Terese Cristiansson

Hon hjälpte våra soldater, nu vill Sverige inte skydda henne


CHANDIGARH/INDIEN.

Inne i det lilla spartanska rummet doftar det afghanskt te. Nötterna och de sockrade bären ligger upplagda på ett glasfat. Vi befinner oss i staden Chandigarh i norra Indien men det känns för ett ögonblick som att vara i Afghanistan.

– När jag får en chans köper jag alltid afghanskt te och mat, säger Nasrin Majroh, 25.

Nasrin Majroh kommer från provinsen Jowzjan i norra Afghanistan. Det är en av fyra provinser som de svenska Isaf-soldaterna hade säkerhetsansvar i när de var i Afghanistan. Nasrin och hennes familj har alltid bott, till och med under talibanregimen, i provinshuvudstaden Sheberghan där den ökände uzbekiske krigsherren Dostum har nästan all makt. Nasrin kommer från något i Afghanistan så ovanligt som en blandad familj med en pashtunsk pappa och en uzbekisk mamma. Det är dessutom mamman som haft ekonomiskt ansvar för hushåll och fem barn.

– Mamma har alltid varit politiskt aktiv samtidigt som hon arbetat som lärare. Hon har påverkat mig och mina systrar mycket, säger Nasrin.

Perioden som jag jobbade med de svenska soldaterna är de bästa åren i mitt liv

Det var via mammans kontakter som hon 2009 fick veta att de svenska soldaterna i norra Afghanistan sökte en kvinnlig tolk. De behövde någon som de kunde följa med på fältet när de ville tala med kvinnor, samt när de hade möten på kvinnofängelser eller med kvinnliga poliser. Det är inte lätt att hitta en afghansk kvinna som dels talar engelska, dels har en familj som tillåter henne att arbeta.

– Jag sökte och fick tjänsten. Först var det deltid men senare blev det en heltid, säger Nasrin.


Inledningsvis arbetade Nasrin mest på basen i Sheberghan, men allteftersom började hon att följa med kvinnliga soldater ut på fältet, även till de områden som ansågs vara under delvis kontroll av talibaner. Totalt var de två kvinnliga tolkar.

– Jag älskade mitt jobb. Jag har alltid drömt om att jobba inom militären. Perioden som jag jobbade med de svenska soldaterna är de bästa åren i mitt liv. Och jag kände mig alltid trygg när jag var ute med mitt team, säger hon och visar bild efter bild som hon tagit under sina uppdrag.

– Jag har tagit med alla bilder till Indien så att jag kan titta på dem när jag saknar mitt jobb.

För de svenska soldaterna, framför allt de kvinnliga, var hennes arbete ovärderligt.

– Nasrin var till fantastisk hjälp för oss, inte bara som språklig tolk utan även som kulturtolk. Hon fick oss att undvika allvarliga kulturella misstag eller övertramp, säger Monica Larsson som var rådgivare i Afghanistan och numera jobbar med veteranfrågor på Högkvarteret.

Nasrin Majroh var tolk åt svenska soldater i Afghanistan. Hon beskriver tiden som den bästa i sitt liv.
Foto: Terese Cristiansson

Under åren som Nasrin jobbade tillsammans med de svenska Isaf-trupperna var norra Afghanistan relativt säkert, i jämförelse med andra områden, men det var fortfarande mycket kontroversiellt att som kvinna jobba med internationella soldater.

Under en period spreds ett rykte om att svenska soldater tagit in afghanska kvinnor på basen för sexuella tjänster.

– Det var ju helt tokigt men jag fick ändå frågor om jag var en av de kvinnorna. Det är väldigt illa i Afghanistan. Det kan vara farligt.

Trots det ville Nasrin fortsätta som tolk.

– Jag förflyttades senare till den stora basen i Mazar-i-Sharif. Det var tryggare och där kunde jag också studera på fritiden.

Monica Larsson poängterar Nasrins mod.

– På något sätt är allt farligare för kvinnor i Afghanistan. De går på en knivsegg genom livet, säger hon.

Turerna med tolkarna i Afghanistan

• 2012 skickade 24 tolkar ett brev till svenska ambassadkontoret i Mazar-e-Sharif och bad om asyl i Sverige. Sedan dess har tolkfrågan varit en politisk karusell.

