Natten då pansarvagnarna bytte sida – kuppen i Moskva blev Sovjetunionens fall

Tre dagar som skakade världen - och som ledde till att själva Sovjetunionen upplöstes. Den 19 augusti är det exakt 25 år kuppförsöket mot president Michail Gorbatjov inleddes i Moskva. Moskvaborna reste sig och försvarade ”Vita huset”, det ryska parlamentet. Boris Jeltsin ledde motståndet och blev hjälte. Expressens Gunnar Johansson var på plats vid ”Vita huset” när världshistoria skrevs i Moskva. Här är hans berättelse.

I kategorin Världspolitik

Dag 1: Kuppmakarna chockar världen – Moskvaborna reser sig

Moskvaborna vaknade måndagen den 19 augusti 1991 av att stridsvagnar rullade in mot centrum. Ordinarie tv-sändningar var ersatta av en inspelning av Tjajkovskijs balett ”Svansjön”, avbruten av bleka nyhetsuppläsare.

Det som hänt var skrämmande. En grupp gammaldags kommunister hade tagit makten. President Michail Gorbatjov, som var på semester på Krim, hade avsatts. Orsaken skulle vara att han var sjuk. Han hölls i husarrest, utan möjlighet till kontakt med omvärlden. Om juntan lyckades skulle det innebära slutet för hans reformer.

Jag var hemma på semester när jag tidigt på morgonen fick larm från tidningen. Jag tog SAS-planet till Moskva tillsammans med fotografen Cornelia Nordström.

Jag mindes de brutala krigslagarna i Polen i december 1981. Då stängdes gränserna och alla telefonförbindelser bröts. Men nu kom vi in i Sovjetunionen utan problem. När jag slog numret till Stockholm på den särskilda utlandstelefonen på Expressens Moskva-redaktion kom jag till min lättnad fram direkt.

Expressens reporter Gunnar Johansson, längst till höger i bild med vit jacka, vid ett av stridsfordonen under kuppen. Foto: Cornelia Nordström

Vid middagstid hade den ryska republikens president Boris Jeltsin gått ut från parlamentet ”Vita huset”, klättrat upp på en stridsvagn och protesterat mot juntan.

På kvällen höll kuppmakarna en presskonferens, som sändes i tv. Vicepresident Gennadij Janajev, formellt den nye ledaren, verkade berusad och hans händer darrade.

Märkligt nog visade tv på kvällen också bilder av Jeltsin på stridsvagnen.

Ring efter ring av barrikader byggdes framför och kring det ryska parlamentet. Människorna stod beredda att med sina kroppar försvara byggnaden mot en stridsvagnsattack. Man viftade med ryska nationalfanan, och skanderade i talkörer: "Jeltsin, Jeltsin!" Foto: Cornelia Nordström

* * *

Vi kom till ”Vita huset”, den ryska parlaments- och regeringsbyggnaden, vid 19-tiden på kvällen. Det var här det viktiga hände, och här skulle vi tillbringa det allra mesta av tiden de kommande dramatiska dygnen.

Det fanns inget internet och vi hade inga mobiltelefoner. Men vi kunde ringa från Expressens redaktion, ungefär en kilometer bort.

Vi såg människorna bygga barrikader med hjälp av tunga betongblock, väldiga järnrör och drivor av armeringsjärn. Grävskopor och trådbussar ställdes på tvären för att blockera infarterna.

Överallt utanför parlamentet höll människor på att bygga barrikader. Som mest fanns det till slut sex "lager" av försvarslinjer runt byggnaden, bemannade av hängivna patrioter som var beredda att gå emot stridsvagnarna med bara händerna. Foto: Cornelia Nordström

Där fanns också pansarfordon och längst fram en grupp på sex stridsvagnar ur Taman-divisionen, ett elitförband.

I huvudet hade jag de starka minnena från tv-tornet i Vilnius i januari, direkt efter den blodiga stormningen då 14 människor dödades. Då hade de bistra soldaterna ingen kontakt med de kringstående. De sköt varningseld med automatvapen. Vi riskerade också hörselskador av smällarna från varningsgranater.

Vid ”Vita huset” var situationen annorlunda. Människorna pratade lugnt med soldaterna, som var passiva och såg ut att skämmas djupt.

”Ärade medborgare i en stor stad i ett stort land! Vi ska hjälpa er att försvara parlamentet!”

Jag frågade en uppenbart deprimerad soldat hur det kändes.

– Dåligt, svarade han.

Flera människor undrade om han och hans kamrater skulle kunna skjuta mot dem.

– Ingen på vårt förband kommer att göra det, svarade soldaten.

Det var natten då soldaterna vände på pansarvagnarna. Nu skulle de försvara parlamentet och folket började klättra upp på stridsfordonen. Foto: Cornelia Nordström

Nu började människorna klättra upp på stridsvagnarna.

