Ritas Al Abbas, 7, som flytt med sin familj från IS-ockuperade staden Raqqa i Syrien, upplever norrsken för första gången.

Ritas Al Abbas, 7, som flytt med sin familj från IS-ockuperade staden Raqqa i Syrien, upplever norrsken för första gången.

Foto: Axel Öberg

Flyktingarna i Polarnatten

När flyktingarna klev av bussen i flippflopp och T-shirt och såg ut över vidderna visste de inte vad som väntade dem

Ritas Al Abbas, 7, flydde från IS-ockuperade Raqqa och hamnade i norrskenets land.
Under hösten placerades 600 asylsökande på ett litet hotell 20 mil norr om polcirkeln.
På uppdrag för amerikanska tidskriften National Geographic har Expressenfotografen Axel Öberg följt flyktingarna i Riksgränsen och deras möten med mörkret, snön, kylan - och en hel del mänsklig värme.

  • MÖTE MED SNÖN. För många av flyktingarna innebar ankomsten till Riksgränsen deras första möte med snö. Foto: Axel Öberg
  • RIKSGRÄNSEN. Ritas Al Abbas, 7, som flytt med sin familj från IS-ockuperade staden Raqqa i Syrien, upplever norrsken för första gången. Foto: Axel Öberg
  • TID FÖR BÖN. På grund av mörkret fick de tänka ut ett eget system för vilka tider på dygnet de skulle be. Foto: Axel Öberg
  • FOTBOLL. Dansgolvet på Riksgränsens nattklubb får tjänstgöra som fotbollsplan. Foto: Axel Öberg
  • NORR OM POLCIRKELN. Riksgränsen är Sveriges nordligaste skidort, 20 mil norr om polcirkeln. Foto: Axel Öberg
  • FLIPPFLOPP I SNÖN. Hamza Flayyih, Bagdad, längtar till sommaren. "Jag vill komma till en plats där jag kan spela fotboll". Foto: Axel Öberg
Helskärm

Nu börjar ljuset så sakteliga återvända till Riksgränsen. Denna oerhört vackra plats som är Sveriges nordligaste skidort. I oktober kom 600 asylsökande till Riksgränsen och skidhotellet. De flesta var från Syrien och de hade ingen aning om var de landat. Men hotellet är fint, det är byggt för serva skidturister och ge dem god mat och avkoppling mellan åken i backarna.

När flyktingarna klev av bussen i flippflopp och T-shirt och såg ut över vidderna visste de inte vad som väntande dem. Men ett var säker, det hade ett fint boende, bra mat och många människor som åkte från byarna runtomkring och även de 14 milen från Kiruna för att hjälpa till.

- Vi har behandlat flyktingarna som andra hotellgäster. Vi trodde från början att det skulle gå bra, men det har gått mycket bättre än vi kunde ana. Min personal säger att de inte vill sluta jobba med flyktingar, säger Sven Kuldskepp, vd för Lapland Resorts.

 

På grund av mörkret fick de tänka ut ett eget system för vilka tider på dygnet de skulle be. Foto: Axel Öberg

 

Ändå var vi många som fick en lätt känsla av ångest med tanke på vad mörkret som väntade dem. Det är ingen tillfällighet att det inte finns några turister där under de mörkaste månaderna. De har nu upplevt en tid när solen inte har stigit över horisonten. För många har det varit tufft - kyla, snö, kulturella skillnader och dessutom är de hopfösta med människor de inte känner, med olika religioner.

 


Bråken på asylboenden handlar ofta om att människor flytt av många olika skäl och kan hamna i samma boende som sina motståndare hemifrån. Sådant tar inte svenska myndigheter någon hänsyn till, de ser det som en del av integrationen att människor ska lära sig umgås med varandra. Jag är helt övertygad om att plockade vi på måfå ut 600 stockholmare och satte in dem på ett boende långt ut landsbygden så skulle det bli bråk där också. Det är ingen enkel tillvaro att leva i ett asylboende och dessutom med traumatiska upplevelser, oro för sina nära och kära och lång väntan på svensk byråkrati.

