Foto: Kristofer Sandberg

"Jag är Hitlers sonson"

En kväll i början av 1970-talet slog Philippe Loret och hans sex syskon sig ner vid middagsbordet. Deras pappa hade något att berätta.

I kategorin Världsekonomi

BOHAIN-EN-VERMANDOIS.

Den svartklädde Philippe Loret möter oss på gatan i den lilla nordfranska staden Bohain-en-Vermandois innan han leder oss upp till sin lägenhet. En stor schäfer – Balbo – väntar där inne och hälsar oss med höga skall.

Det är med en blandad känsla av overklighet och skepsis vi skakar hand. En fysisk likhet finns där onekligen. Mustaschen, något kring ögonen, håret kammat åt sidan.

– Jag tycker egentligen inte själv att jag är så lik honom, men mina vänner säger att jag är mycket mer lik min farfar än min far, säger den 59-årige Philippe Loret.

Det är så han kallar honom. Farfar. Farfar Adolf. För ja, Philippe Loret hyser egentligen inget tvivel om att historien som hans pappa berättade för drygt 40 år sedan är sann. Att han verkligen är Hitlers sonson.

”Vi visste inte hur vi skulle reagera”

Han har en porträttbild på ”grand-pere” placerad på byrån precis innanför entrén till lägenheten. Det finns betydligt fler undanstoppade i lägenheten ska det visa sig.

Philippe var själv 15, 16 år när pappan en afton samlade familjen runt middagsbordet. Jean-Marie Loret ville slutligen berätta familjens historia.

Det blev en kväll som skulle förändra alla deras liv.

– Vi sa först inte ett ord, berättar Philippe Loret. Vi visste inte hur vi skulle reagera.

Jean-Marie Loret återberättade det han själv fått höra från sin mamma, Charlotte 1948. Jean-Marie var 30 år då och hans mamma skulle avlida tre år senare. Detta var första gången hon avslöjade identiteten på Jean-Maries far och hur hon träffat honom.

 

Året var 1916, Charlotte Lobjoie var bara 16 år och hade växt upp i regionen Picardie i norra Frankrike. Det första världskriget rasade och området kontrollerades av tyskarna.

– En dag skar jag hö tillsammans med en grupp kvinnor, berättade Charlotte för sin son.

– Vi såg en tysk soldat på andra sidan vägen. Han hade ett skissblock och verkade teckna. Alla kvinnor fann detta intressant och var nyfikna på vad han ritade. Jag blev utsänd att närma mig honom.

”Charlotte sa också till sin son att han kommit till en "lätt onykter" kväll i juni 1917”

Soldatens namn var: Adolf Hitler, 28. Det blev inledningen på en kortvarig romans. De träffades ett antal gånger under de kommande månaderna, gick ofta på långa promenader. Hon talade bara franska, han bara tyska.

– Promenaderna slutade oftast inget vidare. Din far inspirerades ofta av naturen till att hålla tal som jag inte förstod, han talade till en publik som inte fanns där.

Charlotte sa också till sin son att han kommit till en ”lätt onykter” kväll i juni 1917. Han föddes i slutet av mars 1918.

  • Philippe har en porträttbild på "farfar Adolf" placerad på byrån precis innanför entrén till lägenheten. Foto: Kristofer Sandberg
  • När Jean-Marie Loret avled 1985, så tog Philippe Loret över hela hans bibliotek och samling. Foto: Kristofer Sandberg
  • Philippe Lorets farmor, och Adolf Hitlers påstådda älskarinna. Foto: Kristofer Sandberg
  • En del historiker lät sig övertygas och nämner Charlotte i sin biografi. Andra Hitler-experter har sagt att de finner släktskapet osannolikt Foto: Kristofer Sandberg
  • Själv är Philippe Loret helt övertygad om att han är sonson till Adolf Hitler. Foto: Kristofer Sandberg
Helskärm

Jean-Marie Loret – han gav 1981 ut en bok med titeln ”Din pappa är Adolf Hitler” – skulle senare berätta att han först inte visste hur han skulle handskas med historien han fått höra.

