Terese Cristiansson

Vad är prislappen på ett människoliv?

ISTANBUL.

Ola, 19, sopar nästan varje dag. 

Sopar upp resterna efter senaste bomben.

De ryska är värst, säger hon, de maler sönder allt till ett krigsdamm som inte går att sopa bort.

Hon vill fly, vill inte bli ett krigsdamm.

Men var? Vilket europeiskt land vill betala för henne?


Först förstod Ola från Idlib i Syrien inte varför dammet plötsligt såg annorlunda ut. Inte dammråttorna, smulorna eller gruset på trappan som vi sopar upp utan bombdammet. Via telefon berättar hon att det en morgon var mycket finare, det satte sig i cementsprickor och gick inte att få bort.

Det spelade ingen roll om det var ett krossat hus eller en människa – dammet hade ändrat skepnad. Den syriska regimens förrädiska tunnbomber hade hon vant sig vid.

De slog också sönder livet, men splittret och dammkornen var större. Lättare att skydda sig från. De ryska bombplanen kom smygande, precis som bombdammet.


Hade den syriska regimen fått nya vapen? Från vem? Och vad var det för vapen?

Snart fick hon veta att Ryssland lagt sig i kriget i Syrien och flygbombade tillsammans med regimen. Sedan dess vet både Ola och vi att den ryska inblandningen har ändrat läget i Syrien.

Regimsidan har tagit tillbaka mark, rebellerna som stundtals stöttats av USA har fått mycket stryk, Al-Qaida allierade al-Nusra har mött motstånd, IS sitter tämligen orört ännu så länge och kurdiska YPG har allierat sig allt mer med regimen och Ryssland.

Hon drömmer om att fly så snart det bara går. Hon vill inte bli ett krigsdamm. Men vad är omvärlden beredda att betala för henne?

Även om det just nu är någon form av nedtrappning av våldsamheter (ibland kallad vapenvila) kan vi räkna med att våren blir stökig med det här schackbrädet. Vilket kommer leda till fler flyktingar. Ola drömmer om att fly så snart det bara går. Hon vill inte bli ett krigsdamm. Men vad är omvärlden beredda att betala för henne?


Samtidigt som Ola sopar så händerna får blåsor och drömmer om en plats utan bomber, har världen i veckan köpslagit om såväl människoliv som demokrati. EU vill alltså att Turkiet ska ta tillbaka de flyktingar som tagit sig över till Europa och sen ska de välja bland flyktingarna i Turkiet. För det vill Turkiet ha sex miljarder euro. Turkiet behöver tveklöst pengarna för att klara de minst tre miljoner flyktingar som befinner sig i Turkiet.

Men att förhandla så här har en bitter eftersmak. Hur ska EU försäkra sig om att pengarna inte går till kriget mot kurder i sydöstra Turkiet, eller för att tysta regimkritiska medier som Turkiet gjort med tidningen Today Zaman? Och vem är värd vad?

Vi kan utgå från att flyktingar från Afrika drar nitlotten. Och afghanerna och pakistanierna. Vad händer om kurder behöver fly? Är en syrisk pojke eller flicka mest åtråvärd för Europa? Kommer Ola vara intressant att headhunta?

Förhoppningsvis blir kommande diskussion mer detaljerad och ett system som skyddar människor på flykt utkristalliseras.

För prislappar på människor är ovärdigt och skulden över tillståndet i Syrien har inget pris.