Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

22 år sedan katastrofen som tog 63 ungdomars liv

Det första larmet om branden kom sent på kvällen den 29 oktober 1998.Foto: ROLF ANDERSSON
63 ungdomar mellan 12 och 20 år omkom i brandkatastrofen.Foto: ROGER TURESSON

Det har gått 22 år.

Men minnena av brandkatastrofen på diskot på Hisingen lever kvar i göteborgarna – inte minst för de som överlevde och för alla familjer och vänner som förlorade en älskad. 

63 unga kom aldrig hem igen. 

På väg in i den lokal som natten mellan den 29 och 30 oktober 1998 var föremål för den värsta brandkatastrofen i Göteborgs historia går i dag att läsa: 

”På väg upp
tänk på att i denna lokal

Samlades vi

Dansade vi

I brandens hetta
lyckades 63 av oss inte att fly”

63 ungdomar mellan 12 och 20 år omkom i den värsta brandkatastrofen i Göteborgs historia.Foto: BJÖRN ANDERSSON/ TT NYHETSBYRÅN

Göteborg blev en stad i sorg och hundratals unga fick leva med traumat och många av dem med livslånga skador.

En av dem är Masoud Owji, i dag 39 år. 

Masoud: ”Är en del av mitt liv” 

Han var 17 år och blev svårt brännskadad, han förlorade ena underarmen och ena ögat. 

– Det här är ju något som jag tänker på året om, det är en del av mitt liv, säger han. 

– Jag brukar fokusera på vad jag kan göra. Det finns alltid människor som av olika anledningar inte kan göra saker. Att man varit med om en olycka eller är född med någonting som gör att man inte klarar allt. Jag fokuserar på vad jag kan göra och vad som gör mig lycklig. Sen är jag inte rädd för att be om hjälp, det är viktigt att förmedla. 

I dag arbetar han bland annat som konsult och föreläsare och har precis genomfört sitt första maraton och siktar på längre sträckor i framtiden.

– Jag sa upp mig för två år sedan, för att fokusera på mig själv. Jag fokuserar på mitt eget välmående, det är mitt jobb. Sen från och till så jobbar jag som konsult och hjälper andra människor och så föreläser jag. Sen har jag blivit långdistanslöpare, jag sprang mitt första maraton i helgen, säger Masoud. 

Masoud Owji, 39, överlevde branden men brännskadades svårt.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Masoud arbetar i dag som konsult och föreläsare.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

Anlade branden för att hämnas 

Den där kvällen för 22 år sedan hamnade fyra unga män i en dispyt vid entrén och bestämde sig för att hämnas och avbryta festen genom att anlägga en brand. 

Inne i lokalen som var godkänd för 150 personer fanns närmare 400 ungdomar. 

Följderna blev katastrofala.

Det första larmet om en pågående brand ringdes in 23.46, den första brandbilen var på plats bara några minuter efter larmet.  

Efter en timme var 110 personer från räddningstjänst, polis och sjukvård på plats för att försöka rädda så många liv som möjligt. 

Per-Anders Lindfeldt var den natten rökdykare på räddningstjänsten och ingick i den styrka från Lundby brandstation som var först på plats. 

Per-Anders Lindfeldt var en av de första på plats vid branden.Foto: Räddningstjänsten Storgöteborg

– Vi åker då på en undersökning om brand i en fastighet, det var en mycket kort körväg och det var inget i den utlarmningen som beskrev det som var när vi kom runt hörnet på Herculesgatan, säger han. 

”Det var en krigsskådeplats” 

Han fortsätter:

– Det går ju inte att föreställa sig om man inte varit där, det var en krigsskådeplats. Och det vi möts av när vi rullar in där och ser så många i panik och så många på utsidan som är omkomna. Det byggs på resten av kvällen, tyvärr blir det bara värre och värre. Vi börjar arbeta in mot lokalen där det fortfarande finns kvar så många. Det är starka minnen. 

Ungefär 60 ungdomar kunde räddas av rökdykarna under brandnatten, Per-Anders räddade flera via en stege som ställdes upp mot ett fönster, som fanns ett par meter ovanför marken.

Lokalen efter branden.Foto: TOMMY HOLL

Också han tänker på händelsen när årsdagen närmar sig. 

– Det är en en påminnelse om allt det som hände, det känner man ju någonting för. Samtidigt så känner jag en påminnelse om årsdagarna som har varit efter, där vi gjort bra saker ihop med anhörigföreningen både på själva årsdagen och på det arbetssätt som bedrivits sedan händelsen, det påminner oss om att vi måste fortsätta jobba vidare. Det som hänt ska inte vara helt förgäves. 

”Viktigt att vi träffas” 

Liksom tidigare år kommer det under kvällen vara en minnesceremoni vid det monument som bär namnen på de 63 ungdomarna. De var mellan 12 och 20 år.  

Minnesmonumentet vid ceremonin för två år sedan.Foto: NORA LOREK

I år blir det en viss skillnad mot tidigare år med anledning av den pågående pandemin. Minneslokalen kommer också den vara öppen men det får inte vara mer än 50 personer inomhus samtidigt. Anhöriga och överlevande kommer att ges företräde. 

– Det är viktigt att vi träffas men också att vi håller på restriktionerna och rekommendationerna som finns. Vi ska inte kramas i år, ingen fysisk kontakt, säger Rozbeh Aslanian, ordförande i BOA, Brandoffrens Anhörigförening. 

Kvällen avslutas med en tyst minut, den minut som det första larmsamtalet kom in. 

Se också: 

Från årsdagen 2018: "Det sägs att tiden läker sår, men inte de här såren"

Diskoteksbranden i Göteborg

Branden startades sent på kvällen 29 oktober 1998 i en lokal vid Backaplan på Hisingen som tillhörde Makedoniska föreningen. 

 

Det fanns omkring 400 ungdomar i lokalen, som var avsedd för maximalt 150 personer.

 

63 människor mellan 12 och 20 år omkom. 215 skadades,

50 av dem fick allvarliga skador.

Cirka 60 ungdomar räddades av rökdykare.

 

De fyra unga män som anlade branden dömdes i juni 2000 för grov mordbrand. Tre fick fängelse i sju till åtta år.

En dömdes till sluten ungdomsvård i tre år.