• Första svaret blev att tolkarna inte kan särbehandlas från andra asylsökande utan måste söka från Sverige.
• 2012–2013 började problemet uppmärksammas i media och uppmärksamheten ledde till en utredning av Försvarsmakten.
• Slutsatsen var att Försvarsmakten kunde utreda tolkarnas skyddsbehov. Om det fanns skyddsbehov kunde de komma till Sverige genom flyktingkvoten. Detta gällde framförallt tolkar som arbetade aktivt under den här perioden, dvs när den svenska insatsen börjat trappa ned och många redan hade slutat sin tjänst.
• 2014 kom det fram att 21 tolkar med familjer fått komma till Sverige via flyktingkvoten och att problemet var löst.
• Problemet var inte löst. Ett 20-tal tolkar som redan slutat när utredningen tillsattes var kvar i Afghanistan.
• Advokaterna David Loveday och Ulf Öberg har pro bono tagit sig an ett antal av dessa tolkar. De hävdar att Europakonventionen att Sverige har ett särskilt ansvar för den personal som arbetat för svenska staten.

• I oktober 2014 dömde domstolen till klientens fördel. var Migrationsverket skyldigt att pröva tolkarnas skyddsskäl enligt Europakonventionen varför fallet återförvisades till Migrationsverket. Flera av fallen har sökt asyl genom "särskild anknytning". Migrationsverket överklagade men blev nekat en prövning i Migrationsöverdomstolen.

• Just nu står det still eftersom det finns en dom Migrationsdomstolen men Migrationsverket inte accepterat den.

• Fredsbaskrarna driver en kampanj för att hjälpa de tolkar som fortfarande inte fått asyl i Sverige. Bland annat med juridisk hjälp. Deras arbete går att läsa om på www.tolkarna.se

Under samma period sökte Nasrin ett stipendium för att studera i Turkiet. Hon gick genom alla test men fick inte stipendiet. Orsaken visade sig vara att hon jobbade för den internationella styrkan och att personer med makt i Afghanistan stoppat hennes ansökan.

– Jag blev besviken och till slut blev min mamma orolig och sökte stipendium till mig i Indien.

2012 lämnade Nasrin Afghanistan för att börja studera marknadsekonomi på universitetet i Chandigarh.

– Jag hade gärna fortsatt med den svenska styrkan men säkerheten blev allt sämre och min mamma var orolig för mig.

Till en början längtade hon hem. Det var tufft att leva som ensam afghansk kvinna i Indien.

– Jag saknade mitt tolkjobb och indiska män förföljde och trakasserade mig. Men till slut förstod de att jag var ganska tuff. Nu låter de mig vara i fred. Jag klarar mig. Men nu har jag bara en månad kvar här och jag måste återvända till Afghanistan, säger hon.

Monica Larsson arbetade med Nasrin och poängterar hennesmod. ”På något sätt är allt farligare för kvinnor i Afghanistan. De går på en knivsegg genom livet.”
Foto: Privat

Men nu har situationen i Afghanistan ändrats drastiskt. De senaste åren, och framför allt senaste halvåret, har talibanerna tagit kontroll över allt större områden. IS, islamiska staten, härjar i östra Afghanistan och regeringen anses mycket svag. Attackerna har avlöst varandra och talibanerna har skärpt sina hot mot internationella intressen.

Flera ambassader har varit under attack och nyligen sprängde de en buss med personer som jobbar för Tolo News. Många som har eller fortfarande jobbar med internationella organisationer eller militären har en stor hotbild mot sig. Militärtolkar anses vara spioner och har dödats. Allt fler väljer att fly landet illegalt.

I Sverige har det varit stor debatt kring de tolkar som jobbade med svenska soldater i Afghanistan. En grupp som fortfarande arbetade på den svenska basen när de stängde fick komma till Sverige via flyktingkvoten, ett särskilt förfarande där en svensk myndighet gör en framställan till Migrationsverket angående enskilda fall. Men för över 20 tolkar som hann sluta basen stängde är framtiden osäker.

I oktober fick Nasrin och hela hennes familj en mycket allvarlig varning

Enligt Nasrin försökte hon ta kontakt med Försvarsmakten 2013 för att försöka komma med på flyktingkvoten. De lovade att höra av sig med mer information, men inget hände. Flera av de andra tolkarna som är kvar i Afghanistan har i stället sökt visum via ”särskild anknytning”, de rättsliga processerna för att avgöra om deras anställningar hos Försvarsmakten faller under den benämningen.

I oktober fick dessutom Nasrin och hela hennes familj en mycket allvarlig varning.

Det var när familjen ville flytta till ett annat hus. De bad den förre husägaren om att få tillbaka depositionen. Ägaren, som var vakt på ett talibanfängelse under talibanernas regim 1996–2001, sa att de fick välja mellan att inte kräva pengarna eller dö.

– Han skulle berätta för talibanerna att jag jobbat med svenska soldaterna. Då skulle de döda alla i familjen, säger Nasrin.

