Mats Larsson
Det har i dag gått 70 år sedan världen förändrades för alltid. 70 år sedan den första atombomben detonerade cirka 500 meter över Hiroshima i Japan.
Mellan 60 000 och 80 000 människor dödades omedelbart. Ytterligare cirka 70 000 avled senare av sina skador.
Men många överlevde också. Och fler av dem är fortfarande vid liv. De kallas hibakusha på japanska, genomsnittsåldern är nu över 80 år, och det är en krympande skara.
Men personer som jag börjar förlora styrkan att tala om vår erfarenhet och fortsätta kampen mot kärnvapnen
Men fortfarande finns det cirka 180 000 hibakusha. Många av dem fortsätter att berätta om sina minnen av den dagen.
– Men personer som jag börjar förlora styrkan att tala om vår erfarenhet och fortsätta kampen mot kärnvapnen, säger Sunao Tsuboi till the Independent. Han var 20 år när ”helvetet på jorden” utbröt.
För att berättelserna ska bevaras för framtida generationer så finns i Hiroshima sedan 2011 ett projekt med så kallade denshosa, det är yngre personer som tillbringar minst tre år med en överlevevare så att de själva sedan kan berätta och vittna om hur det var.
Det skulle Tsutomu Yamaguchi ha gillat. Han avled 2010, 93 år gammal. Han fann i slutet av sitt liv glädje i vid tanken på sitt eget liv som en stafettpinne, att närhelst någon hörde hans berättelse, hans vittnesmål så skulle historien leva vidare in i framtiden.
Tsutomu Yamaguchi är den enda personen som av Japan erkänts som dubbel hibakusha, dubbelt atombombsoffer
Och han hade en historia som få andra att berätta. Tsutomu Yamaguchi är den enda personen som av Japan erkänts som dubbel hibakusha, dubbelt atombombsoffer. Det finns flera, men ingen tros ha varit så nära detonationerna som Yamaguchi
Han arbetade för skeppstillverkaren Mitsubishi under andra världskriget. Under sommaren 1945 hade han arbetat tre månader i Hiroshima, men den 7 augusti skulle kontraktet vara avslutat och han planerade ta tåget hem.
Så han hade mycket att göra den 6 augusti. En stressig dag. Han skulle packa, ta adjö av kolleger.
Dagen började illa eftersom han upptäckte att han glömt ta med det personliga sigill han behövde i arbetet. Så han blev lite sen på väg till varvet.
Det var strax efter klockan åtta på morgonen han steg av spårvagnen och började gå över potatisfälten mot arbetsplatsen. En vacker, solig morgon.
Tsutomu Yamaguchi hörde planet i skyn. En ensam B-29 bombare. Det oroade honom inte särskilt, det var inte ovanligt med plan som flög rekognoseringsuppdrag.
Han såg bomben också. Han såg de två fallskärmarna som bromsade upp dess fall. Men han förstod inte vad det var.
Så kom ljuset. Det intensiva vita magnesiumljuset. Som om solen kommit ner på jorden.
Därefter kom vrålet. Så mycket mer kunde inte Tsutomu Yamaguchi minnas. Han visste aldrig hur länge han låg medvetslös på potatisfältet.
När han vaknade till liv så var han bränd i ansiktet och på överkroppen, framför allt vänster sida, den som var vänd mot bomben. Han tros ha befunnit sig cirka tre kilometer från detonationspunkten.
Hans enda tanke var att försöka göra det han skulle ha gjort dagen efter. Att ta sig till järnvägsstationen och resa därifrån. Resa hem. Till Nagasaki.
De höll fram sina armar eftersom huden föll av, bara fingernaglarna höll fast den
Han möttes av samma förfärliga syner som de andra överlevande berättar om. Eller som den 83-åriga Megumi Shinoda, beskriver det i en färsk intervju för the Times.
– De var svarta och röda, med brännsår och blod. Det gick knappt att se att de var människor. De höll fram sina armar eftersom huden föll av, bara fingernaglarna höll fast den. De dog medan de gick.
