Ilskan växer i byn som Vattenfall hotar att ödelägga

Vattenfall vill göra sig av med sina dagbrott av brunkol i östra Tyskland. I byn Proschim lämnar svenskarna invånarna i ovisshet om och när deras samhälle ska grusas. Här får ordet Vattenfall genast blodet att koka bland invånarna.

PROSCHIM.

– Jag pratar fortfarande med alla… och säger vad jag tycker. Men javisst, det är inte fallet med alla mina grannar. Många här talar inte ens med varandra sedan flera år, säger Fred Krüger och klappar en av sina hundar som springer runt på den stenbelagda gården.

Familjens muskulösa arbetshästar klapprar in mot stallet.

Det är svårt att tro att det kan råda en sådan osämja i ett samhälle som ser så fredligt och stillsamt ut. Proschims invånare har en lång historia. Medeltidens pest, svenskarnas härjningar under det trettioåriga kriget, två världskrig och två generationer av kommunistiskt styre fick aldrig invånarna på knä.

Proschim grundades på Medeltiden och har stått emot det mesta. Snart kan dödsdöten falla, och anledningen är svenska Vattenfall. Foto: Magnus Falkehed

Men nu väntar de alla på dödsstöten, den som svenska Vattenfall har beslutat om och fått tillstånd av från den lokala regeringen i Brandenburg. Svenskarna beviljades hösten 2014 rätten att utvidga dagskikten för utvinning av det klimatfarliga brunkolet i Welzow-Süd.

När det görs kommer byn Proschim att stå på fel plats och tvingas flytta på sig. Vattenfalls vd, Magnus Hall, har kanske lyckats med vad Gustav II Adolfs arméer aldrig lyckades med: att jämna det lilla samhället och de dockhusliknande byggnaderna med marken. För att inte säga under marken.

Proschim ligger 20 minuters bildfärd från brunkolsbrytningen. Foto: Magnus Falkehed

För att förstå vad som väntar kyrkan, tennisbanan och trädgårdarna i Proschim måste man åka tjugo minuter med bil norrut. Där, intill en grönskande skog med kvittrande fåglar, är det som att stå vid randen av en öken. Ett gigantiskt område av torr, sandig jord breder ut sig i 180 grader. Den här jorden innehåller den länge så eftertraktade brunkolen som eldat på tysk industri i ett århundrade.

Kratern i Welzow: Här bryts brunkolet som hållit trakten vid liv. Foto: Carsten Koall / GETTY

Synen går inte ens att beskriva som sår i naturen, det liknar möjligen en krater från en jättelik komet som slagit ned nära gränsen till Polen. Enligt miljöaktivisterna är de skadliga effekterna på klimatet och jordens uppvärmning inte helt ojämförbara med ett kometnedslag… Brunkolet i Welzow är en av Europas absoluta klimatförstörare.

Området runt kolbrottet i östra Tyskland är närmast ökenliknande. Foto: Thomas Trutschel / GETTY

 

Förra helgen lyckades tusentals av de aktivisterna bryta in sig i Vattenfalls kolkraftverk och stoppa driften under några dagar. Deras så kallade klimatläger låg i utkanten av just Proschim.

– Aldrig har vi varit så många här! Det här var en riktig succé. Polisen vågade inte ens stoppa oss, säger Charlotte som packar ihop sin sovsäck för att resa hem till Berlin.

15 maj: Aktivisternas ”klimatläger”. Foto: Patrick Pleul / EPA

De runt trehundra Proschimbornas tillfälliga, tusentals grannar var välbevakade under deras vistelse. Parkeringsplatsen framför Proschims brandstation räcker knappt till för att inhysa tiotals piketbilar och polisfordon.

– Det är en katastrof med de där aktivisterna! De är en hoper laglösa individer som alla borde spärras in fängelse, ryter Gerard Schulz, Porschims borgmästare med djup röst.

”Aldrig har vi varit så många här! Det här var en riktig succé. Polisen vågade inte ens stoppa oss”, säger en aktivist. Foto: Carsten Koall / GETTY

Gerard Schulz hus ligger i utkanten av byn, i riktning mot aktivisterna. Gerard Schulz vann sin plats som borgmästare med 54 procent av rösterna i byn. Valdeltagandet var rekordhögt i en hätsk kampanj. Allt handlade egentligen bara om en sak: för eller emot byns vara eller icke-vara? Valet är nästan filosofiskt, menar borgmästaren.

