Anita Bloms pappa hade varit sjuk länge och led av en nervsjukdom. Till slut valde han att avsluta sitt liv. Foto: PrivatAnita Bloms pappa hade varit sjuk länge och led av en nervsjukdom. Till slut valde han att avsluta sitt liv. Foto: Privat
Anita Bloms pappa hade varit sjuk länge och led av en nervsjukdom. Till slut valde han att avsluta sitt liv.  Foto: Privat
Att Anitas pappa valde att själv bestämma när hans liv skulle ta slut, var något som Anita stöttade. Foto: PrivatAtt Anitas pappa valde att själv bestämma när hans liv skulle ta slut, var något som Anita stöttade. Foto: Privat
Att Anitas pappa valde att själv bestämma när hans liv skulle ta slut, var något som Anita stöttade. Foto: Privat

Anitas pappa fick hjälp – med att dö

Publicerad
Uppdaterad

Anita Bloms pappa hade alltid pratat öppet om döden, så för Anita kom beskedet inte som en chock. 

Aktiv dödshjälp är inte tillåtet i Sverige. Men Anitas pappa är från Nederländerna och valde att avsluta sitt liv efter en lång tids sjukdom.

– Det var väldigt stillsamt. Det syntes till och med ett litet leende, som att han tänkte att "nu får jag gå", säger Anita Blom.

Anita Bloms pappa hade varit sjuk länge och led av en nervsjukdom. Till slut valde han att avsluta sitt liv. Något som P4 Skaraborg tidigare berättat om.

– Kroppen förlamas. Det började i hans fötter drog sig upp i kroppen. De visste att det skulle sprida sig längre upp till levern och lungorna. Han skulle ha dött en väldigt grym död, säger Anita Blom. 

Att hennes pappa valde att själv bestämma när hans liv skulle ta slut, var något som Anita stöttade.

– Man vill inte att någon lider. Man vill inte titta på när någon blir så dålig att den skriker av smärta, och allt du själv kan göra är att titta på. Det här kändes faktiskt skönt. Det kanske låter konstigt, men man vill ju sin pappa det bästa.

"Kändes väldigt fint"

Anita tog farväl av sin pappa för fyra år sedan. Själv bor hon i Götene, men åkte ner till Nederländerna för att vara tillsammans med pappan under hans sista tid. 

– Vi träffades alla i familjen och satt runt hans säng. Vi pratade gamla minnen. Ibland pratade vi en och en och ibland alla tillsammans. Vi höll handen och man sa sina sista ord och sista tankar så att man verkligen fick säga allt man ville. 

Ibland tittade de på klockan och alla visste att klockan tre var det dags.

– Det var också ganska skönt det inte var något som drog ut på det i timmar, dagar och veckor. Det är nu, och nu är vi redo. Nu är vi här. Nu är vi med honom. Det kändes så väldigt fint.

Kan själv tänka sig dödshjälp

När klockan närmade sig tre kom läkaren in och alla andra fick gå ut. Då fick Anitas pappa svara på frågan en gång till: Var det verkligen hans eget val, och var det verkligen det här han ville? Sen fick familjen komma in igen och pappan fick de sprutor som skulle avsluta hans liv.

Anitas pappa började räkna sekunderna men han hann inte räkna till en minut.

– Det kanske tog en halv minut. Vi satt där och läkaren berättade vad han gjorde och vad som hände. Under den tiden såg vi hur pappa somnade in. Det var väldigt stillsamt. Det syntes till och med ett litet leende, som att han tänkte att "nu får jag gå", säger Anita.

Anita har fäst sin sista vilja på papper, och om hon själv ställs inför en lång och utdragen död vill hon gå vidare. Hellre än att både hon och anhöriga ska behöva lida.

Ifrågasätter förbud

Anita har svårt att förstå varför andra har så svårt att prata om döden. Hon ifrågasätter även för vems skull aktiv dödshjälp inte tillåts, och vem det är man skyddar när man inte tillåter det.

– Är det för läkarens etik, är det för släkten som ska titta på, eller är det för mig som ska ha en död utan dess like där alla tittar på och ingen gör någonting? frågar hon sig, och fortsätter:

– Sverige som är så mycket för människorätt och människors värde. Samtidigt har vi en lag där man tvingar djurägare att inte låta djur lida, men man tvingar människor att låta sina anhöriga lida.

Relaterade ämnen
Lovisa Waldeck
Lovisa Waldeck

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i GT:s app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER