Terese Cristiansson

Exklusivt: Kvinnorna som hoppade av IS

GAZIANTEP.

Paljetterna längs armarna på hennes heltäckande abaya glittrar i solen. Tvåbarnsmamman Noor, 27, stryker med handen över stenarna. För några månader sedan var hon varken tillåten att ha diskreta paljetter på sina kläder eller gå utomhus utan tunna vantar på händerna. Då fick hon betala böter till IS, islamiska staten.

– Men det var inte det svåra, det svåra var när de började med dödandet, säger hon och tittar ner i marken en lång stund.

Det är viktigt att folk får veta vad som händer där inne. Och att det IS lockar med inte är sant

Vi möts i Turkiet, inte så långt från den syriska gränsen. Noor har bett om att mötas i en park där hon känner sig trygg från IS-anhängare. Hon vet att de finns i Turkiet och hon måste vara försiktig.

– Men jag vill berätta. Det är viktigt att folk får veta vad som händer där inne. Och att det IS lockar med inte är sant, säger hon.

Före revolutionen i Syrien var Noor hemmafru och tog hand om sin man och sina barn. Men för ett par år sedan tvingades de fly den syriska regimens bombningar över sin hemstad. Till slut valde de att flytta till en stad där IS hade stort inflytande.

– De hade inte full kontroll då. Det var mest en grupp utlänningar från Saudiarabien, Europa och Egypten. De första vi mötte var fantastiska. Vänliga och mycket kunniga i islam, säger hon.

Tvåbarnsmamman Noor, 27.
Foto: Wael Alharba

Till en början var Noor positiv. Hon tycke om IS idé om ett kalifat – muslimsk stat - och att leva med tydliga shariaregler. Dessutom ville hon och hennes man inte lämna sitt hemland. Hon gick tacksamt till religionslektionerna som IS erbjöd. Allteftersom IS tog mer kontroll i området började de också undervisa kvinnorna i hur de skulle spionera i samhället och rapportera om de upptäckte något antiislamistiskt.

– De bad oss framför allt fokusera på kvinnliga lärare, säger Noor.

När IS sedan fick full kontroll anställde de Noor som polis på avdelningen för kvinnliga brott.

De brydde sig inte om religion längre utan bara om makt och pengar

– Vi hade gatugrupper som kontrollerade kvinnors klädsel och andra som utredde misstänkta brott, säger hon.

Enligt Noor var det mesta bra inledningsvis men många av ledarna dödades och de som kom blev allt sämre.

– De brydde sig inte om religion längre utan bara om makt och pengar. Även kvinnorna. Särskilt de från Egypten, Libyen och Tunisien, säger hon.

Samtidigt blev reglerna allt hårdare och straffen strängare.

– En kvinna anklagades för att umgås olagligt med en man. Den kvinnliga utredaren från Saudiarabien vägrade tro på att de var gifta och misshandlade henne svårt. När de dagen därpå fick se äktenskapsförordet blev allt väldigt pinsamt.


En dag greps deras kvinnliga polischef och hennes man som var domare. De anklagades för spioneri, men Noor tror att de helt enkelt var för omtyckta och ett hot mot ledningen. Ungefär samtidigt blev en utländsk is-kvinna änka och skulle giftas bort med en annan soldat. När de frågade vad hon ville ha som bortgifte, svarade hon att hon ville döda någon. Ledarna blev så förbluffade att de tvingades ringa ledaren Baghdadi, enligt Noor.

Och det var inte bara kvinnorna de blev hårda mot utan även barnen

Den ökände och efterlyste IS-ledaren svarade att hon fick döda en kvinna, men inte en man. Den lokala ledningen gav henne möjligheten att döda polischefen. Noor vet inte vad som hände men blev illa berörd av beslutet.

– Det är ju helt fel. Och det var inte bara kvinnorna de blev hårda mot utan även barnen. En dag tog de in en 10-årig flicka och sa åt henne att täcka sig mer. Hon blev så rädd att hon kissade på sig. Hon var ju bara ett barn, säger Noor.

Men hennes man, som befann sig på frontlinjen, ville inte lyssna på Noors berättelser. Han sa att de skulle bli kvar.


Samtidigt befann sig fyrabarnsmamman Umm-Abdullah, 35, som sjuksköterska på ett sjukhus i en annan ort.

Även henne träffar vi några mil från den syriska gränsen i Turkiet. Hon kom bara för ett par månader sedan och hoppas skapa ett nytt liv i Turkiet med sin familj.

