Klimatflyktingarna i Bangladesh som tvingas stanna kvar: “Jag förlorade allt”

Människor i Bangladeshs kustområden drabbas allt oftare av cykloner, översvämningar och landerosion. Vissa har flytt, men andra tvingas stanna kvar och lever med det ständiga hotet om att bli offer för klimatförändringarna. Det här är första delen av två om klimatflyktingarna i Bangladesh.

CENTRAL KALINAGAR
Människorna i Bangladeshs kustområden drabbas allt oftare av cykloner, översvämningar och landerosion. "Det fanns inte ett spår av mitt hus, jag förlorade allt", berättar Nurun, 35.

TEXT: Julia Brandberg, Ida Yttergren och Frida Jareteg, studenter på enheten för journalistik, medier och kommunikation, JMK, vid Stockholms universitet.

När tidvattnet har sjunkit undan ligger fiskebåtarna strandade i den djupa lerbottnen. Foto: Julia Brandberg

I byn Central Kalinagar, långt ut på Bangladeshs sydvästra kust, tycks tiden stå still. Fiskenäten hänger antingen på tork under den gassande solen eller kastas gång på gång ner i den strömma floden. Ljudet av syrsor som entusiastiskt gnider sina vingar mot varandra skapar ett brusliknande sorl som nätt och jämnt överröstar ljudet från vattenrörelserna.

Men den stilla miljön kan plötsligt byta skepnad.

”... det fanns inte ett spår av mitt hus.”

Det var en tidig morgon och fiskaren Nurun Nabi Gazi hade gett sig ut på floden för att börja sin arbetsdag. När vattennivån började stiga och strömmarna intensifieras, visste han att något inte stod rätt till. Han fick snart höra att det verkade vara en cyklon på väg mot honom. Det var bråttom att ta skydd. Familjen evakuerades med buss till en annan by, men Nurun återvände till sitt hem i ett desperat försök att rädda sina ägodelar. Det var för sent.

– Vattnet nådde upp till bröstet på mig och det fanns inte ett spår av mitt hus. Mina fiskenät och allt annat hade sköljts med i floden. Jag förlorade allt, berättar Nurun.

Därför är Bangladesh sårbart för klimatförändringar

  • Två tredjedelar av landet ligger lägre än fem meter över havet. År 2050 beräknas 17 procent av Bangladeshs yta vara täckt av vatten, vilket skulle påverka 30 miljoner människor.
  • Havsnivån i Bangladesh beräknas ha stigit med cirka 65 centimeter till år 2080.
  • Det geografiska läget i Bengaliska viken gör att Bangladesh ofta drabbas av cykloner som har ökat i frekvens på grund av klimatförändringarna.
  • När Himalayas glaciärer smälter översvämmas floderna i Bangladesh och flodbankerna löper stor risk för erosion. 25 000 hektar land försvinner i erosion varje år och gör 200 000 människor hemlösa.

Källa: Världsbanken, ICCCAD, RMMRU

Visa merDölj

Det var en ledsam syn för Nurun, men han visste att hans familj var i säkerhet i en skyddsanläggning. När vattnet hade sjunkit undan såg han att större delen av byn var totalförstörd.

– Jag minns hur det flöt förbi döda kroppar i floden. Jag såg ett barn som var fastlindat vid sin mammas mage. De hade spolats iväg av de kraftiga strömmarna. Båda var döda.

”... klimatet är mer extremt i dag.”

Ett sorgset mörker sveper över Nuruns blick. Det är svårt att prata om katastrofen. Minnesbilderna från cyklonen Aila har etsat sig fast på näthinnan, trots att det nu är sju år sedan cyklonen slog till över södra Bangladesh.

Nurun Nabi Gazi såg hur största delen av hans by hade spolats bort i cyklonen Aila. ”Det fanns inga tecken på vart allt hade tagit vägen”, säger han. Foto: Julia Brandberg

I Bangladesh har klimatförändringarna redan blivit verklighet. Människorna som bor i det låglänta kustlandet lever dagligen med hot om naturkatastrofer som cykloner, översvämningar, landerosion och förorenat vatten.

– Naturkatastrofer har alltid funnits i landet, men klimatet är mer extremt i dag. Cyklonerna har ökat i intensitet och kommer oftare, säger Golam Rabbani, klimatforskare på Bangladesh Centre for Advanced Studies i huvudstaden Dhaka.

