Foto: Michael Kappeler/TT

Sverige är redan en del av kriget, låt oss tala ut om det också

Krönika av Magnus Falkehed: ”Jag vågar faktiskt tro att det svenska folket är välinformerat nog för att ta en nyanserad debatt om vem vi ska kriga mot”

Sverige har i princip aldrig haft kolonier, ändå kan vi svenskar ha någon for av kolonial självgodhet som kan irritera mer än brännässlor på en fridsam sommaräng.

Kollegan Erik Wiman på Aftonbladet kommer hem från norra Irak med bilder på svenska anti-pansarvapen som, enligt uppgift, används av kurderna mot IS. Ett journalistiskt klockrent jobb. Vår svenska försvarsmakts första reaktion blir då som så ofta att humma. Humma om mandat för utbildning som motiverar att svenska soldater rör sig kring frontlinjen i kriget. Vi som har haft fred i två århundranden är helt enkelt där för att lära kurderna hur man krigar.

”För det är krig det handlar om. Allt annat är dravel.”

Underförstått: det är ju något som de är för lite för enfaldiga att klara av själva. Trots att de alla har levt med krig i runda tvåtusen år, från vagga till grav, generation efter generation. Vapenexport är något som vi i Sverige inte tycker om. Officiellt. Därför ska svenska vapen helst bara användas fredstid.

Det finns det många goda argument för. Att flygande, svenska ledningscentraler skulle kunna användas till att massakrera barn och sjukhus i Jemen vore till exempel ett demokratiskt och strategiskt totalhaveri om det visade sig vara så.

Frågan är om Sverige är moget för en debatt som inte begränsar sig till en ganska enkelriktad tuppfäktning mellan hökar och duvor? Jag vågar faktiskt tro att det svenska folket är välinformerat nog om tillståndet i världen för att ta en nyanserad debatt om hur – och med vem? – vi ska kriga med och mot utomlands. För det är krig det handlar om. Allt annat är dravel.

Niclas Hammarström och Magnus Falkehed i Irak. Foto: Privat

 

När fotograf Niclas Hammarström och jag kajkade runt utmed fronten mot IS i Irak under våren så var det mycket mindre hysch-hysch än vad den svenska regeringen håller på med i Sverige.

Kurderna från regionalregeringen i Erbil var främst tacksamma för de Milanrobotar som tyskarna hade skickat ned när IS bepansrade fordon stod en timmes resa från deras huvudstad.

Eller tjugo minuter från Dohuk med sina stora flyktingläger.

Svenskarna?

Ja, det var ju trevligt att vi kom ned med några dussin soldater. Allt var gott att ta, menade de flesta. Men det var fler Milanrobotar de flesta ville ha.

Bilderna som publiceras i dag tyder på att kurderna även har fått svenska AT-4. Det är en sorts engångsvapen som är lätta att hantera och som sätter stopp för en bepansrad bil full med självmordsbombare.

”Vad som är outhärdligt i den svenska debatten är att det just inte funnits någon debatt värd namnet om vad Sverige verkligen vill åstadkomma i irakiska Kurdistan på lång sikt.”

Det kan man argumentera emot. Våld föder våld och vapen skapar alltid död. Vapen kan hamna på fel sida av en frontlinje. Man kan också ställa det mot ett fordon med självmordsbombare som är tjugo minuter från oskyddade tältläger.

Vad som är outhärdligt i den svenska debatten är att det just inte funnits någon debatt värd namnet om vad Sverige verkligen vill åstadkomma i irakiska Kurdistan på lång sikt. Vet svenskar att vi har en goodwill där nere som i fackterm skulle kunna kallas för soft power? Ett ideologiskt och nästan känslomässigt övertag gentemot en massa andra, långt mäktigare nationer som krigar där nere.

Tysklands försvarsminister Ursula von der Leyen besökte nyligen den autonoma krudiska regionen i Irak där kurdiska och tyska soldater strider tillsammans. Foto: Azad Lashkari/REUTERS

 

En ansenlig del av statsledningen (om vi får kalla den autonoma kurdiska regionen för stat) har bott som flyktingar i Sverige och talar utmärkt svenska. Kurderna talar själva om ”svenskmaffian”. Till och med i det dagliga språket talar man i Kurdistan om ett svenskhus för att definiera ett sovrum med tillhörande badrum.

Vi pratar här om den enda regionen som trots problem med svågerpolitik och korruption ändå är en oas av stabilitet jämfört med kaoset i Syrien och i Irak. Och de är våra kompisar! Ja, de älskar oss faktiskt. Ändå vill vi inte debattera öppet om vad vi är redo att göra – eller inte – för våra kompisar? Vill vi bara ge några jättehemliga svenska elitsoldater lite stridserfarenhet och träning?

”S får aldrig bli en ursäkt för att de sviker sina mandat gentemot oss väljare. Det är dags för våra politiker att visa ur man tänker på lång sikt.”

En dag faller Mosul och blir kanske ett nytt Beirut som på 1980-talet med dagliga inbördes strider. Kan vi då ta att det skjuts med kvarvarande, svenska AT-4? Är vi beredda att fortsätta ”utbildningen” av kurdiska soldater inne i Syrien när fronten förflyttas? Där pågår ett krig som Ryssland har bestämt sig för att vinna om de så ska lemlästa och begrava varenda syriskt barn i ruiner.

Hur ska vi förhålla oss till en sådan potentiell, rysk lydstat?

Militärer är anställda för att hålla tyst och humma. Det är däremot inte politiker. IS får aldrig bli en ursäkt för att de sviker sina mandat gentemot oss väljare. Det är dags för våra politiker att visa ur man tänker på lång sikt.