Ropen från Raqqa: De vittnar om skräcken i IS huvudstad

Halshuggningar på öppen gata och en vardag fylld av skräck. Här är vittnesmålen från människorna som flytt från Raqqa och aktivisterna som kämpar för sina liv i kampen mot terroristerna.

I kategorierna Krig & konflikt,Världshälsa ochVärldspolitik

Text: Kassem Hamadé och Carl Fridh Kleberg. 

I två år har IS hållit den syriska staden Raqqa i ett järngrepp. Offentliga avrättningar varvas med försök att upprätta en stat utifrån IS domedagsideologi. Barn hjärntvättas och tvingas ut i krig medan IS pumpar ut bilden av ett utopiskt paradis. Men sanningen om ”kalifatet” är en helt annan och modiga människor riskerar livet för att ge oss sanningen bakom propagandan.

Varsågod: Här är berättelserna IS gör allt för att stoppa.

IS-soldater drar fram längs en gata i den självutnämnda huvudstaden Raqqa. Två år har gått sedan jihadistgruppen stormade in i den syriska staden.

Det var när Abu Ibrahim al-Raqqawi vaknade en morgon i april 2014, närmare bestämt den 16, som han insåg att någonting måste göras. De internationellt terrorstämplade och allmänt avskydda jihadisterna som kallar sig Islamiska staten (IS) hade sedan två månader tillbaka tagit över hans hemstad Raqqa. Inte bara tagit över, de hade gjort den till sin syriska ”huvudstad”.

Med IS styre kom gruppens extremt stränga tolkning av islamisk lag. Staden, som aldrig gjort sig känd som särskilt nitisk i sin tro, var för många Raqqa-bor nu en främmande plats – en annan planet.

al-Raqqa: IS syriska ”huvudstad”

al-Raqqa (eller bara Raqqa) är en stad i nordöstra Syrien och huvudort i den större provinsen Raqqa som i dag tagits över av IS. Den hade 2004 en befolkning på cirka 220 000. Staden, en av Syriens äldsta, är IS syriska "huvudstad" och gruppens starkaste fäste.

Det är inte heller första gången. År 796 efter Kristus gjorde abbasidiske kalifen Harun al-Rashid det till huvudstad i sitt dynastiska styre – ett av de historiska riken som kallats kalifat och som IS vill knyta an till genom sitt val av namn.

Visa merDölj

– Vi bestämde oss. Vi måste göra något för att världen ska se vad som händer i den här staden. Vi måste hitta ett sätt att rikta ljuset mot denna mörka plats på jorden, säger Abu Ibrahim al-Raqqawi i telefon.

Abu Ibrahim samlade ihop ett antal andra lokala aktivister, som hittills kämpat emot den syriske presidenten Bashar al-Assad. Regeringen hade då med våld försöka kväsa först överlag fredliga demokratiprotester och sedan det väpnade uppror som övergick i Syriens fasansfulla inbördeskrig. Rebellerna som stred mot al-Assad kom snabbt att domineras av islamister – många av dem hårdföra jihadister varav IS bara är den mest extrema inkarnationen.

”IS försöker visa upp Raqqa som ett paradis där folk är glada, att det är huvudstaden i deras ”kalifat” och att folk ska ansluta sig. Men allmänheten vet inte att folket lider, att folket dör.”

Aktivisterna var fortfarande emot al-Assad men insåg att det också behövdes några som kunde kämpa fredligt mot IS-jihadisterna. De skapade en logga och en Facebook-sida och började sedan sprida uppgifter inifrån staden, där IS gjorde allt för att med sin propaganda kväva alla andra röster. Gruppen ”Raqqa slaktas i tysthet” var född. Sedan dess har den varit den viktigaste källan till motbilder mot IS-propaganda inifrån en av världens för medier farligaste ställen. Gruppen har nyligen prisats bland annat av internationella pressfrihetsgruppen CPJ.

– IS försöker visa upp Raqqa som ett paradis där folk är glada, att det är huvudstaden i deras ”kalifat” och att folk ska ansluta sig. Men allmänheten vet inte att folket lider, att folket dör, säger Abu Ibrahim.

– När vi nu rapporterar så får det genomslag och det är en mycket stor ära för oss. Att vi kan säga att vi förändrat något till det bättre för staden.

