Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Cecilias hund spårlöst borta – efter tragiska dödsbeskedet

Cecilia Johansson, 47, lades in på sjukhus med dubbelsidig lunginflammation.
Foto: Privat
Hunden Bagheera har Cecilia haft sedan han var 8 månader gammal, berättar hon.
Foto: Privat

Cecilia Johansson, 47, fick dubbelsidig lunginflammation och låg nedsövd i respirator i tre veckor.

Hon vaknade upp till dubbla chockbesked – hennes mamma hade avlidit, och hennes hund var sedan dess spårlöst försvunnen.

Nu har sökandet efter hunden Bagheera engagerat tusentals.

– Skulle jag få reda på att han har det bra, det skulle göra så mycket för mig.

När Cecilia Johansson, 47, vaknade upp på Sahlgrenskas intensivvårdsavdelning var det efter tre veckor i respirator. Hon hade, utan att veta om det, drabbats av dubbelsidig lunginflammation, som lett till blodförgiftning.

– Mina lungor var fyllda med vatten. Jag höll på att drunkna inifrån.

Hon berättar att hon, sedan hon sövdes ner, tappat åtta kilo muskler. Hon tar sig fram med hjälp av en rullator – ben och armar bär inte.

Men det är det sista som tynger Cecilia.

Förutom de fysiska menen – och att hon i princip inte minns någonting från de tre senaste veckorna innan hon fördes till sjukhus med blåljus – ska fler saker visa sig ha förändrats sedan hon senast var vaken.

– Det jobbiga i allt detta var att min mamma dog, i rummet bredvid mitt.

I rummet intill hennes på intensivvårdsavdelningen har hennes mamma dött hastigt i en hjärtinfarkt, två dagar innan Cecilia vaknade upp. Det dröjer en vecka efter Cecilias uppvaknande innan läkarna har lyckats koppla ihop deras släktskap, berättar hon, de delar inte efternamn.  

– En läkare sa till mig: ”Jag förstår att detta är jävligt tufft, men tänk så här, att din mamma hade inte velat att du skulle ge upp nu, utan nu ska du kämpa”. Jag har tagit det med mig. 

Den som bäst skulle kunna hjälpa henne att hantera sorgen efter mamman är dessutom försvunnen – Cecilias älskade hund, Bagheera. 

– Det är väldigt svårt att sörja själv, säger Cecilia, som inte heller fått ta emot besök på avdelningen på Östra sjukhuset där hon nu är inlagd, på grund av coronariskerna.

På avdelningen där Cecilia Johansson ligger tillåts inga besök. Hon tillbringar sin tid med att träna, för att återfå styrka. Hon tar sig fram med rullator. ”Jag har precis lärt mig att duscha själv”, säger hon.
Foto: Privat

”Han är min bästa vän”

Efter att hon blev inlagd på sjukhuset tog hennes mamma hand om Cecilias hund. Och nu vet ingen var pitbullen Bagheera är.

Bagheera är två och ett halvt år gammal, och Cecilia har haft honom sedan han var en valp. De har bott tillsammans i Brunnsbo, på Hisingen i Göteborg. Men i lägenheten fanns han inte kvar.

– Han är min bästa vän. När jag har haft det tufft i livet har jag alltid haft honom. Han betyder så mycket för mig. Han ställer inga krav, förutom att få mat och när han vill ut. Det är inga svåra krav, säger hon och fortsätter:

– Det vi har ihop, jag och han, det är ett så speciellt band. Skulle jag få reda på att han har det bra... det skulle göra så mycket för mig i min träning. Jag måste hitta Bagheera.

Hon håller på att rehabilitera sig efter sjukdomen, men finner ingen motivation så länge hennes hund är borta. 

All tid som hon har över mellan arbetsträning och rehabilitering läggs på att ringa runt till olika hundstall, till polisen, vem som helst som kan tänkas veta var hennes hund är. Bagheera är chippad, och Cecilia är övertygad om att han ska kunna hittas.

Hunden Bagheera är Cecilia Johanssons bästa vän – nu är han spårlöst försvunnen.
Foto: Privat

”Betyder jättemycket”

I ett inlägg på Facebook, som delats över 3 000 gånger, har hon efterlyst sin hund. Efter det, berättar hon, har flera personer hört av sig och erbjudit sig att hänga upp lappar och hjälpa till.

– Jag har inte bett om det, utan det är något de gör frivilligt. Det betyder jättemycket för mig att det finns människor som bryr sig, för just nu är jag ganska ensam.

Hon hoppas att den som kan veta var Bagheera är hör av sig, och att historien får ett lyckligt slut.