Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Deras dröm om förvandling

Var tredje minut någonstans i världen föds ett barn med läppspalt eller delad gom.


En deformation som tar ungefär 45 minuter att operera – och som i Sverige görs när bebisen är några månader.

Men i en annan del av världen, i Ghana, i Västafrika, är barnen och människorna med trasiga läppar dömda till ett liv i utanförskap.

Om de inte dränks i floden.

De går inte i skolan, de får inga jobb.

De är dömda, gömda.

Geos reporter Malin Roos och fotograf Anna-Karin Nilsson har följt människorna på Ghanas skuggsida i drömmen om ett nytt leende.

Men långt ifrån alla når dit.

Läs deras berättelser här i morgon och på måndag.

Folk skrattar åt mig. Jag har aldrig pussat någon men... jag skulle vilja göra det någon gång. Min dröm är att studera och bli läkare.

GRACE LUCHO, 5.

Foto: Anna-Karin Nilsson

"När jag såg hennes ansikte krossades mitt hjärta, jag grät och frågade mig själv 'Varför? Varför jag?' Mina släktingar lade skulden på mig och undrade hur jag kunde föra ett sånt barn in i familjen. Vi tror att det är en förbannelse, ett straff. Folk tyckte att vi skulle göra oss av med henne... men i vår stam dödar man inte sina egna barn. Vi kunde inte göra det".

Graces mamma Comfort Alorwu.


CECILIA AHORGALH, 40.

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Jag har vetat att jag ser annorlunda ut ända sedan jag föddes. Folk har jagat mig och skrattat åt mig i hela mitt liv. 'Titta på henne, vilken kvinna kan se ut så?' säger de. När jag var sju–åtta var det som värst, det var då jag verkligen förstod hur jag såg ut. Jag hade inga kompisar och kunde inte fortsätta i skolan. Det är tre år sedan jag var ute i en folksamling nu. Om jag får en operation skulle jag vilja starta en business, sälja kläder på marknaden". 


AGNES WILLIAMS, 13 månader.

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Jag förlöstes med kejsarsnitt och när jag såg henne trodde jag att de hade skurit mitt barn också, inne i magen. Det tänker jag i bland fortfarande. Jag har haft svårt att amma henne så hon har inte gått upp i vikt som hon ska. Vi har rest i sju timmar för att hon ska kunna få en operation. Jag är rädd att ingen kommer att vilka leka med henne, att hon inte ska bli lycklig".

Agnes mamma Dorcas Amoah.


CHARLOTTE MOLOKY, 18.

Foto: Anna-Karin Nilsson

"När Charlotte föddes hängde det hud över hennes öga men det har blivit värre och värre. Hon gjorde en operation för ett år sedan och då blev det bättre, men nu har det börjat växa igen. Hon ser ingenting längre med ögat och vill inte gå till skolan. Läkarna säger att det inte går att bota men att de kan ta bort en del av huden. Jag hoppas det. Jag saknar henne i skolan och vill att hon kommer tillbaka, hon är en begåvad flicka".

Charlottes lärare Franscisca Agboli, 29.


IDDRISA ANOBIGA, 50. 

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Jag tänker att det är en sjukdom, en sjukdom som jag levt med i femtio år. Jag skulle inte säga att jag har haft ett väldigt svårt liv på grund av detta men på senare tid har jag fått ögonproblem och kanske är det på grund av läppen? Jag har aldrig lärt mig att läsa och skriva. Jag jobbar som jordbrukare, odlar majs. Jag har tre barn och en fru och alla stöttar mig i detta". 


SAMUEL ANIC, 19. 

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Jag har velat ta livet av mig många gånger, tänkt att det är bättre om jag vore död. Jag har aldrig haft några vänner och till och med min släkt har vänt mig ryggen. Jag är mycket ledsen. Jag går i Senior High men det gör ont när alla skrattar åt mig i skolan och säger saker. Inget vet att jag är här för att operera mig, jag har åkt hit ensam. I framtiden skulle jag vilja jobba som lärare i samhällskunskap". 


MARY AMOHA, 65. 

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Jag kan inte läsa och skriva men jag vet hur det är att leva med ett annorlunda ansikte. Vart jag än har kommit har folk gjort sig lustiga och skrattat åt mig. Det gör ont. Jag har fött åtta barn men ett dog. När jag fick mitt tredje barn var det extra jobbigt, jag hade ingen som ville hjälpa mig. Min man har alltid stöttat mig, han har aldrig sagt att jag ser konstig ut. Det är klart att jag hade önskat att jag var yngre när jag fick chans att operera mig, då hade jag fått ett lyckligare liv". 


"När jag såg Mary första gången såg jag bara en vacker kvinna, inte som andra men vacker. Det tycker jag fortfarande, annars hade vi inte varit gifta i trettio år. Men jag vill att hon ska vara lycklig också".

