”Folk skriker bara rakt ut. Det är som en film”

Expressens Magnus Nyström bodde i New York under 11 september-attackerna för 15 år sedan. Här berättar han om de skräckfyllda dagarna: ”New York har aldrig i modern tid varit så tyst som den 12 september. Vi väntade på nästa smäll. Staden som aldrig sover var i koma.”

I kategorin Världspolitik

Vi var många som vaknade i vår hemstad den morgonen, tittade ut och blev på glatt humör över det fina vädret. Lyckliga över att vi levde vår dröm och kunde kalla oss new yorkers.

Staden som de flesta människor i världen drömmer om att besöka, det var hemma för oss.

Sen kom kriget till vår stad.

Vi som bodde där delar en erfarenhet som inga andra riktigt kan förstå.

Och för oss var det lika otäckt i spökstaden New York den 12 september.

”De få i New York som omedelbart fick besked om olyckan blev mest förvirrade. 21 minuter senare var det uppenbart att USA var under attack.”

Klockan var ungefär halv nio på morgonen då jag blev väckt av telefonen. Min vän Jocke ringde från Sverige. Bor man i New York och kommer från Europa blir man ofta väckt av vänner hemifrån.

– Nu är det bokat och klart. Jag kommer om en vecka.

Det blev ett glatt samtal.

Jag var mallig som hade en egen lägenhet på 81:a gatan på Manhattan, jag levde min dröm – hade just bevakat US Open i tennis i två veckor för DN, som jag jobbade för på den tiden, och sett en historisk final mellan Venus och Serena Williams. New York Rangers skulle inleda sitt träningsläger, med svenskarna Andreas Johansson, Mikael Samuelsson och Johan Holmqvist i laget. På den tiden var Henrik Lundqvist junior i Frölunda.

Magnus Nyström, då journalist på DN men i dag på Expressen, framför Wall Street, som ligger i närheten av platsen där World Trade Center låg, en tid efter attackerna för på söndag 15 år sedan. Foto: Privat

– Allt bra i New York, undrade Jocke.

– Det är underbart att vara här igen och nu ser jag fram emot ett par lediga dagar, sa jag.

Under tiden vi pratade och skrattade förändrades världen för alltid.

Klockan 08.45 kraschade det första kapade flygplanet in i World Trade Center. American Airlines flight 11 från Boston, med 92 passagerare ombord, kom norrifrån över Manhattan och körde in i det norra tornet, med den höga tv-masten på toppen.

Var det en olycka?

Vad hände?

Tusentals räddningsfordon körde mot World Trade Center

De få i New York som omedelbart fick besked om olyckan blev mest förvirrade.

21 minuter senare var det uppenbart att USA var under attack.

”Ni har alla hört hur det låter när ett utryckningsfordon dundrar fram i USA. Nu var det tusentals samtidigt på Manhattan. Försök föreställa er det ljudet.”

Då flögs American Airlines flight 175, med 65 passagerare, in i det södra tornet. Precis som det första planet var det en Boeing 767 som skulle från Boston till Los Angeles och det andra planet passerade Frihetsgudinnan ögonblicket innan smällen in i skyskrapan.

 

Tusentals räddningsfordon från varenda brandstation, polisstation och sjukhus på Manhattan körde mot World Trade Center.

Ni har alla hört hur det låter när ett utryckningsfordon dundrar fram i USA.

Nu var det tusentals samtidigt på Manhattan.

Försök föreställa er det ljudet.

 

LÄS OCKSÅ: Han tog den historiska bilden: "Är det så här det ska sluta? tänkte jag"

 

Av olika skäl dröjde det innan DN bestämde vad jag skulle göra och när jag till slut kom i väg insåg jag att det skulle vara fullständigt trafikkaos och att bästa sättet för mig att komma snabbast söderut var att åka ut direkt på motorvägen West Side Highway, utmed Manhattans västra sida och köra söderut så långt det var möjligt.

Taxichauffören var från Indien. Som så många andra i New York kom han någon annanstans ifrån.

Jag hade ofta tänkt just det: att vi var många från hela världen som möttes där, förenade i vår dröm att bo i New York och jag hade fått nya vänner som Jake från Ithica, Eivind från Norge, Mercedes från New Jersey, Wolfgang från Tyskland, Holly från Atlanta, Fredrik från Nässjö – och det var med stolthet som vi alla kallade New York för hemma.

