Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Angelicas hyllning till sin lillebror berör alla

SYSKONKÄRLEK. "Att få hylla den person jag ser allra mest upp till, och samtidigt få spy ur mig mina tankar om alla de sjuka gränser vi människor bygger upp, känns helt underbart", säger Angelica till GT. Gränser hon menar att brodern Andreas inte har.
TACKSAM. "Jag är tacksam över att ha fått växa upp tillsammans med lillebror - han har lärt mig så mycket, säger Angelica Håkansson vars hyllade text till sin bror delats av över 12 000 personer."
Angelica Håkansson.

VARA. Angelica Håkanssons lillebror Andreas är inte som alla andra.

Det är det som gör honom så fantastisk.

Nu sprids hennes hyllade brev av tusentals människor som har berörts av den känslomässiga texten där hon förklarar att det inte är hennes bror som är sjuk - utan alla vi andra.

– Det är det som är så häftigt med honom, han bryr sig inte om fördomar och normer, säger Angelica Håkansson.

"Lillebror, du är så duktig på att bygga broar och klättra över murar. Vi andra, vi är sjuka. Vi är sjuka, för vi får panik när vår väg blockeras av ett hinder. Vi ser inte alla de tusentals andra stigar som finns, inte alltid. För oss är murar stora, kalla och skrämmande. Vi förstår inte att de är till för att klättra över, men det gör du".

Så skriver Angelica Håkansson, 22, från Vara i hennes brev som först publicerades av Nyheter24  och som sedan Nyårsafton har spridits av över 12 000 personer i sociala medier.

När GT pratar med Angelica Håkansson berättar hon att brevet skrevs redan förra våren då hennes familj fick reda på att deras son och bror, Andreas Håkansson, 21, var tvungen att göra en omfattande ryggoperation.

– Jag var väldigt arg och uppgiven och tyckte att det var så orättvist att en del personers kroppar inte får fungera som de ska. I samma veva funderade jag mycket över alla de här fenomenen som jag skriver om. Om alla sjuka saker vi människor gör när vi bygger upp murar av fördomar och fasader. Det som är så häftigt med lillebror. Han bryr sig inte om något sådant. Han bemöter en person efter hur personen är mot honom. Är personen snäll utgår han från att det är en bra människa oavsett hur hon eller han ser ut eller pratar, säger Angelica Håkansson.

Hennes ett år yngre bror, Andreas 21, fick en blodpropp när han bara var några dagar gammal. En blodpropp som gjorde att han fick en form av CP-skada och en utvecklingsförsening som bland annat gör att han har problem med motorriken och talet.

När han växte upp kunde familjen Håkansson se hur Andreas tvillingsyster lärde sig att gå och prata medan han själv inte följde med i samma utveckling.

Känslomässig

Känslomässigt har han däremot alltid varit steget före menar hans storasyster Angelica.

– Han har all den känslomässiga delen och har alltid kunnat visa det. Han ler mot folk, är varm, öppen och när han fattar tyckte för någon så märks det väldigt tydligt. Trots att han har mycket problem med kroppen så är han en väldigt glad person i grunden trots alla smärta han har, säger Angelica Håkansson.

Efter att hon fick tips om att skicka texten, som hon först la upp på sin egen Facebooksida, till Nyheter24, har båda vänner och främlingar hört av sig och berättat om hur berörda de har blivit av hennes ord.

Stolt

Även hyllade Andreas är stolt över sin syster.

– Han förstår väl det inte helt då han inte riktigt har en uppfattning om att saker kan skrivas ner och att det finns en textform av en berättelse som i en bok eller i en tidning. Men jag har förklarat för honom hur bra jag tycker att han är och att massor med människor har blivit imponerade av det och av honom. När jag säger det så blir har ju jättestolt och glad, säger Angelica Håkansson.

Skrivardrömmar

Uppmärksamheten och alla fina ord som hon har fått om både sin bror och sitt eget sätt att utrycka sig har gjort att Angelica Håkansson har fått blodad tand till att skriva mer. Drömmen är att en dag kunna försörja sig på sitt skrivande.

