Foto: Muzaffar Salman / AP

Nej, Putin har inte alls dragit sig ur Syrien. Tvärtom.

”Uppdraget slutfört” och så vidare – Rysslands besked om uttåg ut Syrien har malts och malts världen om. Grejen är bara det att ryssarna inte alls lämnat Syrien – långt därifrån.

I kategorin Krig & konflikt

När Rysslands president Vladimir Putin den 14 mars meddelade att Ryssland uppnått sina mål med sin militärinsats i Syrien och att det nu var dags att avveckla togs många på sängen. En del bedömare beskrev ännu ett ryskt försök att med oförutsägbara drag få stormakter i väst ur balans. Andra jämförde med amerikanske presidenten George Bushs minst sagt förtidiga segerfirande i Irak 2003. ”Mission accomplished”, som det hette, innan Irak kastades ner i den värsta spiralen av våld hittills.

– Vi visste på förhand att det här skulle komma att meddelas eftersom Ryssarna kom hit för att uppnå vissa mål och vi har kommit överens om att de flesta av de målen har uppnåtts, säger Bouthaina Shabaan, en högt uppsatt rådgivare till syriske president Bashar al-Assad, till CNN.

Uppgiften om Rysslands tillbakadragande från Syrien har sedan dess upprepats gång på gång i medier världen om. Rysslands egna bilder på trupper som lämnar Syrien har tagits som intäkt för att det också är fallet. Men om man ska syna Putins besked i sömmarna så finns det två viktiga frågor att besvara.

Den ena är om Ryssland egentligen uppnått de mål landet haft med sitt stöd till Syriens regering. Den andra, och kanske mer grundläggande, är om Ryssland faktiskt drar tillbaka sina trupper eller inte.

Vad gör Ryssland egentligen?

Foto: Ap / AP RUSSIAN DEFENSE MINISTRY PRESS SERVICE

Att titta på vad Ryssland gör i stället för på vad Ryssland säger sig göra har blivit en sorts mantra bland många utrikespolitiska analytiker under de senaste åren. I både Ukraina och Syrien så har Ryssland sagt sig göra en sak och sedan gjort något annat.

Ryssland förnekade först att det finns ryska militärer i östra Ukraina men erkände senare, närmast med glimten i ögat, att det ju visst hade varit så. Ett annat exempel är vilka Ryssland egentligen bombat i Syrien. Kreml sade att det var jihadistgruppen Islamiska staten (IS) som var främsta målet men bombade sedan mest mindre extrema grupper, varav en del fått stöd av USA.

Boende i rebellkontrollerade syriska områden vittnar för oss om hur ryska flygräder fortsatt. Intensiteten har minskat, men det beror nog främst på det eld upphör (formellt sett ett ”avbrott i stridigheterna”) som råder i Syrien.

”Listan på terrorister skiljer sig lite beroende på vem man frågar”

– Den ryska armén genomför flygbombningar varje dag mot syriska städer trots att de sagt sig dra tillbaka, säger Muhammed Abd el-Rahman, en oppositionell medieaktivist boende i Östra Ghouta utanför Damaskus, i telefon.

Att den ryska militärinsatsen fortsatt är samtidigt ingen överraskning. Faktum är att Ryssland hela tiden har varit helt öppna med att bombräder mot vad man anser vara terrorister kommer att fortsätta. Och listan på terrorister skiljer sig lite beroende på vem man frågar.

Enligt FN:s lista så är det egentligen IS och al-Qaidas syriska gren Nusrafronten som är terrorstämplade. Syriska regeringen och Ryssland har velat se en längre lista som bland annat inkluderar Islams armé, den hårdföra islamistgrupp som styr Östra Ghouta. Det har dock USA, Turkiet, Saudiarabien och andra som stöder rebeller motsatt sig, och i dag ingår Islams armé i oppositionen som fredsförhandlar i Genève.

Ned- eller upptrappning?

Vapenbröder: al-Assad och Putin på militärbil i Syrien. Foto: Pavel Golovkin / AP

Men okej, Ryssland har fortsatt att flygbomba, som utlovat. Men de har väl i alla fall dragit tillbaka en stor del av sin styrka – Putin har ju sagt att de flesta ska skickas hem? Nja, inte enligt vad man hittills kunnat se. Enligt USA är antalet trupper som dragits tillbaka i själva verket litet.

– Vi har inte sett någon större minskning, för att vara ärlig, i deras stridskapacitet. Särskilt är styrkorna på marken oförändrade. Flygstyrkan är något minskad men det är allt, säger överste Steve Warren, den amerikanska militärens talesman i regionen, till nyhetsbyrån AFP.