Oleg, 37, vicedirektör för ett kooperativt (privat) företag, var med i en försvarsgrupp som beväpnat sig med stora påkar. Han sa:

– Nu avgörs landets öde. Jag förstod redan i morse att jag inte kunde stå vid sidan en sådan här dag. Jag var tvungen att ta ställning.

– Gorbatjov får skylla sig själv. Han borde ha bestämt sig för om han skulle hålla till höger eller vänster. Det går inte att sitta på två stolar samtidigt.

– Jeltsin har sitt ursprung i det gamla systemet, men nu står han på vår sida, och då måste vi försvara honom.

Plötsligt började ett rykte spridas: soldaterna håller på att byta sida.

Strax före midnatt grep en officer en megafon:

– Ärade medborgare i en stor stad i ett stort land! Vi ska hjälpa er att försvara parlamentet!

”Jag kände att det kanske var här som kuppdramat avgjordes, och vi skymtade vad som kunde vara början på slutet för juntan.”

Ett våldsamt jubel bröt ut. De sex stridsvagnarna rullade fram och ställde sig med kanonrören utåt. Massor av människor, särskilt unga flickor, klättrade upp till soldaterna som bytte sida.

Det blev folkfest mitt i natten. Jag kände att det kanske var här som kuppdramat avgjordes, och vi skymtade vad som kunde vara början på slutet för juntan.

Strax före midnatt på måndagen grep en överste megafonen och meddelade att han och hans soldater skulel hjälpa folket att försvara sitt parlament. Det blev ett makalöst triumftåg när stridsvagnarna intog sina nya positioner. Foto: Cornelia Nordström

Dag 2: Jeltsin leder motståndet och blir hjälte

Enorma människomassor hade samlats framför ”Vita huset”. Det var kuppförsökets andra dag. Jag stod uppe på balkongen där Boris Jeltsin höll tal, bara några meter från honom.

Med sin välkända, dånande röst fördömde han kuppmännen. Han uppmanade alla att förbli lugna och inte provocera militären. Han dundrade:

– Juntan är olaglig! Jag uppmanar alla att inte verkställa de beslut som den fattar!

Boris Jeltsin var 60 år. Han var folkvald president i den ryska delrepubliken. Det här var innan han blev hånad för sitt drickande. Nu under kuppdagarna hade han sin största stund. När han stod där, 193 centimeter lång, bredaxlad och med sitt silvervita hår, utstrålade han styrka och energi.

Jeltsin skulle egentligen ha arresterats på morgonen den första dagen. KGB-män ur antiterroriststyrkan ”Alfa” hade omringat hans datja. Men de tvekade och hans chaufför kunde köra honom till "Vita huset”.

Boris Jeltsin håller tal från ett stridsfordon utanför "Vita huset" – Rysslands parlament. Foto: Ap / AP TT NYHETSBYRÅN

Vid middagstid den första dagen klättrade han upp på stridsvagnen och höll sitt mycket viktiga första tal.

Kuppen må ha varit ett hafsverk, med ledare som stundtals var berusade. Men om folket inte rest sig under Jeltsins ledning vet vi inte hur det slutat.

Dagen hade börjat med trotsig optimism. På kvällen svängde stämningen till rädsla, ja skräck. Utegångsförbud utlystes från klockan 23. Man väntade en stormning.

Dag 3: Dödsoffer – men kuppförsöket faller samman

Mitt i natten mot kuppförsökets tredje dag var jag åter nere vid ”Vita huset”. Försvararna stod kvar, trots att det var utegångsförbud och hällregnade.

Kuppen krävde tre dödsoffer. Foto: Cornelia Nordström

Plötsligt hördes skottlossning en bit från parlamentet. Människor hade försökt stoppa en grupp stridsvagnar. Tre unga män dödades. Två blev överkörda av stridsvagnar, den tredje skjuten. När jag kom till platsen vid tvåtiden såg jag slamsor av inälvor på den blodiga asfalten.

”Plötsligt kom två stridsvagnar mot oss i full fart.”

Det var ett kaos av kullvräkta, utbrända trådbussar. En kvaddad stridsvagn låg på sidan. På en annan stridsvagn som stod instängd satt tre olyckliga soldater.

– Mördare! skrek människor till dem.

Plötsligt kom två stridsvagnar mot oss i full fart. Men de stannade, vände och kört tillbaka samma väg de kommit.

Expressens reporter Gunnar Johansson och fotograf Cornelia Nordström var snabbt på plats i Moskva. Foto: Cornelia Nordström

Katerina Stratonova, 42, ingenjör, stod i yttersta försvarsringen vid ”Vita huset”. Hon visade hur hon och kamraterna vid en stormning skulle ta varandra under armarna och bilda en mänsklig kedja. Hon sa:

– Vi är inte rädda! Vi kommer inte att flytta på oss!

