Så straffas kvinnor med piskrapp och avrakat hår – Sara Hossain leder kampen mot förnedringen

Sara Hossain tar strid mot fatworna i Bangladesh: ”Straffen är inte del av det juridiska systemet och respekterar inte de rättigheter som garanteras av konstitutionen”, säger hon.

– Ofta hör jag sägas att brist på rättvisa handlar om att folk inte känner till sina rättigheter. Men nej, också marginaliserade människor vet att de till exempel inte bör bli slagna men de saknar ofta vetskap om vad de kan göra åt det och medel.

Det säger Sara Hossain, jurist inom högsta domstolen i Bangladesh sedan 1992 och en av landets starkaste röster i kampen mot ingrodda patriarkala strukturer inom landets juridiska system. Sara Hossain belönades tidigare i år med det amerikanska utrikesdepartementets International Women of Courage Award för sitt arbete.

Juristen Sara Hossain har prisats med det amerikanska International Women of Courage Award för sitt arbete mot fatwor och förnedring av kvinnor i Bangladesh. Foto: Prabir Das

I motivationen bakom utnämningen nämndes bland annat den avgörande segern i kampen mot fatwan, ett religiöst påbud som utfärdas av muslimska lärda och som i byrättegångar ofta motiverar våld mot kvinnor. Genom dessa fatwor straffas kvinnor i Bangladesh offentligt för till exempel våldtäkt, otrohet och graviditet innan äktenskapet. De förödmjukande och grymma metoderna kan innebära allt ifrån att få håret avrakat och bli socialt bojkottad till piskrapp och stening.

– Straffen är inte del av det juridiska systemet och respekterar inte de rättigheter som garanteras av konstitutionen, säger Sara Hossain. De handlingar kvinnorna straffas för är inte brott enligt bangladeshisk lag. Det finns inga lagar mot otrohet och det finns heller inget rättsligt stöd för att en kvinna torteras för att ha blivit våldtagen.

”Det är inte möjligt att straffa människor bortom lagen och det är inte tillåtet att ta lagen i egna händer.”

Sara Hossain har tillsammans med andra organisationer för mänskliga rättigheter drivit på för att få rättsliga instanser att stipulera att alla former av utomrättsliga straff är olagliga – även de som utförs i en fatwas namn. Och arbetet har gett resultat.

– Det finns tre tydliga utslag vad gäller fatwan, varav ett från högsta domstolen. De gör två principer tydliga: Det är inte möjligt att straffa människor bortom lagen och det är inte tillåtet att ta lagen i egna händer.

Högsta domstolen uppmanade också ansvariga myndigheter att instifta straff mot dem som upprätthåller fatwor mot kvinnor.

Kvinnan Moyna Begum, 27, i centrum för en traditionell juridisk förhandling, en så kallad salish, i en bangladeshisk by. Foto: Dipa Mahbuba Yasmin

Ett exempel på betydelsen av detta utlåtande möter vi i byn Kailakuri i Tangaildistriktet.

27-åriga Moyna Begum berättar att när hon klagade på att hennes svåger begått sexuella övergrepp mot henne kallades en salish – en traditionell juridisk förhandling. Under medlingen menade hennes mans familj att hon var moraliskt dålig och borde straffas för att ha haft en affär med en annan man – trots att Moyna uppgav att det var hennes svåger som tvingat sig på henne.

”Förutom smärtan kunde jag inte stå ut med tanken på skammen över att straffas inför hela byn.”

Imamen menade att Moyna borde piskas 50 gånger och först därefter tillåtas att återvända till hennes mans hus.

– Det var fruktansvärt att föreställa mig att jag skulle straffas när jag visste att jag var den som blivit utsatt för orätt. Förutom smärtan kunde jag inte stå ut med tanken på skammen över att straffas inför hela byn, säger Moyna.

 

Men bybor som var del av en lokal organisation hade fått reda på att fatwor numera var illegala. De sa att om imamen inte drog tillbaka sin fatwa skulle de rapportera honom till polisen. Det här innebar att imamen slutligen tvingades ändra sig.

– Jag visste inte om att det fanns lagar eller utslag som gjorde det olagligt för imamer att dela ut straff, säger Moyna. Men nu när vi alla vet om det kommer vi inte att acceptera orättvisor lika lätt.

