Hassans dotter räddades ur ruinerna: ”Jag hörde henne ropa 'pappa, pappa'”

En hel värld såg henne räddas ur ruinerna i Aleppo. Nu berättar nioåriga Ghazals pappa för Geo om smärtan över att ha förlorat nästan hela sin familj: ”Jag lever bara för min dotter Ghazal nu”.


BEIRUT.
Här är nioåriga Ghazal
som bor med sin pappa Hassan Abdullah i det krigsdrabbade östra Aleppo i Syrien.

Hon hade en stor familj – tre systrar och en mamma som var gravid i fjärde månaden.

De levde för en vecka sedan.

Nu är hon ensam kvar med sin pappa. Resten av familjen dödades i en flygattack.

Alla andra i sexvåningshuset dog, men Ghazal hade änglavakt.

– Hon tar upp min mobiltelefon och tittar på familjbilderna. Hon och jag saknar dem, säger Ghazals pappa till Geos Kassem Hamadé.

Ghazal, 9, räddades ur ruinerna när familjens hus träffades av en bomb i Aleppo. Foto: AP

Ghazal svarar i telefonen och jag försöker fråga henne om vad hon gör. Jag vill fråga henne om vad hon brukade leka med sina systrar, hur mycket hon saknar dem och vad som hände förra veckan när hela huset i östra Aleppos kvarter al-Shaar pulveriserades. Hon orkar inte svara. Hon bara säger ”Jag sitter med pappa nu”.

”Jag lämnade dem hemma och gick till en vän för att umgås och dricka te. En halvtimme senare ringde de och sa att huset bombades och rasade ner.”

Hennes pappa tar tillbaka telefonen och säger att hon hör mig men att hon inte orkar prata.

Hennes tre systrar och gravida mamma Salwa, 21, är döda. De dödades förra onsdagen i en flygattack mot deras bostadshus. Pappa Hassan hade tur. Han lämnade huset en halv timme före attacken.

Geo har pratat med Ghazals pappa Hassan (bilden) på telefon från Aleppo. Hassan berättar om sorgen över att ha förlorat två döttrar och sin hustru: "Jag lever bara för min dotter Ghazals skull nu. Jag kan inte bilda någon ny familj”, säger han. Foto: Expressen

– Jag lämnade dem hemma och gick till en vän för att umgås och dricka te. En halvtimme senare ringde de och sa att huset bombades och rasade ner, berättar Hassan Abdullah, 31, för Geo och låter psykiskt utmattad.

 

LÄS OCKSÅ: Flickan räddades ur ruinerna – tyvärr är hon ett undantag i skräckens stad

 

Precis som de flesta familjer i det belägrade östra Aleppo samlades Hassans familj i rummet som ligger mitt i bostaden. Det används som ett skyddsrum. Folk tror att de är skyddade där. I det rummet på eftermiddagen satt Ghazal, mamma Salwa och systrarna Sabah, 7, Raghd, 5, och Aisha, 9 månader. De hade besök av farmor, faster som hade med sig sina två barn och fyra andra släktingar.

Pappa Hassan och Ghazal, 9, är ensamma kvar nu, efter att en bomb träffat deras hus och dödat resten av familjen: ”Jag började gräva med mina händer för att hitta min familj. Jag förstod att alla var döda”, berättar Hassan om när han anlände till det raserade huset. Foto: Expressen

– Ghazal berättade efteråt att hon lekte med Aisha som var 9 månader när huset rasade samman. De hörde en kraftig explosion och det blev mörkt, säger Hassan, som sitter bredvid sin dotter Ghazal, på telefon till Geo.

De är hemma hos Hassans bror. Det är där de lever nu.

Rummet som ligger mitt i bostaden hjälper inte när en kraftig bomb fälls från himlen. Det hjälper inte mycket när attackplan spottar ner klusterbomber eller termobariska bomber.

”När de ringde och sa att huset bombades skyndade jag mig dit. Ingenting fanns kvar. Bara grus. Bara sand.”

Även vakuumbomber används. De orsakar gigantisk förödelse. Den typen av bomber använder ryssarna sedan ett år tillbaka. När vakuumbomben exploderar blir ingenting kvar av huset. Bara grus. Ghazals familj bodde i en lägenhet i ett sexvåningshus.

