Översvämningarna tvingade dem på flykt: "Jag önskar att jag hade kunnat gå kvar i skolan"

Shumi, 25, tvingades flytta till ett slumområde i Bangladeshs huvudstad Dhaka efter att en cyklon förstört hennes hus. Flytten är ofta en sista utväg när konsekvenserna av klimatförändringar har gjort livet på landsbygden omöjligt. Men den redan överbefolkade staden har för länge sedan överskridit sin kapacitet. Läs del två av två om klimatflyktingarna i Bangladesh av Julia Brandberg, Ida Yttergren och Frida Jareteg, studenter på enheten för journalistik, medier och kommunikation, JMK, vid Stockholms universitet.

Shaheda Begum har kämpat länge för att bygga upp det hem hon har i dag. Foto: Julia Brandberg

DHAKA.

Barnen leker på spåret strax innan tåget rullar förbi med ett dån. Tågpassagerarna hänger ut från öppningarna där det ser ut att saknas dörrar. En ung man promenerar lugnt på taket på det rullande tåget med en cigarett i handen.

Andra sitter bredvid honom på rad i skräddarställning och ser rofyllt ut över vyerna de passerar. Kanske får de egentligen plats i vagnarna men föredrar att känna vinden i håret under resan.

Shaheda Begum häver sig vant upp för den färgglada stegen som leder upp till övervåningen i hennes hus bredvid järnvägsspåren. Hennes boning är gjord av korrugerad plåt och bambustommar.

I ett hörn av rummet, där hennes son sover, finns en öppning i väggen. Hon visar stolt upp utsikten över slumområdet från platsen.

Ljudet från en visselpipa varnar invånarna i slumområdet för tåget som kommer. Foto: Ida Yttergren

– Det vi har nu är frukten av det vi under lång tid har jobbat hårt för, säger hon.

Shaheda bor i slumområdet Moghbazar i Bangladeshs huvudstad Dhaka. Hit flyttade hon från Barisal i södra Bangladesh, efter att hon för sjunde gången hade sett sitt hus försvinna. Floden hade dragit med sig landmassorna i det som kallas erosion.

”Här är allt temporärt. Om regeringen bestämmer sig för att rensa upp i slummen så har vi ingenstans att ta vägen.”

När familjen inte hade råd att ännu en gång återuppbygga huset hade de inget annat val än att fly till en större stad.

– Vi var förkrossade. Livet i Barisal var bra, vi ägde vårt hus och hade mark. Här är allt temporärt. Om regeringen bestämmer sig för att rensa upp i slummen så har vi ingenstans att ta vägen.

Från en öppning i väggen har familjen utsikt över slumområdet. Foto: Julia Brandberg

Hon beskriver den första tiden i Dhaka som svår. Familjen kände ingen och de ägde ingenting, inte ens en säng. De bodde i ett skjul gjort av plast, plåt och hö som förstördes under regnperioden. El fanns inte och tillgången till vatten var begränsad.

Smogen vilar som ett täcke över staden med 15 miljoner invånare. Dhaka fortsätter att växa okontrollerat. Minst 400 000 människor flyttar hit varje år enligt Världsbanken, vilket är långt över kapaciteten för boende- och jobbmöjligheter.

”De som är minst ansvariga för klimatförändringar är de som får lida mest.”

Omkring 3,4 miljoner människor bor i Dhakas slumområden och enligt International Organisation for Migration har 70 procent av alla sluminvånare i Dhaka migrerat av miljörelaterade orsaker.

KLIMATFLYKT

  •  År 2050 beräknas det finnas mellan 250 miljoner till en miljard klimatflyktingar i världen.
  • Mellan år 1960 och 2010 dog cirka 720 000 personer på grund av cykloner och naturkatastrofer i Bangladesh.
  • Varje år förlorar tiotusentals människor i Bangladesh sina hem bara på grund av erosion.

Källa: UNHCR, WHO, RMMRU (Dhaka University)

Visa merDölj

Prognoserna går isär och forskare är inte eniga, men enligt UNHCR kommer det år 2050 att finnas någonstans mellan 250 miljoner till en miljard klimatflyktingar i världen. Golam Rabbani, klimatforskare på Bangladesh Center for Advanced Studies, säger att mindre utvecklade länder som Bangladesh blir lidande för de utsläpp som länder i Europa tillsammans med USA, Indien och Kina orsakar.