– Vad är ett hem, ett heimat? Mitt hem är inte ett husnummer på en väg! Det är min familj, mina vänner, min trakt, säger han. Då väger det tyngre att invånarna får arbetstillfällen, menar han. När borgmästaren inte är borgmästare arbetar han som lokförare i Vattenfalls kolutvinning.

Borgmästaren Gerard Schultz: ”Vad är ett hem, ett heimat? Mitt hem är inte ett husnummer på en väg! Det är min familj, mina vänner, min trakt.” Foto: Magnus Falkehed

 

Alla är inte lika entusiastiska. Rötter är inte filosofi för 29-åriga Ariane.

– Jag är född här. Min familj har bott i Proschim i tre generationer. Min farmor brukar tala om mina släktingar som är födda i olika byar runt omkring. Problemet är bara att jag aldrig har sett de byarna eller hört namnen! De finns inte längre. De har försvunnit i takt med att brunkolsutvinningen har expanderat, säger hon.

”Problemet är att ingen riktigt vet när det kommer att hända, Vattenfall ger inte några klara besked”

– Sådant lockar ju inte direkt unga människor att flytta hit…Det senaste århundradet handlar det om ett drygt hundratal byar i regionen som fått ge vika för den tyska industrins energihunger. Problemet är att ingen riktigt vet när det kommer att hända. En del pratar om 2024 eller 2025, andra menar tidigare. Vattenfall ger inte några klara besked.

Foto: Magnus Falkehed

Mittemot Ja-sägaren Fred Krügers gård raljerar grannen och Nej-sägaren Vattenfall med en skylt i murgrönskan om motstånd mot ”kungariket Vattenfall”.

Vattenfall har nu har fullt upp med att få genom försäljningen av hela brunkolsverksamheten till tjeckiska EPH. Gruvbolaget EPH stöttas i köpet av det Jerseybaserade investmentbolaget PPF. Det är ett gigantiskt åtagande. Idag står kolen för 40 procent av Tysklands el, varav tio procent produceras av Vattenfall. I Porschim följer invånarna så noga de kan den svenska riksdagsdebatten om den svenska koldriften.

TIDSLINJE: VATTENFALL OCH PROSCHIM

1300 (cirka): Byn Proschim grundas

...///...

1958: Kalla kriget och hot om kärnvapen. Vattenfall rustar för en helsvensk kärnkraftsproduktion.
1983: Det tyska miljöpartiet De Gröna väljs in i tyska Riksdagen
1986: Tjernobylolyckan. Tyskland får en myndighet för Naturvård och kärnkraftssäkerhet.
1990: Väst- och Östtyskland återförenas.
1991: Tyska regeringen säger att prioritet ska ges till grön energi
1996: Sverige öppnar elmarknaden för konkurrens. Vattenfall expanderar.
1998: Den tyska energimarknaden öppnas för konkurrens.
1999: Tyska regeringen inför subventioner för solpaneler
2000: Tyska regeringen beslutar att kärnkraften ska fasas ut till runt 2022
2001: Tyskland blir Vattenfalls största marknad och Vattenfall Tysklands tredje aktör. Svenskarna köper brunkolsanläggningar i Polen och Tyskland för runda 70 miljarder kronor. Men också två kärnkraftsverk: Krümmel och Brunsbüttel.
2004: Den lilla byn Horno raseras
2005: Vattenfall expanderar stort i Danmark (och i resten av Europa under denna tid). Jättevinst på 1,8 miljarder. Brunkolen blir en kassako.
2007: Driften stoppas i Kärnkraftsverken Krümmel och Brunsbüttel
2009: Vattenfall köper holländska Nuon: en tidsinställd bomb av skandaler. Pris: 90 miljarder kronor. Vattenfall släpper ensamt ut nästan dubbelt så mycket koldioxid som hela Sverige.
2010: Vattenfall vill utöka brunkolsutvinningen
2010: Vattenfalls vd Lars G Josefson går i pension med 57 miljoner kronor
2011 Kärnkraftsolycka i japanska Fukushima. Förbundskansler Merkel gör helomvändning och vill nu också fasa ut kärnkraften till 2022.
2014: Protester även i Sverige mot Vattenfalls planer på att utvidga brunkolsutvinningen till ytterligare fem nya brunkolsgruvor. Brandenburgs regering ger grönt ljus för utvidgning mot bland annat Proschim
2016: Helomvändning. Vattenfall vill göras sig av sig av med brunkolen. Säger sig vilja sälja till tjeckiska EPH. Kris i svenska Miljöpartiet. Protester i Tyskland.