För Tsutomu Yamaguchi kom de värsta synerna nere vid floden. Han var tvungen att ta sig över men inga broar fanns kvar.
Däremot låg mängder av förkolnade kroppar i vattnet. Som ”vedklossar”, brukade han beskriva det. Tårarna brukade komma när han återberättade denna del.
Om hur han klev på kropparna för att ta sig över. Järnvägsstationen låg på andra sidan. Där rådde kaos förstås men på något sätt lyckades han dagen efter komma med ett tåg som förde honom 280 kilometer västerut, hem till Nagasaki.
Där hemma väntade hustrun och parets nyfödde son Katsutoshi. Han fick sina brännsår behandlade och bandagerade, men redan den 9:e augusti var han tillbaka på jobbet och rapporterade för sina chefer på Mitsubishi.
Det var egentligen inte tänkt att Nagasaki skulle ha bombats. Det var ett alternativ. Huvudmålet var staden Kokura, men det var molnigt och disigt där.
Så major Charles Sweeney - han hade följt med som observatör även på ”Enola Gay” - flög tillbaka med sin ”Bockscar” och på förmiddagen den 9 augusti släppte han ”Fat Man”.
Tsutomu Yamaguchi höll precis på att berätta för sina skeptiska chefer om vad han varit med om i Hiroshima. De trodde honom inte. Det fanns ingen bomb som kunde radera ut en hel stad.
Jag trodde svampmolnet hade följt mig från Hiroshima
Så plötsligt kom samma intensiva ljussken.
– Jag trodde svampmolnet hade följt mig från Hiroshima, skulle han berätta senare.
Han slungades till marken, men räddades av en trapp. Bandagen som lindats kring hans sår blåstes bort. Han skulle tillbringa de kommande dagarna, svävande mellan liv och död i ett skyddsrum. Men han klarade sig.
Mirakulöst nog, gjorde hans hustru och son det också. Och trots stråldoserna de fått i sig så skulle de få långa liv tillsammans. De skulle även få två döttrar efter kriget.
– Efteråt så mådde han bra, berättar hans dotter Toshiko i en intervju med the Independent.
– Vi tänkte knappt på att han var en överlevare.
Men spåren fanns där förstås. Han förlorade hörseln på vänster öra, hans ben var lite svaga, han hade brännskador. Även döttrarna har plågats av klen hälsa och sonen Katsutoshi avled i cancer 2005, 59 år gammal. Det var cancern som till slut även tog hustruns liv, vid 88 års ålder, och hans eget.
Det var dock sonens död som fick honom att börja berätta om sina upplevelser. Han skrev brev till USA.s president Barack Obama, han höll tal inför skolklasser, han vittnade inför en kommitté i FN, hans första resa utomlands. Där sa han bland annat:
– Jag är en dubbel atombombsöverlevare, jag upplevde atombomben två gånger. Jag hoppas verkligen att det inte blir en tredje.
– Jag kan inte förstå varför världen inte inser vilken smärta kärnvapen orsakar. Hur kan de fortsätta utveckla den här typen av vapen?
Det är en fråga många av de överlevande i Hiroshima och Nagasaki ställer sig. De ser också med växande oro på premiärminister Shinzo Abes ambition att göra Japan till ett mer normalt land, även i militära frågor.
Även i Hiroshima börjar minnena att blekna
Och det finns en oro att kunskapen kommer att försvinna när de sista hibakusha en efter en börjar lämna oss. Det väckte stor uppmärksamhet när en opinionsmätning denna vecka visade att 70 procent av japanerna inte kunde datumet för Hiroshima-bomben. I Hiroshima var det 30 procent som inte kunde datumet.
– Även i Hiroshima börjar minnena att blekna, säger Hidemichi Kawanashi, historieprofessor vid Hiroshima universitet.
Men den som hört Tsutomu Yamaguchis berättelse, lär aldrig glömma den.