Stor förödelse inne i Raqqa. Många hus ligger i ruiner efter bombningar av syriska regimen, Ryssland och den USA-ledda koalitionen.

I veckan passerades tvåårsdagen av IS skräckvälde i Raqqa och även om IS tappar mark så finns det inga tecken på en nära förestående kollaps. Aktivisterna inne i Raqqa fortsätter att sprida uppgifter om vad som händer där inne.

Men de tar också väldigt stora risker, både för egen del och för andras. Snart efter att de började arbeta så ropade IS från moskéernas högtalare ut uppmaningar att döda dem och jihadisterna började ursinnigt jaga aktivister.

"Raqqa slaktas i tysthet"

”Raqqa slaktas i tysthet” är en aktivistgrupp med medlemmar inne i och utanför staden Raqqa i nordöstra Syrien med omnejd. Gruppen, som grundades den 16 april 2014, kämpar både emot IS och emot den syriska regeringen. Den har sedan dess varit en av de främsta källorna till bilder, videor och information inifrån staden som sedan spritts vidare i internationella medier.

Flera medlemmar har tillfångatagit eller dödats av IS. Gruppen bestod från början av 17 personer, men är i dag förtegen om antalet medlemmar.

Visa merDölj

Abu Ibrahim al-Raqqawi använder fortfarande en pseudonym, trots att han för ett tag sedan lämnade Syrien. Han har goda skäl till det. IS förföljer frenetiskt medlemmar i ”Raqqa slaktas i tysthet" och har dödat eller fångat flera av dem. Inte ens de som lämnar IS områden går säkra; jihadisternas tentakler når längre än så och medlemmar har dödats även i Turkiet dit många flytt undan IS vrede. Även deras anhöriga lever i ständig livsfara.

 

En Raqqa-aktivist som fått utstå IS hämnd på nära håll är Hamoud al-Mousa. Han använder sitt riktiga namn och bor nu i södra Turkiet, nära Syrien. Medan han arbetade där med att få ut uppgifter inifrån Raqqa fångade IS hans pappa. I juni kontaktades Hamoud av en IS-medlem som gav honom ett fasansfullt val: Namnge aktivisterna som du samarbetar med och din pappa går fri – annars väntar ett betydligt värre öde.

”Gratulera mig hellre, för min välsignelse. Ingen tröst (behöver) den oförrättade martyren.”

Hamoud vägrade. IS svarade med att mörda fadern och två andra aktivister. Hamoud fick filmklipp föreställande morden skickade till sig.

”Jag vill inte att någon erbjuder sina kondoleanser”, skrev Hamoud i ett inlägg på sin Facebook-sida efter morden. ”Gratulera mig hellre, för min välsignelse. Ingen tröst (behöver) den oförrättade martyren”.

Raqqa, en av Syriens äldsta städer, är IS syriska ”huvudstad” och gruppens starkaste fäste.

 Sedan dess har ännu en av Hamouds släktingar dödats, denna gång Maria Hassan al-Shimas. Även hon var aktiv i "Raqqa slaktas i tysthet". Hamoud al-Moussa bekräftar i en intervju att hans far och andra dödats av IS, men han vill hellre tala om gruppens arbete.

Han beskriver ett fasansfullt liv under IS styre med de i dag (till stor del tack vare al-Moussa och hans kolleger) internationellt välkända offentliga avrättningarna och andra brutala straff.

Internationellt terroriststämplad organisation

Jihadistgruppen som kallar sig Islamiska staten (IS) är en internationellt terroriststämplad organisation som kontrollerar stora delar av Syrien och Irak.

Den bildades i sin första skepnad 1999 och har bytt namn flera gånger sedan dess.

Dess ideologi bygger på en extremt sträng tolkning av Koranen, långt utanför den sunnimuslimska mittfåran. IS har haft sin bas i Irak och senare Syrien, men har spritt sig till andra länder som Libyen och Nigeria genom att lokala grupper svurit den trohet.

Visa merDölj

– Jag hatar IS och kämpar mot dem genom mitt arbete med medier, men jag tror inte att vi kommer att vinna utan att stöda folk på marken, säger han.