Ni kan få jobba här, men då måste ni vara med oss

Umm-Abdullah berättar att precis som Noor tvingades hon fly regimens attacker till en stad som låg utanför bombningarna. Hon hade tur och fick jobb på ett sjukhus och försörjde hela familjen med sin lön. Men strax därpå tog IS kontroll över staden och det första de tog var sjukhuset.

De var tydliga:

– Ni kan få jobba här, men då måste ni vara med oss.

Umm-Abdullah som tycke att IS tankar om ett ”kalifat” lät bra och framförallt behövde lönen sade ja. I tre veckor fick hon religiös träning och sedan kunde hon återvända till arbetet. Hennes man fortsatte att arbeta som snickare, men sporadiskt.

– Det var bara IS-soldater som fick komma till sjukhuset. Ledarna isolerades. Om de var svårt skadade togs de till sjukhuset i Mosul, berättar hon.

Fyrabarnsmamman Umm-Abdullah, 35.
Foto: Wael Alharba

Men allteftersom ledare dog började det hända allt mer brutala saker.

– En gång gav vi oss av för att vårda en skadad man. Vi eskorterades av IS-soldater. När de såg att mannen var från en annan klan, halshögg de honom framför pappan och sen fick pappan bära runt på huvudet, säger hon och ryser.

Vi fick bedöva armen som de sedan skar av

Hon blir tyst en lång stund och säger sedan:

– Jag kan inte glömma pappans ansikte. Det var så fel.

När IS sedan började komma till sjukhuset med personer som anklagades för stöld och vars hand skulle huggas, blev det för mycket.

– Vi fick bedöva armen som de sedan skar av. Sedan började de ta med oss ut när de gjorde patruller så att vi fick bedöva folk på gatan. Jag var med vid två tillfällen. Sedan fick jag en mental kollaps, säger hon.


Att radikala rörelser lockar män från hela världen är väl känt och det har hänt förut. Tidigare har exempelvis al-Qaida och talibaner haft en liknande dragningskraft. Men IS har också lockat en hel del kvinnor. Flera västerländska kvinnor har åkt eller försökt att åka via Turkiet in i de delar av Syrien som är IS-kontrollerade. En del av dem har stoppats och skickats tillbaka. Andra har åkt in, gift sig med en IS-soldat och tagit aktiv del i att bygga upp den så kallade islamiska staten. Dessutom har många kvinnor inne i såväl Syrien som Irak anslutit sig till den radikala terrorgruppen.

De har lyckats förmedla att kvinnor har en roll och att det finns en säkerhet. Det attraherar kvinnor att åka dit

Det finns inte så mycket forskning på de lokala kvinnorna men enligt Hans Brun, forskare med fokus på kontraterrorism på Kings College, lever de under samma regler som de västerländska kvinnor som åker dit.

– Kvinnor har en roll inom IS som i princip utgörs av att: gifta sig med en jihadist, bilda familj och skaffa barn. Utöver det finns utrymme för kvinnor att arbeta inom vård och utbildning av barn. Dessutom är de aktiva på nätet och rekryterar nya kvinnor till kalifatet.

Enligt Hans Brun är det osäkert hur många kvinnor som aktivt valt att resa till IS, men det kan röra sig om upp mot 8 000 kvinnor. Många av dessa kvinnor lockas av att IS ger dem en form av status.

– De har lyckats förmedla att kvinnor har en roll och att det finns en säkerhet. Det attraherar kvinnor att åka dit.

För de lokala kvinnorna tillkommer att det är deras hem och land, men annars lovas de samma tillvaro och status.


För både Noor och Umm-Abdullah tog det ungefär ett år att inse att IS löften var tomma. Den säkra, jämställda stat som utlovades kom aldrig. Till slut fick de nog av IS. Och när deras makar också började se att IS-soldater och ledare betedde sig allt mer illa och inte alls som de lovat från början, bestämde de sig för att fly.

Till slut kommer folket vända sig mot dem

– Det är inte ett lätt beslut att lämna allt bakom sig. Hemmet, jobben och barnens vänner. Att vara flykting utan pengar är svårt.  Men vi kunde inte leva så längre. Det gick inte, säger Noor.

Umm-Abdullah använde sig av falskt id för att lyckas ta sig därifrån. Men hon hoppas att en dag kunna återvända hem.

– Jag tror inte att IS kommer finnas för evigt. Inte om de sviker lokalbefolkningen. Till slut kommer folket vända sig mot dem, säger hon.


Foto: Wael Alharba


Fotnot: Kvinnornas namn är fingerade