När morgonen grydde hade det fortfarande inte skett någon stormning.

”En av kuppmännen sköt sig själv nästa dag. De övriga arresterades.”

Jag åkte ut till en plats ett par mil från Moskva där ett KGB-förband från Vitebsk i Vitryssland hade stoppat. En ung officer förklarade:

– Vi måste skaffa mer information om situationen innan vi beslutar vad vi ska göra.

Det var säkert en bra bild av hur många officerare resonerade, minst av allt någon blind lydnad.

Motståndet mot kuppen fick snabbt folkligt stöd. Foto: Boris Yurchenko / AP TT NYHETSBYRÅN

På dagen svängde stämningen. Skräcken från natten försvann. Det stod klart att hela kuppförsöket höll på att falla samman.

Senare har det kommit fram att flera av ledarna drack hårt och deras självförtroende var i botten. Nu gav de upp.

Under eftermiddagen rullade pansarkolonnerna ut ur Moskva.

En av kuppmännen sköt sig själv nästa dag. De övriga arresterades.

Dag 4: Kuppen är över – Gorbatjov tappar greppet och "Järn-Felix" faller

President Michail Gorbatjov kommer till Moskva. Foto: Ap

President Michail Gorbatjov var skakad av vad han varit med om.

Kuppförsöket var över. Men han förstod inte att utvecklingen sprungit ifrån honom.

Han landade i Moskva kvart över två på morgonen dagen efter att juntan gett upp. Han var extra pressad av att hans hustru Raisa brutit samman i fångenskapen. Han gjorde misstaget att han inte for direkt till ”Vita huset” för att möta människorna, som fortfarande fanns där. Istället åkte han till sin datja utanför Moskva.

KUPPEN I MOSKVA 1991

Gammaldags kommunister

”Statskommittén för undantagstillståndet”, som kuppmakarna kallade sig, bestod av åtta gammaldags kommunister, hårda linjens män. Vicepresident Gennadij Janajev var formellt landets nye ledare. Där fanns också bland andra KGB-chefen Vladimir Krjutjkov, försvarsminister Dmitrij Jazov, premiärminister Valentin Pavlov och inrikesminister Boris Pugo.

 

Ville tillbaka till det gamla

Sovjetunionens president Michail Gorbatjov hade drivit sina reformer med ”perestrojka”, omdaning, och ”glasnost”, öppenhet. Men motståndet hade blivit allt hårdare. Reformerna hade kört fast och han började tappa kontrollen.

Kuppmännen ville ha en återgång till den gamla kommunisttiden. Att de valde att starta kuppförsöket just den 19 augusti berodde på att nästa dag skulle ett nytt unionsavtal undertecknas, som skulle försvaga Kremls makt och ge unionsrepublikerna ökat självstyre.

 

Hölls i husarrest

När kuppen inleddes var Gorbatjov på semester i Foros på Krim tillsammans med hustrun Raisa och deras dotter Irina med make samt barnbarnen Oksana, 11, och

Anastasia, 4. Han hölls i husarrest i tre dagar.

 

Därför misslyckades kuppen

Kuppförsöket misslyckades på grund av att ryska folket reste sig till motstånd och försvarade ”Vita huset” under ledning av Boris Jeltsin.

Gorbatjovs reformer hade gjort att människorna inte längre var rädda att säga sin mening. De var beredda att kämpa för sin frihet. Samtidigt var Jeltsins roll helt avgörande. Kuppmännens stora misstag var att de inte lät arrestera honom.

Kuppförsöket var uselt planerat och genomfördes valhänt och tvekande. Flera av ledarna var berusade.

Kuppmännen hade inte kontroll över militären och elitförband inom KGB, som i avgörande situationer, vägrade lyda order.

Totalstyrningen av tv-kanalerna fungerade inte. Redan den första dagen kunde tittarna se filmbilder av Jeltsins tal från stridsvagnen.

 

Fick amnesti

Inrikesminister Boris Pugo begick självmord ihop med sin hustru. De övriga kuppmännen arresterades. De ställdes inför rätta för förräderi, men fick amnesti redan 1994.

Visa merDölj

Jag var med vid den spektakulära presskonferensen som han höll på kvällen samma dag. Han sa:

– Jag skulle hellre ha tagit mitt liv än gått med på några tvångsarrangemang med kuppledarna. Jag skulle aldrig förhandla med dem.

Gorbatjov var 60 år, jämnårig med Jeltsin. Han var blek och trött där han satt framför oss. Han gjorde ett känslomässigt starkt intryck. Men den politiska utvecklingen hade gått snabbare än han kunde ta till sig. Han försvarade fortfarande kommunistpartiet. Det var uppenbart att han inte insåg att han tappat greppet och att det var Boris Jeltsin som nu hade initiativet.

