Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ann-Britt tvingades amputera bort sitt ben

Ann-Britt Nilsson, 56, tvingades amputera sitt ben, nu anmäler hon sjukhuset för att de inte tagit hennes problem på allvar. Foto: Jan Wiriden

GÖTEBORG. Diabetesdrabbade Ann-Britt Nilsson, 56, tvingades amputera bort sitt ben efter djupa fotsår.

Nu anmäler hon sjukhuset då hon tycker att hennes problem inte har tagits på allvar.

– De sa att såret var väldigt djupt men jag fick inte komma in till Mölndals sjukhus förrän efter en månad när jag fick en jättestor blodblåsa, då var det för sent, säger hon.

Fotsår vanlig komplikation

Fotsår är en vanlig komplikation vid långvarig diabetes, och 12 000 patienter drabbas av detta varje år.

   Enligt en studie genomförd av Malmö högskolan är det, för att diabetikerns fotsår ska läka, viktigt att såret är ytligt, blodcirkulationen normal och att personen haft diabetes en kort tid.

   – Detta är en vårdkrävande grupp som kräver högspecialiserad vård på sjukhus för att undvika amputation, säger Magdalena Annersten Gershater, sjuksköterska och forskare vid Malmö högskola i ett pressmeddelande angående studien.
   Den visar att personer som haft diabetes ofta får nedsatt blodcirkulation i benen, och det i sin tur försämrar läkningsförmågan.
   I vissa fall är fotsåren så komplicerade att man tvingas amputera.
   – Studien visar att djupa infektioner, kärlsjukdom, sårets placering, manligt kön och övrig sjukdom ökar risken för amputation, menar Magdalena Annersten Gershater, sjuksköterska och forskare vid Malmö högskola i ett pressmeddelande angående studien.
   Hennes doktorsavhandling i ämnet heter "Prevention of foot ulcers in patients with diabetes mellitus".

Verksamhetschefens försvar: "Såren är svårläkta"

Agneta Folestad, verksamhetschef på Capio Lundby närsjukhus, vill inte uttala sig specifikt om Ann-Britt Nilssons fall men uttalar sig generellt:

   – Såren beror i grunden på hennes sjukdom, såren är svårläkta och många läker inte oavsett vad man gör, säger hon.

Man konstaterade att såret var djupt, hade det inte varit läge att ingripa tidigare?

   – Jag kan inte yttra mig om det, men vi har ett team här som jobbar med diabetes, säger Agneta Folestad.

Hon menar att det ofta är svårt att avgöra hur allvarliga såren är.

   – Det kan vara svårt att avgöra, såren kan bli djupa utan att man ser att det är det på utsidan, säger hon.

Världen över tvingas cirka en miljon människor per år amputera bort sina ben till följd av diabetes.

   – Det här är en känd och ökänd komplikation, det är den tragiska sidan av diabetessjukdomen, säger Agneta Folestad.

Ann-Britt Nilsson, 56, från Hisingen blev diagnostiserad med typ 2-diabetes för 22 år sedan i samband med sin graviditet. För fyra år sedan började hon få problem med sår på sina fötter.

Under alla år har hon gått till Capio Lundby närsjukhus, men på senare år har hon inte varit nöjd med sjukvården – hon har fått lägga om många bandage själv och fått träffa nya läkare varje gång.

Tog tån utan att säga till

En dag sa de att såret hade blivit väldigt djupt, men ärendet skickades inte vidare. En månad senare uppstod en massiv blodblåsa på foten – först då fick hon komma till Mölndals sjukhus.

– Jag skulle bara in för en vanlig rensning av såret, då tog de min stortå utan att jag visste om det, säger Ann-Britt Nilsson.

Att de tog hennes stortå förstod hon först när sköterskan bytte bandage.

– Det var ett hårt slag, jag räknade tårna och så såg jag – men gud det är ju bara fyra tår!

Såret hade gått in till skelettet. Sedan gick det snabbt – hon blev kvar på sjukhuset i tre månader och den 14 juni kapade de av benet, strax under knät.

– Det hände på min födelsedag, vilken present, säger Ann-Britt Nilsson.

"Hemma och gråter"

Nu tvingas Ann-Britt Nilsson leva utan en del av sitt ben.

– Det är hemskt och bedrövligt, jag önskar inte min värsta ovän att bli av med ett ben, säger hon.

– Jag är van att ta hand om mig själv, nu kommer jag knappt ut och jag kan inte duscha själv.

Att förlora benet har även varit psykiskt påfrestande för Ann-Britt Nilsson.

– Är jag själv hemma blir det mest att jag sitter hemma och gråter, jag blir gråtfärdig nu, bara av att prata om det säger hon.

När amputationen var klar trodde hon att det var över, men nu har det bildats sår på hennes andra fot.

– Jag är görnojjig att jag ska bli av med andra benet nu, får jag amputera bort det – då är det "bye bye".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!