Nu levde vi inte längre i en dröm. Vi var i ett krig.

”Kaparna övermannades av passagerarna och nådde aldrig det tilltänkta målet, som troligen var Vita huset.”

På tiden det tog för taxichauffören att komma söderut hände det mer.

United Airlines flight 77 från Washington med 58 passagerare kapades och efter en och en halv timme i luften kraschade planet in i försvarshögkvarteret Pentagon, bara ett par kilometer från Vita huset. Drygt 20 minuter senare kraschade United Airlines flight 93 som lämnat Newark för resa till San Francisco. Kaparna övermannades av passagerarna och nådde aldrig det tilltänkta målet, som troligen var Vita huset, utan alla ombord förintades i en krasch på en åker i Shanksville i närheten av Pittsburgh.

Vi hade radion på i taxin, när reportern som direktrapporterade från World Trade Center skrek:

– Nu rasar det södra tornet. Nu sjunker hela tornet ner till marken.

Taxichauffören stannade mitt i trafiken och vände sig mot mig:

– Vad är det som händer?

Jag gick in i yrkesrollen och hojtade:

– Kör, kör. Fortsätt söderut.

Magnus Nyström bevittnade själv skräcken och kaoset när World trade center-tornen attackerades och föll samman i New York för 15 år sedan. Den här bilden tog han precis efter att det norra tornet fallit samman. Foto: Magnus Nyström

Efter ytterligare några kvarter såg jag att alla gator mot West Side Highway var avstängda, men på något sätt slank vi igenom längre och längre ner på Manhattan. Till slut var det bara vi och utryckningsfordon i de tre filerna och vrålet runtomkring oss gjorde det omöjligt för oss att prata i bilen.

Vid multisportanläggningen Chelsea Piers var det till slut en polis som fick syn på oss och stoppade taxibilen.

Det var här New York Rangers egentligen skulle ha haft sitt träningsläger, men det hade bokats om för att klubben ansåg omklädningsrummen för små.

Det var tur det.

11 september-attackerna förändrade världen

Nu var spelarna samlade i Madison Square Garden i stället, långt från det värsta kaoset och bodde på ett hotell tvärs över gatan där. Om Chelsea Piers hade haft större omklädningsrum hade Andreas Johansson, Mikael Samuelsson, Johan Holmqvist och deras lagkompisar i samma ögonblick bott på det Marriott hotell som var sammanbyggt med World Trade Centers norra torn.

Samma torn som jag nu såg brinna framför mina ögon när jag gick söderut.

”Runt omkring mig blev det fullständig panik. Människor skrek, grät, några föll bara samman på marken.”

Det gick inte att begripa att det södra tornet redan hade kollapsat. Dels var det så mycket rök i luften och ibland kunde tornen skymma varandra så man bara såg ett i taget.

Jag mötte hundratals – ja tusentals – människor på väg norrut.

Bort från dammoln, eld och kaos.

Panikslagna människor skrek i sina mobiltelefoner:

– Jag lever. Jag lever. Jag är på väg hem.

Av någon anledning gick jag och tänkte att snart skulle tv-masten rasa från toppen av norra tornet.

 

Det gick att logiskt tänka att en mast kunde falla.

Inte att det kunde hända en 110 våningar hög skyskrapa – trots att det redan hade hänt.

Sedan hände det igen.

Jag var kanske tjugo kvarter därifrån och det är inte långt när våning efter våning faller samman och min starkaste minnesbild är hur en smal strimma av en yttervägg stod kvar lite längre än resten.

Runt omkring mig blev det fullständig panik.

Människor skrek, grät, några föll bara samman på marken.

Ett tv-team jagades bort av en uppretad man som inte tyckte någon skulle filma förödelsen.

Magnus Nyström på toppen av World trade center i New York före attackerna, med vännen Thor Alex Kappfjell. Foto: Privat

Vad vi inte förstod var att vi alla var en nyhet.

För att vi befann oss i New York.

Att som journalist själv bli en nyhet är en underlig upplevelse.

Lokaltidningen Folket från Eskilstuna ringde snabbt.