Att Ryssland skulle lämna sin sedan länge etablerade flottbas i syriska Tartus har aldrig varit aktuellt. Ryssland tänker inte heller lämna sina nyetablerade flygbaser. På så sätt har det egentligen hela tiden varit tydligt att Ryssland oavsett tillbakadragande tänkt hålla kvar vid sin starka militära närvaro i Syrien. Men allt fler uppgifter pekar dessutom på att Ryssland snarare byter ut styrkor än skickar hem dem. Eller till och med ökar sin närvaro.

”Kanske har Ryssland till och med förstärkt sin ställning i Syrien”

I videor som ryska försvarsdepartementet har gjort offentliga syns två sorters attackhelikoptrar som inte setts där förut och som kan agera mycket effektivt i en fortsatt rysk insats, enligt magasinet Foreign Policy. Ryssland har dessutom flyttat robotar av modellen Iskander M till baser i Syrien, enligt medieuppgifter och källor inne i Syrien. Enligt en granskning från nyhetsbyrån Reuters skickar Ryssland in mer än vad man skeppar ut.

Enligt de uppgifter som i dag finns tillgängliga verkar det alltså som om Ryssland egentligen inte dragit sig tillbaka från Syrien. Kanske har man till och med förstärkt sin ställning. Frågan är då varför Putin sagt det, och vad han menade med att Rysslands mål i Syrien överlag är uppnådda.

”Uppdraget slutfört”?

al-Assad och Putin. Foto: Alexei Druzhinin / AP POOL RIA NOVOSTI KREMLIN

Den andra (och lite mer svårbesvarade) frågan är vad syftet med Rysslands löfte om hemvändning egentligen är, och vad syftet med insatsen egentligen varit. Den ryska regeringens officiella linje har hela tiden varit att målet är terroristbekämpning enligt syriska regeringens önskemål. Många bedömare har i stället sett ett försök att rädda al-Assad som var på defensiven. Det har dock avfärdats av Maria Zacharova, ryska UD:s talesperson.

– Ryssland sjösatte sin flyginsats, en kortsiktig sådan och syftet var tydligt: att bekämpa terrorism, även mot bakgrund av de misslyckade årslånga försöken från den USA-ledda koalitionen, säger hon enligt ryska nyhetsbyrån Interfax.

Oavsett vilket – och det här är enligt de flesta vi talat med det centrala – så kan Rysslands insats få en avgörande effekt på fredsförhandlingarna som pågår i Genève. Ryssland har å ena sidan visat att man har makten att ge al-Assad det militära övertaget, kanske ett tillräckligt övertag för att vinna kriget militärt. Å andra sidan har Ryssland också visat att det stödet inte är ovillkorligt och kan dras tillbaka om al-Assad trilskas.

”Jag tror att ett tillbakadragande av ryska styrkor mest var till för att skicka en lugnande signal till oppositionen”

– Överlag kommer de ryska styrkorna att stanna i Syrien och som Putin säger: om Ryssland återvänder till Syrien ska det kunna ske ”inom några timmar”, säger Idriss Nassan, en högt uppsatt kurdisk tjänsteman i den av IS länge belägrade staden Kobane, i telefon.

– Jag tror att ett tillbakadragande av ryska styrkor mest var till för att skicka en lugnande signal till oppositionen kring förhandlingarna i Genève.

Vad det betyder för Syrien

En syrisk kvinna kysser ett proträtt av Putin vid en prorysk och regeringsstödd demonstration. Foto: Muzaffar Salman / AP

Syrier vi talat med är delade i recensionerna av Rysslands insats. De som stöder regimen har applåderat den, medan rebeller fördömt dödandet av civila. Kurder i norr har välkomnat bombningar mot hårdföra islamistgrupper men samtidigt uttryckt tvivel kring stödet till al-Assad.

På det hela har Ryssland med sin insats enligt experter stärkt al-Assad men kanske också ökat pressen på båda sidor i de FN-ledda fredsförhandlingarna. Det har spekulerats i att Ryssland tröttnat på al-Assad, men det har egentligen inte backats upp av konkreta bevis.

”Ett diskussionsklimat där en part vägrat förhandla med en annan på grund av längden på dennes skägg...”

Trots besked om tillbakadragande har Ryssland knappast dumpat al-Assad och Moskva verkar ändå behålla en potentiellt avgörande miltär styrka i Syrien, utifrån vad vi hittills sett.

Frågan är nu om pressen på de krigande parterna är stor nog för att få till seriösa fredssamtal, i ett diskussionsklimat där en part vägrat förhandla med en annan på grund av längden på dennes skägg. Skäggbråket handlar naturligtvis om något större – att den skäggige förhandlaren Muhammed Alloush från Islams armé enligt regimen är terrorist – men det ger ändå en fingervisning om hur allvarliga samtalen hittills har varit.