– De flesta av oss ser en person genom lager efter lager av fördomar och normer. Det sätter en hinna framför våra ögon som gör att vi inte kan se en person som lillebror gör. Att få skriva om saker som når ut till människor och som gör att de blir berörda känns jättebra. Min dröm är att någon gång i framtiden kunna försörja mig på att skriva, säger Angelica Håkansson.

HÄR ÄR ANGELICAS TEXT TILL SIN BROR ANDREAS

För 22 år sedan kom jag till jorden och året efter kom du och lillasyster. Jag minns inte tiden utan er. På varje bild som jag plockar fram ur minnet finns ni.

Det var på skillnader fokus låg under de första åren vi hade tillsammans. Jag såg att du och lillasyster blev alltmer olika medan åren gick. Lillasyster började lära sig gå, men det gjorde inte du. Lillasyster lärde sig säga långa meningar, men det gjorde inte du. De där skillnaderna kantade varje moment. De var som ett spöke – någonting som ständigt var närvarande och som smakade sorg och orättvisa.

Men så gick åren och spöket ändrade form. För varje ord som var för svårt för dig att säga, hittade du på ett annat. ”Musik”- som vår just ett sådant ord – kallade du för ”ajaj”, eftersom farmor alltid sjöng den där låten för oss när vi var små; ”Ajajaj, det bultar och det bankar...” Du tog med andra ord det material du redan hade, och byggde med hjälp av det en bro över det hinder som låg framför dig. Ibland känns språkbarriären som en kall mur mellan dig och mig, men du hjälper mig att klättra över den.

Lillebror, du är så duktig på att bygga broar och klättra över murar. Vi andra, vi är sjuka. Vi är sjuka, för vi får panik när vår väg blockeras av ett hinder. Vi ser inte alla de tusentals andra stigar som finns, inte alltid. För oss är murar stora, kalla och skrämmande. Vi förstår inte att de är till för att klättra över, men det gör du.

Lillebror, när du är glad så ler du och skrattar. När du är ledsen låter du tårarna komma. Du låter dina känslor komma fram omedelbart och obehindrat. Lillebror, vi är sjuka. Ibland när vi är arga, så ler vi. Ibland när vi blir rädda så bröstar vi upp oss och låtsas vara oberörda. Ibland viskar vi fastän vi vill skrika. Våra känslor stoppas av saker som artighet och normer. Vi är inte öppna som du är, lillebror. Vi är sjuka.

Lillebror, du störs inte av fasader. Du dömer inte folk efter hur de ser ut eller hur de pratar. Du tittar på hur en person bemöter dig, och utefter det bedömer du huruvida personen är någon värd att anförtro sig åt eller inte. När du fått förtroende för någon visar du det, med såväl kramar som varma blickar. Lillebror, vi är sjuka. Vår bild av någon kantas av fördomar och rädsla. Alla dessa fördomar och tidigare upplevelser sätter sig som hinnor på våra ögon. Vi har så svårt att se.

Lillebror, vi är sjuka, för vi bygger murar mellan oss och andra. Vi bygger murar, medan du klättrar över dem. Och även när vi lyckats komma nära någon – tagit oss förbi murar av skepticism och fördomar – så tvekar vi inför att visa våra känslor. Det är inte alltid självklart för oss att krama dem vi tycker om. Vi är sjuka, lillebror, för vi skapar svårigheter av det som borde vara lätt.

Lillebror, jag ser fortfarande det där spöket ibland, det där som smakar sorg och orättvisa. Jag blir förbannad över att vissa kroppar fungerar sämre än andra. Jag vill skrika när jag ser din frustrerade min, när din kropp inte gör som du vill. Men samtidigt finns det någonting varmt och guldfärgat över det där spöket. Det talar om hur fantastisk du är. Hur mycket du ser som inte vi ser. Hur mycket du förstår som inte vi förstår. Hur mycket du kan lära oss. Du kan lära oss att hitta nya stigar, att bygga broar och att vara envisa. Du kan lära oss att se förbi fasader och bryta oskrivna lagar. Du kan lära oss att älska varandra så innerligt och obehindrat som du gör, och lära oss att visa det. Du kanske rentav kan bota oss, lillebror, för det är inte du som är sjuk. Det är vi som är det.

/Angelica Håkansson