Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De förlorade sitt barn
– efter sjukvårdens miss

Solfrid Sümer och Anders Blomster i Skara försökte få barn i fem år. När de lyckades dog deras dotter Iris kort innan födseln. Foto: Privat
Iris kista under begravningen. Foto: Privat
Solfrid Sümer tycker att Socialstyrelsen borde se till att förlossningsvården inte skiljer sig åt beroende på var man bor eller vilken barnmorska man får. Foto: Privat
Anders och Solfrid kämpade i fem år. Så här lyckliga var de när de fick se "pricken" som bekräftade att IVF-behandlingen hade lyckats Foto: Privat
Solfrid Sümer, 31, och Anders Blomster 42 hade inrett en barnrum och väntade på att Iris skulle födas. Foto: Privat

Solfrid Sümer och Anders Blomster i Skara försökte få barn i fem år och drog till sist en vinst i det lotteri som kallas assisterad befruktning.

Men det som skulle bli den lyckligaste dagen i deras liv blev den sorgligaste. Kort innan dottern Iris föddes förlorade de henne.

– Hade vi bott i Stockholm hade detta aldrig hänt, säger Solfrid.

Solfrid Sümer, 31, och Anders Blomster 42, skojade och skrattade åt allt och inget när de lämnade fåren på gården och körde in mot förlossningen på Skaraborgs sjukhus i Skövde. Det var en måndag i augusti i år, och Solfrid hade tidigare under dagen hört de första tranorna flyga i väg mot varmare breddgrader.

När hon några månader senare berättade om tragedin skrev hon: "Den dagen som skulle förändra våra liv, den lyckligaste dagen vi hittills upplevt, men som i stället slutade i en bottenlös avgrund av sorg."

I början av augusti hade Solfrid gått fem dagar över tiden för beräknad födsel. Hon informerade sin barnmorska att hon trodde att hon läckte fostervatten och frågade vid flera tillfällen om varför de inte gjorde en igångsättning av förlossningen. Anders och Solfrid – som väntade sitt första barn efter fem års försök och IVF-behandling, alltså assisterad befruktning – fick lugnande besked. Det var bara flytningar, detta var ingen riskgraviditet.

– Hon sa att det var flytningar, utan att göra någon kontroll. Man går till en barnmorska för att få veta om barnet har det bra i magen. Särskilt som förstföderska vill man lita på att de har rätt, säger Solfrid.

Men allt var inte bra. Man har väntat för länge med igångsättningen, sa läkarna efteråt. Utan fostervatten dog deras dotter av syrebrist och Solfrid skriver: "I över fem dagar kämpade hon innan hon sparkade mig i revbenen en sista gång."

 

 

Solfrid Sümer och Anders Blomster dotter iris dog kort innan beräknad födsel.

Kräktes rakt ut

Hon beskriver den fysiska smärtan som uppstår hos dem vid ultraljudsapparaten när de får veta att deras barn är dött.

– Jag kräktes rakt ut av chocken och skrek rakt ut, berättar Solfrid.

– Det mest skrämmande är inte att människor kan göra misstag. Det mest skrämmande är att det är sådan skillnad på vård och vård. Hade vi bott i Stockholm hade detta aldrig hänt. Där är det standard med ultraljud i vecka 41 på alla graviditeter, och på många ställen genomförs tätare kontroller av IVF-graviditeter.

"Barn dör i onödan"

Hon ville ha kejsarsnitt, och fick det till sist, hon vägrade föda sitt döda barn och ville ha henne till sig så fort som möjligt. "Jag väntade på det där miraklet att hon kanske kunde vakna av en mors kärlek om hon fick komma till mitt bröst även om jag vet att det är i sagor det händer."

Hennes berättelse om det ofattbara och hennes ilska över att bo i "fel region" har delats 3 000 gånger och har fått 20 000 reaktioner på Facebook. Solfrid och Anders tycker att det är bra att inlägget sprids för att det kanske kan rädda något annat barn.

– Det behöver komma ut i Sverige att barn dör i onödan. Många tror att om barn dör i slutet på graviditeten är det något fel på barnet. Enligt forskningen kan en tredjedel av dessa dödsfall undvikas. Men ingen minskning har skett på 25 år, säger Solfrid Sümer.

– Egentligen skrev jag bara till mina vänner. Man får många frågor när ett barn dör, och vi kände att vi ville slippa svara på frågor gång på gång, säger Solfrid Sümer.

Gör IVO-anmälan

Här ligger nu deras dotter, Iris, begravd. Foto: Privat

Solfrid och Anders sitter just nu och skriver på en anmälan till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, och de är kritiska mot att Socialstyrelsen inte ger ut riktlinjer som ser till att förlossningsvården blir lika för alla.

Karin Källén, som är utredare på Socialstyrelsen, bekräftar att förlossningsvården kan se olika ut i olika delar av landet.

– Jag tror inte att någon har kartlagt detta, men det finns inga nationella riktlinjer. Det kan se olika ut, och ibland är det förstås resurserna som styr, säger Karin Källén.

Tidigare bedömdes assisterad befruktning som riskgraviditeter, men i dag menar man att om det är en i övrigt frisk graviditet är det inte så mycket att övervaka.

– Statistiken ser ganska betryggande ut. Det är som med andra graviditeter, om det är en kvinna som är lite äldre och förstföderska kan det finnas en ökad risk, säger hon.

Ingen tröst

För Solfrid och Anders är statistiken ingen tröst. De kanske aldrig mer får chansen. Solfrid Sümer skriver: "Jag ligger och tittar på det vackraste och mest sorgliga jag sett. En perfekt liten dotter som mist sitt liv och som ligger i sin pappas famn som utstrålar obeskrivlig stolthet blandat med den djupaste av sorg och förtvivlan."

Det ska inte få ske, menar de. Det ska inte skilja sig var man bor, vilken status man har i samhället eller vilken barnmorska man har turen eller oturen att få.

– Vi kämpade i fem år. Nu riskerar vi att bli barnlösa resten av livet, säger Solfrid Sümer.

 

Solfrid och Anders hade inrett en barnrum och väntade på att Iris skulle födas.

 

GT har sökt landstinget i Västra Götaland som inte återkommit med en kommentar.

 

Följ GT på Facebook och Twitter – där kan du diskutera och kommentera våra artiklar!​

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!