Han arbetade non-stop för att inte bli deprimerad. Han tog aldrig semester, gick inte på bio under 20 år. Men på 1970-talet började han göra efterforskningar och det var också då han avslöjade historien för sina barn.

”Jag har själv träffat Himmlers dotter Gudrun och blev väldigt väl omhändertagen”

– Jag brydde mig ärligt talat inte så mycket om det först, säger Philippe Loret. Jag var ung, tänkte mest på att få gå till baren och ragga tjejer.

Men några år senare började han intressera sig och hjälpa sin pappa i arbetet. Jean-Marie Loret samarbetade bland annat med den tyske historikern Werner Maser.

– Pappa reste ofta till Tyskland för att söka dokument och träffa personer som mött Adolf Hitler. Jag har själv träffat Himmlers dotter Gudrun och blev väldigt väl omhändertagen. Hon tror också jag är Hitlers sonson.

När Jean-Marie Loret avled 1985, så tog Philippe Loret över hela hans bibliotek och samling. Där finns exempelvis kopior på en tavla som pappan spårade upp och som sägs vara målad av Adolf Hitler och föreställa Charlotte. Han visar oss bilder på farmor, och likheten finns där.

– Farmor hade berättat att Hitler porträtterat henne. Det var därför pappa började söka och han hittade den hos en privat ägare i Belgien.

Andra detaljer som ansågs styrka släktskapen var att Jean-Marie Loret hade samma blodgrupp som Adolf Hitler och att deras handstil påminde om varandra. Indicier, men inga bevis förstås.

 

Det var först 2012 som Philippe Loret lät sig intervjuas för första gången. Det året kom det fram lite nya uppgifter som ansågs stärka familjens historia.

Den franska tidningen Le Point hävdade exempelvis i en artikel att Charlotte under andra världskriget fått besök av tyska soldater som överlämnade pengar till henne.

– Det stämmer, säger Philippe Loret. Jag har själv hört det från min kusin som bodde med min mamma under några år.

Men det var den engelska soldaten Leonard Wilkes dagbok som fick Philippe Loret att slutligen berätta. Wilkes hade tjänstgjort under andra världskriget och fört en dagbok som hittades av sonen många år senare.

I september 1944 befann sig Leonard Wilkes i norra Frankrike och den 30 september skrev han:

”En intressant dag i dag. Jag besökte huset där Hitler stannat till som korpral i det förra kriget, träffade kvinnan som födde hans barn, en son, och som nu slåss med franska armén mot tyskarna.”

Det ska understrykas att det inte finns några bevis för att Jean-Marie Loret verkligen var Hitlers son, att Philippe Loret är hans barnbarn.

”Jag struntar egentligen i vad experter och skeptiker hävdar”

En del historiker – som tyske Werner Maser – lät sig övertygas och nämner Charlotte i sin biografi. Andra Hitler-experter – som Ian Kershaw eller Anton Joachimsthaler – har sagt att de finner släktskapet osannolikt.

En belgisk dokumentär som sändes 2014 kom fram till att det antagligen inte fanns någon släktskap efter att ha gjort DNA-analys på avlägsna släktingar till Adolf Hitler i Österrike. Men släktskap kunde heller inte uteslutas.

– Jag struntar egentligen i vad experter och skeptiker hävdar, säger Philippe Loret. Jag skulle säga att det material vi samlat visar med över 80 procents sannolikhet att Hitler var min farfar.

– Själv är jag övertygad om det. Och jag kan inte förstå vad min farmor eller pappa skulle haft för anledning att ljuga om en sådan här sak.

 

Bland Philippe Lorets syskon är det bara han och systern Elizabeth som engagerat sig i frågan. De övriga vill inte veta av något. Ja, pappans berättelse blev på många sätt en vändpunkt för släkten.

– Det har lett till en brytning i familjen. Jag har ingen kontakt alls med mina övriga syskon sedan lång tid tillbaka.

