Foto: Max Greenstein / Plan International

Hon bygger upp Nepal, bit för bit

Kvinnorna drabbades hårdast av jordbävningen i Nepal för ett år sedan, men muraren Shrijana, 21, visar att gamla fördomar kan krossas: ”Folk tyckte inte jag var kvalificerad, men jag lyssnade inte på dem.”

I kategorierna Världsekonomi ochVärldshälsa

Shrijana, 21, överlevde jordbävningen i Nepal.

Nu bygger hon upp landet, bit för bit.

Yrkesvalet är lika ovanligt som symboliskt: Shrijana är murare.

– Jag har fått ett stärkt självförtroende eftersom jag nu vet att jag som tjej också kan göra bra saker. Även om jag mött hinder, har murarutbildningen fått mig att växa som människa. Jag förstod att kvinnor kunde göra ett lika bra jobb som män, säger Shrijana.

 

Hon har utbildat sig som en del av Plan Internationals återhämtningsprogram i Nepal. Som 18-åring flyttade hon hemifrån för att jobba i sin morbrors restaurang i Katmandu. Då skickade hon hem merparten av sin lön till familjen. Nu bygger hon upp sin hemby som drabbades hårt av jordbävningen för ett år sedan.

Hon försörjer sin pappa och sina två lillasystrar, sju år och sju månader gamla. Barnens mamma är död, liksom brodern i familjen. När han dog bestämde sig Shrijana för att återvända från Katmandu till hembyn i Dolakhadistriktet, för att bära hela bördan för familjens ekonomi.

”Jag förstod att kvinnor kunde göra ett lika bra jobb som män”, säger Shrijana. Foto: Max Greenstein / Plan International

När jordbävningen slog till mot Nepal den 25 april 2015 var Shrijana och hennes familj på gården och arbetade. Hus förstördes och familjen förlorade allt man ägde. Murarutbildningen gav henne en ny chans.

– Först tyckte folk att jag var för ung, och inte kvalificerad, men jag lyssnade inte på dem, säger till Plan International.

– Det finns åtta andra kvinnliga murare i programmet, men jag är den yngsta. De andra kvinnorna kallar mig sin dotter och har stöttat mig under hela utbildningen. Männen som deltog i utbildningen retade mig om jag inte visste något eller om jag inte kunde bära tunga saker. Trots det var jag fortfarande fast besluten att visa att jag dög.

”Jag har aldrig sett en kvinnlig murare förut”, säger Krishna, 76, om Shrijana. Foto: Max Greenstein / Plan International

Ett år efter katastrofen bygger Shrijana ett nytt hus åt Krishna, 76. Hon och hennes make är sjuka och kan inte arbeta, som många andra har de förlorat sitt hem.

– Jag är stolt över henne. Hon gör bra ifrån sig och visar att hon är likvärdig en man. Det är ett hårt arbete. Jag har aldrig sett en kvinnlig murare förut. När jag var i hennes ålder, fanns det inte på kartan att en kvinna kunde bli murare. Kvinnor och flickor fick inte lämna hemmet, säger Krishna om Shrijana.

 

Det är inte ovanligt att kvinnor axlar rollen som familjeförsörjare i Nepal. Fler än 2,2 miljoner av landets män jobbar utomlands där inkomsterna utgör en fjärdedel av landets BNP, enligt Världsbanken.

När jordbävningen slog till mot Nepal innebar det starten på ett lidande som ännu inte är över. Drygt 8 000 miste livet och runt 21 000 skadades av jordbävnings effekter, men i sort sett alla i bergslandet drabbades indirekt av skalvet.

Värst drabbades kvinnorna. I ett ojämlikt samhälle med stigmatiserande lagar och traditionella maktstrukturer har det inte varit lika lätt för kvinnor att få eller ens be om hjälp i jordbävningens spår. Allra svårast är det för ogifta kvinnor, som måste slåss mot förlegade könsbarriärer i första hand och be om livsnödvändig hjälp i andra.

Kvinnor i Nepal bär ett tungt lass för hemmens ekonomi. Foto: Staff / REUTERS X01095

Enligt Womankind Worldwide, en organisation som stöder jämlikhetsinitiativ på gräsrotsnivå över hela världen, går utvecklingen mot ett jämställt Nepal långsamt och bakslagen är många. Women for Human Rights (WHR) har startat grupper i 73 distrikt och engagerar, enligt en egen rapport, över 100 000 ensamstående kvinnor i Nepal.

Här kan man hitta positiva tecken mot förändring: Små, lokala organisationer har bildats och fungerar som livlinor åt naturkatastrofens kvinnliga offer. I enklare hus samlas ensamstående kvinnor för att dela sina erfarenheter från jordbävningen och efterskalven som bara fortsatte. Det är ofta skräckfyllda berättelser om anhöriga som dött, hus som kollapsar, familjer som förlorade allt och myndigheterna som aldrig kom till undsättning. Och om vad som hände efteråt; hur kvinnorna – änkorna – blev ”dubbelt bestraffade” när samhället stötte bort dem.

Förödelsen, och sorgen, var enorm efter jordbävningen i Nepal Foto: Mast Irham / Epa / Tt

I Nepal möts ord som ”efterlevande” eller ”änkor” med negativa reaktioner. Det inhemska ordet för änka, ”Bidhwa”, används i föraktfull ton, efterlevande kvinnor bemöts som dåliga omen och beskylls för att deras män dött.

 

Mot bakgrund av alla svårigheter kvinnor i Nepal kan råka ut för är Shrijana ett hoppfullt förebud om förändring. Symbolvärdet är stort i att välja ett traditionellt manligt yrke – som går ut på att bygga nytt och starkt – och sedan visa att alla tvivlare hade fel.

Shrijana drömmer om att bygga ett nytt hem till sin egen familj när hon sparat ihop tillräckligt med pengar. Foto: Max Greenstein / Plan International

– Nu har min dotter lärt mig hur man bygger. Tillsammans byggde vi en ladugård och ett utomhuskök av bambu och presenning vi fick från Plan International, säger Shrijanas pappa till organisationens hemsida.

Shrijana drömmer om att bygga ett nytt hem till sin egen familj när hon sparat ihop tillräckligt med pengar.

– Jag är stolt över mig själv och min utveckling. Alla dessa nya kunskaper kommer att hjälpa mig. Och jag kommer att kunna föra mina nya kunskaper vidare, säger Shrijana.

”Nu har min dotter lärt mig hur man bygger”, säger Shrijanas pappa. Foto: Max Greenstein / Max Greenstein