Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här tar kvinnorna makten över mensen, möts med dödshot

Det började i vintras när en företagsledare fick brevlådan full av blodiga bindor.

Nu pågår ett mensuppror i sociala medier och den regionala regeringen har infört lagar för att underlätta menstruationsperioden för kvinnor.

Men aktivisterna möts av kränkningar och dödshot.

Universiteten har särskilda papperskorgar för bindor på kvinnornas toaletter. Bindorna lindas in i tidningspapper, det finns skyltar om att man måste slå in dem.

I delstaten Kerala i sydvästra Indien är menstruation något orent. För femtio år sedan var alla kvinnor tvungna att hålla sig undan i en särskild del av huset under menstruationen för att inte smutsa ner andra i familjen.

Traditionen lever dock kvar – vissa kvinnor måste till och med spendera menstiden i ett skjul utanför hemmet.

Även om de flesta kvinnor i Kerala har lämnat skamvrån ses menstruation fortfarande som något smutsigt. En del aktivister lyfter sina röster för att bryta tabut, men möter hårt motstånd från konservativa grupper.

Men något håller på att hända.

Feministiska aktörer har lyfts in i mainstream-medierna och med sig tar de mensen och sätter den högt på tablån. Nu syns mens överallt, framför allt i sociala medier.

”Anamika”, en ung student i huvudstaden Trivandrum, delade en mensbild i sitt Facebookflöde. Bilden föreställde en kvinna i en säng. På hennes byxor och på lakanet syntes små fläckar av mensblod.

– Min mamma sa att jag borde ta bort bilden, att den var oanständig, säger ”Anamika”.

I centrala Kochi bär de flesta kvinnor saree, ett traditionellt plagg som lindas kring kroppen som en klänning. Sedan några år tillbaka kan en mer västerländsk klädsel som jeans och t-shirt leda till polisingripande.
Foto: Josefin Wennang
Journalisten Naseera och hennes sambo Subin lever båda under dödshot för sitt feministiska engagemang. "Många av våra vänner är aktivister och sitter i samma sits. Vi stöttar varandra" säger Naseera.
Foto: Josefin Wennang
I Indien är menstruation något orent. Det förekommer fortfarande att kvinnor som har mens tvingas bo i ett skjul utanför hemmet för att inte smutsa ner de andra i familjen. Den här bilden är tagen i indiska Kerala men har ingen direkt koppling till artikeln.
Foto: Ronny Johannesson

Eftersom hon är gift vill hon vara anonym, hon vill inte uppröra mannens släktingar.

Trivandrums allmänna platser är fyllda med papper, tomflaskor, blöjor och annat skräp. Kalsonger ligger på gatan och män urinerar i det öppna utan att någon lyfter ett ögonbryn.

Men ingenstans syns några bindor.

– Universiteten har särskilda papperskorgar för bindor på kvinnornas toaletter. Bindorna lindas in i tidningspapper, det finns skyltar om att man måste slå in dem. Men på offentliga toaletter och arbetsplatser finns inte papperskorgar, säger Anamika.

Många arbetande kvinnor slår in bindorna i tidningspapper och stoppar dem i väskan för att slänga i det egna hemmet. Allt skräp som samlas ihop bränns på bara backen. Bristen på papperskorgar är ett av de största problemen för kvinnor i Kerala. Under menstruationen blir de väldigt begränsade, att resa är nästintill omöjligt.

Jag tvättar kroppen med en hink vatten och därefter läser jag en bön för rening. Bönen ska upprepas tre gånger.

Anamika tycker att mens är oanständigt och privat. Hon har blandade känslor kring det senaste årets protester.

– Det är bra att aktivister pratar om mens, män måste förstå att kvinnor kan ha det jobbigt med humörsvängningar och mensvärk. Men de borde inte visa bindor offentligt.

Själv fick hon sin första mens när hon var 13 år.

– Min mormor kom och hälsade på för att lära mig en gammal muslimsk tradition. Efter sista dagen med blödningar måste kvinnan renas i en ritual. Jag tvättar kroppen med en hink vatten och därefter läser jag en bön för rening. Bönen ska upprepas tre gånger, det tar ungefär tre minuter. Det här gör jag fortfarande, efter varje mens.

Papperskorgar för bindor är en ovanlig syn i Kerala. På universiteten är de försedda med skyltar om att kvinnorna bör visa respekt och slå in bindorna med papper eller plast.