Runt 900 000 människor har dödats av cykloner och andra naturkatastrofer under de senaste 50 åren i Bangladesh. Senast den 21 maj i år drabbades Bangladesh återigen av en kraftig cyklon och två miljoner människor i kustområdet fick evakueras. Landet tillhör de mest sårbara länderna i världen och möter verkliga konsekvenser av klimatförändringar.

Där det tidigare fanns rismarker bedrivs nu räkodlingar. Översvämningar av salt havsvatten har gjort marken obrukbar. Foto: Frida Jareteg

Solen reflekteras i det vattentäckta landskapet av räkodlingar som breder ut sig längst det bangladeshiska kustlandet. Terrängen är ovanligt platt och horisonten vilar långt bort i blickfånget. I räkdammarna som symmetriskt ramas in av lervallar, skapar de små fiskarna ringar på vattenytan. Vattendjuren trivs i det salta och leriga vattnet, men för människorna som bor här är vattnet förorenat guld.

”Den varma årstiden blir längre och regnperioden blir kortare.”

På en udde strax intill landsvägen ligger den lilla byn Dalina Khali där Aminul Islam, 38, bor med sin fru, sina tre barn och sina föräldrar. Han är inte en av dem som arbetar i räkodlingarna, utan åker varje dag ut med sin båt och fiskar i Sunderbans, en djungel där det härjar både krokodiler och tigrar. Aminul har ända sedan tolvårsåldern sysslat med fiske och har under åren märkt av stora skillnader i utbudet och mängden fisk.

– Den varma årstiden blir längre och regnperioden blir kortare. Under den varma perioden simmar fisken långt ut till djupt vatten. De kan inte leva och föröka sig där salthalten i vattnet är hög eller där det är för varmt, förklarar Aminul.

Aminul Islam känner flera som har lämnat området när de inte längre kunnat livnära sig på fiske. Foto: Frida Jareteg

I Bangladesh hade man tidigare sex olika årstider, numera går det bara att urskilja fyra, säger klimatforskaren Golam Rabbani.

– Regnperioden inleds i början av juli i stället för början av juni, som den gjorde förr. Det lämnar ett glapp på en månad som försvårar arbetet för jordbrukare och fiskare.

”Vi var tvungna att dricka vattnet ändå och hoppas på att överleva.”

Fortfarande faller samma regnmängd, men under en kortare period. När marken översvämmas blir det drickbara vattnet infiltrerat med saltvatten och dricksvattensystemen sätts ur funktion. Befolkningen tvingas att använda det förorenade vattnet med farligt hög salthalt.

Bangladesh

  • Huvudstad: Dhaka
  • Invånare: Cirka 160 miljoner
  • BNP/capita: 958 USD (2013) 7970 kronor
  • Läskunnighet: 59 procent av alla över 15 år (2012)
  • Brittisk koloni fram till 1947 och kallades därefter Östpakistan. Landet blev självständigt efter ett inbördeskrig 1971.
  • Trots framgångar inom textilindustrin lever cirka 30 procent under fattigdomsgränsen (2010).
  • Läget mellan det regerande partiet Awami League och landets oppositionspartier är ansträngt och protester och strejker som övergår i våldsamheter är vanligt.

Källa: Utrikesdepartementet

Visa merDölj

Långt ute i det saltvattendominerade deltaområdet promenerar Parul Rani Mendel, 45, på smala lervägar upphöjda mellan räkdammarna för att hämta rent vatten. Det tar henne en timme att gå till den närmaste vattenanläggningen, som en välgörenhetsorganisation har installerat, och sedan en timme hem med vattenurnan under armen.

– Innan vattenanläggningen fanns fick vi pumpa upp vatten från en brunn, men det var smutsigt så vi blev sjuka av det. Vi var tvungna att dricka vattnet ändå och hoppas på att överleva, säger Parul.

Hon har nyligen genomgått en operation, så den långa vägen för att få rent dricksvatten är svår nu när hennes kropp är svag.

– Jag måste stanna flera gånger på vägen. Ibland har det hunnit bli mörkt när jag kommer hem, säger hon.

