Foto: Stephen Morton

Varsågod: Din guide till USA-valet i 14 punkter

Kandidaterna, debatterna, platserna och de viktigaste datumen. Här är allt du behöver ha koll på om det amerikanska presidentvalet.

I kategorin Världspolitik

GEOS SPECIALSAJT OM VALET: KLICKA HÄR

NEW YORK.

Så var det dags för allvaret att börja.

På måndag avläggs de första rösterna i världens viktigaste politiska maratonlopp – det amerikanska presidentvalet.

Den åttonde november 2016 går segraren i mål.

Här är Geos guide och 14 punkter som förklarar hur valet går till.

”USA har i praktiken ett tvåpartisystem och det är i regel bara de två stora partiernas kandidater som har en chans att vinna ett presidentval.”

Det kan kännas som om den amerikanska valkampanjen redan pågått i evigheter, och det ligger en del i det. De flesta av de kandidater som ställer upp i år tillkännagav redan i våras att de vill försöka vinna Vita huset.

När Donald Trump sedan i juni meddelade att han också ville vara med, så kastades det mesta omkull på den republikanska sidan. De har inte återhämtat sig än. Donald Trump har lett de republikanska opinionsmätningarna sedan dess.

 

LÄS OCKSÅ: USA-valet – så fungerar det amerikanska presidentvalet

 

USA har i praktiken ett tvåpartisystem och det är i regel bara de två stora partiernas kandidater som har en chans att vinna ett presidentval.

Det Republikanska partiet står till höger, Demokraterna står mer till vänster. Bägge är dock mer högerorienterade än vad europeiska partier är.

Demokraterna och Barack Obama har haft kontrollen över Vita huset i två perioder. Historien talar för att en republikan därmed har störst chans att vinna 2016, det är ovanligt att ett och samma parti behåller kontrollen i tre valperioder.

1) De republikanska kandidaterna

Ben Carson, Donald Trump och Ted Cruz är tre av de republikanska kandidaterna. Foto: Bizuayehu Tesfaye/ZUMA PRESS

Rekordmånga kände sig kallade detta valår, så många att tv-debatterna fick delas upp i två läger. En orsak till det stora intresset är att 2016 är ett ovanligt öppet val. Ingen sittande president eller vicepresident ställer upp.

Ett antal republikaner har dock redan gett upp, men över tio kämpar fortfarande. Det ovanliga hittills med denna valkampanj är att outsiders, som fastighetsmagnaten Donald Trump, så dominerat kampanjen.

De republikanska kandidaterna är:

Donald Trump, fastighetsmagnat, tv-kändis, miljardär.

Ted Cruz, senator från Texas.

Marco Rubio, senator från Florida.

Ben Carson, neurokirurg.

Chris Christie, guvernör i New Jersey.

Jeb Bush, före detta guvernör i Florida.

John Kasich, guvernör i Ohio.

Carly Fiorina, affärskvinna, före detta vd för Hewlett & Packard.

Rand Paul, senator från Kentucky.

Mike Huckabee, före detta guvernör Arkansas.

Rick Santorum, före detta senator från Pennsylvania.

Trump och Cruz ligger bäst till bland konservativa väljare, Rubio, Christie, Bush och Kasich hoppas bli mittenväljarnas favorit. Två huvudrivaler brukar efter några veckor utkristallisera sig, en partifavorit och en konservativ utmanare. Men som sagt, Trump har satt de flesta gamla regler ur spel.

2) De demokratiska kandidaterna

Hillary Clinton, Bernie Sanders och Martin O'Malley gör upp på Demokraternas sida. Foto: Chuck Burton/AP

Här är fältet mindre. En viktig orsak är att Hillary Clinton från början sågs som så stor favorit att få ansåg det värt att ställa upp. Vicepresident Joe Biden var en av dem som skrämdes bort.

De var fem från början, men två hoppade av redan efter den första demokratiska tv-debatten. Återstår gör:

Hillary Clinton, före detta First lady, före detta senator från New York och tidigare utrikesminister.

Bernie Sanders, senator från Vermont.

Martin O'Malley, före detta guvernör i Maryland. Demokraternas valkampanj har utvecklats på ett mer traditionellt sätt, med en etablerad kandidat och en utmanare på vänsterkanten.