 

LÄS OCKSÅ: Syriska barnens skrik på hjälp från helvetet

 

– När de ringde och sa att huset bombades skyndade jag mig dit. Ingenting fanns kvar. Bara grus. Bara sand. Allt hade rasat samman. Jag började gräva med mina händer för att hitta min familj. Jag förstod att alla var döda, säger Hassan.

Så här ser huset i Aleppo, som Hassan Abdullah med familj bodde i, ut efter att bomben träffade det. Foto: Expressen

24 personer fanns i hela bostadshuset. De grävdes upp en efter en. Alla verkade vara döda.

Men Ghazal låg under rasmassorna och grät. Hon var inte död.

– Jag hörde henne gråta och ropa ”pappa, pappa, pappa”. Då tändes hoppet på nytt. Jag sa till hjälparbetarna att min familj brukar samlas i vardagsrummet mitt i bostaden. Vi grävde på rätt plats, säger Hassan.

 

LÄS OCKSÅ: Barnen säljer kakor för att mätta familjen i mardrömmens stad

 

Hassan drev en köttbutik i samma hus där han bodde med sin familj. Han är inte aktiv i kriget eller i politiken. Han är från kvarteret al-Shaar i Aleppo. Han är en av dem som valde att stanna kvar trots belägringen som har pågått till och från sedan fyra år tillbaka.

”Raghd hittades liggande över Ghazal. Hon dog men skyddade Ghazal med sin kropp. Vi hittade resten av familjen begravda bredvid Ghazal.”

– Vi levde gott och klarade oss utmärkt ekonomiskt. Skolorna är stängda på grund av kriget men jag anlitade privatlärare för att mina döttrar inte skulle förlora för mycket och kunna gå tillbaka till skolan när kriget är över, säger Hassan.

Bara rasmassor och ruiner är kvar vid platsen där bomben slog ner. Foto: Expressen

Det tog flera timmar innan de kunde gräva upp Ghazal levande. Hon har fått lindriga fysiska skador. Men vidden av den pshykiska chocken är svår att greppa.

Hassan överlevde för att han hade tur. Hade han varit kvar i huset hade han kanske varit död nu. Ghazal hade änglavakt – och systervakt. När huset rasade lekte Ghazal med sin 9 månader gamla syster Aisha och 5-åriga systern Raghd.

Ghazal orkar inte prata när Geo får kontakt med henne och hennes pappa inne i Aleppo. Chocken efter det som hänt är fortfarande stor för dem båda. Foto: Expressen

– Raghd hittades liggande över Ghazal. Hon dog men skyddade Ghazal med sin kropp. Vi hittade resten av familjen begravda bredvid Ghazal, säger Hassan.

Hassan begravde hela familjen på en begravningsplats i närheten av där de dödades. Hassan har svårt att acceptera det som hände. Han tror fortfarande att det är en mardröm som han kommer att vakna upp ur.

 

LÄS OCKSÅ: 17 meter ner i urberget – inte ens hit kan de fly från bomberna

 

– Jag går varje dag till huset och sätter mig på rasmassan. Jag sitter och tänker på min familj. Jag blir kvar tills mörkret faller. Jag minns hur de sprang ner från lägenheten till min butik och lekte. Jag minns dem och gråter, säger Hassan.

Räddningsarbetare lyckades rädda den lilla flickan Ghazal ur rasmassorna efter att ha grävt och borrat i timmar. Foto: AP

Hans familj ansluter sig till en halv miljon andra människor som har dödats i det snart sex år långa kriget. Hassan trodde inte att kriget skulle drabba honom så här hårt. Han har förlorat andra anhöriga tidigare men aldrig på det här sättet.

 

LÄS OCKSÅ: Här räddas flickan ur raserade byggnaden i Syrien

 

– Jag lever bara för min dotter Ghazals skull nu. Jag kan inte bilda någon ny familj. Jag tänker att de kanske skulle dödas också. Jag orkar inte längre. Det som jag byggde upp på tio år försvann på en sekund.

”De är i paradiset. Det är en bättre plats än här.”

Ghazal vet att hennes systrar och mamma är döda. Hon vet vad döden är. Det berättar hon för sin pappa.

Hon säger:

– De är i paradiset. Det är en bättre plats än här.