De vill inte fly – de vill bara få stopp på kriget

MAGDA GAD: Vårt svenska flyktingmottagande imponerar inte i Irak.

I Irak är man inte imponerad över Sveriges flyktingmottagande. Man vill ha mer hjälp på plats. Framför allt vill man få stopp på kriget.

– Hur många flyktingar har kommit till Sverige? frågar en man som är ansvarig för ett flyktingläger i Kurdistan-regionen i norra Irak.

”Vi har inte tillräckligt med platser i lägren, vi har inte tillräckligt med mat, vatten, hälsovård. Vi behöver mer hjälp här.”

Jag sträcker på mig och svarar:

– Ungefär 160 000 förra året.

Det blir tyst. Jag tror att han är imponerad. Det är han inte.

Han fortsätter:

– Vi har tagit emot två miljoner flyktingar.

Jag invänder:

– Men vi ger dem boende, skola, försörjningsstöd om de inte får jobb...

Han är fortfarande inte imponerad. Irriterat avbryter han mig:

– Vi har inte tillräckligt med platser i lägren, vi har inte tillräckligt med mat, vatten, hälsovård. Vi behöver mer hjälp här.

Mannen med armen i luften heter Saud Muhammed och är 70 år. Han berättar för Magda Gad att han inte vill fly sin by i Irak, som befriades från IS den här veckan. ”Varför ska jag fly, då hade ju inte irakiska armén behövt strida för den här byn, om jag ska fly?” Foto: Magda Gad

I tältlägret sitter 20-åriga Asima i en grön klänning och gungar fram och tillbaka. Hon kan inte styra sina armar, kan inte prata. När hon var fånge hos IS sa hon varje dag att hon ville hem. En dag försökte hon fly. Då sköt de henne i huvudet. Äldre släktingen Khalil mår psykiskt dåligt. Han vrider sina händer:

– Min fru och mina barn är försvunna. Senast jag hörde något från min fru var hon fånge hos en IS-soldat i Raqqa. Min elvaåriga dotter är fånge i Mosul. Min son tränas till barnsoldat i Tal Afar. Fem till av våra barn är i Raqqa. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Kan någon från Europa eller USA komma och frita dem?

 

LÄS OCKSÅ: MAGDA GAD: Ett fruktansvärt våld. Och en fruktansvärd svensk naivitet.

 

Khalils brorsfru Na’am har varit sexslav hos IS i Mosul i ett halvår. Hon säger att det var smuts överallt och att de inte hade mat och att de yngsta flickorna som blev våldtagna av IS var åtta år. Mer orkar hon inte berätta.

”Vi, fly till Europa? Det kostar 7 000 USD för varje person. Det måste man betala till en smugglare som inte kan garantera vår säkerhet. Vi har inte 7 000 USD.”

Det är närmare 50 grader varmt i tältet och de har ingenting förutom några ombyten kläder.

Jag undrar om de kan fly till Sverige.

– Vi, fly till Europa? Det kostar 7 000 USD för varje person. Det måste man betala till en smugglare som inte kan garantera vår säkerhet. Vi har inte 7 000 USD. Vi har inte ens 1 USD att köpa mat för, säger Khalils mamma Arzan.

Na'am Khodeda Murad, 30, till vänster, har varit sexslav hos IS i Mosul i ett halvår. Hon säger att det var smuts överallt och att de inte hade mat och att de yngsta flickorna som blev våldtagna var åtta år. På bilden även Khalif Haji Salih, 40, Asima Haji Salih, 20 och Arzan Qasim Khalaf, 55. Foto: Magda Gad

De är alla yazidier och tillfångatogs av IS i Sinjar för två år sedan. I dag är Sinjar befriat men Mosul med flera områden är fortfarande under IS-kontroll.

Irakiska armén har inlett en offensiv för att återta Mosul och befinner sig just nu sju mil söder om staden i höjd med Gayara vid Tigrisfloden.

”Vi vill inte ha någonting, inte mat, inte vatten, inget behöver vi. Det enda vi vill är att kriget ska ta slut.”

Den här veckan befriade de byn mittemot Gayara. De som bor i byn är sunnimuslimer, en av dem är 51-åriga Sahba. Hon drar upp slöjan över ansiktet och drar ner ärmarna över händerna för att visa hur IS tvingade henne att klä sig.

Sabha Aziz, 51, berättar att hon var tvungen att dölja sitt ansikte och sina händer under IS och ändå inte fick gå ut. IS hade kvinnliga soldater som piskade kvinnor som bröt mot reglerna. Foto: Magda Gad

Och trots att hon klädde sig så fick hon inte gå ut. Flera av hennes familjemedlemmar har blivit halshuggna.

 

LÄS OCKSÅ: I skräckens gränsland: "När de ville kom de och våldtog oss i källaren"

 

Bredvid henne viftar Saud, 70, med armarna. Hans två söner har blivit dödade. Hans hus har sprängts.

Det finns knappt el i byn, knappt vatten, knappt mat. Människorna lever i en pågående offensiv med dagliga skjutningar, granatattacker, bomber. Jag frågar varför de inte flyr.

Saud höjer rösten:

– Varför ska jag fly, då har ju inte irakiska armén behövt strida för den här byn, om jag ska fly? Vi vill inte ha någonting, inte mat, inte vatten, inget behöver vi. Det enda vi vill är att kriget ska ta slut.