Det senaste årets mensvåg började när journalisten Naseera blev nekad att åka med en statlig buss i december 2014. Busspersonalen sa att de inte kunde veta om hon hade mens eller inte.

De menade att hon skulle besudla pilgrimerna ombord som färdades mot ett tempel som inte tillåter kvinnor i fertil ålder.

Bara två dagar senare hittade arbetsledaren på en fabrik en använd binda på toalettgolvet. För att reda ut incidenten tvingades kvinnorna klä av sig för kroppsvisitation. En problemlösning som fick hälften av de anställda att göra en polisanmälan.

Aktivisterna i gruppen Kiss of Love reagerade starkt. ”Varför skickar vi inte bindor till företagsledningen på fabriken”, sa journalisten Lasar Shine till de andra aktivisterna. Det blev startskottet för Facebook-kampanjen Red Alert där kvinnor uppmanades att skicka bindor till fabriken, använda eller oanvända.

Nu kan vi se tv-debatter om mens och de stora tidningarna skriver om det. Förut var det otänkbart.

Diskriminerande handlingar som ursäktas av att mens är orent sker ofta. Det säger Rahul Pasupalan som är talesperson för Red Alert i Kochi, Keralas största stad. Det var här kvinnorna visiterades och protesterna startade.

– Efter Red Alert har många kvinnor berättat för mig om liknande händelser. Många förstod inte att något var fel förrän de hörde om Naseera, säger Rahul Pasupalam. Det har definitivt skett en förändring. Nu kan vi se tv-debatter om mens och de stora tidningarna skriver om det. Förut var det otänkbart.

Även den regionala regeringen i Kerala har lyft upp mens på agendan. I slutet av augusti beslutades att alla butiker med fler än fem kvinnliga anställda var tvungna att ordna med skräphantering för bindor på toaletterna.

Rahul Pasupalan utanför fabriken som kränkte sina kvinnliga anställda genom kroppsvisitering, på grund av att en binda hittats på en toalett. Hans feministiska engagemang har lett till hot och vid två tillfällen har han polisanmält personer som ringt hem till honom och sagt att de ska ta hans liv.
Foto: Josefin Wennang

Det har gått över ett halvår sedan Naseera skapade rubriker när hon blev avslängd från bussen, en händelse som förändrade hennes liv. För att inte riskera familjens säkerhet ger hon inte ut sitt efternamn.

Naseera kände till sina rättigheter, enligt Indiens grundlag har hon rätt att färdas fritt i landet. Hon vände sig till medierna och beslöt sig för att anmäla bussbolaget mot konstitutionsbrott. De flesta tidningar skrev mycket om hennes anmälan av bussbolaget, men inte vad som hände sen.

– Ingenting hände, poliserna var mer intresserade av att misstänkliggöra mig än att utreda bussbolagets agerande.

Indien är ett patriarkat. När de först sa att jag inte fick åka med kände jag mig förödmjukad. Det är en oskriven lag, kvinnor är underordnade män.

Hon berättar att hon och hennes familj levt under dödshot sedan det inträffade. Hon kommer från en muslimsk familj men är själv icketroende. En artikel började spridas om att hon var en radikal muslim som ville smutsa ner hinduismen. Den delades över 15 000 gånger.

– Jag får fortfarande hot, min sambo också. I början fick jag meddelanden varje dag om att de skulle döda mig. De ringde mina föräldrar och gav ett visst datum. Om jag inte slutade med aktivismen skulle jag vara död då, säger journalisten Naseera.

Det som har hänt förvånar inte Naseera, varken hoten eller bussincidenten.

– Indien är ett patriarkat. När de först sa att jag inte fick åka med kände jag mig förödmjukad. Det är en oskriven lag, kvinnor är underordnade män.

Hon berättar att vare sig pilgrimerna eller de andra manliga passagerarna ombord sa något, de varken protesterade mot hennes närvaro eller stöttade henne.

– Jag är född som muslim, lågkast och arbetare. Jag är född som kvinna. Jag är inte född med demokrati.


UPPDATERING:

Efter att reportaget publicerades har Rahul Pasupalan, som är intervjuad och med på bild ovan, gripits misstänkt för inblandning i en online-organisation som sysslar med sexhandel och trafficking med minderåriga.

Övriga aktivister kopplade till Kiss of love/Red alert tar avstånd tillparets eventuella brott och säger att det är mot organisationens värdegrund.

Josefin Wennang skriver från Kerala i Indien.