Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bataljen om Kortedala

Foto: Anders Ylander

GÖTEBORG. Slagorden ekar över det stenlagda torget. Några få högerextrema kritiserar mångkulturen. En massiv grupp motdemonstranter skanderar: "Inga nazister på våra gator". Bataljen om Kortedala är i full gång.

Misshandeln av 61-årige Carl-Eric Cedvander på Kortedala torg i Göteborg har utmynnat i en hätsk debatt med rasistiska förtecken, eftersom de misstänka tonåringarnas familjer är invandrare. Peter Brych, 61, som har känt Carl-Eric i fyra decennier säger:

– Det här är fel. Det hatiska är fel. Det här är en helt annan anda än Calles.

Kortedala torg i Göteborg i går, långfredag: häftiga demonstrationer. Höger mot vänster. Ett tjog högerextrema från Nationaldemokraterna och Right Wing Resistance demonstrerar mot invandringen i ett av polisen inhägnat område, men överröstas av kanske tusen motdemonstranter.

 

Kortedala torg för tre veckor sedan, söndag den 18 mars: 61-årige Carl-Eric blir slagen och sparkad livlös av några tonårspojkar, får massiva skador på hjärnan, och reser sig kanske aldrig mer.

– Man kan säga att de har mördat honom, fastän han lever, säger Peter Brych.

Kortedala torg i onsdags: En liten flicka springer runt en träkrokodil i naturlig storlek på gräsmattan. Fyra tjejer i tidig skolålder passerar med ryggsäckar och skolväskor på släp. De stannar till vid den torrlagda fontänen och tittar på blommorna och ljusen. En av dem säger:

– Han ligger i koma, står det i tidningen.

 

Torget är hjärtat i Kortedala, invigt 1959 och numera nedslitet. På ytan ser det ut som hela livet i sammandrag. Köpa blommor till en nybliven mamma på Kortedala blomsteraffär. Ta bröllopsbilder hos Kortedala Foto & Bröllop. Begravas av Fonus. Men många butiker är nedlagda och igenbommade. Kortedala Bingo kör dock för fullt.

Göran Johansson (S) har bott i Kortedala i nästan 30 år, och varit kommunstyrelsens ordförande i nästan två decennier, ett uppdrag han lämnade 2008. Han säger:

– Torget ser för jävligt ut. Och har gjort så i flera år.

På frågan vad politikerna gjorde åt den saken under hans tid svarar han att de gjorde en utredning som sa att om Kortedala centrum inte åtgärdades borde det säljas eller rivas för att bygga fler bostäder.

 

En minuts promenad från centrum, över den vita bron, ligger polisstationen. "Stängd för allmänheten från 4 juli 2009" står det på en skylt på dörren. Bokade besök kan använda porttelefonen till höger.

Akuta misshandelsfall på torget göre sig icke besvär. Den där söndagen i mars strax efter klockan fem på eftermiddagen kom den hjärtsjuka Carl-Eric Cedvander från livsmedelsbutiken med sin hund Barney, av rasen bouvier de flandres.

 

Några minuter senare låg 61-åringen medvetslös i fontänen, och tio dagar senare grep polisen sju unga pojkar i 15-årsåldern från Hjällboskolan, tre kilometer härifrån, som misstänkta för dådet. Fyra av dem har häktats, tre av dem har socialtjänsten tagit hand om. En av dem är bara 14 år.

Monica Thell, 66, har bott i Kortedala de senaste sextio åren. Hon känner väl till Carl-Eric Cedvander. Hon säger:

–  Han brukade ställa sin hund där utanför affären. Han är så försynt. Väldigt lugn och snäll. Man går inte på gamla människor så där.

En av de misstänkta pojkarna erkänner i förhör ett visst våld, men enligt hans advokat slog han i självförsvar efter att 61-åringen både sparkat och tagit strypgrepp på pojken.

En ung kvinna med sin ettårige son berättar att hon var här på torget när det hände:

– Vi var på väg till Hemköp. Då var det nån som sa att det ligger en man där i poolen. Jag gick lite närmare, och såg att han var alldeles blodig. Men jag ville inte att min son skulle se honom så jag vände snabbt och gick in på affären.

–  Jag var så rädd. Oj, vad jag var rädd! Jag är från Bosnien. Jag kommer från kriget.

Två äldre damer som har besökt biblioteket står utanför och diskuterar. En säger att pojkarna kan ha blivit provocerade, det vet man ju inte. Den andra damen säger att hon skulle vilja att föräldrarna straffades på något sätt.

 

På en pelare utanför restaurangen Mitt Kök sitter en affisch. "Stoppa nazisterna", står det. Under den hänger en mindre affisch om att nedskärningarna i vården måste upphöra.

