Foto: Spyros Tsakiris

Dagen ingen trodde skulle komma

Stängda banker, blockerade konton, ett land på randen till ekonomisk kollaps...men snart kan det bli värre.

I kategorierna Världsekonomi ochVärldspolitik

ATEN.

Det är en gammal nation, ett gammalt folk som genomlevt mycket genom århundradena.

Men få greker trodde att de skulle få uppleva tider som dessa när årtalet skrivs 2015 Efter Kristus, i det moderna gränslösa Europa.

Stängda banker, blockerade konton, ett land på randen till ekonomisk kollaps.

Men i dagens Grekland är de lyckligt lottade de som fortfarande har något att förlora.

Många har inte ens det.

  • Demonstrationerna i Aten avlöser varandra. Foto: Kristofer Sandberg
  • Syntagma-torget är centrum för protesterna. Foto: Kristofer Sandberg
  • I dag folkomröstar grekerna, men många oroas över befarat lågt valdeltagande. Foto: Kristofer Sandberg
  • Demonstration för "Nej-sidan" måndag kväll i Aten framför parlamentet. Foto: Kristofer Sandberg
Helskärm

Det är märkligt vad snabbt det trygga och invanda i stadsbilden kan försvinna. Som vetskapen att du snabbt kommer åt pengar i en bankomat, att det finns bensin vid den lokala Shell-stationen, att det finns varor i butikerna.

Grekland har den senaste veckan fått se den tryggheten svepas bort. Nej, någon brist på mat råder inte men en del snabbköp i Aten har hyllor som gapar tomma, bilköerna ringlar sig längre än normalt till bensinstationerna när bilkunderna bunkrar upp. Mat och bensin är det enda grekerna köper dessa dagar.

Vid bankomaterna tar det tid. Från och med i måndags har grekerna bara kunnat ta ut 60 euro från sina konton. Risken finns att kontanterna tar slut helt under veckan som kommer.

Bankerna håller stängt fram till minst i morgon, dagen efter att grekerna folkomröstat om huruvida de ska acceptera långivarnas - det vill säga EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafondens - villkor för nya stödpaket.

De senaste mätningarna tyder på att resultatet blir jämnt, jämnt. Folkmassan var större på nej-sidans demonstration vid fredagens rivaliserande manifestationer om det nu säger något.

Men det grekerna röstar om existerar egentligen inte längre. EU har avslutat det stödpaketet.

  • En kvinna röstar på söndagsmorgonen. Foto: Thanassis Stavrakis
  • Vallokal under söndagen. Foto: Emilio Morenatti
  • Historisk folkomröstning i Grekland. Foto: Thanassis Stavrakis
Helskärm

Det har varit en sådan vecka. Kaotisk minst sagt. Grekland blev i veckan också det första EU-landet som inte klarade av en betalning till Internationella valutafonden.

Premiärminister Alexis Tsipras verkade ett tag backa, och acceptera de mesta av EU:s villkoren men erbjudandet fanns inte längre på bordet. Nu får grekerna säga sitt i dag.

”De som står i kö för att ta ut pengar är egentligen de som fortfarande dragit någon slags vinstlott”

Det kan tyckas att gränsen på 60 euro (cirka 580 kronor) är en liten summa att leva på för en dag. Men så reagerar inte de flesta greker jag talat med. För dem är 60 euro per dag en fantasisumma som få kommer i närheten av.

Ja, de som står i kö för att ta ut pengar är egentligen de som fortfarande dragit någon slags vinstlott. De har ju fortfarande pengar på banken.

 

Det har inte Elesavet Kortza, 62. Hon har i hela sitt liv arbetat som musiklärare - piano – men musiklektioner är något som just inga skolor har råd att ägna sig åt, få privatpersoner heller.

– Jag har haft ett par studenter de senaste månaderna. Det har kanske gett 200 euro i månaden. Men för tillfället har jag inget inbokat alls, berättar hon.

Den som kliver i hennes hus märker egentligen inte på ytan att något skulle vara fel. Det hänger konst på väggarna, bokhyllorna är fyllda med böcker, en del av dem på engelska. Ett svart piano möter besökaren.

– Jag söker tröst där några timmar per dag, säger hon. Det blir mycket Bach, Chopin.