I praktiken står kampen här mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders. Martin O'Malley anses vara chanslös.

3) Tv-debatterna

I natt möts republikanerna för en ny tv-sänd debatt. Foto: Rainier Ehrhardt

Årets tittarsuccé. I alla fall på den republikanska sidan. De har hållit sex debatter och en sjunde äger rum i natt svensk tid, några dagar före valet i Iowa. Det är främst Donald Trump som förklarar det stora intresset.

I nattens debatt kommer dock inte Donald Trump att delta, då han valt att stå över på grund av tv-ankaret Megyn Kelly och Fox News ”hån”.

Demokraterna har hållit fyra debatter, som lockat betydligt färre tittare. Den här typen av tv-debatter inför primärvalen lockade tidigare begränsad publik, nu har de ett större inflytande på opinionsmätningarna. Tv-debatterna har förvandlats till en slags nationella primärval.

4) Super PAC:s

Republikanen Jeb Bush har ett omfattande Super PAC-stöd, men har ändå haft svårt att få vind i seglen. Foto: John Minchillo/AP

Detta är politiska kommittéer som inte har några direkta kopplingar till kandidaterna och deras kampanjer, men som kan pumpa in stora belopp i exempelvis politiska reklamfilmer till stöd för en kandidat. Sådana tv-snuttar kan vara väldigt effektiva för att påverka opinionen. Super PAC:s (Political action committee) dök upp för första gången vid USA-valet 2012, men har inte spelat lika stor roll i år.

”Bernie Sanders gör en stor poäng att han inte har någon Super PAC bakom sig, till skillnad från Hillary.”

Jeb Bush har exempelvis omfattande stöd från en Super PAC men inte har det gjort honom populärare. Men de som har stöd av en Super PAC med mycket pengar kan kämpa på längre än vad de annars skulle ha klarat av.

Donald Trump använder sin egen förmögenhet för att finansiera sin kampanj. Bernie Sanders gör en stor poäng att han inte har någon Super PAC bakom sig, till skillnad från Hillary. Han samlar pengar från många mindre bidragsgivare i stället.

5) Nomineringsmöten i Iowa – 1 februari

Demokraten Barack Obama (bilden) och republikanen Mike Huckabee vann i Iowa 2008. Obama gick sedan vidare och blev president. Foto: David Lienemann/AP

Här går startskottet och så har det varit sedan 1972. Iowa håller dock inga primärval – där väljare går till vallokaler som är öppna hela dagen och röstar – utan arrangerar så kallade caucuses – valmöten/nomineringsmöten. Här samlas i stället väljare på kvällen i exempelvis en skola eller föreningslokal för att argumentera och rösta fram en kandidat. Valdeltagandet är mindre än i primärval.

”Republikanen Rick Santorum vann här exempelvis 2012 och blev den konservativa utmanaren till favoriten Mitt Romney i många veckor framåt.”

Iowas väljare är betydligt vitare och mer konservativa än genomsnittamerikanen. En vinst här garanterar på intet vis att vinnaren också tar hem nomineringen, men det ger viktig publicitet. Republikanen Rick Santorum vann här exempelvis 2012 och blev den konservativa utmanaren till favoriten Mitt Romney i många veckor framåt.

I år verkar kampen i Iowa främst stå främst mellan Donald Trump och Ted Cruz bland republikanerna, och mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders bland demokraterna.

6) Primärvalet i New Hampshire – 9 februari

Republikanen Mitt Romney (bilden) och demokraten Barack Obama vann primärvalen i New Hampshire 2012. Foto: Justin Sullivan/AP

Det första primärvalet. Delstaten som alla vill vinna. Många av republikanerna har i år satsat mer resurser här än i Iowa, exempelvis Jeb Bush och Chris Christie. De måste lyckas bra här. Den som vinner New Hampshire har ofta haft en god chans att till slut även vinna nomineringen, men inte alltid. Hillary Clinton vann här exempelvis 2008, men Obama vann nomineringen.

Donald Trump leder bland republikanerna och skulle han vinna både Iowa och New Hampshire så kan han bli svårstoppad.

