Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Änkans sorg efter Birgitta Stenberg

TILLSAMMANS. Tre månader innan Birgitta Stenberg dog ställde hon och Kerstin Bjärkstedt ut sina målningar på Pridefestivalen i Göteborg. Ingen anade under vernissagen på Storan hur sjuk Birgitta egentligen var. Foto: Ingrid Norrman
BIRGITTA STENBERG. Birgitta Stenberg på sitt älskade Åstol 2004. Nu har hennes änka ärvt huset som Birgitta köpte för snart 40 år sedan. Det ska säljas, men inte än på några år. Foto: Sven-Erik Johansson

Det är snart ett halvår sedan författaren Birgitta Stenberg dog, men sorgen har inte blivit lättare för hennes änka.

– Allt det praktiska är nästan ordnat, men vad spelar det för roll när hon inte är här, säger Kerstin Bjärkstedt med grumlig röst.

HON GAV ALLT TILL SIN ÄLSKADE

• För ett år sedan skrev författaren Birgitta Stenberg om sitt testamente.

• All kvarlåtenhet, från fastigheterna till hennes litterära och konstnärliga rättigheter, ärvs av hennes änka Kerstin Bjärkstedt.

• Enligt testamentet ska all egendom vara enskild egendom och inte omfattas av äktenskapsbalk eller sambolag.

• Om inte hon fanns i livet vid Birgitta Stenbergs frånfälle skulle i stället kvarlåtenskapen gå till karmelitsystrarna i Glumslöv "den heliga Teresa till tacksamhet".

KÄND FÖR ”KÄRLEK I EUROPA”

Birgitta Stenberg föddes 1932 i Stockholm och dog 2014 i Smedsbolet i Tiveden.
Var verksam som författare, översättare, konstnär, biodlare och fiskare på Åstol. Medarbetade på GT:s kultursidor fram till sin död.
Är mest känd för sina självbiografiska böcker "Kärlek i Europa" (1981), "Apelsinmannen" (1983) och "Alla vilda" (2004). Har tilldelats Aniarapriset, Piratenpriset och Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 2005.

Det var i slutet av augusti som Birgitta Stenbergs kropp gav upp kampen mot cancern.

Eller gav upp, den folkkära författaren och GT-skribenten gick in i döden med vidöppna ögon. Satt upp i sängen, med makans armar omkring sig och sade sina sista ord: Nu är det här - alles ist gut.

Författaren fick en död som hon ville ha den. Nyfiken och med öppet sinne möte hon det som väntade där på andra sidan, den där dagen i slutet av augusti, i sitt eget hem, i armarna på den hon älskade.

De blivande makarna träffades i Göteborg för tio år sedan. Fast de hade faktiskt mötts en gång tidigare, 1963, när Kerstin var en liten tioåring på besök hos en släkting i södra Stockholm.

– Då kom en underbar kortklippt rödhårig varelse i vit minkpäls! 1963! Och jag minns att min släkting sa: Den där ska du akta dig för!

Möttes igen

Drygt 40 år senare möttes de igen på bokmässan.

– Vi fortsatte att prata med varandra efteråt, på telefon och mejl. Det tog två år innan vi hade det minsta erotisk kontakt trots att vi sov tillsammans och hon hade sina trekanter. Men så sa hon till slut: Nä, det här går inte! Nu uppför vi oss som vi ska i det här huset.

– Jaha, sa ja, men inte enligt din kod, nu är det min som gäller. Och sen var det vi.

Döden kom inte som någon överraskning. När Birgitta Stenberg för drygt två år sedan firade sin 80-årsdag med en stor fest på Åstol visste de redan att hon hade obotlig cancer.

– Hon friade till mig på vägen till festen. Vi visste att hon skulle dö, men vi hade inte en aning om hur lång tid det skulle ta.

Till GT:s monter på bokmässan i september samma år kom Birgitta med en glänsande ring hon fått av Kerstin. Månaden efter gifte de sig. Och ett år senare skrev Birgitta Stenberg om sitt testamente till makans förmån.

”Jag ska sälja det”

Av tillgångarna stod Birgitta Stenbergs hus på Åstol för största delen, med sitt taxeringsvärde på en och en halv miljon. Men det huset kommer Kerstin Bjärkstedt inte att behålla.

– Jag ska sälja det, men inte riktigt än, inte förrän om tre år när jag fyller 65.

Hon känner sig vilsen på Åstol.

– Birgitta sa själv: "Här hör du inte hemma. Åstol är inget för dig. Det är din pension! Sälj det!". Men jag behöver gå igenom alla hennes saker och jag vill ha den här tiden på mig.

Däremot måste hon senast vid årsskiftet lämna tillbaka Birgittas sjöbod till kommunen.

– Birgitta hade den som ateljé. Den ska återlämnas till kommunen senast 18 månader från dödsdatum eftersom den som står på arrenderad mark. Men det tycker jag är rätt, jag är ju inte skriven på Åstol.

Hittade en kärleksdikt

Kerstin Bjärkstedt ärvde även det hus i Tiveden där hon och Birgitta tillbringade sin mesta tid tillsammans. Det tänker hon behålla.

– Det var här Birgitta slutade sitt liv och det var här hon ville vara. Och det vill jag med.

Kerstin har lagt in om pension i vår. Hon har ju tre hus att ta hand om, husen på Åstol och i Tiveden och ett halvt hus i Linköping där hon själv jobbade fram till att Birgitta behövde henne på heltid. Och författarens sista roman som Kerstin ska få hjälp att slutföra.

Just nu bor hon i huset i Tiveden.

– Jag hittade precis en underbar kärleksdikt som aldrig varit publicerad, jag visste inte ens om att den fanns!

När Kerstin känner sig ensam åker hon till Linköping, stannar några dar och träffar vänner.

– Ändå är jag mer ensam där än här i Tiveden! För här finns Birgitta i varenda vrå.

Det är i Tiveden Kerstin började måla, uppmuntrad av Birgitta. Det har hon lovat Birgitta att fortsätta med.

– Men jag sa inte hur länge. Allt handlat ju om meningsfullhet. När allt är ordnat efter Birgitta, då måste jag börja tänka på vad jag ska göra med mitt liv.

 

Följ GT på Facebook och Twitter – där kan du diskutera och kommentera alla våra artiklar!​

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!