Terese Cristiansson

Det är svårt att tro att detta var ett misstag

Foto: Montage/Läkare utan gränser

ISTANBUL.

För drygt fem år sedan åkte jag nervös, gömd under det heltäckande plagget burka, in i ett talibankontrollerat område i afghanska Kunduz. De hade gått med på att jag bodde med dem under några dagar. Gruppen jag mötte bestod av framför allt lokala talibaner.

Några av ledarna åkte till Pakistan en gång om året för möten och träning, andra väntade på order i sina hem.

Tio år senare hade de fortfarande varken skola eller klinik i området och han valde till slut talibanernas sida.

Mannen jag bodde hos hade ett spionuppdrag och tillbringade dagarna som statstjänsteman inom kommunen. På nätterna tog han på sig lösskägg och var ute och stred med talibanerna. Han hade tröttat på alla löften sedan 2001 från så väl internationella röster som den afghanska regimen. Tio år senare hade de fortfarande varken skola eller klinik i området och han valde till slut talibanernas sida.

Visst orsakade de en del problem för internationella och afghanska styrkor, men talibanerna var trots allt chanslösa mot flygunderstöd och stora pansarfordon. Men han som så många andra talibaner var tydlig: De internationella soldaterna har klockorna, vi har tiden.

Han hade rätt.

Hos talibanerna i Kunduz, Afghanistan.
Foto: Terese Cristiansson

Soldaterna höll ut i fjorton år, men sen åkte de och klockorna hem. I veckan tog talibanerna kontroll – efter lika många års tålmodigt väntande – över Kunduz provinshuvudstad.

De har tagit kontroll över distrikt förut men det är första gången sedan 2001 som de tar en av de fem största provinshuvudstäderna. En svag regim och märkligt internationellt stöd till lokala miliser har förenklat deras jobb.


Att de väljer Kunduz är historiskt självklart eftersom provinsen gränsar till Tadjikistan där en stor del av Afghanistans handel sker. Kunduz var strategiskt avgörande under såväl kriget mot dåvarande Sovjetunionen och som under talibanregimen.

Läkare har vittnat om att hundratals patienter strömmat in och behandlats i korridorer, kontor och väntrum.

Talibanernas lyckade offensiv var i sig en katastrof för regimen men under lördagen togs det till en helt ny nivå.

Efter talibanernas offensiv skickades mängder av afghanska soldater till Kunduz och de fick löfte om ett numera sällsynt flygunderstöd av USA. Som väntat har striderna varit intensiva och patienter från båda sidor samt civila har behandlats på det enda öppna sjukhuset i staden: Det som drivs av hjälporganisationen Läkare utan gränser.

Läkare har vittnat om att hundratals patienter strömmat in och behandlats i korridorer, kontor och väntrum.

Hos talibanerna i Kunduz.

Det spelar ingen roll vem som är där. Sjukhuset ska enligt internationell lag, vara ett fredat område.

Trots det misstänks flera av USA:s flygbomber ha landat på sjukhuset och dödat minst nio anställda. Enligt Läkare utan gränser finns ytterligare 37 skadade, varav minst 19 läkare och sjuksköterskor. Attacken är under utredning men USA har sagt att det kan ha skett collateral damage, militär sidoskada eller "shit happens" när de försökte hjälpa marktrupperna.

Jag förstår inte hur man av misstag kan bomba sjukhuset. Alla vet att det är sjukhuset.

Hafis Ullah, 26, bor i närheten av sjukhuset där hans bror är läkare. Han berättar per telefon att planen flög lågt och att några landade efteråt för att kontrollera bombningarna.

”Jag förstår inte hur man av misstag kan bomba sjukhuset. Alla vet att det är sjukhuset. Det kan inte ha varit ett misstag”.


Nej, det är svårt tro att detta var ett misstag, om inte piloten hade enorma tekniska problem och raketerna helt ostyrt sköts av sig själv.

Andra alternativ är förstås att någon med vapen befann sig på sjukhustaket eller att det kan ha funnits högt uppsatta talibaner på sjukhuset och då kan det få ”räknas med lite civilt spill”. Ett brott mot internationella regler oavsett.

Hos talibanerna i Kunduz.
Foto: Terese Cristiansson

Det här är inte en ovanlig händelse i krig men den här gången föll bomberna mitt bland hjältarna, på ett sjukhus där såväl internationell som nationell personal trots brinnande krig slitit dygnet runt för att rädda folk.

Det kommer inte glömmas bort. Kanske kan det leda till politiska krav på transparens i militära aktioner, åtminstone efter operationen.

Det enda som är helt säkert är att talibanerna just nu fått så mycket gratis medvind att det lätt tar dem till provinserna runtomkring också.