Magnus från Eskilstuna blev ögonvittne till terrorattacken – det var en bra story.

Jag svarade Folket på frågor, rapporterade själv hem till DN, svarade på frågor från Eskilstuna Kuriren och Radio Sörmland. Jag minns dagen i detalj. In i minsta detalj. Jag åt pizza på kvällen. Med pepperoni. Jag drack Snapple med mangosmak. Familj och vänner hade försökt ringa mig i timmar, men på grund av överbelastning dröjde det länge innan en kompis kom fram och kunde lugna resten där hemma.

”Folk skriker bara rakt ut. Det är som en film, man kan inte fatta att det är sant.”

Själv var jag rädd för första gången under mina tre år i New York.

Många av mina vänner i stan var journalister och hade åkt mot Worlds Trade Center precis som jag. Många hade varit snabbare än mig. De hade hamnat i farligare situationer.

Jag visste inte om alla hade överlevt.

Jag visste att båda World Trade Center-skraporna hade fallit samman, hotellet där Rangers skulle ha bott var begravt i rasmassor, liksom flera andra omkringliggande bostäder.

Sent på natten satt jag och läste intervjuer med mig själv på nätet.

– Folk skriker bara rakt ut. Det är som en film, man kan inte fatta att det är sant, säger journalisten Magnus Nyström från Eskilstuna.

Var det jag som hade sagt det?

Hade det här hänt på riktigt?

Jag som skulle vara ledig och slöa några dagar, jag som snart skulle få besök av Jocke.

Jag som var en av alla lyckliga som kallade New York hemma.

Dagen efter var lika skräckfylld och detta är svårast att förstå för alla er andra.

Nu vet vi att inget mer hände.

”De i normala fall stressade och kaxiga new yorkborna tittade plötsligt varandra i ögonen, hejade vänligt på varandra, frågade hur man mådde.”

Det visste vi inte den 12 september 2001. Då väntade vi på nästa smäll.

New York har aldrig i modern tid varit så tyst som den dagen.

Staden som aldrig sover var i koma.

Alla tunnlar och broar var stängda, all flygtrafik över New York stoppad.

New York Post förstasida hade rubriken: "ACT OF WAR".

New York Daily News: "IT'S WAR".

Gatukorsningen 81:a gatan och Columbus Avenue är normalt hårt trafikerad 24 timmar om dygnet.

Nu stod jag en lång stund utan att se någon bil överhuvudtaget. Mitt på dagen.

De i normala fall stressade och kaxiga new yorkborna tittade plötsligt varandra i ögonen, hejade vänligt på varandra, frågade hur man mådde – och ville ha svar!

För på söndag 15 år sedan hände det ofattbara. Båda World Trade Center-tornen i New York attackerades i en terrorattack. Foto: Thomas Nilsson

Jocke ringde. Han hade avbokat resan. Det var inte läge att resa. Jag var inte längre ledig. Jag var plötsligt krigskorrespondent.

Min kärlekshistoria med New York började med min första resa dit 1987 och jag hade bott där i tre år.

Nu hade jag för första gången varit rädd. Främst för mina vänners säkerhet, men också för framtiden.

Vad skulle hända med New York?

Det enda ljud som skakade om spökstaden i tystnaden den 12 september var när stridsflygplan vrålade fram på himlen över Manhattan. Piloterna hade stränga order.

– Om ni upptäcker någon form av flygande farkost – skjut ner det!

Jag tror på allvar att man inte ens hade kunnat flyga drake i Central Park den 12 september 2001.

”När man stod i trängseln i en gatkorsning och alla plötsligt tystnade och stirrade på långtradaren med tydliga bitar från World Trade Center på flaket – då var det en bra känsla att ha något att enas kring.”

Vi som var där då, vi var skyddade av världens mäktigaste militärmakt – och vi borde ha känt oss trygga.

Men det var inte det här New York vi hade drömt om.

Något annat som hände dagarna efter attacken mot World Trade center var att vi viftade med amerikanska flaggor.

Det patriotisk amerikanska flaggviftandet kan vara lite för mycket eller till och med direkt motbjudande i många sammanhang och jag veta att många i Europa kan reta sig på det.