Svenska insatsen i Afghanistan

• 2001: Attacken mot World Trade Center. Den 11 september. 10 oktober går USA med allierade in i Afghanistan. Den 5 december faller talibanregimen. Ett FN-mandat utfärdas och Sverige bidrar med soldater i Kabul.

• 2005: Soldaterna Jesper Lindblom och Tomas Bergqvist dödas i ett bombattentat.
• 2006. Sverige får ansvar för fyra provinser i norra Afghanistan: Balkh, Jowzjan, Samangan och Sar-e-Pul. Då är regionen tämligen lugn.
• 2010: Kapten Johan Palmlöv, kapten Gunnar Andersson och tolken Shahab Ayoulay skjuts till döds under en patrullering i Balkh.
• 2010: Vagnchefen Kenneth Wallin dödas av en vägbomb i provinsen Balkh.
• 2012: Insatsen får en civil ledning.
• 2014: De svenska baserna stängs och överlämnas i vissa fall till afghanska militären. Flera tusen svenskar har tjänstgjort i Afghanistan. Det kvarstår fortfarande svenska soldater som utbildar den afghanska militären ANA.

Samma natt packade Nasrins mamma och pappa sina saker och gav sig av till Kabul. De sade inget till Nasrin för de ville inte göra henne orolig, men hon fick veta det via en släkting.

– Jag blev förskräckt. Jag åkte till Kabul för att hjälpa till, men min familj kände att det blev farligare för dem om jag var där. Jag var tvungen åka igen, säger hon med sorg i rösten.

Nasrin kan inte stanna i Indien mer än till april. Då tar hennes studentvisum slut.

– Jag vet inte var jag ska bli av. Stannar jag här utan papper kan jag inte jobba och hur ska jag då leva? Om jag åker till Kabul innebär det en hotbild för både min familj och mig. Och som ensam kvinna kan jag inte smugglas till Europa, det är för farligt. Och vi har inte pengar för att skicka både mig och en man, säger hon.


När vi mötts i Indien är hennes mamma där på ett kort läkarbesök, på grund av en allvarlig lungåkomma.

– Jag är orolig för Nasrin. Om hon kommer tillbaka till Afghanistan finns det stor risk att talibanerna letar upp oss.

När jag frågar vad som kan hända då, tar hon upp sin arm och visar med handen att deras halsar kommer att skäras av.

– Det är så de gör med folk som jobbat för internationell militär.

– Hon jobbade för Sverige, nu hoppas jag att Sverige hjälper henne, säger mamman.

Nasrin studerar i Indien i dag, men hennes framtid är oviss. ”Jag vet inte var jag ska bli av. Stannar jag här utan papper kan jag inte jobba och hur ska jag då leva? Om jag åker till Kabul innebär det en hotbild för min familj.”
Foto: Terese Cristiansson

Men det är komplicerat.

Enligt Jesper Tengroth på Försvarsmakten är man begränsad av säkerhetsskyddslagens utformning:

– Den säger att vi inte kan titta på en anställds hotbild efter den avslutade tjänsten, säger han.

Oskar Ekblad på Migrationsverket säger att de inte kan göra något om hon inte tar sig till Sverige och söker asyl, alternativt får hjälp av en annan myndighet, som Försvarsmakten.

Min dröm är att få komma till Sverige och bli svensk soldat

– En framställan måste göras av en svensk myndighet, det är inget man kan göra själv, säger han.

Ytterligare ett alternativ är att söka via svenska ambassaden i Delhi och hävda särskild anknytning till Sverige.

Men när först Nasrin och sen vi Expressen kontaktar ambassaden hänvisar de till, just det, Försvarsmakten eller Migrationsverket.

Nasrin har många minnen från tiden i tjänst hos det svenska förbandet, och hon vårdar dem ömt.
Foto: Terese Cristiansson

Advokat Ulf Öberg som tillsammans med advokat David Loveday tagit sig an flera tolkars fall ställer sig frågande till att ambassaden i Dehli inte kan hjälpa Nasrin. Ett av problemen för de andra tolkarna har varit att de befunnit sig i Afghanistan och inte i tredje land. Vilket är precis vad Nasrin gör.

– Det är uppseendeväckande att de inte kan hjälpa henne, säger Ulf Öberg.

Nasrin hoppas fortfarande att hon ska få hjälp att komma till Sverige, men skulle behöva juridisk hjälp. Hon är i kontakt med Fredsbaskrarna som sedan en tid försöker samla pengar och stötta de som ännu inte fått komma till Sverige. Det är hennes sista hopp.

När jag lämnar Nasrins enkla bostad i norra Indien är det sista hon säger:

– Min dröm är att få komma till Sverige och bli svensk soldat. Om du träffar någon soldat, lova hälsa till dem. Jag tänker ofta på alla som jag mötte under mitt jobb som tolk.