– De som är minst ansvariga för klimatförändringar är de som får lida mest. Vi måste anpassa oss efter den situation vi har skapat och se till att de som exponeras mest skyddas. Det är dags att leva upp till de löften som gavs under klimatmötet i Paris, säger han.

”... utvecklade länder ska öka sitt tekniska och ekonomiska stöd till de mest sårbara länderna.”

Klimatavtalet som klubbades i december 2015 innebär bland annat att den globala temperaturökningen ska hållas ”väl under” två grader. Det innebär också att utvecklade länder ska öka sitt tekniska och ekonomiska stöd till de mest sårbara länderna.

I Gandaria, ett annat slumområde i Dhaka, står en samling rickshaws parkerade vid entrén till byn. Många av männen som bor här jobbar med att köra den färgglada trehjulingen, som en sorts cykeltaxi. I utkanten av området säljer någon apelsiner och vindruvor i ett stånd gjort av bambu och plastbackar.

Ett vanligt yrke för män i slumområdet Gandaria är att köra cykeltaxi. Foto: Frida Jareteg

Överallt hänger färgglada tygstycken. En kvinna som bär sitt barn på höften vinkar febrilt. Hon vill visa upp sitt hem. En låg dörröppning leder in till den trånga mittgången som skiljer boningarna åt. Vid en öppen eld sitter en kvinna på huk och tömmer ner en stor sked gurkmeja i grytan som står och kokar. Bredvid henne står tre skålar med potatis och grönsaker. Tätt intill tvättar sig några barn med hjälp av en vattenpump och hinkar. De skrattar livfullt och skvätter vatten på varandra.

Här bor 25-åriga Shumi som kom till Dhaka för sju år sedan efter att en cyklon hade förstört hennes hus. Hon växte upp på en liten gård, där hon brukade ta hand om kycklingarna de hade.

Shumi sökte skydd under sängen när cyklonen kom närmare. Foto: Frida Jareteg

Hon minns att det regnade mycket dagen när cyklonen kom och att vattnet började sippra in i hennes hus. När vindarna blev starkare sökte hon skydd under sin säng. Till slut klarade inte huset av de kraftiga stormvindarna och blåste sönder.

”Här är det svårt och jag måste jobba mycket för att ha råd med hyra och mina barns utbildning.”

Under veckorna som följde fick hon bo hos bekanta i utbyte mot att hjälpa till med hushållsarbete. Till slut bestämde hon sig för att flytta till Dhaka med sin man. Byn hon kommer ifrån ligger fortfarande under vatten.

DHAKA

  • Invånare: Cirka 15 miljoner människor.
  • Dhaka är en av världens snabbast växande städer. Mellan 2000 och 2010 växte staden med 45 procent.
  • 40 procent av befolkningen i Dhaka bor i stadens slumområden
  • I Dhaka är trafiksäkerheten kanske den värsta i världen. Regeringen kunde år 2011 rapportera om att trafiken står stilla över sju timmar om dagen. Trafikljusen används sällan när bussar, bilar, cykeltaxi, kärror och motorcyklar slåss om utrymmet.

Källa: CNN/Forbes

Visa merDölj

– Jag saknar mitt gamla liv. I byn hade jag alla mina släktingar och livet var lättare. Här är det svårt och jag måste jobba mycket för att ha råd med hyra och mina barns utbildning.

Shumi jobbar i en liten fabrik där de producerar knappar till t-shirts. Hon tjänar 300-350 taka i veckan, vilket motsvarar ungefär 30-35 kronor.

”Samma mängd regn som tidigare föll under två månader kan nu falla under två veckor.”

När jordens temperatur höjs smälter Himalayas glaciärer och de många floderna som rinner ner genom Bangladeshs platta landskap svämmar över. Erosionen bryter loss terrängen, som drar med sig hus ner i floden.

Människor som lever av naturens resurser måste också förhålla sig till oförutsägbara årstider och extrema väderförhållanden som torka, stormar och kraftigt regn.

– Samma mängd regn som tidigare föll under två månader kan nu falla under två veckor, säger Golam Rabbani.

De som kommer till Dhaka har ofta svårt att hitta jobb med en regelbunden inkomst. Foto: Frida Jareteg

Vattennivåerna i Bengaliska viken har höjts och cykloner sköljer in saltvatten över det låglänta kustlandskapet, vilket förorenar grundvattnet och förstör odlingsbar mark. Det finns en akut brist på dricksvatten i många delar av landet och i Dhaka förser regeringen sluminvånarna med vatten endast två gånger om dagen.