– Listan över vad IS ser som brott är lång och påminnelser om konsekvenserna av att sätta sig upp mot gruppen är konstant synliga. Det är avrättade och halshuggna män som visas upp på offentliga torg och i rondeller, deras brott står ofta beskrivna på lappar fastnaglade på liken.

Aktivisterna från Raqqa, varav vi talat med flera, beskriver fasansfulla övergrepp mot civilbefolkningen i största allmänhet. Men när man frågar vad som är värst med IS styre återkommer de ofta till en och samma sak: Barnen.

”Barnfamiljer ställs inför ett svårt val mellan att stanna i allt farligare Raqqa eller att riskera allt för att fly genom en av världens värsta väpnade konflikter.”

Under IS styre hindras en hel generation barn från att gå i skolan. I stället tränas de att bli barnsoldater, eller som stöd till IS krigsmaskin. Barn drabbas hårdast av de offentliga avrättningarna, av IS hjärntvättning och dessutom av den dagliga oron för flygbombningar som många länder deltar i. Flygbombningarna är i första hand riktade mot IS men även civila dör, inte bara i al-Assads eller Rysslands bombningar utan också i USA:s. Barnfamiljer ställs inför ett svårt val mellan att stanna i allt farligare Raqqa eller att riskera allt för att fly genom en av världens värsta väpnade konflikter.

En av alla familjer som valt att fly är 41-åriga Yazzis. Hon flydde tillsammans med maken Moussa Joummaa och deras barn. Vi träffar dem på gränsen mellan Libanon och Syrien, där de berättar sin historia om livet i IS ”kalifat”. 

  • Geos Kassem Hamadé träffar Moussa Joummaa, hustrun Yazzi och parets barn i ett tält på gränsen mellan Libanon och Syrien. De valde att fly från Raqqa och berättar om hur livet var i den IS-kontrollerade staden. ”Är man ute på gatan och inte följer med publiken till avrättningen kan man bli bestraffad eller tas i förvar”, säger Moussa. Foto: AZIZ TAHER
  • Det var inte minst för 14-årige sonen Abdos skull som Moussa, Yazzi och resten av familjen flydde. Flera av Abdos vänner och kusiner gick med i IS. Foto: AZIZ TAHER
Helskärm

Det var tidigt på förmiddagen i Raqqa när mikrofonen i en moské, som används för böneutrop, brusade av att någon slog på den. Men det var inte dags för bön. I stället kunde stadens folk höra en mansröst som läste upp följande meddelande: ”I dag tillämpar vi lagen och ska bestraffa en soldat från al-Assads armé med döden. Kom och bevittna det”.

Straff i ”kalifatet”, enligt en som har flytt

Rökning: Första gången får man en varning och piskstraff. Upprepar man det huggs fingrarna av.

Kätteri: Om man svär mot profeten Muhammed bestraffas man med döden. Om man svär mot Gud blir man bestraffad med 100 piskrapp. IS anser nämligen att Gud är nådig och kan försvara sig men att Muhammed är död och inte kan försvara sig. Därför blir det hårdare straff när det gäller svordom mot Muhammed.

Äktenskapsbrott (otrohet) bestraffas med stening till döds. IS uppmanar folk att samlas på avrättningsplatsen och deltar i stenkastningen. Är man ogift men har sex bestraffas det med 100 piskrapp.

Folk måste klä sig i "rätt kläder". Kvinnan måste ha svart dubbelburka på sig och männen traditionella afghanska kläder.

Homosexuella dödas genom att kastas från stadens högsta hus.

Tjuvar får en hand avhuggen – första gången huggs hela handflatan av. Upprepar man det blir man av med halva armen.

Visa merDölj

– Vi valde att inte gå och se hur de skär halsen av en människa. Vi gick aldrig ut på hela dagen. Är man ute på gatan och inte följer med publiken till avrättningen kan man bli bestraffad eller tas i förvar, säger Moussa.

Han tänder en ny cigarett medan vi sitter inne i det halvmörka tältet. Han röker oavbrutet. Hustrun Yazzi sitter direkt bredvid honom och nickar. Det har gått några veckor sedan familjen kom till ett säkert område och de vågar träda fram, men de vill inte att det ska framgå var intervjun äger rum. Några av barnen ställer sig i närheten och lyssnar nyfiket. Andra leker, trots kylan, med resten av flyktingbarnen ute.

