Agnes Wold: ”Jag är en olydig typ”

Utnämningen av Årets göteborgare startade 1993 och utses av en jury bestående av representanter från GT, P4 Göteborg och Göteborg & Co.

I år går hedersutmärkelsen till Agnes Wold, läkare och professor i klinisk bakteriologi. Kanske också med tillägget ”coronapedagog”.

Ut juryns motivering:

”Under pandemiåret har hon använt alla till buds stående media för att sprida förnuft och sans i en svårtolkad omvärld. Agnes Wold bidrar stort till bilden av Göteborg som kunskapsstad och är en värdig Årets göteborgare 2020.”

Hon är inte från Göteborg, Agnes Wold, men på sätt och vis var det när hon som tonåring flyttade till staden som hon tillät sig att bli den hon alltid hade varit.

– Jag flyttade hit från Uppsala tillsammans med mina föräldrar, och jag upplevde en enorm skillnad. Uppsala är en väldigt typisk mellansvensk stad, väldigt konformistisk och likriktad. Göteborg var extremt annorlunda jämfört med det jag var van vid, och på ett väldigt positivt sätt.

Kände sig avvikande

Agnes Wold är ett så kallat funktionellt ensambarn. Hon har syskon, men åldersskillnaden är stor och från unga år var det bara hon och föräldrarna i hemmet. 

Pappa Herman Wold var professor i statistik och mamma Anna-Lisa Arrhenius, dotter till Nobelpristagaren Svante Arrhenius, hade studerat fysik och matematik.

Samtalen kring middagsbordet präglades av vetenskapliga idéer och kritiskt tänkande.  

– Jag blev ett väldigt lillgammalt barn, och när jag började skolan förstod jag från dag ett att jag var väldigt annorlunda. Jag var duktig i skolan, och det fick jag snabbt veta att man inte skulle vara, säger Agnes Wold.

– Det var inte så att jag blev retad, men jag kände mig alltid väldigt avvikande. Det var jobbigt, och jag kämpade länge med att bli ”normal”.

Vändningen kom åren efter flytten till Göteborg.

– När jag var 19 kom jag fram till att det inte fungerade längre. Man kan inte göra om sig själv, och i dag är jag tacksam för att jag misslyckades med att bli som alla andra.

Feministisk kamp

Det var 70-tal och och den unga Agnes Wold lät sig villigt svepas med av den vänstervåg som sköljde över landet och över Göteborg. 

Hon engagerade sig i FNL-grupperna, som krävde att USA skulle lämna Vietnam, och i den feministiska organisationen Grupp 8.

– Man ville vara i de här kretsarna, det var där det hände. Det var en otroligt rolig tid, säger Agnes Wold.

Hon hade ett starkt naturvetenskapligt intresse, och efter studenten började hon jobba på labb. Några planer på att göra akademisk karriär hade hon inte. 

– Under den här tiden var idealet att arbeta, att vara akademiker var hopplöst ute, berättar Agnes Wold.

Men kunskapstörsten och nyfikenheten vann över arbetaridealet, och Agnes Wold sökte och kom in på läkarprogrammet vid Göteborgs universitet.

– Att vårda har aldrig varit mitt kall, det var inte därför jag ville bli läkare. Det var forskning jag ville ägna mig åt, säger hon.

Men att ta sig in i forskarsamfundet skulle visa sig lättare sagt än gjort – åtminstone om man var kvinna. 

1995 skulle det leda till en bitter strid, med Agnes Wold och kollegan Christine Wennerås i ena ringhörnan och det mäktiga Medicinska forskningsrådet i den andra. 

Vann – och kritiserades

Wold och Wennerås hade sökt forskarassistenttjänster hos MFR, men ingen av dem fick någon. 

– Av de utlysta tjänsterna gick 22 till killar och fyra till tjejer, trots att det var i princip lika många från båda könen som hade sökt. Det gjorde oss förbannade och vi bestämde oss för att gå till botten med vilka meriter som de olika sökanden hade.

Det visade sig att en man som hade noll till fyra citeringar i internationell vetenskaplig press hade flera gånger större chans att få en tjänst än en kvinna som var citerad 15 gånger eller mer.

Wold och Wennerås skrev en debattartikel om sina resultat i DN, och fick även studien publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Avslöjandet, som blev enorm medialt uppmärksammat, slutade med att Medicinska forskningsrådet tvingades avgå. Slaget var vunnet, men inte kriget. 

I akademins ögon var de båda kvinnorna långt ifrån några hjältar.

– Uppfattningen var att vi hade förstört hela den medicinska forskningen. Jag blev van vid att vara en omöjlig person som skulle hållas borta. Det har kanske inte varit så roligt alla gånger, men jag har å andra sidan sluppit undan många tråkiga kommittéer, säger Agnes Wold med ett skratt. 

Det skulle dröja mer än 20 år innan hon fick sin första akademiska tjänst, och även om kvinnor har större möjligheter att ta sig fram inom dagens universitetsvärld, är spelplanen fortfarande långt ifrån jämställd, hävdar Agnes Wold.

– Som kvinna är det omöjligt att klara sig om man inte har vänner och beskyddare. Själv är jag del av ett feministiskt nätverk där vi kämpar för varandra, berättar hon.

”Jag blir rasande”

Agnes Wold har inte blivit mindre stridbar med åren. Tvärtom har hon gjort det till sin livsuppgift att slå hål på olika hälsoråd – inte minst de som riktar sig till kvinnor.

Hon gör det med hjälp av fakta och forskning, och utan rädsla för att stöta sig med myndigheter eller forskarkolleger.

– Jag blir rasande när man hittar på en massa felaktiga råd för att hålla kvinnor i schack. När jag fick barn fick kvinnor till exempel veta att de inte fick dricka sprit när de ammade, ett påstående helt utan vetenskaplig förankring. Koncentrationen alkohol i bröstmjölk kan aldrig bli större än i helt vanlig Kefir, även om du dricker ihjäl dig.

När Covid-19 nu har slungat in världen i kris och kaos, och när forskarsamfundet grälar om hur viruset bäst bör bekämpas, är det kanske inte så konstigt att det är Agnes Wold som många gånger har fått reda ut vad som är myt och vad som är sanning i pandemin. 

Det är ett uppdrag som hon tagit sig an med stor glädje, berättar hon.

– Att vara coronapedagog känns jätteroligt och meningsfullt, jag gillar att förklara svåra grejer på ett enkelt sätt. Folk undrar så klart vad det är som händer och hur de ska leva, och när man kan ge konkreta besked blir de så enormt nöjda. 

Och om hon skulle stöta sig med någon kunde hon inte bry sig mindre.

– Jag har mina åsikter och är van vid att inte göra som folk säger åt mig. Jag är en olydig typ, inte så väluppfostrad, säger Agnes Wold. 

Bildspel över andra ”Årets göteborgare”: 

FöregåendeNästa

1 / 10

Stäng fullskärmsläge

Se också: