Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Andrea: "Jag tycker att alla borde kvotera"

Andrea Östlund drivs av ett engagemang i genus- och mångfaldsfrågor. "Jag tycker att man utvecklas genom samtal", säger hon. Foto: Privat
Andrea Östlund. Foto: Privat

GÖTEBORG. Med ett hjärta som brinner för genus- och mångfaldsfrågor vill Andrea Östlund, 44, hjälpa till att förändra samhället från filmbranschens sida.

Senast var hon en av tre regissörer till hyllade serien "30 grader i februari".

– Jag tycker att alla borde kvotera, säger Andrea Östlund.

Tre snabba med Andrea Östlund

Var hittar du kraften?

– I samtal med vänner om allt möjligt... bara att prata om vad man ska göra här i livet liksom.

Vem är din förebild?

– Marie-Louise Ekman! Hon är så mycket, att hon är konstnär och teaterdirektör och allt. Hon har sagt en sak som jag gillar så mycket. "Vi har två liv, först ett försöksliv när andra bestämmer. Sedan ett riktigt liv som själv tar hand om. Ett tredje liv finns inte."

Hur inspireras du?

– Dels genom film och konst, men även mycket genom att resa. Jag var på en helt fantastisk utställning när jag var med barnen i New York.

Andrea Östlund

Ålder: 44

Bor: Göteborg

Jobbar med: Regissör och lärare på Akademin Valand

Aktuell med: Senast med SVT-serien "30 grader i februari"

#100KVINNOR

Kvinnor som tidigare uppmärksammats i GT och KVP:s artikelserie #100kvinnor som gör skillnad i Sverige.

Natalia Bosak

Matilda Brinck-Larsen

Alexandra von Schwerin

Nadine Bergquist

Gun-Britt Löfquist

Andrea Östlund är regissör och lärare baserad i Göteborg. De senaste åren har hon fått ett stort genombrott i och med succéserien "30 grader i februari". Där regisserar hon en av tre "storylines".

Det handlar om berättelsen om Glenn från Göteborg och Oh från Thailand som blir kära.

– Vi har mycket fördomar mot thailändska kvinnor som har relationer med svenska män, och tänker kanske att de måste vara köpta. Så det var verkligen en utmaning att göra det här, säger Andrea Östlund.

Just att jobba med fördomar och försöka förekomma dem genom att porträttera karaktärer på mer oväntade sätt är viktigt för Andrea Östlund. När en karaktär i serien i en sekvens tror att Oh är prostituerad sade hon emot seriens skapare Anders Weidemann.

Lärare med auktoritetsproblem

– Det var en person med mycket pengar och ingen utbildning så att säga. Och Anders hade skrivit honom som väldigt grov, och då kände jag att han inte behövde vara så utan mer kontrollerad. Och det blev väldigt bra tyckte vi båda, säger Andrea Östlund.

Engagemanget i genus- och mångfaldsfrågor har hon sedan gammalt. Tillsammans med ett visst auktoritetsförakt formar det Andrea Östlunds sätt att närma sig jobbet som lärare, vilket hon är verksam som vid Akademin Valand.

– Jag tycker att det är genom samtal som vi utvecklas, och att det vi gör på skolan gör vi tillsammans, säger Andrea Östlund.

"Jag hade kanske kvoterats bort"

Hon tycker också att konstutbildningar borde kvotera i intaget, liksom Public Service.

– Visst, jag hade kanske kvoterats bort då. Men jag tycker alla borde kvotera. SVT har inget vinstintresse, det borde vara självklart för dem, säger hon.

Andrea Östlund beskriver filmbranschen hon verkar i som en "patriarkal struktur". Men hon upplever också att mycket förändrats de senaste åren och känner sig som en del av en rörelse som kämpar för genus- och mångfaldsfrågor i svensk film.

– Det finns en mycket större medvetenhet nu, säger Andrea Östlund.

"Omöjligt att misslyckas"

Den utvecklingen kan skapa möjlighet att testa nya saker, tror hon.

– Jag tycker man borde göra mer sånt som är vanligt i teatern, där Hamlet kan spelas av en svart kille. Om vi gör en serie om livet i Sverige på 1800-talet, måste alla skådespelare vara av nordeuropeiskt ursprung? Alla vet ju att det är en berättelse de tittar på, säger Andrea Östlund.

Inspiration och kraft för att fortsätta jobba hittar Östlund i samtal med vänner, andras filmer och resor utomlands.

– Jag var på en utställning i New York nyligen och där såg jag det här budskapet att det är omöjligt att misslyckas. Att så länge man kämpar kan man inte misslyckas. Det gillar jag, säger Andrea Östlund.