Bernie Sanders leder över Hillary, delvis eftersom han kommer från grannstaten Vermont. Om han vinner här och även vunnit Iowa, så kommer pressen att öka dramatiskt på Hillary.

Väljarna i New Hampshire har dock lite tradition av att inte rösta som i Iowa.

7) Primärvalet i South Carolina – 20 och 27 mars

Republikanerna håller sitt val sju dagar före demokraterna och på republikansidan toppar Donald Trump. Foto: Erik S. Lesser / Epa / TT

South Carolina har av tradition varit det första primärvalet i den amerikanska södern. En seger i New Hampshire och i South Carolina har i en del tidigare val i praktiken inneburit att loppet redan är slutfört.

Så lär det inte bli i år.

Republikanerna håller sitt val den 20 mars, demokraterna håller sitt en vecka senare. Bernie Sanders – som hittills satsat det mesta på Iowa och New Hampshire – måste visa att han även kan vinna i södern.

”Räkna med ökad press från partitoppen på förlorare att dra sig ut efter South Carolina.”

Hillary har en klar ledning för tillfället, bland annat eftersom hon är stark bland svarta väljare. Donald Trump toppar bland republikanerna. Men mycket kan ändras när vi väl har resultaten från Iowa och New Hampshire. Räkna med ökad press från partitoppen på förlorare att dra sig ut efter South Carolina.

8) Supertisdagen (Super Tuesday) – 1 mars

Hillary Clinton ligger bättre till än Bernie Sanders inför Supertisdagen eftersom hon är starkare bland minoriteter. Foto: Jim Cole/AP

Numera ett stående och mycket viktigt datum i valkalendern. I år är det tolv delstater som håller val denna tisdag, däribland folkrika Texas. De flesta delstaterna ligger i södra USA denna gång, något som borde gynna konservativa kandidater som senator Ted Cruz och Donald Trump.

Även Hillary ligger bättre till här än Bernie Sanders, eftersom hon är starkare bland minoriteter. I flera tidigare valår har striden i praktiken varit över efter supertisdagen. Det kan bli så i år också, men lika troligt är att kampen fortsätter långt in i våren.

9) Delegaterna

Barack Obama drog längsta strået mot Hillary Clinton i presidentvalet 2008. Foto: Scout Tufankjian/AP

Det är vad de slåss om. Varje delstat är värda ett visst antal delegater, beroende på folkmängd. Tidigare tog vinnare ofta hem alla delegater från delstaten, nu fördelas de i regel proportionellt, något som också talar för en längre primärvalskampanj. För att krångla till det ytterligare har demokraterna även ett visst antal delegater som är fria att rösta som de vill, så kallade superdelegater. Detta för att ge partiets tunga medlemmar mer inflytande. Även republikanerna har superdelegater, fast de är något färre och kallas oftast inte superdelegater, utan obundna delegater.

”De sista republikanska primärvalen hålls den 7 juni i bland annat den folkrikaste delstaten av alla, Kalifornien.”

Den demokratiska kandidaten måste vinna minst 2 383 delegater för att vinna nomineringen. Den republikanska kandidaten måste vinna 1 237 delegater.

De sista primärvalen hålls den 7 juni i bland annat den folkrikaste delstaten av alla, Kalifornien. För demokraterna hålls de sista primärvalen den 14 juni, i District of Columbia. Antagligen är det hela över långt tidigare, eftersom förlorare inte har råd att fortsätta kämpa. Men osvuret är bäst.

10) Konventen: Republikanerna 18–21 juli och Demokraterna 25–28 juli

Hillary Clinton är redo att kämpa mot målet: Att bli USA:s nästa president. Foto: Tannen Maury / Epa / TT

Världens största politiska fest. De bägge partierna kröner formellt sina vinnare. Vid det här laget vet vi i också vem som utsetts till vicepresidentkandidat av den vinnande kandidaten. I regel är kampanjen över sedan länge när konventen äger rum, men inte alltid. Om ingen har fått en egen majoritet av delegater, så avgörs allt här på konventet. Det har inte hänt republikanerna sedan 1976.