Senare den där dagen när Yazzi och Moussa stannade hemma i stället för att bevittna avrättningen, hörde de ett konstigt oväsen ovanför huset. När de tittade ut såg de några män ståendes vid en schaktmaskin som hade fått motorstopp. Föraren var en bekant till Moussa, som öppnade dörren och gick ut för att ta reda på vad som höll på att hända. En man i 40-årsåldern, som visade sig vara saudier och imam, såg ut att vara den som bestämde.

”Jag sa att jag hade små barn och de skulle bli rädda om kroppen slängdes i närheten. Dessutom skulle den avrättade stinka och locka till sig vilda djur.”

När Moussa kom fram möttes han av rött blod som rann från schaktbladet. Där låg en huvudlös kropp. Det var den avrättade soldaten vars dom annonserats tidigare under dagen, säger Moussa. Männen var på väg för att dumpa kroppen på det lokala sopberget. Fiendens kroppar får nämligen inte begravas på ett hederligt sätt, enligt IS sharialagar.

IS ser till att avrättningar filmas. De ser till att förnedringen av människokropparna dokumenteras. IS försöker skapa ett skräcksamhälle, och har lyckats.

Schaktmaskinen gick i alla fall inte att laga på plats och de samlade männen behövde åka vidare. ”Släng honom där borta”, sade saudiern som hade befälet.

– Jag gick fram och vädjade om att han inte skulle göra det. Jag sa att jag hade små barn och de skulle bli rädda om kroppen slängdes i närheten. Dessutom skulle den avrättade stinka och locka till sig vilda djur. Jag bad honom om tillstånd att begrava kroppen, säger Moussa lugnt och tar nytt bloss.

Hans hustru påminner honom om saudierns svar.

– Han hotade slakta dig om du inte försvann från platsen, berättar Yazzi.

Människor står på kö för att köpa mat, bröd eller vatten i Raqqa. Staden hade 2004 en befolkning på cirka 220 000 människor.

När IS i januari 2014 stormade Raqqa och tog över skedde det mycket snabbt. Staden kontrollerades då av rebeller. Det var moderata Fria syriska armén (FSA) men också islamistiska extremister som al-Nusrafronten, al-Qaidas syriska gren. Över en natt vaknade befolkningen av skott som avfyrades i triumf. Svarta flaggor syntes plötsligt på torg och på elstolpar, bredvid män som såg ut att hämtats ur historieböcker om medeltiden. De var beväpnade, hade låtit skägg och hår växa vilt och var klädda i traditionella afghanska kläder. Kvinnorna var heltäckta i svart medan barn yngre än sju höll pistoler och walkie-talkies.

Moussa funderade länge på att fly men han hade varken pengar eller möjlighet. Han är far till flera barn och kunde inte lämna sin hustru och barnen ensamma. Moussa trodde att livet skulle fortsätta precis som under regimens styre, men visste inte att IS skulle tillämpa sin egen extrema tolkning av sharia, islamisk lag.

”De hade sina vapen kvar på sig. IS fiskade upp dem som flöt upp, tog deras vapen och slängde tillbaka dem i Eufrats damm.”

IS tvingade alla andra väpnade krafter att ansluta sig eller att lägga ned sina vapen. Det fanns FSA-rebeller som vägrade gå med IS och som inte heller gav upp. De försvarade sig till sista skotten innan de försökte fly genom att kasta sig i floden Eufrat. Flera av dem drunknade och flöt upp till ytan kort tid senare.

– De hade sina vapen kvar på sig. IS fiskade upp dem som flöt upp, tog deras vapen och slängde tillbaka dem i Eufrats damm. De blev mat för fiskarna, säger Moussa och tillägger att folk ur FSA som fångades levande gick ett ungefär lika skrämmande öde till mötes.

 

Det var inte minst för 14-årige sonen Abdos skull som Moussa, Yazzi och resten av familjen flydde. Flera av Abdos vänner och kusiner gick med i IS. Unga pressas att ansluta till gruppen, eller lockas med en inkomst i ett läge där fattigdomen i Raqqa djupnar.