Men vi som levde i en stad där vi i flera veckor såg och hörde stora mullrande långtradare som transporterade bort rasmassor från World Trade Center och som gick runt i en stad tapetserad med bilder på människor försvunna sedan 11 september, efterlysningslappar från förtvivlade anhöriga som hoppades på mirakel – för oss blev flaggan en symbol för ett gemensamt motstånd mot ondskan och stjärnbaneret gav en känsla av gemenskap.

Det kan låta banalt när man är på avstånd.

”Första resan hem till Sverige senare det året hade jag en blå munkjacka med New York i vitt över bröstet. Jag bar den med stolthet, beslutsamhet och en självklarhet.”

Men när man stod i trängseln i en gatkorsning och alla plötsligt tystnade och stirrade på långtradaren med tydliga bitar från World Trade Center på flaket – då var det en bra känsla att ha något att enas kring.

Före terrorattacken hade jag aldrig ens tänkt tanken att åka hem till Eskilstuna och gå runt med en tröja med New York över bröstet och stila mig.

Nu blev det otänkbart att inte göra det.

Första resan hem till Sverige senare det året hade jag en blå munkjacka med New York i vitt över bröstet.

Jag bar den med stolthet, beslutsamhet och en självklarhet.

De jävlarna hade attackerat min stad – men vi skulle aldrig vika ner oss.

Jag vet. Det kan också låta uppblåst och överdrivet nu i efterhand. Då kändes det helt rätt. Det kändes bra.

”En bild jag helst hade velat slippa ta”, har Expressenfotografen Thomas Nilsson sagt om bilden på när det södra tornet kollapsar. Efter att ha tagit bilden tvingades han fly för sitt liv. Foto: Thomas Nilsson

15 år senare är det länge sedan New York var hemma.

Nu är New York lika kaxigt och buffligt igen, vilket är en del av charmen. Att bara gå ut på gatan och smittas av energin är en kick varje gång.

Mina barn tycker likadant.

Elva och sju år har de redan varit där flera gånger och när vi pratar semester kommer alltid New York överst på listan.

Terroristerna misslyckades med att knäcka New York. Just för att staden symboliserar det bästa med oss människor. Hur vi kan komma från hela världen och förenas i samma fantastiska stad.

”Terroristerna mördade 343 brandmän i New York. Brandmän som var på platsen för att rädda liv.”

Attacken mot Pentagon går att beskriva som en krigshandling mot USA.

Attacken mot New York dödade 2 996 oskyldiga människor från 63 olika länder.

Just detta är värt att påpeka.

Terroristerna mördade människor från bland annat Schweiz, Rumänien, Ryssland, Polen, Peru, Paraguay, Nigeria, Libanon, Jordanien, Japan, Etiopien, Kina, Australien...

Terroristerna mördade 343 brandmän i New York. Brandmän som var på platsen för att rädda liv.

Attackerna mot New York för på söndag 15 år sedan dödade oskyldiga människor från 372 olika länder. Foto: AP

Det hände - timme för timme

05.45: Kaparna Mohammed Atta och Abdul-aziz al-Omari passerar genom säkerhetskontrollen på flygplatsen i Portland, Oregon. De ska sedan byta flyg i Boston.

06.00: President George W Bush vaknar i Longboat Key, Florida, där han under morgonen ska besöka en skola.

06.00: Vallokalerna öppnar i New York för primärvalet i borgmästarvalet.

07.59: American Airlines flight 11, en Boeing 767, lyfter från Boston med destination Los Angeles. Det finns 81 passagerare ombord och 11 i besättningen.

08.14: United Airlines flight 175, en Boeing 767, lyfter från Boston med destination Los Angeles. 56 passagerare och 9 besättningsmedlemmar är ombord.

08.21: American Airlines flight 77, en Boeing 757, startar från Washington Dulles- flygplatsen med kurs mot Los Angeles. 58 passagerare och 6 i besättningen.

08.35: Luftfartsverket, FAA, larmar Norad, det militära luftförsvarskommandot, och meddelar att AA flight 11 blivit kapad.

08.42: United Airlines flight 93 lyfter från Newarks flygplats utanför New York med destination San Francisco. Det finns 37 passagerare och 7 i besättningen ombord på flygplanet.

08.43: FAA meddelar Norad att även flight UA 175 kapats.