Visa merDölj

För dem handlar det inte bara om hur man ska flytta på kyrkogården vid byns infart om gruvan närmare sig.

– Problemet är just ovissheten. Jag hyr lyckligtvis min lägenhet, säger Ariane och pekar upp mot den andra våningen i ett tegelhus.

– Men hur ska man våga restaurera eller ens laga någonting i huset om det om något år kan försvinna, säger hon.

Andra menar att Vattenfall redan nu borde ta ansvar för miljökonsekvenserna av brunkolsutvinningen:

– Jag dricker inte kranvattnet sedan många år. Grundvattnet är helt förstört. Det som kommer ur kranen är alldeles ockerbrunt och ger mig eksem på huden, säger Karsten Rösch som är född i byn.

”Jag dricker inte kranvattnet sedan många år. Grundvattnet är helt förstört. Det som kommer ur kranen är alldeles ockerbrunt och ger mig eksem på huden”, säger Karsten Rösch Foto: Magnus Falkehed

Hans mamma var tidigare den borgmästare och på Nej-sidan som förlorade det senaste valet.

Under vårt samtal smattrar propellrarna från en polishelikopter i skyn. Bortom takåsarna snurrar de nya vindkraftverken. Flera hus har solpaneler.

Det är en paradox som miljövännerna i Nej-lägret understryker: att Vattenfall med sin brunkol vill rasera en by som har inlett en omställning mot mer hållbar energiförbrukning.

”Stoppa Vattenfall”, står det på ett av husen i byn. Foto: Magnus Falkehed.

 

– Äh, det är långt kvar tills de energikällorna kan ersätta brunkolet. Det handlar mest om att sol- och vindenergin får så stora subventioner av den tyska staten. Under tiden som de bygger ut den nya energin, så vill jag fortfarande dricka mitt kaffe varmt – även på vintern, säger Fred Krüger under tiden som hans fru leder in arbetshästarna i stallet.

”Vattenfall är riktigt god arbetsgivare. De tar hand om sina anställda”

Själv arbetar han inte med hästar. Han lagar Vattenfalls stora maskiner som gräver fram brunkolet i Welzow, allt närmare familjens stall.

– Vattenfall är riktigt god arbetsgivare. De tar hand om sina anställda, säger han.

Liksom många oroar han sig för vad som skulle hända med jobben ifall svenskarna bestämde sig för att stänga brunkolsdriften.

”Under tiden som de bygger ut den nya energin, så vill jag fortfarande dricka mitt kaffe varmt – även på vintern”, säger Fred Krüger. Foto: Magnus Falkehed

– Felet är inte bara svenskarnas. Det är även våra tyska politiker som har duckat för länge. De borde för länge sedan ha tänkt ut en plan för att lägga ned brunkolet och få hit andra industrier eller nya energikällor. Nu blir allting så plötsligt, säger 29-åriga Ariane.

Hon förklarar i förbifarten att hon absolut inte vill bli fotograferad. Hela debatten är så infekterad i byn menar hon.

– Så inget foto! Man vet aldrig…, säger hon.

 

I regionalvalet 2014 rivstartade det nystartade, det nya EU-kritiska och högerpopulistiska, Alternativ für Deutschland, (AfD). De fick med tolv procent, nästan dubbelt så många röster som miljöpartiet De Gröna i Brandenburgs senaste val.

”Så länge det kan ge jobb så är det bra. Jag vill inte sitta här och leva på socialbidrag”

Under miljöaktivisternas sista natt i byn Proschim gick det larm om att nynazister var ute och patrullerade på jakt efter aktivister att slå ned. En aktivist blev misshandlad av okända män och hamnade på sjukhus.

Rachid Daoud flydde kriget i Syrien och hoppas få stanna kvar i byn och jobba med brunkolet länge. Foto: Magnus Falkehed

– Det finns en del tyskar här i trakten som är riktigt otrevliga, säger Rachid Daoud som har flytt från bomberna i Aleppo i Syrien. Nu lär han sig tyska i närliggande Spremberg, långt ifrån kriget i hemlandet. Hans åsikt om brunkolet är kristallklar:

– Så länge det kan ge jobb så är det bra. Jag vill inte sitta här och leva på socialbidrag. Jag måste jobba, säger Rachid Daoud.

Expressens Magnus Falkehed i Proschim i östra Tyskland, i närheten av gränsen till Polen.