Ett fruktansvärt våld. Och en fruktansvärd svensk naivitet.

MAGDA GAD: Dagen då jag känner att jag når en gräns vid fronten i Irak handlar det inte bara om IS – utan också om Sverige. Om ett fruktansvärt våld. Och en fruktansvärd naivitet.

I kategorierna Världshälsa ochVärldskonflikter

Den mustaschbeklädda sergeanten Hamed från irakiska armén kör fort mellan positionerna i öknen. Det är nästan 50 grader i skuggan, han trycker gaspedalen mot botten och förklarar orsaken till den höga hastigheten med en snabb hand:

– Daesh finns framför oss, till höger om oss och till vänster om oss.

Kvinnan Magda Gad möter i den irakiska öknen har flytt från IS och får röka för första gången på två år. Foto: Christoffer Hjalmarsson

Sotiga metallrester av det som en gång var en bil sticker upp från sanden, enbart på den här korta sträckan har man hittat över 300 vägbomber, från staden Qayara sju kilometer bort stiger svarta rökpelare – olja som IS har tänt på för att de ska ha något att gömma sig i. På en av positionerna står 152 millimeters haubitsar med mynningarna riktade mot tre fronter, tungt artilleri som kan skjuta i väg 44 kilo sprängämne på 17 kilometers avstånd.

”Allt är förstört, det finns ingen mat, folk dör av svält.”

Det har stått här i en dryg vecka. Före det var det här området kontrollerat av IS. Nu har irakiska armén återtagit tio mil mark öster om floden Tigris, knappt åtta mil söder om IS-fästet Mosul.

 

LÄS MER: I skräckens gränsland: ”När de ville kom de och våldtog oss i källaren”

 

Det blåser varmt grus.

Som en vind från helvetet. Mitt i vinden står en kvinna i slöja. Hon har varit i helvetet. Hon vet hur det ser ut mellan rökpelarna.

Kvinnan berättar att IS skär av tungor, halsar, armar och händer på folk. Hennes man sköts till döds strax under vänstra nyckelbenet. I Sverige fastnar diskussionen i hur farligt det är att röka och hur farligt det är med muslimer, skriver Magda Gad. Foto: Magda Gad

– Allt är förstört, det finns ingen mat, folk dör av svält.

Hon röker på en smal cigarett. Första gången på två år, njuter hon.

Sedan gör hon tumme ner. 

”De skär av allt! Tungor, halsar, händer, armar!”

 

– Daesh, förtydligar hon.

Hon sträcker ut tungan och drar med fingrarna över den som en kniv.

Skär de av tungorna på folk? undrar jag.

Kvinnan tar tag i mig och nästan ropar:

– De skär av allt! Tungor, halsar, händer, armar!

Hennes man sköts i bröstet. Barnen har blivit faderslösa. De har gått genom öknen under bomber, har inget kvar förutom dammet, hettan, mardrömmarna.

Och friheten att få röka en cigarett utan att bli dödad.

Det är när hon berättar om tungorna som jag känner att jag når en gräns. Jag lägger upp en bild på kvinnan på Facebook. Det kommer reaktioner. Ingen av dem handlar om vad som skulle kunna göras för att få stopp på IS. Flera handlar om hennes rökning: ”Är det inte hemskt att hon blåser giftig rök rakt i nyllet på ett barn?”, ”När de kommer hit röker de som skorstenar, lätt att identifiera, hur har de råd?”

 

LÄS MER: Dagarna vid gränsen till terrorns skräckvälde

 

Kvinnan faller ihop på en smal remsa skugga bakom en presenning vid frontoffensiven. Hon kan inte ta sig någonstans. Många i hennes familj är fortfarande fångar hos IS. I städer där människor bränns levande, hängs, stenas, korsfästs, halshuggs, skjuts, piskas. Där flickor hålls som sexslavar och pojkar hjärntvättas till att bli barnsoldater.

I Sverige fastnar diskussionen i hur farligt det är att röka och hur farligt det är med muslimer.

Någon frågar om det går att ta en av de pojkar som suttit i hjärntvättarläger hos IS till Sverige. Jag svarar att det finns hundratusentals överlevare som honom i olika läger i närområdet. Det kommer ingen mer fråga.

Irakiska armésergeanten Hamed är en av ett tiotusental muslimer som strider mot IS i den här delen av öknen. Han säger ingenting om kvinnans tobaksvanor. Han kör fort tillbaka till basen. Han har inte tid att vänta.

I öknen finns spåren efter IS. På den här platsen fanns en massgrav med flera män och två barn som tagits hit och skjutits av IS. Med amerikanska automatvapen. Följ Magda Gads dagbok från Irak på hennes Facebooksida. Foto: Magda Gad

Några dagar senare skickar han en bild. På sig själv med en nedriven IS-flagga.

Från ett tangentbord i Sverige kommer en ny kommentar: ”Rökning ger cancer!”