Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Alliansen missar att ge plats för barnen

Karin Pleijel (MP), oppositionsråd i Göteborg.Foto: CATHARINA FYRBERG
Barn berörs av i princip alla beslut som fattas i en kommun, skriver oppositionsrådet Karin Pleijel (MP).Foto: CSABA BENE PERLENBERG/GT

Barnen i Göteborg ska leva i staden vi bygger under betydligt längre tid än vi själva, och de påverkas negativt när vi prioriterar parkeringar framför gröna skolvägar, skriver oppositionsrådet Karin Pleijel (MP) inför kommunstyrelsemötet på onsdag.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Ingen kan ha missat att barnkonventionen blev svensk lag i år. Tidningar och TV har fyllts av debatter. Jurister och experter har diskuterat vilken påverkan, stor eller liten, som denna lagändring ska åstadkomma. Oavsett inställning verkar ändå alla vara överens: Barnens rätt ska prioriteras. 

 

Gott så, men väldigt få har genom åren motsatt sig barns rätt. Ändå uppdagas brister och barnrätten nedprioriteras. Hur kan det blir så? En del svar på detta finner vi i ett avslagsyrkande från alliansen i Göteborg på onsdagens kommunstyrelsesammanträde, där det är uppenbart att de missat poängen med barnkonventionen. 

 

Barn berörs av i princip alla beslut som fattas i en kommun. Inte bara av sådana som direkt rör barn, inom skolan, förskolan eller socialtjänsten. Frågor om trafik berör barn i högsta grad. Trygghet och tydlighet kring färdväg, och säkra övergångsställen och cykelvägar är avgörande för att barn ska kunna ta sig fram i trafiken. Barn påverkas dessutom mer negativt än vuxna av luftföroreningar och buller som trafiken skapar. Det samma gäller all stadsbyggnad och samhällsplanering. 

 

Barnen ska leva i staden vi bygger under betydligt längre tid än vi själva, och de påverkas negativt när vi prioriterar parkeringar framför gröna skolvägar. På miljöförvaltningen uttryckte en tjänsteperson att barnperspektivet framför allt ska omhändertas av social resursnämnd, inte av miljöförvaltningen. Detta trots att barnen är de som påverkas allra mest av miljö- och klimatproblemen och dessutom kommer att få leva med konsekvenserna av vårt alltför slapphänta agerande. 

 

Det är just detta tankefel som även delas av alliansstyret. De tror att barnrätt endast är kopplat till barnfrågor. Men det gynnar inte barnen att tänka så. Miljöpartiet vill, liksom Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ, få en grundlig genomgång av vilka åtgärder som behöver vidtas inom kommunstyrelsens förvaltning och inom Stadshus AB med alla stadens bolag, med anledning av barnkonventionens nya status. Allt som beslutas i dessa instanser är av övergripande karaktär och kommer att påverka andra nämnder och bolag i Göteborg. Därför är det avgörande att barnrättsperspektivet efterlevs i detta maktens nav. Om inte de på toppen skapar förutsättningarna, hur ska de längre ned i hierarkin kunna prioritera och värna barns rätt?

 

Barnrättsperspektivet är något annat än barnperspektivet. Ett barnperspektiv kan en vuxen påstå sig ha, och sedan sitta och gissa vad barn tycker eller inte tycker. Det perspektivet fokuserar helt på de vuxnas uppgift att skydda barnen, och förminskar barnen som faktiskt är kommunmedlemmar och samhällsmedborgare liksom vuxna. Någon som på allvar bryr sig om barnrättsperspektivet ser till att även ta in barnens perspektiv. Detta kräver att från och till behöva möta barnen i ögonhöjd, fråga barn vad de anser och ta sig tid att lyssna och ta in deras svar. Det krävs också att vi tänker ett steg längre, bortom nästa kvartalsrapport och fram till när barnen i stället är vuxna och själva sitter på de beslutande posterna. 

 

Vilka förutsättningar ger vi dem att komma dit och då kunna fatta rätt beslut? Miljöpartiets ideologi bygger på tre solidariteter, varav en är solidariteten med kommande generationer. Barnrättsperspektivet bör helst vara så genomgående att det även beaktar dem som ska vara barn i vår stad om 50 eller 100 år. Det måste vi kräva av en hållbar stad.  

 

Barn ska inte reduceras till passiva skyddsobjekt. De ska inte heller tryckas undan till att bara kunna delta i sammanhang som är anpassade för just barn. Hela staden och samhället tillhör även barnen, och vi som politiker har hela ansvaret för att bereda plats åt dem. Nu och i framtiden. Detta måste alliansen i Göteborg lyfta blicken och inse.    

 

Karin Pleijel (MP)

Oppositionsråd i Göteborg