Lisa Atterskog, 22, drar förbi med en Dramaten, en vagn att frakta livsmedel i. Hon jobbar som personlig assistent och har precis varit och handlat. Hon säger:

– Jag tycker det är allas vår skyldighet att vara här och visa ute på gatan att vi inte accepterar nazisternas förvrängda syn på varför saker och ting händer, att det inte finns något biologistiskt svar. De använder alltid sin hatpropaganda vid såna här tillfällen.

Bara några minuter senare kommer två män och en kvinna i svarta bomberjackor och inspekterar fontänen på torget. Peter Kremer säger att han leder den svenska delen av en ny högerorganisation.

– Vi är från Right Wing Resistance. Vi tillhör extremhögern. Vad vi står för? Att bevara den vita rasen. Ni kommer att höra talas om oss.

Peter Kremer säger att de stöder Nationaldemokraternas demonstration. Att han "känner alla" i ND. Han säger:

– Problemet är invandringen. De som bär största ansvaret är vår statsminister som har tillåtit att vi får in all skit här. Regeringen är huvudansvarig. Det finns inget ansvar. Bara ös in med invandrare och sen tar de inte hand om problemet. Jag är så less på den här skiten.

 

Amer Mohammed Ali, som arbetar för Rättvisepartiet Socialisterna, samlar in namn för en upprustning av förorterna. Han avfärdar extremhögerns enkla lösning.

– De bryr sig inte ett smack om 61-åringen. De är själva inte främmande för att använda våld.

Denny Jovanovic jobbar också för Rättvisepartiet Socialisterna. Han är uppväxt i området och säger att den viktigaste politiska frågan är att rusta upp bostäderna, skolorna och fritidsgårdarna i förorterna.

– De glömmer bort ungdomarna. Det är 30 procents arbetslöshet bland invandrarungdomar. Det förväntas att man ska misslyckas. Förorterna är de mest nedläggningsdrabbade: de skär ned och satsar pengar på kameraövervakning. Det blir mer och mer som en anstalt. Man vill verkligen behandla människor som djur. Då protesterar de unga, men på helt fel sätt.

 

Hjällboskolan ligger tre kilometer från Kortedala torg, och byggdes i rosa och ljusblå folkhemsdrömmar när 1960-talet blev 1970-tal. Här gick alla sju tonårspojkarna som misstänks. De fanns i en grupp elever som skolan var orolig för och sedan ett halvår hade börjat arbeta extra med; det fanns signaler på att de använde droger och vistades i olämpliga miljöer.

Mikael Rying, som är kriminolog vid rikspolisstyrelsen, säger att det ofta gå att hitta gemensamma faktorer när killar i tonåren begår grova våldsbrott. Det börjar inte med en spark i huvudet.

– Det är påfallande lika från gång till gång. Det handlar om killar som börjat ha problem i skolan, har ett begynnande missbruk, har problem med sin impulskontroll, bristande empatiförmåga och har begått andra skitbrott tidigare, småstölder och liknande. Det finns alltid en kärna i gruppen, någon eller några som är beredda att gå lite längre.

 

I en källartrappa, precis vid entrén till skolan, ligger en cykel nedslängd och begravd med löv, och vid en solig yttervägg står ett ungt par och kramas. Tre tjejer i sjuan står och hänger på rad i entrén, uppställda som en poptrio. De känner killarna som häktats för misshandeln.

– Vi hoppas att de kommer tillbaka. De är jättesnälla och roliga. Vi fattar inte att de kan ha gjort nåt sånt.

De pratar om rykten som går och Bo-Lennart Ekström, specialpedagog på skolan, stannar till och ger flickorna en lektion i källkritik på stående fot, fastän skolan slutat för länge sen. Skulle polisen häkta någon om de inte hade starka misstankar? Kastade sig mannen själv mot botten av fontänen, menar de? Är det inte bättre att ta reda på alla fakta innan man har en åsikt?

Till oss säger Bo-Lennart Ekström:

– Källkritik är något vi har jobbat ganska mycket med den senaste tiden. Alla på skolan vet vilka killarna är, de har både kompisar och släktingar här.

 

På torget i Kortedala är demonstrationen över. Peter Brych, som har haft med sig en egen megafon och uppmanat till värdigt beteende, säger att han inte ger fem öre för högerextremisternas verklighetsbeskrivning. Men han gillar inte heller den upphetsade stämning som motdemonstrationen gav upphov till.

– Det är inte Calle, upprepar han flera gånger.

Efter en stunds tystnad säger han:

– Jag vågar knappt slå upp tidningen på morgonen. Jag är rädd att det ska stå att han har dött.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!