Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Alliansens omvända Karl-Bertil Jonssons julafton

Gunilla Carlsson (S), riksdagsledamot från Göteborg.Foto: PRESSBILD
Mariya Voyvodova (S), gruppledare i kulturnämnden i Göteborg.Foto: PRESSBILD

Med kuslig precision har alliansen genom sin budget lyckats slå mot jämlikheten, skriver Gunilla Carlsson (S) och Mariya Voyvodova (S).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Lagom till jul har landet som en oönskad julklapp fått en blå budget, inslagen av Moderater och Kristdemokrater, med hjälp av Sverigedemokraterna. Även i Göteborgs Stad gäller en alliansbudget. I båda fall har de med kuslig precision lyckats slå mot jämlikheten, och de börjar med barnens fritid. Likt en omvänd Karl-Bertil Jonssons julafton vill de omfördela från de som inte har till dem som har. För det här utspelar sig i en tid då vissa partier låter skattesänkningar för rika går före barns rätt till kultur och en meningsfull fritid. 

 

Vi konstaterar att alliansens budget med precision riktar in sig på besparingsåtgärder som direkt slår mot jämlikheten och tillgängligheten till kultur för alla. Grunden för minskade skillnader i livsvillkor börjar alltid med barnen. Med alliansens budget – i land och stad - är det nu barnen i kulturskolan som får betala. Det är särskilt allvarligt med tanke på de långvariga effekterna genom livet detta kan generera. Detta är en ny inriktning på kulturpolitiken i landet och i Göteborg som vi djupt beklagar. 

 

Riksdagen har tagit beslut om nationella mål för den kommunala kulturskolan. En viktig del för oss socialdemokrater har varit att öka tillgängligheten och främja jämlikheten. För att nå detta införde vi 2016 ett utvecklingsbidrag, riktat mot kulturskolorna, om 100 miljoner kronor. Det har främst använts till att bredda utbudet och nå nya grupper. Kulturrådet konstaterar att det är många nya barn som hittat till kulturskolan tack vare bidraget. Hela 85 procent av landets kommuner har sökt detta bidrag som nu försvinner med Moderaterna och Kristdemokraternas budget. Det slår direkt mot jämlikhetsmålet och alla barns rätt till kultur. 

 

Med ett pennstreck försvinner de pengar som använts för att nå barn i socioekonomiskt utsatta områden och den särskilda satsning som gällt för barn och unga med funktionsnedsättning. Tidigare har Göteborg fått upp mot 6 miljoner kronor som nu försvinner från barnens verksamhet. 

 

Som om detta inte vore nog så förstärker alliansen i Göteborg den borgerliga nedskärningspolitiken. Det slår mot barnens kulturskola med dubbel effekt. Inte nog med att det statliga bidraget för att öka jämlikheten för barn försvinner. Här har de också tagit beslut om att skära ner och halvera det lokala stöd som går till kulturskolan. Det är ett stöd som bland annat gått till att utveckla fantastiska verksamheter som El Sistema. 

Enligt Kulturförvaltningens bedömning kan alliansens beslut påverka likvärdigheten för barn- och ungdomars möjligheter att utöva olika konst-och kulturformer. Redan i dag deltar barn från familjer med sämre socioekonomiska förutsättningar i kulturskolan i mindre utsträckning. Deltagarna i kulturskolans verksamhet i Göteborg speglar inte ett tvärsnitt av stadens barn och unga. 

 

Alliansen motiverar sitt beslut med att stödet inte är ”basen för kulturskolan”. Hur kan ökad jämlikhet mellan barn och en ökad tillgång för barn till kultur inte utgöra en ”bas” för kulturskolan? Svaret är givet – detta är skillnaden mellan en socialdemokratisk och en borgerlig kulturpolitik. 

Så här i juletid bör man därför ta ett steg tillbaka och reflektera över de värden i samhället vi vill värna och behålla. Alla barns bästa är bortom partipolitik. Kulturskolan är grunden i den socialdemokratiska kulturpolitiken men också kärnan i vår idé om ett jämlikt samhälle. Kulturskolan verkar i människors vardag och hjälper barn att förverkliga sina drömmar. Den riktar sig brett och är ett effektivt sätt att utjämna skillnader i livsvillkor. För att öka jämlikheten krävs större insatser, särskilt för dem som riskerar att halka efter. Då duger det inte att hänvisa till basverksamhet eller att utvecklingsbidrag till barn är ”kostsamt” för att sedan genomföra stora skattesänkningar för höginkomsttagare. 

 

Socialdemokratenra sätter i stället jämlikheten i centrum – och den börjar alltid med barnen.

 

Gunilla Carlsson (S)

Riksdagsledamot, ledamot i finansutskottet

 

Mariya Voyvodova (S)

Gruppledare i kulturnämnden