Putin i Syrien (varsågod, den enda text du behöver)

Ryssland kastar sig in i Syriens krig, men vad håller Moskva egentligen på med? Och vad tycker folk i Syrien? Släpp allt och låt oss på Geo försöka förklara.

I kategorierna Krig & konflikt,Världsekonomi ochVärldspolitik

Korshåren letar sig fram över marken, och stannar vid en fyrkantig byggnad långt där nere. Plötsligt blixtrar det till en, två tre gånger. Eldkloten kastar upp massiva moln av damm, och svart rök stiger upp mot himlen.

Medan videobilder från Rysslands första flygbombningar i Syrien spreds i tv och på nätet grälade internationella förståsigpåare om vad Rysslands upptrappade militärinsats på regimens sida egentligen innebär.

Bilden visar hur en rysk bomb träffar syrisk mark. Foto: Ryska försvaret/AP

Oräkneliga analyser snurrar runtom vad som försiggår i den ryske presidenten Vladimir Putins huvud.
Den ökade ryska närvaron gör det mycket svårare för länder som stöder rebeller att exempelvis upprätta en ”flygfri zon” över Syrien, eftersom tanken på att skjuta ner ryska plan eller bomba ryska soldater i sig avskräcker.

Att Ryssland hjälper Syriens regering är samtidigt inget nytt – Moskva har i decennier haft en flottbas i Syrien och goda relationer med regimen där.

Under hela konflikten har Ryssland varit en av Syriens viktigaste allierade, med regelbundna vapenleveranser och veton i FN:s säkerhetsråd när andra länder funderat på att ingripa. Syrien hyllar regelbundet i statliga medier i Ryssland för Kremls stöd i ”kriget mot terrorism”.

”Kan Rysslands ingripande på sikt öppna dörren för en politisk lösning på kriget i Syrien, eller kommer den bara göra allt värre?”

Internationella bedömare har under de senaste dagarna fått ta sig en ordentlig funderare på hur man ser på Rysslands agerande. Debatten har mynnat ut i framför allt tre frågor.

1. Är Rysslands ingripande ett slag mot den brutala och internationellt avskydda jihadistgrupp som kallar sig Islamiska staten (IS, tidigare ISIS), eller riktar Moskva i själva verket främst sina angrepp mot andra väpnade rebeller?

2. Handlar den om en realistisk reaktion på västländers handfallenhet, eller om ryske presidenten Vladimir Putins vilja att knäppa USA på näsan och etablera sig som den viktigaste storspelaren i Mellanöstern?

3. Kan den på sikt öppna dörren för en politisk lösning på kriget i Syrien, eller kommer den bara göra allt värre?

Att Ryssland säger sig kämpa främst mot terrororganisationen IS möter en hel del skepsis, inte minst därför att dess första flygbombningar riktades mot andra områden än de IS kontrollerar. Ryssland ställer också överlag upp på den syriska regeringens syn på konflikten, det vill säga att alla som tagit till vapen mot regimen är terrorister och därmed lovliga mål. Ryssland medgav också i dag att man inte bara angriper IS utan att man också har en ”lista” på andra grupper.

En frivilligarbetare från en räddningsgrupp söker igenom kaoset efter Putins bombattack i syriska Talbiseh. Foto: AP

En av de tre platser som Ryssland bombade är Talbiseh strax norr om Homs, enligt källor som också uppger att minst 36 civila dödats. Uppgifter från Syrien, särskilt om specifika dödstal, måste dock tas med en ordentlig nypa salt. Tillgången på oberoende information är i princip obefintlig och journalister inte kan rapportera fritt inifrån landet utan förlitar sig på andrahandsuppgifter, främst från oppositionella.

”Men många rebellgrupper, inklusive hårdföra jihadister, strider själva mot IS.”

Kring Talbiseh finns flera rebellgrupper men IS har ingen närvaro där, enligt krigsforskningsinstitutet ISW. Det har däremot al-Qaidas syriska gren Nusrafronten.

Västländer som ifrågasätter Rysslands val av måltavlor har väl egentligen inget emot att även Nusrafronten bombas. Även den är internationellt terrorstämplad och anklagas för hemska övergrepp främst mot minoritetsgrupper. Att bomba Nusrafronten har USA själva hållit på med i ett drygt år.

