Foto: Fernando Llano

Nu är det riktigt illa i Venezuela: ölen håller på att ta slut

Landets förre president Hugo Chávez lovade ett socialistiskt paradis – det har snarare blivit ett ekonomiskt helvete.

I kategorin Världsekonomi

De har tvingats vänja sig vid brister på det mesta i Venezuela. Basvaror som mjölk, socker, mjöl saknas ofta i livsmedelbutikernas hyllor. Köerna påminner om syner från det forna Sovjetunionen.

”Folk är mer upprörda över att de inte kan få tag på öl än på vatten”

Men hittills har venezolanerna i alla fall kunna svalka sig med lokalbryggd Polar-öl. Den förra veckan tillkännagav dock Cerveceria Polar som distribuerar 80 procent av ölen i landet att företaget börjat stänga ner sina bryggerier. Det råder nämligen brist även på råvarorna humle och malt.

– Folk är mer upprörda över att de inte kan få tag på öl än på vatten, säger Yefferson Ramirez, i en spritbutik i Caracas till nyhetsbyrån AP.

Butiken har varit utan vatten på flaska i månader, men ölbristen har skapat verklig irritation. Det finns dock i ärlighetens namn mycket för venezolanerna att vara upprörda över dessa dagar.

Den grekiska krisen har fått stora rubriker i Europa under sommaren. Nå, Venezuela kan bara önska att de hade Greklands problem.

Detta är ett land där ekonomin i fjol minskade med fyra procent och där den i år ser ut att kollapsa med sju procent. Inflationen låg på 65 procent i fjol, men tros nu ligga på runt 120 procent.

 

Det har gått över två år sedan Hugo Chávez, den vänsterpopulistiska ledaren som förde in landet på en socialistisk kurs, avled i cancer. Han efterträddes av sin blekare vicepresident Nicolas Maduro.

”Chavez kommer tydligen i form av en död fågel, och Maduro övernattar ibland vid hans grav”

Maduro har fortsatt köra på den väg som Chavez stakade ut. Han påstår sig till och med ha kontakt med den döde presidenten. Chavez kommer tydligen i form av en död fågel, och Maduro övernattar ibland vid hans grav.

Fast om han nu får råd från andra sidan graven, så borde han sluta lyssna. För det går inget vidare.

Chavez satsade en hel del på bekämpningen av fattigdomen under sina år vid makten, något han hade råd med eftersom oljepriserna var höga.

Det han däremot inte gjorde var att planera för den dag då oljepriset började falla igen. För det gör det som bekant med mycket jämna mellanrum.

I fjol var det dags. Det har fortsatt i år och Venezuela har känt av effekterna mer än de flesta länder. För detta är ett land där oljan svarar för 95 procent av exportinkomsterna.

Chavez brydde sig aldrig om att bredda ekonomin. Oljefonder - där inkomster från goda år placerades för att användas vid sämre tider - fanns tidigare, men skrotades i praktiken.

Venezuela blev också under hans år, och sedan under Maduro, ett land som få utländska företag ville göra affärer i. Chavez nationaliserade flera sektorer och staten lade beslag på tillgångarna. Sådant lockar inte precis utländska investerare.

 

Regeringen har också infört priskontroll på basvaror. Valutakontroller har lett till att den lokala valutan - bolivaren - är värd 100 gånger mer på svarta börsen än den officiella växelkursen mot dollarn.

Och i butikerna gapar hyllorna tomma. Nicolas Maduro gör som sin företrädare och skyller på USA, oppositionen och den privata sektorn. Det är ”ekonomisk krigföring” mot det socialistiska experimentet, säger han.

Oppositionen ser den ekonomiska kollapsen som det yttersta beviset för att Chavez/Maduros socialistiska experiment grundligen misslyckats. Den 6 december går landet till parlamentsval och det styrande PSUV - Venezuelas förenade socialistparti - väntas där förlora, trots kontrollen över exempelvis landets etermedier.

”Jag undrade vad de höll på med, varför de trängde sig. Lite senare kom en av dem förbi och skar mig i benet”

Om nu venezolanerna kan hålla sig lugna så länge. Landet har upplevt omfattande oroligheter sedan 2014. Och vreden stiger i takt med att kriminaliteten ökar - Caracas är en av de farligaste städerna i världen - och med att köerna växer framför livsmedelsbutiker som allt färre varor har.

Plundring ägde rum minst 56 gånger under årets första sex månader. I slutet av juli dödades en person när butiker stormades i Ciudad Guayana.

Ja, det har sina risker bara att stå i kö för att få chansen att köpa något. Den 70-åriga Josefa Bracho berättar för the Guardian hur hon blev knivskuren nyligen.

– Vi hade stått i kö i fyra timmar när tre kvinnor ställde sig framför mig. Jag undrade vad de höll på med, varför de trängde sig. Lite senare kom en av dem förbi och skar mig i benet.

 

Många bunkrar upp vad de kan för att sedan sälja vidare på den svarta marknaden. En effekt av att staten bestämt att priserna ska vara låga. Bensinen - som Venezuela tvingas importera eftersom raffinaderierna saknar kapaciteten - är också statligt subventionerad och kostar just ingenting.

I grannlandet Colombia råder däremot marknadspriser. Resultatet blir förstås smuggling i stor skala.

”Tekniskt sett är det illegalt, men de flesta venezolaner ägnar sig åt det, så i praktiken är det legalt”

Maduros regering har försökt förhindra att venezolanerna bunkrar upp och säljer vidare, genom att införa ransonering. Fingeravtrycksmaskiner sätts upp över hela landet. Men det har hittills inte stoppat ”bachaqueros” - svarta börshandlarna.

– Tekniskt sett är det illegalt, men de flesta venezolaner ägnar sig åt det, så i praktiken är det legalt, säger Carla till the Times.

Den 23-åriga Carla är i regeringens ögon en ”borgerlig parasit”. Hon tillbringar timmar i köer för att köpa det hon kan och sälja till högre priser på svarta marknaden.

 

En annan sektor i djup kris är landets sjuk- och hälsovård. Även där råder stor brist på allt från utrustning till läkemedel. Läkarlönerna är så usla att många flytt landet.

– Jag tog min examen 2010 med 85 klasskamrater. Bara tio är kvar i landet, berättar doktor Jose Manuel Olivares för the Times, som just publicerat en serie artiklar från Venezuela.

Enligt en rapport från Internationella krisgruppen - ICG - så riskerar kollapsen för landets ekonomi och hälsovårdssystem att utlösa en humanitär katastrof. Och Human Rights Watch skriver:

”Vi har sällan sett tillgången på nödvändiga läkemedel minska så snabbt som i Venezuela, förutom i krigszoner.”

 

Regeringens popularitet har föga förvånande minskat i takt med att krisen ökat. Flera medlemmar i oppositionen sitter dock fängslade sedan fjolårets omfattande oroligheter.

Och Nationella valkommissionen har precis svartlistat en känd oppositionspolitiker från att ställa upp i valet i december. Det lär inte bli det sista försöket från Nicolas Maduro att rädda kvar sitt parti kvar vid makten.

Själv behöver han inte möta väljarna förrän 2019. Fast som den socialist han är så vet han förstås vad som kan hända om det folkliga missnöjet blir alltför stort.