Elesavet Kortza har varit arbetslös så länge att hon inte får något arbetslöshetsstöd. Hennes 25-åriga dotter Yolanda - som fortfarande bor hemma - har fram till i fjol fått 800 euro i ett slags efterlevandepension från sin far.

Men det bidraget försvann i fjol, när Yolanda fyllde 25. Så nu finns inga inkomster alls. Ja, förutom de där få pianolektionerna som Elesavet ger.

Det räcker inte långt.

– Mitt största problem är fastighetsskatten. Den infördes 2011 och kostar mig 1 000 euro per år. Det slukar det mesta av inkomsterna, berättar hon.

”Jag vet ingen som lever ett så lågt liv som jag”

Fastighetsskatten var en av de nya skatter som Grekland introducerade för att förbättra de usla statsfinanserna. Den måste betalas oavsett om du bara bor i huset eller hyr ut det.

– Jag har så känslomässiga band till detta hus eftersom min pappa byggde det, men egentligen borde jag sälja. Men det finns ju inga köpare.

Elesavet Kortza levde tidigare ett medelklassliv i Aten-förorten Voula. Huset och inredningen är egentligen det enda medelklassiga med hennes tillvaro i dag. En restaurang har hon exempelvis inte besökt på fyra år.

– Jag får tack och lov hjälp av mina vänner. De stöttar mig finansiellt, hjälper mig så jag klarar de nödvändiga utgifterna.

– Det är så generande. Jag tror aldrig jag kommer att kunna återbetala. Jag vet ingen som lever ett så lågt liv som jag.

De nödvändiga baslivsmedlen får hon från en grekortodox kyrka i närheten som delar ut baslivsmedel som pasta, ris, mjöl till de mest behövande. Till personer som Elesavet Kortza.

– Jag är så tacksam att de finns. Jag trodde aldrig jag skulle behöva sådan hjälp. Men som mitt liv är i dag, så skulle jag svälta ihjäl om de inte fanns.

Hon ler generat och hennes ögon fylls av tårar när hon konstaterar detta högt för sig själv. Den folkomröstning som nu stundar har hon inte orkat bry sig om så mycket. Hon förstår inte riktigt innehållet, säger hon. Har ändå just inget att förlora längre, känner hon.

– För mig är framtiden svart. Den är svart för hela landet. Jag är riktigt orolig.

  • Elesavet Kortza: "För mig är framtiden nattsvart." Foto: Kristofer Sandberg
  • Cornelius Notar: "Det finns pengasummor i var och vartannat hus i Grekland just nu." Foto: Kristofer Sandberg
  • Skoucletis Sotris: "Om de inte öppnar kommer vi att bränna ner bankerna." Foto: Kristofer Sandberg
  • Giorgis Diakomanolis: "Jag är allvarligt oroad för min dotter Ireana, hon är tre. Vilken framtid ska hon få här?" Foto: Kristofer Sandberg
  • Dan och Malin Olsson från Helsingborg: "Vi har inte haft några problem att hämta ut pengar." Foto: Kristofer Sandberg
Helskärm

 

Grekerna har levt med krisen i över fem år nu och landet har stått på randen till konkurs tidigare, men alltid slunkit ur i sista stund. Nya överenskommelser har slutits, nya löften om förbättrade statsfinanser har kommit och pengarna fortsatt att strömma i sista stund.

Denna gång riskerar bli annorlunda. En del har tagits på sängen, men andra fruktade att något sådant här var på väg och gjorde något åt det.

Cornelius Notar, 33, är en av dem som förberedde sig. Han äger en liten livsmedelsbutik i centrala Aten och även om han noterar att affärerna går uselt, så har han fortfarande ett sparkapital.

För två månader sedan gjorde han något han aldrig trott skulle bli nödvändigt. Han plockade ut pengarna från banken. 20 000 euro, cirka 180 000 kronor.

– Egentligen funderade jag på att plocka ut allt vi hade. Vi har ungefär lika mycket till, men min fru tyckte det var bättre att låta pengarna vara kvar. Nu sitter de fast där.

Cornelius Notar är inte ensam med detta agerande. Det finns beräkningar att privatpersoner och företag under de senaste månaderna plockat ut cirka hundratals miljarder euro från de grekiska bankerna.

