Foto: Jane Barlow / AP TT NYHETSBYRÅN

Vad händer med Storbritannien efter brexit?

Storbritannien riskerar att inte bli så stort i framtiden. Skottland diskuterar redan en ny folkomröstning om självständighet och Sinn Fein i Nordirland vill anordna en om ett förenat Irland.

LONDON. Storbritannien riskerar att inte bli så stort i framtiden.

Skottland diskuterar redan en ny folkomröstning om självständighet och Sinn Fein i Nordirland vill anordna en om ett förenat Irland.

Samtidigt kastar Spanien lystna blickar på Gibraltar och över 100 000 har skrivit på att London borde bryta sig ur Storbritannien.

Resultatet av brexit-folkomröstningen har släppt loss starka krafter.

United Kingdom känns inte så förenat längre.

 

United Kingdom, det Förenade kungariket. Det är ju så det vi kallar Storbritannien oftast heter på engelska. Fast egentligen är det riktiga namnet det Förenade kungariket av Storbritannien och Nordirland.

EM i fotboll pågår för fullt och där har vi en påminnelse om att Storbritannien egentligen är en politisk union mellan fyra nationer. Tre av dem lyckades ju faktiskt kvala in till årets turnering. Det är bara Skottland som inte varit med.

Men Skottland har spelat en desto större roll i de omedelbara efterdyningarna av folkomröstningen i torsdags om Storbritannien ska stanna i EU eller inte.

Resultatet blev 51,9 procent för att lämna EU, 48,1 procent för att stanna. Men inte i Skottland. Inte alls. Där röstade i stället 62 procent för att stanna i den Europeiska unionen.

 

Boris Johnson – en av ledarna i Vote Leave-kampanjen och en möjlig efterträdare till David Cameron som Konservativ partiledare och premiärminister – såg i ärlighetens namn inte ut som en segrare dagen efter folkomröstningen. Han gjorde snarast ett lite skrämt och förvånat intryck, som om han inte trott på detta resultat själv.

Nicola Sturgeon, Skottlands förste minister, ser en chans att förverkliga en gammal dröm: ett självständigt Skottland. Foto: Jane Barlow / AP TT NYHETSBYRÅN

Nicola Sturgeon, Skottlands förste minister och ledare för det Skotska nationalistpartiet, har agerat desto resolutare. För hon ser en chans att slutligen förverkliga en gammal dröm, ett självständigt Skottland.

– Det är att konstatera det självklara att frågan om en andra folkomröstning om självständighet måste vara uppe på bordet och är uppe på bordet, sa hon dagen efter folkomröstningen.

Hon hade den skotska flaggan på sin ena sida. EU:s blå-gula på den andra. Union Jack – den brittiska flaggan – lyste med sin frånvaro.

 

LÄS MER: "Jag vill ha mitt England tillbaka"

 

Det har inte ens gått två år sedan skottarna röstade om huruvida de skulle bryta sig ut ur Storbritannien. Ja-sidan hade ledningen så sent som i början av september – folkomröstningen hölls den 18 september – men nej-sidan vann till slut med 55 procent av rösterna.

En orsak till varför skottarna röstade nej var ekonomin. Den gången använde nej-sidan även EU som ett argument. Skottland som en fortsatt del i Storbritannien sades vara den enda chansen för Skottland att stanna i EU. Nu är det plötsligt tvärtom.

Det är Nicola Sturgeon och hennes SNP som styr Skottland. Partiet gjorde i sitt valmanifest inför de skotska valen i maj i år klart att ”betydelsefulla och större förändringar av omständigheterna” kan utlösa krav på en ny folkomröstning.

 

 

Ett brexit uppfyller onekligen de kraven. Och på lördagen meddelade Nicola Sturgeon att Skottland nu genast ska inleda diskussioner med företrädare för EU.

 

LÄS MER: London-svenskarnas oro efter brexit

 

– Vi ska sätta i gång omedelbara diskussioner med EU-institutioner och de andra EU-medlemmarna för att utreda möjligheterna att skydda Skottlands plats i EU.

Så skulle en ny folkomröstning lyckas? Kanske. Det gjordes mätningar inför brexit-omröstningen som visade att en brexit-vinst skulle leda till att fler skottar än vid folkomröstningen 2014 skulle stödja självständighet.

Och Steven Peers vid universitetet i Essex tror att EU denna gång kan vara mer tillmötesgående mot ett skotskt medlemskap i EU. The Guardian citerar vad han skrivit:

”Det kan vara så att EU nu har större politisk vilja än 2014 att välkomna Skottland. Detta för att motverka en uppfattning att EU håller på att falla isär.”

 

Resultatet av EU-omröstningen har redan fått Sinn Feins Martin McGuinness att efterlysa en folkomröstning om ett förenat Irland. Foto: Press Eye Ltd/Rex/Shutterstock / PRESS EYE LTD/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES

 

Nicola Sturgeon och SNP vet dock att en folkomröstning också är ett högt spel. Om det skulle bli nej igen, så är loppet kört för lång tid framöver.

