Det är inte kungen som är problemet i Saudiarabien

BEIRUT. Sveriges statsminister Stefan Löfven landade på lördagskvällen i Saudiarabien. Ett viktigt besök till ett av regionens viktigaste länder. Det är samtidigt ett land med två parallella makteliter.

Saudiarabien, ett av världens oljerikaste länder som spelar en avgörande roll i pågående krig i minst tre länder – Syrien, Jemen och Irak, styrs av två grupper.

Den första makteliten är kungafamiljen al-Saud som består av cirka 5 000 medlemmar.

Varje kung som väljs måste enligt lagen komma från al-Saud.

Den andra maktgruppen är den religiösa salafiriktningen wahabieliten. Pakten som grundades på 1700-talet fortsätter att vara lika stark idag som då.

Landet har med tiden moderniserats och reformerats – kanske inte som många saudier vill – men idag har Saudiarabien en mycket stark plats på världskartan. Olja och Islams heliga städer Mecka och Medina gör Saudiarabien till det viktiga land som det är idag.

Saudiarabien kritiseras ofta för sina olika sätt att genomföra straff, av Sveriges utrikesminister Margot Wallström en gång kallat för ”medeltida bestraffningsmetoder”. Det är nog också helt riktigt. Dödsdömda halshuggs, händer huggs av, dömda piskas och oliktänkande fängslas. Det råder heller ingen egentlig religionsfrihet. Grundlagen är Koranen och sharia.

Det känner vi till.

Kvinnor har inte samma rättigheter som männen. De får inte köra bil. De får inte vistas utomhus utan niqab eller hijab. De får inte resa utan ha en förmyndare med sig .

Det känner vi också till.

Stefan Löfven tas emot av Riyadhs guvernör Faisal bin Bandar Al Saud. Foto: Henrik Montgomery/Tt / TT NYHETSBYR N

 

Vi vet också att Saudiarabien, trots att de låga oljepriset grävt stora hål i statsbudgeten, är ett av världens rikaste länder. Kungadömet är nummer två i världen på oljereserver.

Sedan sex år tillbaka härjar inbördeskrig i länder som styrdes eller styrs av diktaturer i regionen. Uppror eller revolution har lett till kaos och krig. Det har lett till att samhällen har splittrats och folk har blivit mer extrema i sin tolkning av islam.

Den andra makteliten – wahabiter – har sedan pakten med kungafamiljen bildades fått fria händer för att sprida sin lära både i Saudiarabien, i regionen och i världen. Man har grundat skolor i Afghanistan, Pakistan, Jemen, Indonesien och i många andra länder. Man har byggt moskéer i hela världen för att sprida sin lära.

I en rad länder har wahabismen, som är bokstavstrogen och vill att samhällen ska leva som profeten Mohammad levde för 1 400 år sedan, gått mycket långt. De två terrorgrupper som mest sprider terror i islams namn i hela världen – al-Qaida och IS – har samma salafism som wahabiterna i Saudiarabien som sin ideologiska plattform.

Stefan Löfven kommer inte att kunna få Saudiarabien att avskaffa wahabismen eller att ändra på sina sharialagar. Han kommer inte att kunna hålla tal om demokrati på något universitet eller en annan institution av den enkla anledningen att landet saknar en stark maktgrupp som strävar efter demokratiska reformer.

Stefan Löfven kommer att prata om kriget i Jemen, i Syrien och om hur Sverige och Saudiarabien ska utveckla sina affärsrelationer. Det är viktigt. Men, och det får vi tänka på: det är inte Sverige som kan påverka de krig som Saudiarabien är involverat i. Den möjligheten har nog bara USA.

Stefan Löfven tas emot av Riyadhs guvernör Faisal bin Bandar Al Saud. Foto: Henrik Montgomery/Tt / TT NYHETSBYR N

 

Däremot kan Sverige visa starkt stöd för de försök som görs av kungafamiljen – främst av kungens son, vice kronprinsen Mohammad bin Salman - om att försvaga den religiösa eliten.

Mohammad bin Salman försöker att ta en del maktbefogenheter från den religiösa eliten. Det är blyga försök men bättre än ingenting. Nyligen har man begränsat den religiösa polisens maktbefogenheter - och det är positivt.

Det ä just den andra maktgruppen, de religiösa eliten, som utgör den riktiga faran för Saudiarabien och för omvärlden. Bäst är troligen om Stefan Löfven fokuserar på att lyfta upp de få, mindre och positiva reformförsök som faktiskt görs i dag än att slösa bort tid med att kritisera Saudiarabien.

En sådan kritik kommer inte att leda någonstans.

Däremot kommer nog uppmaningen att ta fler steg i samma riktnig om att försvaga den religiösa elitens befogenheter att tolkas positivt av den första makteliten – kungafamiljen.