En gång under vintern kallades polisen till Riksgränsen, men det vara bara i förebyggande syfte. Inget våld hade skett.

Med jämna mellanrum har mina tankar gått till de asylsökande vid Riksgränsen. Medierna rapporterade mycket när de anlände - sedan har det mest varit sporadiska reportage. Det var väl helt enkelt för långt att åka till Riksgränsen och sedan kom den stora flyktingkrisen som tog allt fokus med tältläger och människor som fick sova på gatan.

 

 

För många av flyktingarna innebar ankomsten till Riksgränsen deras första möte med snö. Foto: Axel Öberg

 

Jag fick några rapporter i vintras från människor som jobbade på hotellet som konstaterade att livet för de asylsökande var inte helt enkelt. Stämningen var tung. Många var deprimerade, men hjälparbetarna stödjande och optimistiska.

I en intervju med National Geographic berättar 22-årige Marwan Arkawi, från Banyias i Syrien, om livet norr om polcirkeln. Han ingick i den första gruppen som kom till Riksgränsen i oktober.

 

 

De äter, lyssnar på musik och spelar kort, berättar han. Tillbringar mycket tid på sociala medier. Sedan finns det lektioner i engelska och svenska, de kan lära sig åka skidor och träna på sportanläggningen. Men, menar Marwan Arkawi, spänningen mellan de boende är påtaglig.

 

Dansgolvet på Riksgränsens nattklubb får tjänstgöra som fotbollsplan. Foto: Axel Öberg

 

- De är bara deprimerade, alla är deprimerade, inklusive jag själv. Vi är helt avskilda, säger han till National Geographics reporter Meghan Collins Sullivan.

- Det är som Hotel California utan sol.


Qasim Ali Radi, 47, som lämnat fru och fyra av barnen i Irak och som tagit sig till Sverige tillsammans med sin 19-årige son, är mer positiv till anläggningen längst uppe i norr.

- Jag är glad eftersom jag är i säkerhet. Ja, det är mörkt. Men det känns bra varje gång jag pluggar engelska och svenska.

Många är muslimer och de ber fem gånger om dagen efter solens vandring under dagen. Det blev förstås problem eftersom det var mörkt hela tiden. Men det löste sig, de fick fundera ut ett annat system för sina böner.

När solen nu återkommer till Riksgränsen får de asylsökande flytta. Nu intar turisterna hotellet vilket är en betydligt mer lönsam affär än att hysa in flyktingar för 340 kronor dygnet. Men hotellchefen Sven Kuldkepp är ändå glad, nu hade hotellet beläggning under fyra månader som det brukar vara tomt. Dessutom har de gjort en humanitär handling. Många av flyktingarna vill stanna, säger Sven Kuldkepp, "och vi kommer att säsongsanställa minst en handfull".

– Jag betecknar tiden med flyktingarna som en "once in a lifetime experience".

 

 

Foto: Axel Öberg

 

De 600 flyktingarna visste att Riksgränsen var ett tillfälligt boende, under fyra månader. Men när naturen återigen får liv och fjällen syns och norrskenet dansar, måste de flytta till Piteå Havsbad. Det är Norrlands solkust på sommaren. Hade det varit sommar kunde det med rätta tala om Hotel California. Nu är det bara mörkt, grått och tyst. Is på havet och just inga människor.

Vad har de för bild av Norrbotten? Kommer de att vilja stanna i länet eller flyr de så fort de fått besked om uppehållstillstånd? Människorna i Norrbotten är fantastiska och kommunerna har ett helt annat sätt att hantera integrationen. Skulle de välja att bo i en liten kommun tas de emot med öppna armar. Där vill man ha mer folk. Men det är svårt att sia om framtiden.

När sommaren kommer måste de lämna Piteå havsbad också. Det ser ut som att inlandet och Arvidsjaur blir nästa destination. Där är sommaren kort även om solen lyser dygnet runt. Det är också en upplevelse.

 

 

Riksgränsen är Sveriges nordligaste skidort, 20 mil norr om polcirkeln. Foto: Axel Öberg