Tusentals ryssar jublade och sjöng när "Järn-Felix", alias Felix Dzerzjinskij, föll utanför Ljubjankabyggnaden i Moskva. Dzerzjinskij var grundare av den fruktade "Tjekan" 1917, den ökända hemliga polisen som blev GPU och senare lika gruktade KGB. Foto: Cornelia Nordström

* * *

På kvällen efter Michail Gorbatjovs presskonferens fick jag larm om att jag måste åka till KGB:s högkvarter Lubjanka.

Demonstranter höll på att fälla den väldiga, 14 ton tunga statyn av hemliga polisens grundare Felix Dzerzjinskij, ”Järn-Felix” kallad.

I många år hade jag sett honom stå där, en dyster och skrämmande symbol för KGB:s skräckvälde. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att få vara med när han revs.

Timmarna efter "Järn-Felix" fall utspelades otroliga glädjescener på Moskvas gator. Dragspelen plockades fram, champagne-buteljerna (vem vet varifrån) korkades upp. Kuppen var över. Jeltcin hade segrat. Allt var som det skulle. Foto: Cornelia Nordström

– I dag är vi inte längre rädda för Lubjanka, sa Katja, 31-årig kontorist.

Jelena Bonner, fredspristagaren Andrej Sacharovs änka, höll tal. Hon sa:

– Inne i den där byggnaden sköts min pappa. Min mamma tillbringade många, långa månader som fånge där. Sådana säkerhetsorgan som KGB får inte finnas om vårt land ska kunna kallas normalt.

Demonstranterna på torget fick stöd med rivningen av Moskvas stadsmyndigheter.

Klockan tjugo minuter i tolv på natten hade ”Järn-Felix” fått snaror av stålvajrar runt halsen och lyftes av två väldiga gula lyftkranar. Det såg ut som han blev hängd.

När människorna såg statyn sväva i luften exploderade jublet.

Efterspelet: Sovjetunionens fall

Resultatet av kuppförsöket blev tvärt emot vad juntan ville uppnå. I själva verket skyndade det på Sovjetunionens sönderfall och kollaps.

En våldsam politisk utveckling följde. Boris Jeltsin blev allt starkare och Michail Gorbatjov samtidigt allt maktlösare.

Direkt efter kuppförsöket visade Jeltsin vem som bestämde. I tv-sändning från det ryska parlamentet förödmjukade han Gorbatjov och förbjöd kommunistpartiet att verka i Ryssland.

Den 8 december beslöt ledarna för Ryssland, Ukraina och Vitryssland att bilda Oberoende staters samvälde istället för Sovjetunionen.

Gorbatjovs jobb fanns inte kvar längre. Den 25 december avgick han.

Sovjetunionen upplöstes. Jeltsin, som var folkvald president i den ryska republiken, tog över makten i Kreml.

Jeltsin ville förändra Ryssland i grunden. Vi ska komma ihåg att han gav ryssarna verklig frihet. Men snart blev det ekonomiskt kaos. Några blev superrika, medan vanliga människor blev fattiga.

Jeltsin avgick överraskande den 31 december 1999. Han dog 2007.

Han efterträddes av den före detta KGB-agenten Vladimir Putin. Högt oljepris gjorde att den nye presidenten kunde ge ryssarna det de längtade efter allra mest: stabilitet. Men den politiska friheten försvann allt mer.

I slutet av 2011 startade en våg av demonstrationer som fortsatte under 2012. Putin svarade med ökad repression. Han blev en allt mer auktoritär nationalist.

Västs sanktioner efter annekteringen av Krim 2014 och fallande oljepriser har slagit hårt mot ryska ekonomin. Förtrycket av oppositionella har stärkts ytterligare med nya lagar och våldsam statlig propaganda.

Den nya patriotismen är stark och en stor majoritet av ryssarna stödjer Putin. Men den dagen kan komma då de blir missnöjda och skyller problemen på honom. Frågan är vad som händer då. De dramatiska dagarna i Moskva för 25 år sedan visar att stämningar kan skifta snabbt i Ryssland.

Visa merDölj

Till slut låg ”Järn-Felix” där på magen med näsan ner. På torget började en euforisk glädjefest. Människorna dansade till dragspelsmusik. Champagnen sprutade. Röda fyrverkeripjäser steg mot skyn.

Det kändes som om det inte fanns några gränser, som om själva Lubjanka skulle stormas nästa dag. Så blev det förstås inte. Euforin kom av sig.

Men Moskva skulle ändå aldrig bli som förr. Väldiga förändringar väntade.

Expressens förstasida söndagen 25 augusti 1991.