Det hålls många tal, det viktigaste av presidentkandidaten. Republikanerna håller i år sitt konvent i Cleveland, Ohio. Demokraterna håller sitt i Philadelphia, Pennsylvania. När båda konventen är över så är höstens kampanj om Vita huset i praktiken i gång.

11) En oberoende kandidat

Miljardären Ross Perot ställde upp på egen hand som en oberoende kandidat 1992. 1996 ställde han upp igen, men fick då bara hälften så många röster.

Ja, vi kan få se ett sådant scenario. Speciellt om republikanerna går långt till höger i sitt val och exempelvis ger Donald Trump segern och om demokraterna röstat fram Bernie Sanders. Det öppnar upp för mittkandidater, som exempelvis New Yorks förre borgmästare Michael Bloomberg. Han är superrik och kan finansiera sin egen kampanj och redan antytt att han är funderar på det.

”Ralph Nader ställde upp 2000 och 2004. Han fick bara 2,7 procent av rösterna 2000, men det var sannolikt ändå Nader som avgjorde USA-valet till George W Bushs fördel.”

Men, men det är mycket svårt för en oberoende kandidat att vinna Vita huset. 1992 såg vi ett tremannarace då miljardären Ross Perot ställde upp på egen hand och kämpade mot den republikanske presidenten George Bush och demokraternas Bill Clinton. Han ställde upp igen 1996, men fick då bara hälften så många röster.

Ralph Nader ställde upp 2000 och 2004. Han fick bara 2,7 procent av rösterna 2000, men det var sannolikt ändå Nader som avgjorde USA-valet till George W Bushs fördel mot Al Gore.

12) Tv-debatterna

Till slut är det bara två kandidater kvar. Foto: Charles Dharapak/AP

Nu är de inte ett dussin deltagare längre. Detta är dueller. Två personer på scen. I regel hålls tre debatter mellan huvudkandidaterna och en mellan vicepresidentkandidaterna någon gång under september och oktober. De avgör sällan ett val, men kan onekligen påverka.

Barack Obama var exempelvis ett tag illa ute 2012 efter en mycket klen insats i den första debatten. Tv-debatterna lockar i regel mycket stor tv-publik.

The Donald vs Hillary lär sätta nya rekord om det blir de två.

13) Valdagen

Demokraten Al Gore förlorade racet 2000 eftersom republikanske George W Bush vann flest elektorer. Foto: Ron Edmonds/AP

Amerikanska presidentval hålls vart fjärde år och alltid den första tisdagen efter den första måndagen i november. Den tisdagen infaller i år den 8 november. Vinnare är den som får en majoritet av det så kallade elektorskollegiet. 538 elektorer står på spel, varje delstat är värd ett visst antal elektorer beroende på befolkningen. Kalifornien är det största priset, 55 elektorer. Stora (till ytan) men glesbefolkade Montana är värt bara tre. Vinnaren i varje delstat tar hem alla elektorer, förutom i Maine och Nebraska där man fördelar sina elektorsröster enligt den så kallade kongressdistriktmetoden, vilket mer liknar en proportionerlig fördelning.

”Samma dag hålls även ett stort antal andra val, bland annat till kongressen. Hela representanthuset ska väljas och en tredjedel av senaten.”

I praktiken avgörs valet i ett fåtal delstater där väljarna ibland röstar republikanskt, ibland demokratiskt, exempelvis Ohio och Florida.

Det gäller att vinna minst 270 elektorer för att bli president. Och ja, du kan vinna valet även om du inte fått flest röster. Det är precis vad som hände Al Gore 2000. Demokraten förlorade eftersom republikanske George W Bush vann flest elektorer.

Samma dag hålls även ett stort antal andra val, bland annat till kongressen. Hela representanthuset ska väljas och en tredjedel av senaten.

14) Installationen av den nya presidenten

Vem ska ta över efter Barack Obama? Här med First lady Michelle Obama. Foto: Charlie Neibergall/AP

Kommer att äga rum den 20 januari 2017.

Vinnaren i presidentvalet svär eden framför kongressbyggnaden i Washington DC och Barack Obama lämnar över sin makt och koderna till USA:s kärnvapen. Den mest krävande valkampanjen i världen är över.

Världens tuffaste jobb kan börja.