Attacken i München spelar Donald Trump rakt i händerna

München gav Europa ett av de första terrordåden – München 2016 känns snarare som ett brinnande terrorkrig

I kategorin Terrorism

München 1972 gav Europa ett av de första större internationella terrordåden. München 2016 känns snarare som brinnande terrorkrig. Cirkeln är sluten, men uppskruvad till en mycket brutalare nivå.

Som om inte sommaren 2016 redan bjudit på tillräckligt. Det hade i går bara gått en vecka sedan fransk-tunisiern Mohamed Lahouaiej-Bouhlel förvandlade sin lastbil till ett terrorvapen på strandpromenaden i Nice.

Det hade gått fem dagar sedan en afghansk flykting gått till attack med kniv på ett tåg i Tyskland.

Men i går slog terrorn till igen, denna gång på en McDonald's i köpcentrumet Olympia Einkaufszentrum i München, Olympias köpcentrum.

Det ligger i närheten av Olympiastadion där OS arrangerades 1972. Det var där i Olympiabyn som åtta palestinska terrorister tog den israeliska OS-truppen som gisslan i en aktion som till slut krävde elva israeliska liv. Det var ett dåd som skakade världen och på sätt och vis förändrade den.

Men det var ett terrordåd med mer politiskt motiv än vad dagens IS-krigare - utsända eller egeninspirerade - har.


Mohamed Lahouiej-Bouhlej hade ett enda syfte när han mejade ner män, kvinnor och barn förra torsdagskvällen i Nice. Han ville döda så många som möjligt innan han själv - antar jag - trodde att han skulle hamna i paradiset.

När de första nyhetsflasharna kom i går kväll från München så riktades förstås de första misstankarna mot islamistiska terrorister och IS. Det är en självklarhet detta år då vi redan sett IS-inspirerade terrorattacker i så spridda platser som Nice, Orlando och Bryssel.

Det var när detta skrivs fortfarande oklart vem eller vilka som låg bakom terrordådet i München. Minst nio sköts till döds vid McDonald's. Det fanns vittnen som uppgav att mannen - eller männen - särskilt siktat på barn.

Det talades om flera gärningsmän, men så heter det ofta i början vid sådana här händelser. I regel visar det sig sedan bara vara en person. Kanske det varit så även denna gång.

Foto: Johannes Simon / GETTY IMAGES GETTY IMAGES EUROPE

Det fanns också vittnesuppgifter att en av gärningsmännen skrikit på perfekt tyska:

– Jag är tysk.

Detta kan alltså också handla om ett högerextremistiskt terrordåd. Det var i går för övrigt femårsdagen av Anders Breiviks massaker på Utœya i Norge. Han dödade 69 personer på ön och ytterligare åtta vid ett bombdåd i Norge.

Det var då det värst terrordådet i Europa i modern tid. Sedan dess har både Paris i november i fjol och Nice i förra veckan krävt fler offer.

Och det är klart det är terror även när gärningsmännen inte heter Mohamed och skriker ”allahu akbar” innan de går till aktion. Det stora hotet mot Europa är islamistisk terror med rötter i Mellanöstern, men högerextremismen har också blod på sina händer.


Säkert är att Tyskland är splittrat över massinvandringen i fjol då förbundskansler Angela Merkel öppnade landets gränser för flyktingar från Syrien och andra krigsdrabbade länder. Den första tyska entusiasmen har övergått till något annat.

Massövergreppen i Köln efter nyår blev en vattendelare för många. Attacken i måndags på ett tåg väckte förstås också vrede hos många tyskar.

Frankrikes premiärminister Manuel Valls talade efter Nice om att det i praktiken råder inbördeskrig i Frankrike. I värsta fall går vi mot en framtid med både fler IS-inspirerade attacker och motattacker från tyskar, svenskar (minns Trollhättan), fransmän som siktar mot "utlänningar" och öppnar eld.

I den bästa av världar skulle förstås myndigheterna och säkerhetspolisen ha koll på Europas alla Mohamed Lahouiej-Bouhlej, men det är i praktiken omöjligt, med mindre än att vi förvandlar Europas demokratier till totalitära stater där inget privatliv finns.

Men om samtidigt staten uppfattas som för svag och hjälplös i ett Europa med terrordåd en gång i kvartalet - eller oftare - så riskerar andra aktörer att träda in.

Jag har just bevittnat Donald Trump hålla sitt stora tal vid konventet i Cleveland. Han varnade där för den farliga värld vi lever i och han lovade amerikanerna att han är mannen att göra dem säkra.

För varje Nice, för varje Orlando, för varje München så ökar sannolikheten att USA:s nästa president kommer att heta Donald Trump.

Foto: Sebastian Widmann / AP TT NYHETSBYRÅN

President Barack Obama kommenterade hans tal i går och pekade på att brottsstatistiken visar att våldet faktiskt gått ner sedan Ronald Reagan var president på 1980-talet, att den illegala invandringen nu är mycket mindre. Han menade att de flesta amerikaner inte känner igen den mörka bild som Trump målar upp.

– Jag hoppas att folk denna morgon gick ut och fåglarna kvittrade och solen sken, sa Obama vid en presskonferens i går efter att ha mött Mexikos president Enrique Pena Nieto.

Jag tvivlar på att en majoritet av amerikanerna - eller européerna - hör så mycket fågelsång just nu. Ungefär samtidigt kom nyhetsflasharna från München.

President Obama är en cool man, lite för cool för sitt eget bästa ibland. Donald Trump har desto mer uppjagad. München spelar honom - inte Obamas allierade Hillary Clinton - i händerna.