Många vittnar dock om hur vattnet ibland luktar konstigt eller har en gulaktig färg.

”Grödorna förstördes och vi hade ingen mat kvar att äta.”

Varje morgon klockan 05:00 kliver 20-åriga Sharmin Aktur upp för att stå i kö för att hämta vatten till familjen. Vattnet förvaras i blåa dunkar.

– Vattnet räcker inte på sommaren och tar ofta slut när vi lagar mat eller tvättar. Då måste vi låna från någon granne, säger Sharmin.

Sharmins pappa Shamsu flyttade in till huvudstaden från Tongi, strax norr om Dhaka, när ständiga översvämningar förstörde hans hus och gjorde att jorden inte längre var bördig.

– Grödorna förstördes och vi hade ingen mat kvar att äta. Vi lade mycket pengar på gödningsmedel men hade till slut inte råd, säger Shamsu.

Han sålde det lilla han hade kvar – som inte längre var mycket värt – för att söka ny försörjning i Dhaka. Nu kör han cykeltaxi.

Shamsu och hans dotter Sharmin har bott i Gandaria i många år. Foto: Frida Jareteg

Dotterns svarta, glansiga hår har förts bakåt med ett vitt diadem och det vilar en sorts hopplöshet över hennes blick. De gulaktiga ögonvitorna vittnar om eventuell gulsot, ett virus som kan smitta via dricksvattnet. Hon berättar att hon blev tvungen att hoppa av skolan som tolvåring, när familjen inte hade råd att låta henne fortsätta att studera.

– Jag önskar att jag hade kunnat gå kvar i skolan. Helst skulle jag vilja börja igen men nu är det för sent. Jag skulle också behöva betala skolavgifter och köpa böcker och det har vi inte råd med.

Enligt UNICEF går bara 55 procent av barnen som lever i slummen i skolan längre än till årskurs fem och 24 procent av flickorna får aldrig någon formell utbildning.

”De blir stökiga och slänger ur sig oförskämda kommentarer till tjejerna. Ibland känns det obehagligt att gå ut sent på kvällen.”

Sharmin berättar att hon nu försöker hitta ett jobb så att hon kan bidra till familjens försörjning, men att det är svårt för kvinnor eftersom utbudet är begränsat. Många kvinnor arbetar som hushållerskor i mer välmående bostadsområden. Hon säger att de måste gå långa sträckor för att komma till bostadsområdena och att vägen dit är mycket otrygg. Men även i det egna området finns en oro.

– Där borta, vid tågrälsen, brukar killarna sitta och dricka alkohol och ta droger, säger Sharmin och pekar.

Dimmiga, uppspärrade ögon hos unga män mitt på ljusa dagen avslöjar att deras vanor inte begränsas till några timmar på kvällen.

– De blir stökiga och slänger ur sig oförskämda kommentarer till tjejerna. Ibland känns det obehagligt att gå ut sent på kvällen, säger hon.

”Men det är ingen idé att se tillbaka. Inget av det jag hade i Tongi finns kvar längre.”

Slumområdena växer i snabb takt och många av dem som kommer hit möts av ett liv kantat av tungt arbete, begränsat med dricksvatten och sanitetsproblem. Klimatflyktingar saknar i dag ett juridiskt erkännande enligt FN:s definition.

Eftersom många som drabbas lever i lågt utvecklade länder finns inte ekonomiska möjligheter för dem som förlorat sin försörjning i klimatrelaterade händelser att utvandra.

Många flickor som växer upp i slummen får aldrig någon formell utbildning. Foto: Frida Jareteg

Den oplanerade miljödrivna migrationen leder till att miljontals människor ska dela på redan knappa resurser i större städer som Dhaka. Sharmins pappa Shamsu säger att han saknar livet i Tongi, som det var innan översvämningarna. Han säger att livet i Dhaka är svårt. Pengarna han tjänar på sin cykeltaxi räcker knappt till att försörja familjen.

– Men det är ingen idé att se tillbaka. Inget av det jag hade i Tongi finns kvar längre. Nu måste jag anpassa mig till det liv jag lever här, säger han.

På plats: Julia Brandberg, Ida Yttergren och Frida Jareteg, studenter på enheten för journalistik, medier och kommunikation, JMK, vid Stockholms universitet.