Mats Larsson
1. Kaktus-domen
Den ligger som ett strandat UFO på ön Runit i korallatollen Enewetak, Stilla havet. Vädret är paradisiskt men den obebodda Runit är det garanterat inte. Betongdomen är byggd över en cirka 100 meter bred krater och under det cirka halvmeter tjocka betongskalet har USA begravt radioaktivt skrot och stoff från atomprovsprängningarna mellan 1946 och 1958. Vi talar 85 000 kubikmeter. Och domen läcker. En undersökning 2013 visade att marken runtomkring är mer radioaktiv än det som ligger begravt under betongtaket. Enewetak tillhör Marshall-öarna och USA hävdar att man uppfyllt alla sina plikter och att Marshall-öarna nu bär ansvar för domen.
2. Porten till helvetet
Den kallas så, och den ligger i Karakum-öknen i Turkmenistan. Det var en grupp sovjetiska geologer som öppnade den. Turkmenistan var ju en sovjetrepublik på den tiden och de borrade efter naturgas, det finns stora sådana fyndigheter här. Men marken kollapsade under borrutrustningen och en 70 meter bred och 30 meter djup krater uppstod. Geologerna fruktade att läckande metangas skulle ställa till problem, så de tände på. Det trodde att gasen snabbt skulle brinna ut. Nå, det brinner än, 44 år senare. En kanadensisk forskare blev i fjol den förste som tagit sig ner i kratern. Han samlade prover på uppdrag för National Geographic för att undersöka om liv kan existera i sådana extrema miljöer.
3. Världens största soptipp
Du får ge dig ut till havs för att hitta den här deprimerande sevärdheten. Den kallas Great Pacific Garbage Patch och det är ingen liten fläck vit talar om. Det är stora mängder plastfragment – sådan som naturen inte klarar av att bryta ner – som genom havsströmmarna fångats i ett område norr om ekvatorn i Stilla havet. Det rör sig enligt uppskattningar om 100 miljoner ton plast som skvalpar omkring. Det finns liknande områden i Indiska oceanen och Atlanten också men det i Stilla havet är det största. Det går inte att exakt säga hur stort området är. Uppskattningarna varierar men den minsta säger att det är ungefär lika stort som Frankrike.
4. Platsen där vår elektronik dör
Guiyu i den kinesiska Guangdong provinsen är en av världens mest förorenade städer. En frän doft möter besökarna och de är oftast inte välkomna. Det fick jag erfara under ett besök 2008. Det finns hundratals små verkstäder där arbetarna smälter ner exempelvis kretskort från datorer. I Guiyu återvinns elektroniskt skrot från hela världen. Resultatet är en miljökatastrof av stora mått. Sju av tio barn har för höga halter av bly i blodet, gravida kvinnor löper sex gånger så hög risk att drabbas av missfall och luften i Guiyu innehåller mer cancerogena ämnen än någon annan stad i världen.
5. Sjön som försvann
Vad sägs om en segeltur på Aral-sjön? Du är några decennier för sent. Aral-sjön var en gång världens fjärde största insjö, men hade oturen att ligga i Sovjetunionen. Den sovjetiska regeringen styrde om floderna Amu Darja och Syr Darjas lopp för att bevattna bomullsfälten i Turkmenistan och Uzbekistan, då sovjetrepubliker, nu självständiga länder. Resultatet blev att stora delar av Aral-sjön har torrlagts. I fjol larmade Nasa om att hela den östra delen av sjön för första gången var helt torrlagd. Vattennivån sjönk med 16 meter mellan 1960 och 1996. Cirka 60 miljoner människor lever kring Aral-sjön. Fiskenäringen mår av förståeliga skäl inte så bra.
6. Sjön som dödar
Det finns vatten i Karatjaj-sjön i södra delen av de ryska Ural-bergen, men en simtur är inte att rekommendera. Detta är nämligen världens mest förorenade sjö. Under Sovjettiden så dumpades stora mängder radioaktivt avfall från den närliggande Tjeljabinsk 65 anläggningen. Enligt Natural Resources Defense Council är sjön så radioaktiv att det räcker med att tillbringa en timme för att du ska få en dödlig dos. Allt detta var förstås en djupt förborgad hemlighet i Sovjetunionen. Sjön höll också på att torka ut under 1960-talet och radioaktivt stoff spreds via luften. Lösningen blev att lägga ner 10 000 betongblock på botten mellan 1978 och 1986. Så vattnet finns kvar. Priset för en sjötomt är garanterat överkomligt.
7. Staden som försvann
Det var bly och zinkgruvorna som försörjde staden Picher, Oklahoma under cirka 50 år. Men det skedde till ett högt pris. Den sista gruvan stängde 1967 men arvet blev stora mängder giftiga tungmetaller i mark och vatten. En studie 1996 visade att 34 procent av barnen i Picher led av blyförgiftningen. Myndigheterna kunde inte lösa problemet på något annat sätt än att tvångsevakuera befolkningen, något som underlättades av att en orkan 2008 förstörde cirka 150 byggnader i staden. År 2000 bodde 1 640 människor i Picher, 2010 hade invånarantalet sjunkit till 20. Den som vill utforska fler spökstäder som står öde på grund av miljöproblem som människan skapat kan också resa till Wittencoom, Australien eller Gilman i den amerikanska delstaten Colorado.