Men många rebellgrupper, inklusive hårdföra jihadister, strider själva mot IS. Att mindre radikala grupper, kanske till och med sådana som har fått vapen av USA för att slåss mot IS, bombas skickar en signal om att Ryssland inte bekämpar IS utan hjälper al-Assad i största allmänhet.

”Om uppgifterna bekräftas så skulle flygräderna signalera Rysslands avsikt att hjälpa den syriska regimens krigföring i stort”, skriver ISW:s forskare Genevieve Casagrande.

USA:s president Barack Obama mötte tidigare i veckan Rysslands president Vladimir Putin. De är inte eniga om hur kriget i Syrien ska bekämpas. Foto: Oliver Douliery/POOL/EPA/TT

Att debatten varit så högröstad särskilt i USA handlar, enligt Federiga Bindi som är professor och forskare vid universitet Johns Hopkins i Washington, om att det amerikanska valet närmar sig. Kandidater, särskilt demokraten Hillary Clinton som i början på Syriens krig var USA:s utrikesminister, vill använda utrikespolitik för att plocka poäng på hemmaplan

Men efter det kaos som följt utländska militäringripanden i Irak 2001 och i Libyen 2011 så har västländer, enligt Bindi, inte särskilt mycket till moraliskt högläge när man kritiserar Ryssland. Exemplet Libyen brukar också lyftas fram som en viktig orsak till att Ryssland, som varit mycket kritiskt till hur ett FN-mandat användes för att stödja rebellerna som störtade diktatorn Muammar Khadaffi, stöder Bashar al-Assad i Syrien.

Man kanske inte gillar Putin eller al-Assad men kanske måste västländer nu välja den pragmatiska vägen om det kan leda till att kriget i Syrien stoppas, anser Bindi.

– Om det innebär att man pratar med al-Assad i alla fall kortsiktigt, då får det vara så. För sättet västländer hanterade Libyen och Irak var inte bra, säger hon.

– Vad vi vet säkert är att utan samarbete kommer det här aldrig att lösa sig och vi måste lösa den här röran innan den blir för stor.

 

Alla håller, som sagt, inte med. Nussaibah Younis som är forskare vid tankesmedjan Atlantic Council, även den i Washington, anser att det ryska inblandat kommer att förlänga och förvärra konflikten genom att ge al-Assad resurserna att kämpa vidare i stället för att kompromissa. Det trots att konfliktens våldsamma vändning började med regimens tillslag mot överlag fredliga demonstrationer.

”Rysk intervention i Syrien kommer ytterligare att stärkare rekryteringen till grupper som IS och Nusrafronten”, skriver hon i en kommentar via e-post.

"De får mycket av sitt stöd genom att betona de fasansfulla övergrepp som al-Assad-regimen begår och kan nu tala till nationalism mot den ryska invasionen."

”Rysslands militära närvaro ger Modar hopp om att kunna stanna kvar i sin hemstad. I alla fall fram tills det att han tar examen.”

Men om internationella experter har svårt att enas om vilket Rysslands egentliga uppsåt är och vilka de långsiktiga konsekvenserna av det ryska ingripandet blir, så är det inget mot hur splittrad opinionen är inne i Syrien. Vi på Geo har pratat med ett antal syrier som stöder olika sidor i konflikten om hur de ser på Rysslands roll.

Först ut: regimsidan, där alla intervjuade stöder Rysslands agerande. En av dem är den unga studenten Modar som bor i Lattakia och vars familj delvis tillhör minoritetsgruppen alawiter, även om han själv bara vill beskriva sig som syrier.

När han för första gången såg ryska stridsflygplan skära över himlen kändes det förstås lite ovant, men framför allt kändes det tryggt. Det är i Lattakia alawiterna, som president Bashar al-Assad själv tillhör, har sin traditionella hemvist.

Rysslands militära närvaro ger honom hopp om att kunna stanna kvar i sin hemstad. I alla fall fram tills det att han tar examen, efter det kan han tänka sig att fly undan krigshärjade Syriens helvete.

”Du vet, för oss som tillhör en minoritetsgrupp här är det så mycket bättre att se och ha att göra med ryssarna än med de där barbarerna, det där så kallade människorna, som kallas IS”, berättar han i ett skrivet meddelande.

”I allmänhet råder en krigsatmosfär överallt, men folk försöker leva vidare och hoppas på räddning en dag.”