Ett självständigt Skottland skulle innebära slutet på den union som bildades 1707 då United Kingdom skapades genom en hopslagning av de engelska och skotska kungadömena. Wales införlivades redan på 1200-talet av England.

Skottland, Wales och Nordirland har alla fått större grad av självstyre under de senaste åren. Nordirland har länge varit ett specialfall på grund av den blodiga konflikten där, en konflikt som fick sitt slut genom fredsavtalet 1998.

Storbritanniens minister för Nordirland, Theresa Villiers, har gjort klart att det inte lär bli någon folkomröstning för Nordirland. Foto: Finbarr Webster/Rex/Shutterstock / FINBARR WEBSTER/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES

Det finns inte längre någon gräns mellan Irland och Nordirland, men den kan nu återkomma eftersom gränsen blir en framtida gräns mot EU.

Även i Nordirland röstade en majoritet för att stanna kvar i EU. 56 procent ville stanna. Resultatet har redan fått Sinn Feins Martin McGuinness att efterlysa en folkomröstning om ett förenat Irland:

– Den brittiska regeringen måste ta resultatet i beaktande och inse realiteten och låta befolkningen i norr säga sitt om sin egen framtid.

 

Men någon folkomröstning lär det inte bli där, till skillnad från i Skottland. Storbritanniens minister för Nordirland, Theresa Villiers, har redan gjort klart det.

– Fredsavtalet är väldigt tydligt, säger hon. Det finns inget som tyder på att en majoritet stödjer en folkomröstning.

Fredsavtalet från 1998 säger att en majoritet av alla politiska representanter och folkgrupper måste vara för en folkomröstning innan en sådan kan äga rum. Någon sådan finns inte bland protestanterna, de som vill fortsätta tillhöra Storbritannien.

 

 

Det finns en oro nu för att konflikten på Nordirland i värsta fall ska blossa upp igen.

– Det kan bli en snabb förändring nu, säger Lena Karlsson, redaktör för Utrikespolitiska institutets tidskrift Världspolitikens Dagsfrågor till Svenska Dagbladet.

– Irland och Storbritannien har kunnat samarbeta bättre när båda länderna varit en del av EU, trots att konflikten finns kvar. EU har även stöttat flera försoningsprojekt mellan länderna.

 

"Storbritannien kan inte fortsätta i sin nuvarande form", säger Plaid Cymrus partiledare Leanne Wood. Foto: Matthew Horwood / GETTY IMAGES GETTY IMAGES EUROPE

 

Till skillnad från Skottland och Nordirland röstade Wales – precis som England – för brexit. Siffran blev 53,4 procent. Men även där kan resultatet leda till slitningar.

Wales får nämligen omfattande regional- och jordbruksstöd från EU. De får mer pengar från Bryssel än de betalar in. De pengarna måste i framtiden komma från London i stället:

– Storbritannien kan inte fortsätta i sin nuvarande form, säger Plaid Cymrus partiledare Leanne Wood. Wales med sin ekonomi och samhällen kommer snart att vara helt utlämnat till Westminster eliten och kraftfulla handlingar måste vidtas för att motverka detta.

 

LÄS MER: Sex frågor och svar om brexit

 

Det brittiska område som tydligast röstade för att stanna i EU var Gibraltar med sina 30 000 invånare. Bara 4,1 procent röstade för brexit.

Gibraltarborna fick 2002 folkomrösta om Storbritannien och Spanien skulle dela på det administrativa styret av klippan vid Spaniens sydspets. 99 procent sa nej.

 

Men Spanien har redan reagerat på brexit-resultatet.

– Detta ändrar på hela situationen och öppnar nya möjligheter för Gibraltar som vi inte sett på mycket länge, säger utrikesminister Jose Manuél Garcia-Margallo till Guardian.

– Jag hoppas att formeln för dubbelstyre – i klarspråk, den spanska flaggan på klippan – är mycket närmare än förr.

Glöm det, säger David Liddington, brittiska minister med ansvar för Europafrågor.

– Vi kommer aldrig att låta folket i Gibraltar hamna under ett styre från en annan stat mot dess vilja.

 

 

Det är dock lite grand så en del Londonbor också känner sig i dag. För medan en majoritet av England röstade för Brexit, så röstade London med stor majoritet för EU-medlemskap.

Så ska nu London bryta sig ur också? Ja, det är i alla fall vad James O'Malley, en författare från norra London anser. Han har dragit i gång en namninsamling på change.org där han uppmanar Londons borgmästare Sadiq Khan att utropa stadens självständighet från Storbritannien.

Han är tydligen inte ensam. Han hade nästan 150 000 underskrifter på lördagen.