Marys man Kofi Mensah, 66.


HANNAH DUSEY, 18. 

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Vi åkte till fel stad först, vi trodde att det skulle vara på ett annat ställe och vägarna var dåliga så det tog 21 timmar att komma fram. Nu är vi trötta men ändå förväntansfulla. Min pappa är med mig. Varje gång jag ser mig i spegeln gör det ont, jag blir ledsen. Folk skrattar åt mig. Jag har aldrig pussat någon men... jag skulle vilja göra det någon gång. Min dröm är att studera och bli läkare". 


SETH DORKENU, 27. 

Foto: Anna-Karin Nilsson

"När jag var liten var min spalt större och jag blev mycket retad, nu när jag är vuxen har det gått ihop lite men jag har alltid känt mig annorlunda mot 'vanliga' människor. Jag jobbar som murare i Accra men ingen vet att jag är här. Jag hoppas att jag ska kunna få en operation, det skulle göra mig lycklig".


MAANU AMADU, 17. 

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Min mamma och pappa kunde inte följa med, så jag är här ensam. Men jag är inte rädd. Jag vill operera mig för att bli en snygg och stark man så jag kan få jobb på en gård och bli världens bästa jordbrukare. Nu skrattar folk åt mig och säger saker, och när jag äter åker maten upp i näsan. Det är jobbigt. Jag vet inte vem Robben är, jag köpte tröjan för att den var fin och röd.  Jag har aldrig sett en fotbollsmatch på tv, vi har ingen tv". 


CHARITY ADAMTO, 35. 

Foto: Anna-Karin Nilsson

"2006 började min haka växa och sedan har den blivit större och större för varje år. Det gör jätteont när jag äter och dricker och i bland blöder det ur munnen, då blir jag rädd. Det är andra gången jag söker för att bli opererad men jag kommer inte få hjälp den här gången heller, jag vet det redan. Jag har spenderat alla mina pengar på att försöka få hjälp, nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Jag har fem barn och den lille är med mig här. Hur ska jag se ut om fyra år om det bara fortsätter såhär?"


KOFI AGYN, 76.

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Jag miste synen på ögat när jag fyrtio år och klöv träd i skogen men att vara blind är ingenting mot att leva med en sådan här mun. I hela mitt liv har människor varit elaka mot mig, jag har aldrig mött kärlek. Jag är ledare i min by och samma dag som jag skulle resa dog en nära släkting och jag som äldste var tvungen att vara med på begravningen. Jag tänkte att jag inte skulle hinna fram. I samma sekund som mitt namn blev uppropat bestämde jag mig för att lägga all bitterhet bakom mig. Om jag dör nästa vecka så gör det ingenting, för då kan jag läggas i graven och känna att jag inte är annorlunda". 


FUSANA, 1. 

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Hon är tvilling och när hon kom ut efter sin syster tänkte jag att det var en förbannelse. Jag är själv opererad för läppspalt så jag vet hur mycket svårare det är att integrera. Jag märker redan att de behandlas olika. Jag jobbar med att fläta hår men har inte kunnat jobba sedan de föddes, det är ingen som vill hjälpa mig med flickan som har läppspalt och hon vågar aldrig vara mer än en meter i från mig".

Fusanas mamma Fadila.


KWAO AKUBAN, 4.

Foto: Anna-Karin Nilsson

”Jag är så stolt över min dotter, hon är tuff, stark och glad. Men folk skrattar åt henne för hennes näsa och det gör ont i mig som pappa. När jag såg henne vid födseln undrade jag varför gud hade skapat henne så, nu tänker jag att gud ska hjälpa oss genom detta. Efter att ha sett hur glada andra är efter operationen känner vi oss ännu mer förväntansfulla".

Kwaos pappa Seth.


AMA NYARGOK, 38.

Foto: Privat

"Jag har fött nio barn och har ett till i magen. Det är en välsignelse i vår kultur med många barn, då är det fler som kan hjälpa till på gården. Vi odlar kakaobönor. När jag tittar i spegeln ser jag inget vackert ansikte, jag har gömt mig i hela livet, för att jag skäms. När jag träffade en man som ville gifta sig med mig blev jag så lycklig. Men hans vänner vände honom ryggen och sa 'Hur kan du gifta dig med en sådan kvinna?'”


PAUL SUBE, 11 månader.

Foto: Anna-Karin Nilsson

"Vi har rest en hel dag för att komma hit och få träffa en läkare och kunna få hjälp. Ingen kan hjälpa oss och jag vet inte vad det är för fel på min son. Hans tvilling ser inte ut så och Paul såg inte ut så när han föddes. Det har kommit senare. Jag ber för att han ska få hjälp”.

Pauls mamma Tamalie.

Expressens och Geos reporter Malin Roos och fotograf Anna-Karin Nilsson på plats i Ghana.
Foto: Anna-Karin Nilsson