalets uppluckrade LAS att göra, desto mer med den klassiska svenska modellen med kollektivavtal och samspel på lokal-central nivå, en flexibel framtidslösning som lyfts fram av OECD.


Att genomföra januariavtalets avreglerade arbetsrätt är inte ansvarsfullt. Nedmonteringen av Arbetsförmedlingen var aldrig en bra idé, än mindre när kommuner, som kämpar med integration av flyktingar, nu också ska klara en ekonomisk kris.


Ökad lönespridning med sänkta lägstalöner påverkar nivåerna i a-kassa och sjukförsäkring, för om arbetslinjens tvång ska fungera måste skillnaden mellan ersättning och lön vara stor. Den mer hållbara klassiska arbetslinjen bör återkomma: Rätt till jobb och utbildning för att kvalificera sig i omställning, med produktivitet, välfärd och kvalificerade jobb i samklang.


För tre decennier sedan vann marknadsidéerna över vad som uppfattades som byråkratisk detaljreglering. Sedan har långt drivna marknadslösningar skapat ineffektivitet, samordningsproblem, bristande likvärdighet och statusförlust för välfärdens professioner. Nu behöver marknadslösningar bäddas in i en gemensam ram för trygghet och kvalitet i både välfärd och arbetsliv.


Patrik Hall 

Professor i statsvetenskap Malmö universitet


Anders Kjellberg

Arbetsmarknadsforskare, professor Lunds universitet


Christin Mellner

Arbets- och organisationspsykolog, fil.dr Stockholms universitet


Åke Sandberg

Organisationsforskare, professor Stockholms universitet