Två år har gått sedan Abdo slutade gå i skolan. När IS tog över Raqqa stängde de ner alla skolor och förbjöd flickor att lära sig läsa och skriva. I stället öppnade IS egna koranskolor. Det är frivilligt att gå där, men alternativet är ingenting. I koranskolorna får de lära sig om salafismen inom islam, en ultrakonservativ inriktning som handlar om att till punkt och pricka efterlikna profeten Muhammad och hans följeslagare. I princip bara om salafismen.

IS rekrytering av barn börjar ofta med religiösa lektioner i moskéer eller genom skolorna där läroplanen numera helt dikteras av jihadisterna.

– Barn får lära sig matematik också. Jag valde att stanna hemma, säger Abdo.

Rekryteringen av barn till IS pågår oavbrutet. De skickas på shariakurser, till att börja med i ett halvår. Där får blivande barnsoldater, ”lejonungarna” som IS själva vill kalla dem, lära sig hantera vapen och blir hjärntvättade. De som inte skickas till fronten får andra uppdrag, exempelvis blev jämnåriga vänner till Abdo IS-spioner.

– De får 150 dollar per månad för att spionera på folk och rapportera till IS. De erbjöd mig att gå med men jag tackade nej. Jag vill inte försvinna i sex månader från min familj, säger Abdo.

”Erbjudandena” från IS är konstanta även mot vuxna. Moussa var på fredagsbönen i moskén, en pakistansk imam predikade, när en syrisk man satte sig ner med honom och hans jämnåriga vänner. Mannen kom med ett blodisande förslag.

– Han sade att jag och mina kamrater är gamla, att vi har levt våra liv och han erbjöd oss en plats i kön för att bli självmordsbombare. Vi fick fritt välja om vi ville spränga oss mot regimen, mot kurderna eller mot vilka ”otrogna” som helst, säger Moussa.

”Det var inte samma islam som jag växt upp med. De lägger en stor vikt vid vilka som är Allahs fiender och hur de ska bekämpas.”

Moussa tackade nej, men tvingades ändå gå en månadslång shariakurs. Hans hustru hade nämligen vistats på deras åker på egen hand, medan han själv stod utanför huset och tog en cigarett. Två ”brott” på en och samma gång. IS-medlemmar från al-Hisba, den religiösa polisen, stormade gården och grep honom.

– De frågade om jag inte visste att rökning är haram (förbjudet). Jag svarade att jag hade rökt hela livet och att ingen sagt till mig att det var haram, berättar Moussa.

Under shariakursen som han tvingades gå i fick Moussa och de andra sitta i moskén. Fem gånger om dagen, efter varje bönestund, fick de lyssna på predikanterna där.

– Det var inte samma islam som jag växt upp med. De lägger en stor vikt vid vilka som är Allahs fiender och hur de ska bekämpas, säger Moussa som också fick utstå piskrapp som straff.

Många människor inne i Raqqa lever i rädsla.

Under de senaste två åren har IS etablerat en blek kopia av en administrativ stat. En stat som tar det mesta från befolkningen men inte ger någonting tillbaka. Idén om ”al-Dawla”, alltså staten, är djupt rotad i IS ideologi men det är också en praktisk fråga. IS behöver driva in skatt och konfiskera egendom för att bedriva sitt krig men det har också krävt att den har tagit över grundläggande samhällsfunktioner. IS har domstolar, konsumentombudsmän och skattmasar. Men ju mer pressat IS blir desto med krackelerar ytan av statsbyggande och IS har allt svårare att hålla i gång ens det mest grundläggande.

Moussa är bonde och levde av marken. Han äger 25 hektar mark i Raqqa men IS förbjöd honom att utnyttja 15 av dem. IS hävdade att de behövde spara på vatten och tvingade honom att betala 2 000 syriska pund, alltså cirka 80 kronor, månadsvis för varje hektar han odlade. Det kan låta som en överkomlig summa, men inkomsterna i Syrien ligger långt under de svenska samtidigt som priserna har skjutit i höjden på grund av kriget. Moussa och alla andra bönder som lever under IS styre tvingas dessutom betala fem procent av allt han odlar i obligatoriska allmosor som i islam heter zakat och är en av trons fem pelare.

