Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Birgitta, 81, råkade ut för rånligan: ”Jag bara skrek”

"Jag bara skrek nej, nej till ingen nytta. Det fanns ju ingen i närheten som kunde höra mig. Jag var alldeles chockad, det här är ju ingenting man planerar att råka ut för", säger Birgitta Fredriksson. Foto: Lovisa Waldeck

Under sommaren arbetade polisen i Göteborg med ett stort antal halsbandsrån, där äldre personer fått sina halskedjor i guld avslitna. 

Två av männen i ligan döms nu till två års fängelse och utvisning – deras kvinnliga kumpan döms för häleri. 

– Jag  är lite handikappad och måste ha rullator för att kunna gå, jag är ett lätt offer. Precis sådana som de är ute efter, säger 81-åriga Birgitta Fredriksson.

Birgitta Fredriksson, 81, i Göteborg blev ett av "halsbandsligans" offer i slutet av juni i år.

– Jag bara skrek nej, nej till ingen nytta. Det fanns ju ingen i närheten som kunde höra mig. Jag var alldeles chockad, det här är ju ingenting man planerar att råka ut för. Men det  fanns inte mycket mer att göra än att gå hem och anmäla att jag blivit rånad. Jag är gammal och lite handikappad, precis en sådan som de är ute efter, säger Birgitta Fredriksson.

Under våren och sommaren inträffade ett fyrtiotal nästintill identiska grova stölder i Göteborgsområdet. Äldre ensamma personer har blivit attackerade av en person som ryckt av deras guldkedja och sedan avvikit från platsen. 

 

Ett fyrtiotal likande incidenter 

– Vi äldre är ju väldigt tacksamma offer. Vi har ju inte en chans att springa ifatt en rånare eller kunna försvara oss. Mannen som rånade mig hade uppmärksammat mig på bussen och följt efter mig på väg hem. Sedan var det ju bara att slå till. Han ställde sig framför mig och bara stirrade med brinnande ögon. Först trodde jag att han skulle fråga om vägen men så var det ju inte. Han ryckte min halskedja och sprang, säger Birgitta Fredriksson.

Mannen som rånade mig hade uppmärksammat mig på bussen och följt efter mig på väg hem. Sedan var det ju bara att slå till, säger Birgitta Fredriksson
Den andra mannen döms för fyra fall av grov stöld till två års fängelse och utvisning. Deras kvinnliga kumpan döms för häleri.
En av männen i ligan döms till två år och tre månaders fängelse samt utvisning för fem fall av grov stöld.

 

Polisen hade en längre tid arbetat aktivt med den rad grova stölder som drabbat äldre när genombrottet i utredningen kom först i slutet av juli. 

Tack vare ett uppmärksamt vittne som noterade ett registreringsnummer i samband med en av de grova stölderna kunde polisen relativt snabbt gripa och anhålla sju personer.

" I slutändan kunde vi bara knyta de här gärningsmännen till fem av stölderna"

– Med tanke på att det varit ytterligare stölder gör man bland annat en husrannsakan hemma hos en av de misstänkta där man påträffar ganska många pantkvitton, där man pantsatt halsband. Därefter nystar man upp flera stölder genom att titta på övervakningskameror och göra telefonanalyser. I slutändan kunde vi bara knyta de här gärningsmännen till fem av stölderna. Det är de här männen som nu är dömda. Ytterligare en person dömdes för häleri, säger kammaråklagare Emilie Lagerwall. 

Hemma hos en av de misstänkta påträffas en rad pantkvitton, där man pantsatt halsband.
Polisen nystar upp flera stölder genom att titta på övervakningskameror från pantbanker ligan besökt Foto: Bild från övervakningskamera - polisens förundersökning
Kvitto från en av pantbankerna där ligan pantsatt stöldgodset Foto: polisen

 

En av männen i ligan döms till två år och tre månaders fängelse samt utvisning för fem fall av grov stöld. Den andra mannen döms för fyra fall av grov stöld till två års fängelse och utvisning. Deras kvinnliga kumpan döms för häleri.

Känner ingen ilska

Birgitta Fredriksson menar att hon efter sommarens incident haft vissa besvär med att bearbeta händelsen, men också börjat resonera annorlunda kring sin egen utsatthet som lättillgängligt brottsoffer. 

Varje gång hon är ute känner hon sig iakttagen och oroar sig för att råka ut för samma sak igen. Några smycken om halsen vågar Birgitta inte längre bära. Ändå känner hon ingen ilska mot personerna i "halsbandsligan".

" Jag kan faktiskt förstå att man roffar åt sig på det här viset när det är för att kunna överleva"

– Rånarens stirrande ögon kommer jag absolut inte glömma bort i första taget. I början var jag förstås arg på de här personerna men efter att ha fått reda på vilka de var och vilken livssituation de befann sig i har det släppt. Jag kan faktiskt förstå att man roffar åt sig när man gör det för att  kunna överleva. De här människorna har ingen bostad, ingenting. Då tar man de chanser man får, säger hon.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!