”Folk känner sig bekväma med det här systemet eftersom det är välkänt och en del av samhället. Det är också logiskt att folk ibland vill lösa konflikter mer informellt.”

Men även om fatwor – som i det här fallet – ofta uttalats inom ramen för traditionella juridiska förhandlingar menar Sara Hossain att en salish ändå kan vara positiv för att lösa mindre konflikter. Det avgörande är att de görs mer demokratiska och inkluderande.

– Folk känner sig bekväma med det här systemet eftersom det är välkänt och en del av samhället. Det är också logiskt att folk ibland vill lösa konflikter mer informellt.

 

Sara Hossain är på frivillig basis ordförande för BLAST (Bangladesh Legal Aid and Services Trust), en organisation som bland annat utbildar byinvånare i rättskunskap för att säkerställa att salisher inte överträder lagar och ser till att de ger röst åt marginaliserade grupper.

”Det var fruktansvärt att föreställa mig att jag skulle straffas när jag visste att jag var den som blivit utsatt för orätt”, säger Moyna Begum, 27, (till vänster) som uppgett att hon utsatts för sexuella övergrepp av sin svåger. Händelsen följdes av en salish. Fatema Begum (till höger) vägrade ha sex med sonen till en lokal politisk representant. Fattiga och sårbara kvinnor som hon utnyttjas ofta av äldre män i Bangladesh. Foto: Dipa Mahbuba Yasmin

– Frivilligorganisationer i Bangladesh har gjort ett viktigt jobb på det här området. Vi har sett till att salisher har gått från att domineras av äldre män till att främst ha kvinnliga deltagare.

Men diskriminering av kvinnor förekommer även inom det juridiska systemet i Bangladesh. Ett exempel är tvåfingertestet, ett gammalt kolonialt arv som används för att avgöra om en kvinna är oskuld. Utgångspunkten är att om hon är van att ha sex är hon av en ”omoralisk karaktär” och kan däremot inte bli våldtagen.

– Testet är inte bara ovetenskapligt och saknar kriminaltekniskt värde, men det är också traumatiskt för den kvinna som utsätts och det kränker hennes grundläggande rättigheter, säger Sara Hossain.

”Ofta skäms kvinnor och förleds att tro att de själva är skyldiga för det våld de utsätts för.”

Hon har precis som i fallet med fatworna ingett en så kallad Public Interest Litigation (rättstvist i allmänhetens intresse) mot förfarandet. BLAST ser också till att utbilda polis och rättsväsende för att göra dem mer genusmedvetna och få dem att sluta med att skuldbelägga offret vid våldtäkter. Dessutom erbjuder de gratis juridiskt stöd till fattiga och marginaliserade kvinnor.

– Det största hindret för kvinnor att söka rättvisa är stigmat och avsaknaden på stöd från familjen. Ofta skäms kvinnor och förleds att tro att de själva är skyldiga för det våld de utsätts för. Men begränsade resurser är också avgörande för att kvinnor från fattiga familjer på landsbygden inte vänder sig till rättssystemet. Rättegångsförhandlingarna drar ofta ut på tiden och det innebär att det är än svårare för de som saknar medel att stå upp för sin sak.

Sushmita S Preetha är en journalist baserad i Dhaka, Bangladesh. Hon arbetar för närvarande med analys av aktuella frågor för The Daily Star, landets mest lästa engelskspråkiga dagstidning. Hennes spalt "Stormen och vreden" är inriktad på politik, mänskliga rättigheter, arbetares rättigheter och feminism. Hon har tidigare publicerats i Svenska Dagbladet, GP och Fria Tidningen och skrivit för Asian News Network. Foto: Taslima Akhter

 

Fotnot: Artikeln är producerad i samarbete med One World. One World är en brittisk organisation som grundades 1995 med fokus på att verktyg för att lyfta fram röster från marginaliserade människor som ofta inte kommer fram i medieflödet. Artiklarna produceras inom ramen för ett projekt inriktat på att skapa kontakter mellan svenska redaktörer och journalister i Afrika, Asien och i viss mån Latinamerika. Projektet finansieras av Sida men är redaktionellt oberoende.