”Jag fick 200 dollar i månaden. Min uppgift var att följa med tankbilen som fraktade olja från Mosul i Irak till Raqqa i Syrien.”

– Utöver det tvingade de våra kvinnor att sluta jobba. Vi är ett bondesamhälle. Alla deltar i arbetet och vi är beroende av varandras hjälp. De tvingade kvinnorna att stanna hemma. De får inte ens vistas ensamma utomhus, säger Yazzi som brukade hjälpa sin man i jordbruksarbetet.

En viktig inkomstkälla för IS är oljan. Den säljs på auktion och transporteras vidare, främst till Turkiet dit smuggelnätverk funnits i decennier. En av dem som sett IS oljeverksamhet på nära håll är 25-årige Qussay al-Araj. Han var nämligen i praktiken anställd av IS, som tankbilschaufförsassistent.

– Jag fick 200 dollar i månaden. Min uppgift var att följa med tankbilen som fraktade olja från Mosul i Irak till Raqqa i Syrien. Jag hjälpte föraren kontrollera däcken, oljan och så vidare, berättar Qussay.

 

Även han tog sin familj, lämnade Raqqa för gott och flydde. Nu står Qussay i solen på en kulle vid gränsen mellan Libanon och Syrien tillsammans med sin 18-årige vän Ahmad al-Araj. Vinterkylan hänger i luften. Snön som föll för ett par dagar sedan har smält bort och marken är blöt och lerig.

Qussay arbetade tidigare som gatuförsäljare och sålde diesel i små mängder. När IS ockuperade Raqqa fick han inte jobba fritt utan var tvungen att anmäla sig, varpå de erbjöd honom jobbet som assistent.

Beväpnade IS-soldater i biltåg utanför Raqqa. Två år har gått sedan IS stormade den syriska staden och gjorde den till ”sin”.

När IS tog över staden saknades ordentliga oljeraffinaderier för att dela upp råoljan. Primitiva tekniker användes för att genom upphettning få fram gas, bensin, diesel och andra oljeprodukter. Senare fick IS tag på oljeraffinaderier från Turkiet. Då började olja köras från olika delar av IS territorier till Raqqa där den behandlades och såldes på marknaden, säger Qussay.

– Köparna var vanliga affärsmän som inte var IS-medlemmar men de köpte olja av IS. Det är de som såg till att oljan transporterades vidare till Turkiet, men även till områden i Syrien som IS kontrollerar.

Att åka bil från Raqqa till Mosul tar mellan sju och åtta timmar och oftast åkte Qussay i en konvoj med sex eller sju tankbilar. Ibland var det farligt, särskilt när de passerade nära områden som kurder kontrollerade eller när stridsflygplan flög över dem. Då fick de lämna bilarna och ta skydd. Konvojerna var därför beväpnade och följdes av flera IS-bilar, säger Qussay.

”Tiden i fängelset var inte så dramatisk. Jag behandlades väl men tvingades gå i shariakurser och lära mig mer om islam.”

En gång i Mosul greps han i samband med ett stort bråk. En tankbilschaufför sköts till döds och han var plötsligt en av de misstänkta. Sex månader senare släpptes han, och en annan man som de funnit skyldig avrättades.

– Tiden i fängelset var inte så dramatisk. Jag behandlades väl men tvingades gå i shariakurser och lära mig mer om islam, säger Qussay.

 

Så fort han släpptes bestämde han sig för att fly från Raqqa, hela hans familj hade redan lämnat staden. Med hjälp av en smugglare och falska ID-handlingar flydde han till gränsen mellan Libanon och Syrien. Med honom följde hans 18-årige vän Ahmad al-Araj, som inte ville ansluta till jihadisternas led.

Familjefadern Moussa Joummaa framhåller, precis som de andra flyktingarna här, att de ändå vill återvända till Raqqa när IS besegras. Frågan är när, och hur det ska gå till. Men det senaste årets utveckling pekar faktiskt på att IS tappar mark, och del av svaret kanske handlar om vad IS egentligen ser som ett hot.

Ruqia Hassan blev i början av januari den senaste lokala aktivisten att mördas av IS för att ha spridit uppgifter om livet inne i Raqqa.

