Terese Cristiansson

De var kvinnorna mot IS. De kände doften av rättvisa. Sedan: Tystnad.

Det kunde ha blivit kvinnornas år i Turkiet, eller snarare de kurdiska kvinnornas år. De stod upp mot IS, fick in kurdiska kvinnor i parlamentet och omvärlden hyllade dem som hjältar.

Sedan vände allt.

Efter flera års fredsavtal har kriget mellan Turkiet och den kurdiska gerillan PKK börjat igen.

Kvinnorna? Tystnad råder.

Geos Terese Cristiansson mötte i somras Shirin, 18, när hon fick vård på ett sjukhus i staden Suruç i Turkiet. Shirin anslöt sig till de kurdiska styrkorna efter slaget mot Kobane.
Foto: Wael Alharba

I flera kurdiska områden råder undantagstillstånd

NÄR? Efter parlamentsvalet i juni bröts fredsavtalet mellan Turkiet och PKK och konflikten drog i gång igen.

VAR? Konflikten har framför allt berört de kurdiska regionerna i Turkiet men såväl Ankara som Istanbul påverkas.

HUR? I flera kurdiska områden råder undantagstillstånd och många som uttalat sig kritiskt mot regimen har fängslats.

VAD HÄNDER NU? Turkiet har ett spännande år framför sig där de lovat EU att ta hand om de flyktingar som finns i Turkiet, bekämpa IS samt förhoppningsvis få stopp på konflikten med PKK.

Det luktade skottskada i det lilla rummet på sjukhuset i Suruç, en liten turkisk stad på gränsen till Syrien. Lite infektion, lite blod och mycket adrenalin. En av sköterskorna öppnade fönstret men lukten stannade kvar innanför de fyra beigegula väggarna med flagnad färg. Lukten kom för att sjuksköterskan höll på att lyfta bort bandaget från 18-åriga Shirins skottskada i axeln. Det såg ut göra ont när de drog bort bandaget som hade fastnat i såret. Shirin grimaserade men stirrade bestämt på mig och sa:

– Jag ger mig aldrig. Så fort jag kan åker jag tillbaka in igen och strider. Jag vill bara glömma att jag skadades. Det känns som en förnedring. Jag hade hellre dött, sa hon medan sjuksköterskan tvättade såren.

Hon var rent ut sagt förbannad. Hon hade föredragit att dö som martyr, redo att offra sitt liv i kriget mot IS, islamiska staten, och för kvinnors rätt till samma saker som männen.

Turkiet har gått från semesterparadis och EU-ignorans till att ha en avgörande roll i Europas mest komplexa fråga: Människorna som flyr från krig, bomber och förtryck.

2015 har varit ett turbulent år för Turkiet med stora terrorattentat i Suruç och Ankara, två val, en unik parlamentsseger för det kurdiska partiet HDP, avslutat fredsavtal och strider med de kurdiska rebellerna igen. För att sedan avslutas med nyval, höga brösttoner mot Ryssland och tre miljarder julklappar från EU för att få bukt på den så kallade flyktingvågen till Europa.

Under det gångna året har Turkiet gått från semesterparadis och EU-ignorans till att ha en avgörande roll i Europas mest komplexa fråga: Människorna som flyr från krig, bomber och förtryck.

Kvinnliga YPG-soldater vid en checkpoint utanför Kobane i Syrien i juni. Många unga kvinnor anslöt sig till de kurdiska styrkorna efter att IS intog staden. De fick mycket uppmärksamhet för sin kamp i början av året.
Foto: Ahmet Sik

Men i början av året såg det ut att bli kurdernas år och kanske allra mest de kurdiska kvinnornas.

Shirin är en av många kurdiska unga kvinnor som anslöt sig till de kurdiska styrkorna efter att IS intog staden Kobane i Syrien. När jag mötte henne hade de kurdiska styrkorna tagit tillbaka kontrollen och allt fler Kobanebor valde att återvända till sina hem. Shirin som vaktade stadens yttre gränser sköts i armen vid en av frontlinjerna.

Profeten Muhammed gav oss kvinnor rättigheter, men IS har inte läst Koranen, de kan inget om religion.

För henne handlade inte kriget bara om att vinna mot IS eller skydda de kurdiska regionerna i Syrien, Irak och Turkiet utan framför allt om att vinna tillbaka kvinnornas rättigheter inom islam. Visa att kvinnoförtrycket som IS gett ett ansikte är helt fel. Eller som Shirin själv sa:

– Profeten Muhammed gav oss kvinnor rättigheter, men IS har inte läst Koranen, de kan inget om religion.

Shirin och hennes medsystrar fick under början av året enorm uppmärksamhet för sin modiga kamp. Det spelade ingen roll om de tillhörde syriska YPD, irakiska Peshmerga eller turkiska PKK. De var kvinnorna mot IS. Och de kurdiska folkgrupperna kände för första gången på många år lukten av rättvisa och jämlikhet. När det kurdiska partiet HDP dessutom för första gången kom förbi tioprocent-spärren till parlamentet var glädjeropen på gatorna i Turkiet öronbedövande. Inte bara från kurder utan även från turkiska väljare och inte minst kvinnorna, eftersom HDP tog upp kvinnors rättigheter på den politiska agendan.