Syriens president Bashar al-Assad. Foto: Sana Handout/EPA/TT

De syriska krafter som kämpar mot al-Assad är, kanske inte förvånansvärt, mindre entusiastiska över Rysslands del. Nagham Ghadri är vice ordföranden för den väststödda exilopposition som EU erkänt som ”legitim representant för det syriska folkets aspirationer”, men som på senare tid glidit ur rampljuset i takt med att väpnade islamister kommit att dominera motståndet mot al-Assad.

”Ryssland säger sig attackera ISIS, men vi har bevis för att ISIS inte finns i det området.”

– Världen bör veta att vi betraktar Rysslands agerande i Syrien som en invasion, säger hon i telefon från Turkiet.

– Ryssland säger sig attackera ISIS, men vi har bevis för att ISIS inte finns i det området, det finns civila och väpnade grupper men inga som står ISIS nära.

 

Även medlemmar av hårdföra jihadistgrupper som strider i Syrien har reagerat med ilska på Rysslands involvering i konflikten. Samtidigt kommer Rysslands agerande, enligt dem, att locka fler rekryter till deras led.

En ung man som kallar sig Abu Saeed al-Halabi, som säger sig ha rest från Nederländerna till norra Syrien för att strida med al-Qaida-grenen Nusrafronten och som på nätet publicerar bilder inifrån kriget, skriver via Twitter att rebeller under växande press utifrån ”inte kommer att ha något val” annat än att göra gemensam sak.
”Det här kommer bara att hjälpa oss uppnå våra mål”, skriver han i ett privat meddelande.

”Att attackera de här grupperna är i det syriska folkets intresse, men att angripa moderata grupper som Fria syriska armén är inte det.”

Andra grupper i konflikten har intagit en mer avvaktande inställning till Rysslands agerande. Kurderna har lidit svårt under våldsamma attacker från jihadister som IS, Nusrafronten och salafiströrelsen Ahrar al-Sham men samarbetar samtidigt med andra rebeller som man befarar kan bli föremål för ryska tillslag.

– Från början har vi sagt att vi strider emot terrorism och alla som vill strida emot terrorister är bör ge sitt stöd. Men kampen mot terrorism får inte användas för att angripa andra grupper som inte är terrorister, säger Idriss Nassan, en högt uppsatt tjänsteman i den av IS länge belägrade kurdiska kantonen Kobane i norra Syrien, i telefon.

– Det är tydligt att IS, Ahrar al-Sham och Nusrafronten är samma sak. Att attackera de här grupperna är i det syriska folkets intresse, men att angripa moderata grupper som Fria syriska armén är inte det.

Rysslands president Vladimir Putin. Foto: Alexei Nikolsky

Vilken roll Ryssland kommer att spela i Syriens krig och hur stor den blir återstår att se. Ryssland har även tidigare manövrerat bort USA diplomatiskt i Syrien och verkar fast beslutet att ta en dominerande världspolitisk roll i Mellanöstern.

En växande klyfta mellan Ryssland och västländer, främst EU och USA, om krigen i Syrien och Ukraina har sammanfallit med ett växande inhemskt stöd för Vladimir Putin som kunnat framställa sig som en handlingskraftig motpart till USA.

Samtidigt är Ryssland nog uppriktigt och befogat oroat över läget i Syrien som bara förvärras. I förlängningen är kriget ett hot även mot Ryssland, som har tusentals medborgare bland islamistiska extremistgrupper. Kaoset i Irak och Libyen är från rysk sida också vanliga argument mot utländskt ingripande – något som för all del inte hindrar Ryssland från att själva stöda rebeller i till exempel Ukraina.

”Ryssland har samlat det splittrade och ofta grälsjuka motståndet mot al-Assad kring en ny militär fiende.”

Men medan experter gnuggar geniknölarna och dividerar om vad Putin ”egentligen vill” och regeringar världen över uttrycker det ena eller det andra om Kremls agerande, verkar det i alla fall finnas ett tydligt resultat.

Ryssland har genom sitt ingripande avsevärt försvårat något motsvarande från världsmakter som vill se Bashar al-Assad avsatt, och har samtidigt samlat det splittrade och ofta grälsjuka motståndet mot al-Assad kring en ny militär fiende. Om det räcker för att rädda regimen, eller på ett avgörande sätt ändra krigets styrkeförhållanden, är betydligt mer tveksamt.