08.44: Norad sänder upp två F-15 stridsflygplan från Otis National Guard Base i Otis, Massachusetts.

08.46: Flight 11 kraschar in i den norra av tvillingtornen på södra Manhattan. Den slår in rätt högt upp, mellan 92 och 98:e våningsplanen.

08.49: De första personerna hoppar från det norra tornet.

09.00: Cirka 200 brandmän är på plats vid World Trade Center, många av dem redan på väg upp.

09.02: President Bush anländer till Emma E Bookers grundskola i Florida. Han underrättas på vägen in om att ett plan kraschat in i World Trade Center.

09.02: UA 175 kraschar in i den södra skyskrapan. Många tv-kanaler sänder allt i direktsändning. Planets nos slår in på 81:a våningen.

09.08: Luftfartsverket stänger all flygtrafik i New York-området.

09.12: President Bush lämnar skolan i Sarasota.

09.20: FBI tillkännager att man utreder om flera plan kapats.

09.21: Hamnmyndigheten i New York och New Jersey beordrar att alla broar och tunnlar till Manhattan ska stängas.

09.24: FAA säger till Norad att ett tredje plan, American Airlines flight 77 också kapats. Norad sänder upp två F-16 plan från Langley Air Force Base i Virginia.

09.25: Börsen i New York skjuter upp all handel.

09.26: FAA beordrar alla civila flygplan att landa. Det är första gången en sådan order ges. Över 4 500 flygningar berörs.

09.27: Alla New Yorks flygplatser stängs.

09.29: Första skaderapporter säger att minst 6 personer dödats och över 1 000 skadats.

09.30: President Bush gör sitt första offentliga uttalande: "Vi har haft en nationell tragedi. Två plan har kraschat in i World Trade Center i vad som verkar vara en terroristattack mot vårt land". Han säger att han ska återvända till Washington.

09.30: New York-börsen evakueras och alla handel stoppas.

09.32: Alla finansiella marknader i USA stänger.

09.41: AA flight 77 kraschar in i försvarshögkvarteret Pentagons västra fasad i Arlington, Virginia. De stridsflygplan som sänts upp är fortfarande tolv minuter borta.

09.45: Vita huset evakueras.

09.48: Den amerikanska kongressen evakueras efter bombhot. Andra federala byggnader i Washington DC stängs.

09.55: Bush lyfter med Air Force One från Florida. Washington anses för osäkert så de flyger först mot Barksdale Air Force Base i Louisiana.

09.59. Det södra tornet kollapsar. Ett väldigt moln av krossad betong omsveper kvarteren runt World Trade Center.

10.00: President Bush talar på telefon med vicepresident Dick Cheney och beordrar att högsta militära beredskap ska intas.

10.28: Det norra tornet kollapsar. Det dröjer längre eftersom flygplanet kraschat högre upp och därför inte var så stort på konstruktionen.

10.29: Desperata människor flyr bort från kaoset på södra Manhattan. "Det finns inte ord att beskriva detta", sägers CBS:s Dan Rather på tv.

10.30: Undantagstillstånd proklameras i New York.

10.41: Dick Cheney uppmanar president Bush att inte återvända hem till Washington än. Bush vill, men viker sig.

10.46: USA:s utrikesminister Colin Powell avbryter ett besök i Sydamerika för att återvända hem.

10.53: New Yorks primärval ställs in.

10.54: Israel evakuerar alla diplomatiska stationer i USA.

11.00: Borgmästare Giuliani uppmanar folk att hålla sig hemma och beordrar evakuering av södra Manhattan.

11.18: American Airlines bekräftar att två av deras plan kapats och antagligen kraschat.

11.45: President Bush anländer till Barksdale Air Force Base. Reportrar som följt med uppmanas att slå av mobiltelefonerna så de inte kan spåras.

12.04: Los Angeles internationella flygplats stängs och evakueras.

12.15: USA stänger gränserna till Kanada och Mexiko.

12.15: Flygplatsen i San Francisco stängs och evakueras.

12.36: Ett andra, bandat uttalande från president Bush. "Missta er inte, USA kommer att jaga och straffa de ansvariga för dessa fega handlingar."

12.55: Talespersoner för talibanerna i Afghanistan förnekar all inblandning i attacken mot USA.