Kvinnliga kurdiska YPG-soldater vid en camp utanför den förstörda staden Kobane i somras.
Foto: Ahmet Sik/Getty Images
Många unga kvinnor anslöt sig till de kurdiska styrkorna efter att IS intog Kobane.
Foto: Ahmet Sik/Getty

Men det pro-kurdiska glädjeruset fick ett snabbt slut. President Tayyip Erdogan och hans parti AKP, som hade storslagna planer på att ta hem majoriteten i parlamentet för att ändra konstitutionen så att presidenten fick mer makt, sjöng inga hurravisor.

Snart blev det tydligt att det inte skulle gå att ordna en koalitionsregering och ett nyval utropades i november. I samma veva bröts det två år långa fredsavtalet med PKK och samtidigt som Turkiet började bomba IS – efter påtryckningar av EU – började de också bomba PKK.

Det här blev huvudvärk för omvärlden eftersom PKK förvisso är terroriststämplade men samtidigt är det en väl känd hemlighet att de varit avgörande för att bekämpa IS på fronterna, tillsammans med YPG och Peshmerga som fått vapenstöd av flera internationella länder.

Våldet nådde sin kulmen under ett terrorattentat, sannolikt genomfört av IS, i huvudstaden Ankara där över hundra personer som deltagit i en fredsmarsch dödades.

Kommande månader har avlösts av sammandrabbningar, undantagstillstånd i vissa av de kurdiska regionerna och städer med patrullerande soldater från båda sidor. Dessutom slog regimen till gång på gång mot medier och analytiker som uttalat sig regimkritiskt.

Mitt i röran utnyttjade IS situationen och trappade upp sitt våld i Turkiet. Våldet nådde sin kulmen under ett terrorattentat, sannolikt genomfört av IS, i huvudstaden Ankara där över hundra personer som deltagit i en fredsmarsch dödades. Allt detta ledde till att det kurdiska partiet HDP, trots att de försökte ta avstånd från PKKs våld, inte vann lika stort i nyvalet.

Det kom förbi spärren men det blev en storseger till AKP. Inte så stor att de kan ändra konstitutionen, men tillräcklig för en majoritet som kan rösta igenom vad som helst.

Kvinnor under en marsch mot våld i turkiska Diyarbakir i går. Tiotusentals civila i sydöstra Turkiet hamnar i skottgluggen mellan regeringstrupper och militanta kurder.
Foto: Cagdas Erdogan
Demonstranter och sörjande i Istanbul ropar slogans mot den turkiska regeringen medan de bär kistorna av några som dödades i självmordsattentatet i Suruç i juli.
Foto: Sedat Suna / Epa / TT
En maskerad man i Istanbul förbereder sig för att kasta en bensinbomb mot polisen, som använder vattenkanoner och tårgas för att tysta demonstranters protester mot säkerhetsoperationer riktade mot kurdiska rebeller i sydöstra Turkiet.
Foto: Cagdas Erdogan/AP
2015 såg ut att bli kurdernas år, men utvecklades mer och mer till att bli Turkiets president Recep Tayyip Erdogans år.
Foto: AP

Mitt i allt detta inrikespolitiska kaos skedde dessutom den största flyktingvågen på mycket länge och nästan alla flyktingar passerade över den turkiska gränsen till Europa. Den turkiska gränspolisen har gjort lite eller inget för att stoppa båtarna som gav sig ut i natten.

Plötsligt insåg Europa att de måste börja kela med turkarna igen, efter att ha fryst ut dem från EU-diskussionerna under flera år. Till slut bestämde sig EU för att ge Turkiet tre miljarder euro för att kunna ta hand om de 2,2 miljoner flyktingar som bor i undermåliga läger i Turkiet.Och så klart för att de ska skärpa gränsen till Grekland. Med ett löfte om att dörren för att diskutera ett europeiskt medborgarskap öppnas igen.

2015 – som såg ut att bli kurdernas år – blev allteftersom president Tayyip Erdogans år. Till och med Europa håller han i koppel just nu.

De är så illa tvungna att stå vid hans sida, även när hans armé sköt ned ett ryskt militärplan, vilket ledde till en följetong av anklagelser mellan Putin och Erdogan.

Relationen mellan Turkiet och Europa under 2016 kommer att vara avgörande för demokrati, rättigheter och yttrandefrihet.

För ett år sedan siade många att Turkiet skulle bli en av världens viktigaste spelare under 2015.

De hade rätt och jag tror att det kommer fortsätta 2016. Internationellt kommer Turkiet fortsätta att spela en nyckelroll i såväl flyktingkrisen som kampen mot IS. Nationellt har AKP möjligheten att fortsätta mot ett demokratiskt land eller på inslagen linje med allt striktare regleringar. Mina journalistkolleger är oroliga för att drabbas av den påtvingade tystnaden, mina kurdiska vänner för att de ska behöva frukta dödspatrullerna igen och mina turkiska vänner med öppet sinne är rädda för att deras land ska ta ett steg tillbaka och hindra dem från att leva det liv de lever.

Men det kan vända.

Relationen mellan Turkiet och Europa under 2016 kommer att vara avgörande för demokrati, rättigheter och yttrandefrihet.

Vad hände med kvinnorna, de kurdiska kvinnorna, då? Tystnad råder. Just nu. Jag tror på Shirin. Hennes blick ger inte vika. Hon vill ha rättigheter och jämställdhet. Vi kommer se mer av dem, de kurdiska kvinnorna. Helt säkert redan nästa år.