Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Alla tjänar på Trollhättans skolsammanslagning

I en nyligen publicerad rapport av Trollhättans stad påvisas enorma skillnader i kunskapsresultat mellan stadens grundskolor, skriver John-Erik Bergkvist.Foto: HENRIK JANSSON
John-Erik Bergkvist, doktorand Handelshögskolan i Stockholm och fd Trollhättebo.Foto: PRESSBILD

Trollhättans grundskolor uppvisar enorma skillnader i kunskapsresultat. Förslaget att blanda elever är mycket bra. För medelklassen finns det goda skäl att acceptera förändringen, skriver doktoranden John-Erik Bergkvist.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I en nyligen publicerad rapport av Trollhättans stad påvisas enorma skillnader i kunskapsresultat mellan stadens grundskolor. I vissa skolor går i princip alla elever ut med gymnasiebehörighet, medan läget ser betydligt sämre ut för framför allt Kronan som år 2018 endast såg en tredjedel av sina niondeklassare ha behörighet till gymnasiet vid terminsslut. 

Tjänstemännen som skrivit rapporten presenterar förtjänstfullt förslag som ser till kommunens bästa, det vill säga att Kronan görs om till en F-3 skola och att resterande elever erbjuds plats på mer välpresterande skolor (Lyrfågel-, Stavre-, Strömslunds- och Paradisskolan samt Skogshöjdens skola). 

Förslaget kommer med stor sannolikhet stöta på motstånd bland stadens invånare om det ens kommer att presenteras som ett politiskt förslag. Som beslutsfattare vore det nästan att skjuta sig själv i foten om man vill maximera chansen till omval. Jag menar dock att det finns goda skäl att som medelklassväljare med barn i välpresterande skolor att acceptera förslaget, inte på basis av några ideologiska eller idealistiska grundvalar utan på strikt nyttomaximerande grunder.

Segregationen på grundskolenivå är närmast total där vissa skolor har en nästan hundraprocentig elevpopulation med utländsk bakgrund, trots att endast vart tredje barn i staden har utländsk bakgrund. När det kommer till gymnasieutbildning är skolorna färre, vilket resulterar i en mer heterogen elevsammansättning. I kommuner i Trollhättans storlek och med två stora dominerande gymnasieskolor kommer många av medelklassens barn inte kunna ”undgå” resurssvagare elever eftersom de låga antagningspoängen till gymnasiet innebär inströmning från alla skolor.

Efter att själv ha gått på en välpresterande högstadieskola (Strömslundsskolan) förvånades jag de första dagarna på gymnasiet av hur låg kunskapsnivån i min klass var, vilket återspeglades i en undervisning som inte kändes anpassad efter mina förutsättningar. Jag som var oroad över att gymnasiet skulle bli en utmaning märkte snabbt att så inte skulle vara fallet. I stället var det andra risker som uppenbarade sig. Med inströmning till gymnasiet från en heterogen grundskoleutbildning kan risken för sämre kvalitet på gymnasieutbildningen öka även för de resursstarka eleverna. Risken för den resursstarka eleven att anpassa sig till den lägre nivån är större när den generella kravbilden är lägre. Därtill ökar risken för att den resursstarka eleven blir understimulerad och tappar motivationen och av den anledningen presterar sämre. En inte helt otrolig gissning är att även antipluggkulturen, som åtminstone fanns när jag gick i skolan, kan växa sig starkare när elevunderlagets nivå varierar kraftigt.

I gymnasiet allokerar naturligtvis lärare i den heterogena klassen i större utsträckning sina begränsade resurser till de som ska klara godkändnivån, med all rätt. Höjer man kvalitén på elevgruppen som helhet så kommer givetvis även de resursstarka eleverna gynnas. Antagningspoängen till många gymnasieprogram är så pass låga att det knappast går att tala om någon betydande selektionsmekanism. Därför får högstadieelevernas preferenser en avgörande roll, och givet att de kommer från olika skolor med högst varierande kunskapsresultat så kommer normalfördelningen i kunskap se olika ut. 

Det är gymnasiet och gymnasiebetygen som verkligen spelar roll för medelklassens barn och med de föreslagna åtgärderna kommer de med största sannolikhet att få en bättre gymnasieutbildning. 

I mitt något fyrkantiga perspektiv kommer tjänstemännens djärva förslag få positiva effekter för alla, dock på lite varierande sikt men ändå på så pass kort sikt att alla elever tjänar på det. Sen finns det naturligtvis ett flertal andra skäl för att förverkliga förslaget. Men eftersom röstande föräldrar ser till sina barns bästa så tror jag ändå att det är viktigt att väcka tanken om att förslaget inte är så irrationellt som det ur en rationell välmenande förälders perspektiv först kan verka.

John-Erik Bergkvist

Doktorand Handelshögskolan i Stockholm och fd Trollhättebo