”Utländska turistbokningar har krympt med 50 000 per dag sedan Tsipras tillkännagav folkomröstningen förra helgen”

Detta som en försäkring i fall Grekland skulle tvingas lämna eurozonen. Alla vet att om den gamla grekiska valutan, drachma, återinförs så kommer den omedelbart att tappa i värde mot euron. Ett kursfall på 50 procent är sannolikt. Det finns också en risk att en grekisk staten lägger beslag på sparkapital över ett visst belopp.

Ifall du nu inte tagit ut pengarna förstås och gömt dem i madrassen där hemma.

– Det är förstås risken jag tar, att någon tjuv bryter sig in och tar mina pengar, säger Cornelius Notar.

– Men så är det i var och vartannat hus i Grekland just nu.

 

Alla har sina egna teorier dessa dagar om hur det kommer att sluta. En del menar att ett nej i dag också automatiskt är ett nej till euron. Andra säger att de visst kan rösta nej och sedan förhandla om villkoren. Landets premiärminister Alexis Tsipras tillhör den senare kategorin. EU-ledarna säger att det är nonsens, ett nej, blir i praktiken ett nej till euron.

Allt är osäkert för tillfället. Det är förstås en skrämmande osäkerhet. Och den kostar på en redan hårt prövad ekonomi. Det finns beräkningar att konsumtionen gått ner med 70 procent den senaste veckan. Utländska turistbokningar har krympt med 50 000 per dag sedan Tsipras tillkännagav folkomröstningen förra helgen.

Frustrationen bubblar under ytan, inte minst bland pensionärerna som haft svårt att få ut sina pengar denna vecka. Detta är ett land där nynazistiska Gyllene gryning är tredje största parti i parlamentet. Där ett ytterlighetsparti på vänsterkanten, Syriza, styr landet.

 

Det är svårt att hitta personer som inte påverkats negativt av de gångna åren. Även de som levde och hade det riktigt bra har trillat ner ett pinnhål eller två.

Som Giorgis Diakomanolis, 43. Han startade ett eget företag i säkerhetsbranschen 1999 och byggde upp det till ett framgångsrikt bolag, Hightech SNT.

– Vi hade cirka 30 anställda och runt 5 miljoner euro i inkomster. Det gick väldigt bra för oss, berättar han när vi träffas över en kaffe i stadsdelen Chalandri.

Men så kom krisen 2009. Lånen började frysa inne. Företaget fick inte betalt. På några månader 2010 gick allt omkull. Även hans fru, som arbetat i tolv år på ett dataföretag, förlorade jobbet.

– Vi gick från en gemensam inkomst på cirka 78 000 kronor i månaden ner till 0 kronor i månaden!

De har klarat sig hyfsat ändå. Nej, hustrun Elena, har inget nytt jobb fått, men Giorgis Diakomanolis har sedan ett halvår ett nytt jobb i säkerhetsbranschen.

För två veckor sedan fick han oväntade och goda nyheter. Han befordrades till en högre post och företaget skulle anställa fyra medarbetare till honom.

Men så kom den nya, akuta krisen. Och nu är marken osäker igen.

– Jag blev inkallad i veckan och fick veta att allt lagts på is. Det blir inga anställningar. Och vi tvingas alla ta ut ledighet under minst en vecka.

”Detta är ett land där korruptionen finns överallt”

Så nu vet han inte hur länge han har jobbet kvar själv. Han kommer att rösta ja i dag i folkomröstningen men han ser hela processen som en fars. Frågan är alldeles för komplicerad, menar han.

– Det är som att begära att din mormor ska svara på en fråga om kärnpartikelacceleratorn Cern, säger han.

Giorgis Diakomanolis tillhör inte den grupp av greker som skyller landets problem på EU. Han lastar tvärtom i första hand sitt eget folk.

– Folk spenderade mycket mer än de producerade, och bankerna bara fortsatte att låna ut. Vi levde över våra tillgångar.

– Och detta är ett land där korruptionen finns överallt. Jag har själv arbetat mot den offentliga sektorn, så jag vet vad som krävs för att vinna kontrakt.

Själv har han en reservplan om nu allt går över styr. Då tänker han emigrera med familjen. Antagligen till Storbritannien.

Elesavet Kortza har inga reservplaner. Hon blir kvar i Grekland. Och hoppas klara sig en vecka till, hoppas att nästa vinter inte blir så sträng eftersom hon ändå inte har råd att värma upp huset. Om hon nu bor kvar där.