13.15: President Bush lyfter igen, denna gång med kurs mot Offutt Air Force Base i Nebraska.

13.27: Undantagstillstånd proklameras i Washington DC.

13.44: Pentagon tillkännager att två hangarfartyg och fem krigsfartyg ska avsegla för att skydda USA:s östkust.

14.30: FAA säger att ingen civil flygtrafik kommer att tillåtas förrän tidigast klockan 12.00 den 12 september.

14.49: Borgmästare Giuliani säger att tunnelbanan delvis fungerar. På frågan hur många som dött svarar han: "Jag tycker inte vi ska spekulera om det - det är fler än någon av oss står ut med."

14.50: President Bush anländer till Nebraska där han kliver ner i en bunker. Han kontaktar Cheney och nationella säkerhetsrådgivaren Condoleezza Rice via telekonferens.

16.00: Amerikanska säkerhetskällor uppger att mycket tyder på att Usama bin Ladin ligger bakom attackerna.

16.36: President Bush lyfter från Offutt Air Force Base för att återvända till Washington DC. Han ringer sin fru Laura Bush och säger att han kommer hem.

17.20: Den 58 våningar höga World Trade Center 7 kollapsar. Byggnaden hade skadats när tvillingtornen rasade.

18.10: Borgmästare Giuliani uppmanar New York-bor att hålla sig hemma dagen efter.

18.40: Försvarsminister Donald Rumsfeld håller presskonferens och säger att Pentagon är funktionsdugligt och kommer att hålla öppet den 12 september.

18.54: President Bush anländer till Vita huset ombord på helikoptern Marine One.

19.45: New York-polisen säger att minst 78 poliser saknas. Brandkåren fruktar att minst hälften av de cirka 400 brandmän som första var på plats har omkommit.

20.30: President Bush talar till nationen i direktsänt tal. "Dessa handlingar förstörde stål, men de kan inte skada det amerikanska folkets järnvilja", säger han bland annat.

20.35: President Bush håller ett första säkerhetsmöte med sina närmaste rådgivare.

21.57: Borgmästare Giuliani stänger alla skolor i New York den 12 september. Han säger också att det finns hopp om att det finns överlevande i ruinerna.

22.21: President Bush avslutar säkerhetsmötet och går upp till andra våningen för att sova.

(Tiderna är angivna i amerikansk östkusttid, sex timmar efter svensk tid).

Visa merDölj

Två brandmän som överlevde var Steve Nichols och Patrick Carey, som då jobbade på brandstationen närmast mitt kvarter, mitt emot posten där jag ibland hämtade paket. Jag träffade dem några dagar efter attacken då de hade varit på begravning för en av sina arbetskamrater på stationen. Detta var unga män som jag sett i min vardag – och som plötsligt upplevt något som var svårt att begripa.

Deras uppdrag 11 september var att rädda folk från hotellet där Rangers skulle ha bott.

– Vi kom upp på 21:a våningen och där såg vi landningsstället till ett av flygplanen som kraschat in i World Trade center. Det hade fallit genom taket på hotellet, berättade Steve.

”Brandmännen var tagna, men också glada över alla blommor och teckningar från barn som lämnats in till dem på stationen. Terroristerna mördade inte New York.”

De berättade också hur brandmännen under räddningsarbetet ringde fruar, flickvänner och mammor – och sa att de älskade dem.

– Vi visste att vi var i ett helvete och att det bara skulle bli värre, berättade Steve som också berättade om hur han hörde "små explosioner".

– Jag fattade inte vad det var. Flera gånger smällde det till. Då berättade en polis att det var människor som föll från skyskraporna och ljuden var när de slog i marken.

 

Brandmännen var tagna, men också glada över alla blommor och teckningar från barn som lämnats in till dem på stationen.

Terroristerna mördade inte New York.

Dagen efter attacken träffade jag läraren Al Szigethi som anmält sig som frivilligarbetare vid ett hjälpcenter.

– Kommer New York någonsin att bli sig likt igen, undrade jag.

– Absolut. Det kommer att bli en bättre stad, detta kommer att föra oss samman, sa Al.

Han fick rätt.

Och snart åker jag dit med barnen igen. Eller som min elvaåriga dotter sa nyligen:

– Vi bara måste åka till New York pappa. Så är det bara.