Parul Rani Mendel är tacksam över vattenreningsverket som förser hennes familj med rent dricksvatten. Men fortfarande måste de använda det smutsiga saltvattnet till matlagning, hygien och att tvätta kläder. Foto: Frida Jareteg

Bangladesh är ett av världens mest tätbefolkade länder. På en yta som motsvarar en tredjedel av Sverige bor nästan 160 miljoner människor. Det råder en alarmerande brist på dricksvatten i stora delar av landet och skillnaden mellan tillgång och efterfrågan är stor. Vattenburna sjukdomar så som diarré, kolera, gulsot och eksem är vanliga till följd av att människorna tvingas dricka smutsigt saltvatten.

Aminul, Nurun och de andra fiskarna i Satkhiradistriktet kämpar för varje dags levebröd. De har varken råd att bli sjuka eller stanna hemma om det blir oväder. När cykloner eller andra katastrofer slår till är vägen tillbaka lång.

”Cyklonen Aila tog ifrån dem allt för sju år sedan.”

Den som har förlorat sin båt och sina nät har också förlorat en hel investering och de dagliga inkomstmöjligheterna ödeläggs, permanent eller temporärt. De tvingas ofta skuldsätta sig för att kunna återuppta sin verksamhet och säkra familjens överlevnad. Merparten måste stanna kvar i de katastrofbenägna områdena, eftersom många saknar det ekonomiska kapital som behövs för att migrera.

Rafika, 28, är en av få kvinnor som arbetar med fiske. I näsan glittrar en piercing av guld – en bröllopsgåva som hinduiska kvinnor får av sina föräldrar, och över huvudet vilar en löst sittande sjal i gult och rosa. Värmen är näst intill outhärdlig i kombination med den höga luftfuktigheten och sjalen fungerar som ett mobilt skydd mot de starka solstrålarna.

I Rafikas hem gör hettan lergolvet mjukt under fötterna och det dämpade ljuset inne i huset känns nästan svalkande. Rafika och hennes familj äger ingen säng, utan sover tillsammans på en halmmatta på det hårda golvet. En ranglig stol med armstöd är den enda möbeln i rummet. Rafikas unga son slår sig stolt ner som om det vore en kungastol.

”Bangladesh är inte det enda landet där klimatförändringarna tvingar människor att fly.”

Huset Rafika och hennes familj bor i har inte alltid varit deras hem. Cyklonen Aila tog ifrån dem allt för sju år sedan.

– Vi hade ingenstans att ta vägen på flera dagar. Det nya huset tog nästan en månad att bygga upp, berättar Rafika.

En sorglig ton smyger sig fram i rösten när hon att pratar om händelsen. Rafika är blyg och pratar tyst. Det verkar som att kvinnorna sällan får särskilt mycket uppmärksamhet i den här byn. Tillsammans med sin man och son fiskar Rafika i Sunderbans och de tjänar i genomsnitt 300 taka per dag, vilket motsvarar cirka 31 svenska kronor.

Rafika kan inte tänka sig att lämna landsbygden. Foto: Julia Brandberg

Många familjer i de klimathotade områdena i Bangladesh har redan flytt för att försöka börja ett nytt liv i större städer som Chittagong, Khulna, Jessore eller i huvudstaden Dhaka. Den bristande ekonomin gör att de ofta hamnar i de överbelastade städernas slumområden, där levnadsförhållandena kan vara betydligt sämre.

Rafika vill inte tänka tanken på att flytta.

– Det här är mitt moderland, det är här mina föräldrar har bott. Jag vill inte behöva lämna det.

Bangladesh är inte det enda landet där klimatförändringarna tvingar människor att fly. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR kan det år 2050 finnas mellan 250 miljoner och en miljard klimatflyktingar i världen.

”Vi har inte kunskaperna att köra cykeltaxi eller odla ris.”

Marken och människorna i fiskebyn Central Kalinagar är känd för Nurun Nabi Gazi. Att behöva fly från byn skulle innebära många svåra utmaningar och är den absolut sista utvägen.

– Om situationen försvåras måste vi nog flytta härifrån, men det skulle vara ledsamt och svårt. Vi har inte kunskaperna att köra cykeltaxi eller odla ris, det är fiske som min familj har sysslat med i generationer, säger han.

På plats: Julia Brandberg, Ida Yttergren och Frida Jareteg, studenter på enheten för journalistik, medier och kommunikation, JMK, vid Stockholms universitet.