Men själv har Philippe Loret ägnat mycket av sitt liv åt att lära sig mer om mannen han tror är farfar. Nu har han tid också. Han har arbetat som rörmokare i större delen av sitt liv men är långtidssjukskriven på grund av hjärtbesvär och diabetes.

”Och jag gillade också att teckna som ung. Precis som farfar”

När jag undrar om han i sina studier funnit några likheter med sig själv, svarar han.

– Jag blir precis som farfar lätt upprörd och arg. Jag är lika envis och när jag bestämt mig för något så går jag hela vägen. Vi är bägge nyfikna och vetgiriga.

– Och jag gillade också att teckna som ung. Precis som farfar.

 

Han skiner upp när jag berättar att jag 1991 i Moskva intervjuade Jevgenij Dzjugasjvili, sonson till Sovjetledaren Josef Stalin och visar honom några bilder. Han höjer på ögonbrynen när jag säger att Jevgenij var stolt över sin farfar. Hur känner Philippe om sin?

– Jag är stolt över min farfar, absolut. Det han gjorde för Tyskland var delvis bra, som att få landet på fötter igen efter första världskriget.

– Men kriget var inte bra. Det förstår jag inte. Om jag hade chansen att träffa honom så skulle jag fråga honom just detta: Varför startade du kriget? Jag tänker mycket på det. Varför var alla dessa miljoner tvungna att dö?

Det är tydligt att han har en djup fascination med Adolf Hitler. Han kallar honom till och med för ”ett geni”.

”Jag har blivit kontaktad av en del nynazister, men jag säger åt dem att det de vill skapa inte fungerar”

– Han fick hela världen att darra. Vi pratar fortfarande om honom.

Samtidigt understryker han att Hitler förstås gjorde förfärliga saker. Att hans ideologi var förkastlig.

– Jag har blivit kontaktad av en del nynazister, men jag säger åt dem att det de vill skapa inte fungerar, att de bara chockerar folk. Det är inte mina idéer eller ideal. När jag gör det klart för dem, så vill de inte träffa mig längre.

Det finns flera vitrinskåp i rummet där vi träffas. Broderade draperier döljer innehållet, men Philippe Loret öppnar dörrarna för oss, om vi lovar att inte fotografera.

Därinne finns mängder av tysk memorabilia och flera porträtt på Adolf Hitler. Han har album med frimärken från Nazi-tiden, hjälmar, medaljer, tyska originalböcker från 1930-talet med titlar som ”Deutschland erwacht” - Tyskland vaknar.

– Det här är en parfymflaska som Adolf gav till en vän, säger han stolt och håller en liten förgylld flaska.

Vi får inte fotografera den heller, trots att där inte finns några nazisymboler på den.

– Jag gillar att samla, det började med att jag som ung hittade några bajonetter. Med tiden blev det mer tyska saker. Men om ni tar bilder här så kommer folk att tro att jag är någon slags nazisympatisör och det är jag inte.

 

Det Philippe Loret nu mest av allt hoppas på är att få klarhet. Han önskar få ett slutligt svar om han är släkt eller inte. Han har tidigare vänt sig till kyrkan i Österrike där Hitlers föräldrar ligga begravda och ansökt om att få gräva upp kropparna för DNA-prov men det har blivit nej.

Ett annat hopp står till Moskva. Hitlers käke sägs finnas i arkiv där. Om han kunde få DNA därifrån så kan gåtan slutligen lösas.

– Jag blev kontaktad av en rysk tv-producent och vi har diskuterat om att göra en dokumentär, men nu har jag inte hört något på tre månader, så jag vet inte.

Jag undrar om han skulle bli lättad eller besviken om han slutligen en dag får veta att han trots allt inte är Adolf Hitlers sonson.

– Jag skulle bli besviken, säger han. Det skulle ju betyda att min pappa ljög för mig. Hans historia har blivit en viktig del av min identitet.

När vi tar farväl så reser sig Balbo där han legat framför ytterdörren för att släppa ut oss. En schäfer. En av många schäfrar som Philippe Loret haft.

Precis som Adolf Hitler.