Det är genom global terror, brutal krigföring, ett expanderande skräckvälde och fasanfulla övergrepp mot civila särskilt från andra religiösa grupper som IS gjort sig internationellt känt. Svaret från omvärlden, vad man lite vagt brukar beskriva som det ”internationella samfundet”, har varit bombräder och löften om militär utplåning. Men IS fortsätter att provocera fram och i alla fall utåt välkomna såväl flygbombningar som ett stadigt ökande antal utländska soldater på plats i dess rike.

Vad IS fruktar mest är nämligen kanske inte löften om våldsam vedergällning eller skoningslöst krig. IS drivs av en domedagsideologi som kretsar kring ett sista avgörande slag med på ena sidan muslimerna. Det är enligt IS är de själva, trots att gruppens extrema ideologi delas av få och väcker avsky i den muslimska världen. På andra sidan står ”korsriddarna” – lite löst vad IS ser som sina kristna fiender. Det här är en apokalyptisk strid som IS, i alla fall i sin propaganda, inte bara välkomnat utan också försöker påskynda.

Hur många av IS anhängare som faktiskt tror på det här kan diskuteras. Men ur ett mer praktiskt perspektiv så har IS lättare att växa och etablera sig där det finns kaos och våld och därför försöker gruppen hela tiden dra in fler länder i konflikten.

”Sociala medier och propaganda är viktiga verktyg för IS. Om man bekämpar dem med deras egna vapen blir de mycket arga och det är därför IS ser oss som ett stort hot.”

Betydligt surare är jihadisterna över lokala röster som inifrån dess rike vittnar om verkligheten där. För oavsett budskapet jihadisterna pumpar fram i deras sofistikerade propaganda är deras självutropade ”kalifat” långt ifrån en utopi och ögonvittnen inifrån kan och avslöja den sanningen. IS fördömer aktivister men också flyktingar, eftersom IS har svårt att förklara varför folk flyr deras påstådda paradis.

IS försök att upprätta en fungerande stat går nämligen rätt dåligt och gruppen förlorar mark i både Irak och Syrien. Spektakulära internationella terrordåd har enligt experter blivit ett sätt för IS att flytta uppmärksamheten från dess många nederlag. Förmodligen hopp om att fortsätta skrämma och ge intrycket av att man fortsätter att oförsvagat slå mot sina fiender.

– Sociala medier och propaganda är viktiga verktyg för IS. Om man bekämpar dem med deras egna vapen blir de mycket arga och det är därför IS ser oss som ett stort hot, säger Abu Ibrahim al-Raqqawi, grundaren av aktivistgruppen "Raqqa slaktas i tysthet".

– Att de dödar oss innebär bara att vi är på rätt väg.

Mycket av förödelsen i Raqqa är orsakad av regimbombningar.

Med det sagt är hotet från IS enligt många bedömare långt ifrån över. Gruppen bildades i sin första skepnad 1999 och har sedan dess överlevt flera namn- och ledarbyten. När ISI (Islamiska staten i Irak, en tidigare inkarnation av gruppen som då tillhörde al-Qaida), besegrades i Irak var det många som dödförklarade den. Men IS kom tillbaka starkare än någonsin, och har visat prov på revanschförmåga.

Så länge exempelvis Raqqa ingår i IS ”kalifat” så kommer omvärlden att vara beroende av vittnesmål från dem som flytt eller av röster som aktivisterna i "Raqqa slaktas i tysthet" för motbilder till IS propaganda. Och trots de konstanta hoten finns fortfarande modiga människor som riskerar allt för att tala ut.

”De kommer att halshugga mig, men jag kommer att ha min värdighet, och det är bättre än att leva i förnedring med IS.”

Ruqia Hassan, en lokal aktivist och medborgarjournalist, blev i början av januari den senaste lokala aktivisten att mördas av IS för att ha spridit uppgifter om livet inne i Raqqa. Hon tillhörde ingen aktivistgrupp utan rapporterade på egen hand. Bland hennes sista ord fanns, enligt andra lokala aktivister, de följande:

”Jag är i Raqqa och har hotats till livet. När IS griper mig och dödar mig kommer det ändå att vara okej. De kommer att halshugga mig, men jag kommer att ha min värdighet, och det är bättre än att leva i förnedring med IS.”

Text: Kassem Hamadé och Carl Fridh Kleberg.